Min blogg om allt och inget

Arkiv för mars, 2016

Pryttlar

Jag gillar pryttlar. Särskilt kontorspryttlar. Det sägs ofta att Clas Ohlsson är ett ställe där man lämpar av sin man när man själv vill shoppa i andra affärer. För mig var det inte så. Jag och min man gick gärna tillsammans in på Clas Ohlsson men där inne gick vi oftast till olika avdelningar. Medan han fastnade bland vertyg, elartiklar eller datortillbehör blev jag förtrollad av fiffiga hushållshjälpmedel eller alla de lockande bra-att-ha-saker som frestade mig på kontorsavdelningen.

Det var inte ofta jag köpte något. Jag lyckades nästan alltid hejda mig även om jag klämde och nöp lite i alla möjliga apparater och pappersartiklar. Tänk att kunna plastlaminera små skyltar att sätta upp hemma, eller att kunna strimla gamla fakturor. En del fakturor behöver arkiveras och då behövs det ju register och pärmar och kanske några fina pennor att skriva alla rubriker med. En djungel av pennor skrek till mitt inre att de ville följa med mig hem. Kulspets-, blyerts-, tusch- och mängder av andra sorters pennor. Till slut brukade jag konstatera att jag redan har allt jag behöver och egentligen vill jag nog inte ha plastiga skyltar på väggarna och varför skulle jag strimla fakturorna?

Jag var faktiskt nästan alltid så duktig att jag bara köpte det jag faktiskt behövde. Det kunde vara kuvert eller ett anteckningsblock. Men en gång kunde jag inte motstå en helt fantastisk manick. En batteridriven pennvässare. Jag såg framför mig hur jag aldrig mer skulle behöva svära över avbrutna blyertsspetsar som fastnar i pennvässare och jag var riktigt glad och nöjd över mitt köp när jag gick genom kassan.

När jag kom hem ställde jag undan min nya pennvässare bland andra kontorsattiraljer och glömde bort den. Jag hade glömt att jag inte hade använt vanliga blyertspennor på många år. De hade ersatts av stiftpennor och de behöver, som bekant, inte vässas. Jag kommer ihåg att jag tittade på den när jag packade mina flyttlådor och log lite åt mig själv och min vurm för pryttlar. Efter två flyttar placerades den i mitt nya kontorsskåp tillsammans med andra roliga saker. Där stod den utan att ens en enda gång ha blivit använd. Jag hade inte ens satt i batterier.

Men nu plötsligt har den blivit en av mina mest välanvända bra-att-ha-saker. Inspirerad av mina döttrar och några andra personer har jag köpt en målarbok för vuxna (en mindfulnessmålarbok) och färgpennor till den. Färgpennor behöver vässas och jag tycker att det är lika roligt varenda gång jag stoppar ner en penna i hålet på ovansidan av min pennvässare och det surrar till några sekunder. Sedan har jag en väldigt spetsig penna och kan fylla i de allra smalaste små fälten i min målarbok. Mina barn skrattade åt mig och min barnsliga förtjusning så fort de hörde hur det surrade till när de var här i helgen. Vi satt och pratade och jag och min dotter satt med varsin målarbok. Rätt som det var surrade det till och varenda gång skrattade vi tillsammans åt det. Ibland behövs det inte mer för att sprida glädje.

DSC_0684 1Min syster är också väldigt bra på att sprida glädje. I dag hade hon några ärenden till stan och när hon kom hem kom hon upp till mig med två tulpanbuketter. Med ett stort leende sa hon att jag skulle ha dem för att jag har ett så eländigt liv (med glimten i ögat ironiserade hon lite över mitt förra inlägg). Det blev ännu ett glatt skratt och som ni märker består mitt eländiga liv av ganska många muntra stunder. Inte ett så dåligt liv med andra ord 🙂

DSC_0686Ska jag vara riktigt ärlig så är det inte heller så himla bra just nu. De tre senaste dagarna har jag haft influensa med hög feber och orken har varit nästan obefintlig. Fast det är inte heller sant. Jag känner mig så sjuk men jag har varken feber eller andra verkliga symptom. Jag är övertygad om att det är mitt tablettberoende som ställer till det för mig och att abstinensbesvären har blivit värre. Jag har på eget bevåg minskat dosen av citodon och tar en sådan tillsammans med en alvedon två ggr på dagarna i stället för två citodon båda gångerna. Till kvällen tar jag som vanligt två citodon. Jag har inte fått bekräftat att det är abstinensbesvär men ingen har sagt emot mig när jag har tagit upp det. På nätet har jag läst om att det kan bli just influensaliknande symptom så jag tror att det är så det är. Nu hoppas jag på att det är den extra ansträngningen i påskhelgen som har gjort det här värre för jag vet inte om jag orkar känna mig influensasjuk ända tills min lever byts ut. Jag skulle åtminstone önska att jag får tillbaka tillräckligt mycket ork för att kunna prata ordentligt med min dotter i telefon.

Annonser

Påskkänslor

Nu sitter jag här och känner mig som en bulldeg på jäsning. Det är gott med mat och det är väldigt gott med sötsaker och bakverk men till slut vill inte kroppen ha mer. Den blir alldeles för tung och trött av allt den måste hantera. Snart åker min son hem och i kväll ger sig även min dotter iväg. Kvar blir jag med en massa onyttigheter och jag vet att även om jag just nu helst vill slänga sötsakerna så kommer sötsuget tillbaka redan i morgon. Så länge det finns godsaker här hemma kan jag inte låta bli dem men när de är slut har jag inga svårigheter att låta bli att köpa mer.

Den veganska menyn blev uppskattad men i lite olika grader av skalan. Den första middagen, bestående av marinerad och grillad portabellosvamp, rostade rot-och grönsaker samt klyftpotatis, whiskysås och sallad, fick väldigt bra betyg och jag tycker själv att det blev jättegott. Gårdagens middag blev inte lika bra. Friterad tofu i en sås med lök, vitlök, ingefära, chili, agavesirap och massor av soya. Till det blev det ris och sallad. Det hade blivit jättegott om såsen inte hade smakat så mycket soya. Allt annat försvann och för att det skulle smaka bra fick vi fiska upp tofukuberna och bara ha kvar lite av såssmaken. Då blev det ganska bra.

Bilderna blev suddiga så ni får tänka fram bilder ur er egen fantasi. Tårtan blev oväntat lyckad och fick t o m betyget fantastiskt god av min son. DSC_0683Efter middagen i går, då även min syster och hennes barn åt med oss, tog jag slut. Mina fina barn såg det och beordrade mig till soffan medan de tog hand om köket. Efter en stund kom min dotter och kröp ner till mig under filten och kramades så där varmt och gott som bara de bästa kan. Jag sa något om att jag längtar till när jag ska orka med saker igen. Då fick jag lite extra kram och hon sa att nu blev hon lite sorgsen. Varför då, sa jag. För att jag älskar dig och för att ditt liv är så eländigt svarade hon medan tårarna började spruta. Jag påtalade att hon också har det jobbigt med en långvarig djup depression och sin diagnos, bipolär sjukdom. Då konstaterade vi att vi båda har eländiga liv att gråta över. Plötsligt blev situationen i stället väldigt komisk och till slut låg vi och skrattade högt åt vårt elände. Som mamma kände jag att jag måste framhålla att det finns mycket värre öden och att vi har hopp om vår framtid. Efteråt var min tröja blöt av tårar men det kändes ändå som om skrattet var behållningen av den situationen.

Där låg vi och kramades och jag fick en väldigt fin kärleksförklaring samtidigt som min dotter grät över mitt liv. Under tiden satt min son bredvid och uttryckte att det var så fint och gulligt och han såg riktigt rörd ut. Det blev ett fint minne att spara.


Spännande med nya ingredienser

Jag är mitt uppe i en massa förberedelser till påskfirandet med mina barn. Det blir bara de två äldsta och jag men minstingen kommer en annan gång. För att jag ska orka måste jag börja tidigt och planera så att jag inte får för mycket att göra samtidigt. Därför började jag redan i förrgår med att mixa ihop veganska röror till något som liknar minicheesecakes. Det är jättespännande att upptäcka nya sätt att baka och laga mat. Det finns substitut för det mesta men fyllningen till de här bakverken har finmalda cashewnötter som grund. Mixat med bl a kokosolja, kokosgrädde och agavesirap blev det en riktig god kräm som man sedan kan smaksätta på olika sätt. Den här gången blev det två smaker; banan-kola-vanilj (naturligtvis hemmagjord vegansk kolasås och vegansk vaniljyoughurt) och kakao-mint med krossade mariannekarameller på toppen. Botten är som den brukar i cheesecake, det är bara noga med att välja ett margarin utan mjölk.

I går bakade jag påsktårtan. Tänk att man kan baka tårtbottnar utan ägg! Kanske blir det inte riktigt lika bra men jag blev förvånad över hur fina de blev. Fyllningarna blev lemon curd och vaniljkräm, båda hemgjorda och veganska, och vispbar soyagrädde med ett marsipanlock på toppen. Lite grädde mellan bottnarna också gör tårtan extra saftig.

I dag har jag förberett en del av middagen och det ska bli väldigt intressant att smaka. Jag hoppas att det blir ätbart. Mer om det skriver jag i ett annat inlägg. Kanske med någon bild på allt som jag åstadkommit. Nu ska jag ta det lite lugnt ett tag, äta och slumra en stund, och sedan ska resten förberedas. Sedan kommer ungarna och om de vet sitt eget bästa så utbrister de i diverse superlativer över den mat som serveras. Åtminstone över att jag har försökt.


Kärlek eller parasit som dödar

Vad ser du på bilden nedan? Om du kan släppa den otroligt fina vovven med blicken en stund och fokusera på de två små, kala ungträden i förgrunden så undrar jag hur du tänker. Är det ett naturens mirakel där två älskande möts och förenas tills de två har blivit ett? Eller är de små stackars träden angripina av parasiterande klängväxter som långsamt suger all livskraft ur träden och tar över deras kroppar och rötter?

 

DSC_0661Jag blev alldeles fascinerad av det här och kunde inte riktigt besluta mig för vilket synsätt jag hade. Men jag kände att jag blev väldigt glad, sådär riktigt vårsprittande glad, och då valde jag att tro på kärlekens mirakel. Det är i alla fall kul att kunna fantisera om att det är så.  Jag vet att naturen är grym och att bara de starkaste överlever men eftersom jag inte är biolog eller någon annan sorts naturexpert så kan jag välja vad jag vill tro på. Ibland är det skönt att inte ha alla svar och kunskaper. Livet blir mycket roligare om man själv kan välja hur man vill se på saker. I alla fall om man oftast har ett positivt synsätt.

Jag gick alltså där och nästan nynnade för mig själv för att allt kändes så bra och inte blev jag mindre glad när jag såg några ynkliga blåsippor och senare snödroppar som någon måste ha slängt. Det var en sån där promenad då jag kände mig glad och nöjd över att bo här och få allt detta en hel månad tidigare än jag är van vid. Tänk om jag bara kunde få höra storspoven också. Då skulle jag gråta av glädje och tro på högre makter. Men den finns inte här så det tecknet från min man kan jag bara drömma om.

Nu kom den där nostalgin igen. Det var inte meningen. Det här skulle vara ett vårpositivt inlägg så jag avslutar med en uppmaning. Gå ut och upptäck alla små mirakel där ute. De finns i massor och det är inte bara vårtecken. Naturen har massor av glädje att erbjuda.

DSC_0670 DSC_0673

 

 

 


Redo för påsken

Jag trodde inte att jag skulle bry mig om att fira påsk i år men så sa en av mina döttrar att hon troligtvis ska komma och fira med mig. Sedan frågade min son om han fick komma och när jag frågade min yngsta dotter om hon och hennes sambo också vill fira med oss fick jag ett ”kanske” till svar. Plötsligt blev det roligt att planera inför påsken och jag gick ner i källaren och hämtade min påsklåda. I den finns det lite av varje som hör till den här högtiden och nu lyser det gult lite här och där. Inte som till julen då det är tomtar och rött överallt. Jag har sju plastbackar med julpynt och bara en ynka plastback med påskpynt så det är lite skillnad.

Påskriset är lite annorlunda i år. Jag har skrivit om det tidigare men jag tror inte att jag har nämnt hur jag löste det (kanske bara i en kommentar någonstans). I alla fall så blev det kvistar från en av våra forsythiabuskar som hamnade i en vas. Nu har de stått där i vatten ett tag och förvandlingen från bar kvist till ett blomsterhav gick ganska snabbt. Jag tog fram mina fjädrar men konstaterade att de behövs inte. Det räcker med att hänga dit några ägg och kycklingar. Inte alls ett sånt påskris som jag brukar ha men ganska fint i alla fall.

DSC_0648 2När det gäller påskmat så blir det också ganska annorlunda mot hur det brukar bli. Ägg och påskskinka måste vi ha och kanske någonting av kyckling men för övrigt blir det veganmat. Jag har planerat för att göra maträtter som jag aldrig tidigare har provat. Kanske får min duktiga son hjälpa sin mor med tillagningen. Det är ju han som kan den biten, i alla fall när det gäller veganrätterna. Men jag ser fram emot att prova och lära mig. Kul och förhoppningsvis blir det gott också. Vi andra har ingenting emot att anpassa oss lite när vi är tillsammans. Det brukar bli väldigt gott när min son bjuder på mat så jag hoppas att det ska smaka gott i påsk också. Men vegan på heltid blir jag nog aldrig.


Det är inte lätt att lära gamla hundar sitta

I förberedelserna inför min kommande transplantation (som känns overklig och förmodligen ligger långt fram i tiden) ingår det att en dietist ska gå igenom mina kostvanor och ge mig råd. I går träffade jag den dietist som ska ha hand om mig och jag fick lära mig att grönsaker är bra och en viktig del av kosten 😉

Vi gick igenom mitt kostintag och hur mina dagar ser ut. Hon kom inte med en massa pekpinnar men visade mig en väldigt pedagogiskt utformad skylt med några bilder, bl a en broccoli. Under de olika bilderna fanns det listor med ”bra” kost.

Jag gillar verkligen grönsaker men oftast är jag för lat för att göra en sallad eller tillaga grönsaker på annat sätt. När jag är hungrig vill jag ha mat genast och helst ska det finnas något som bara behöver värmas. Därför lagar jag ganska mycket mat de gånger jag känner inspiration och sedan fryser jag in matlådor. Det vore inte så svårt att peta ner lite kokta grönsaker eller några tomater i dessa matlådor men jag bryr mig faktiskt inte tillräckligt mycket om att jag ska äta nyttigt för att engagera mig i det. Dumt, eftersom det är gott, men så är det.

Det är ganska kul att nu ha möjlighet att läsa sin egen journal på nätet. Alla regioner har inte den möjligheten ännu men här i Östergötland går det. Jag kikade in och läste dietistens anteckningar om mitt besök och som jag trodde, hon avslutade med att jag borde öka intaget av grönsaker och fisk. Men för övrigt ska jag fortsätta precis som jag gör. Kanske tar jag till mig det hon sa eller så struntar jag i det. Efter att ha sett vad ätstörningar kan ställa till med är alla dieter och tabun gällande mat bannlysta hos mig. Jag äter det jag vill ha och det blir ganska varierat utan att jag tänker efter så mycket. Jag är alldeles för gammal för att orka bry mig. Men kanske blir det någon mer grönsak framöver.


Rättssäkerhet

Jag tycker att det är roligt att läsa mina barns uppsatser och pm från de utbildningar de går. Nu har jag precis läst igenom min yngsta dotters uppsats som hon har skrivit under sin praktik på en tingsrätt ”En analys av HD:s trovärdighetsbedömningar av tilltalad och målsägande i brottmål”.  Intressant läsning som förklarar hur trovärdighet bedöms men som också visar på svårigheter och motstridigheter. Min dotters förra uppsats handlade om oskuldpresumtionen – oskyldig tills motsatsen har bevisats.

Allt jag får ta del av ökar min kunskap och förståelse för det arbete som sker i domstolarna och jag inser att vi lekmän har alltför lätt för att döma ut många domslut. När vi tycker att något känns orättvist så blir vi arga och det pratas om skandaler och felaktiga domar. Det vi inte tänker på då är att ingen ska dömas för något som inte är bevisat på ett rättssäkert sätt och att det är den viktigaste grundbulten i ett demokratiskt rättssamhälle. Ingen ska behöva bli oskyldigt dömd.

När det inte finns vittnen eller teknisk bevisning är det bara parternas berättelser som återstår. Att bedöma deras trovärdighet kan aldrig bli 100% säkert. Min dotters uppsats ger exempel på olika rättsfall och hur trovärdigheten har bedömts, hur riktlinjerna för bedömningar ser ut och hur de samstämmer (eller inte) med forskning och sedan ger hon förslag på hur säkerheten ska kunna bli ännu större.

Det är inte lätt att jobba i en domstol. Särskilt svårt måste det vara att ta beslut om människors frihet eller berövande av frihet. De som har den makten måste vara oklanderliga i sitt sätt att följa lagar och då ska det inte finnas utrymme för eget tyckande. Jag tror på det svenska rättsväsendet. Vissa saker kanske kan förbättras men i stort tror jag att vårt system är ett av de mest rättssäkra. Hädanefter ska jag inte beklaga mig över de beslut som fattas i våra domstolar. Jag kommer nog att skaka på huvudet åt att vissa personer kommer undan straff men jag ska inte skylla på de som arbetar i domstolarna. De följer lagarna och det är det de ska göra. En av deras främsta uppgifter är att se till så att ingen döms på felaktiga grunder och jag tror nog att talesättet ”hellre frias än fällas” är det mest rättssäkra. I alla fall om vi inte vill ha oskyldiga människor i våra fängelser.