Min blogg om allt och inget

Arkiv för juli, 2012

Notering

Baddag

Det blev en dag med mycket bad och sol i går. En riktig njutardag som både jag och hundarna njöt av nere på bryggan. Det är konstigt att man kan vänja sig vid ca 16 grader i vattnet så fort. Efter några dopp kändes det helt ok så det blev en hel del sånt.

Jag är också väldigt glad för att vi för en gångs skull kunde bjuda några gäster på en fin dag. Nu är det en av mina systerdöttrar och hennes pojkvän som har åkt ca 65 mil för att hälsa på moster i norr. De plaskade en hel del de också även om det tog tid innan Martin doppade sig och jag tror inte Marie någonsin kom till skott. Däremot roade de Kasper med att kasta frisbee och fick honom att simma en lång stund. Väldigt välbehövligt när man har svart, tjock päls och inte har vett att hålla sig i skuggan.

BildBildBild

Jag hittade en flaskpost på stranden när jag kom ner på morgonen. I en väl urdiskad, torkad och noga försluten vodkaflaska låg det ett papper som skickats några dagar tidigare.

BildBild

Synd att Ottilia inte skrev sitt telefonnr så att jag kunde meddela henne att jag hittat hennes meddelande. Jag tog faktiskt inte texten på så stort allvar – verkar lite stulen:)

Annonser

Sökningar och lite mer…

Det är lite kul att titta på hur folk hittar till min blogg. Sökord som jag ser ganska ofta är t ex smultronställen, sjukersättning, byväg om våren, myggigt och ej önskvärd. Ibland kommer det upp något lite konstigt som ”betyder inte den vänstra handen den högra gör”. Så har jag aldrig skrivit men det är tydligen tillräckligt nära för att det ska bli en träff. 

Jag brukar fundera på hur nöjda de är som söker på dessa ord och sedan kommer till min blogg. Förmodligen klickar de snabbt bort mig igen eftersom jag troligtvis inte beskriver det de söker så detaljrikt som de vill. Någon kanske får svar på sin undran men de flesta letar nog vidare på mer faktaspäckade sidor. Det spelar egentligen ingen roll men nog vore det lite kul att få veta vilka människorna bakom alla dessa sökord är.

Just nu pågår Yran för fullt och jag tycker lite synd om alla festglada och förväntansfulla människor, som står framför någon av alla scener, och regnet bara öser ner. Själv har jag hållit mig undan all trängsel och allt skrän och tänkt att mina ärenden i stan lika gärna kan vänta till på måndag när allt är över. Missförstå mig inte nu, jag tycker att det är jättekul att det ordnas en så stor festival här i vår lilla stad och jag unnar alla som sett fram mot det att ha kul och få lyssna på alla bra artister. Men jag har ingen längtan längre efter att delta i denna fest. Kanske om Pugh kommer dit igen eller kanske Bryan Adams eller någon annan av de stofiler som jag gillar men de få gånger jag har köpt biljett och varit på yran känns som fullt tillräckligt.

I dag kom ett av alla mina syskonbarn hit. Marie och hennes Martin ska stanna här ett tag och det är jättekul att hon vill hälsa på sin moster. Om sanningen ska fram så tror jag inte att det är jag som drar mest, det är nog alla barndomsminnen härifrån som lockar och nu är det ganska många år sedan hon var här sist. Mycket är annorlunda och omgjort men mycket är också precis som det var då. Nu hoppas jag bara på att den sol och de bad hon minns så väl ska bli till verklighet även denna gång.


Cystoskopi

I morgon är det dags för sista delmomentet i min njurbehandling (tror jag i alla fall, kanske blir det återbesök och kontroller senare). Den här gången ska jag in till kirurgmottagningen där de ska ta bort det plaströr som sattes in någonstans i urinvägarna vid njuroperationen för en dryg månad sedan. Det ska ske genom en cystoskopi och jag kan inte med bästa vilja i världen påstå att jag ser fram mot det. Visserligen ska jag väl förhoppningsvis slippa gå och känna mig kissnödig hela tiden och efter någon dags sveda och ev blod i urinen ska allt funka igen, men jag skulle helst slippa gå igenom detta i alla fall. Det är inte själva tillvägagånssättet jag oroar mig för, som medelålders kvinna är man rätt van vid sådant, men jag vill inte att det ska göra ont och när man läser om hur det ska gå till känns det lite obehagligt. Hoppas verkligen den salva de ska bedöva mig med är tillräckligt bra för att jag ska kunna slappna av och inte känna nästan något.

Usch vilka rysningar jag får av att tänka på detta. Nu byter jag samtalsämne och berättar om något trevligare.

I går kom den äntligen, sommaren som jag längtat så mycket efter. Det var precis lagom varmt och skönt och jag fick ligga i alla fall en stund på bryggan med små vågor kluckande under mig. Dagen innan hade vi i desperation bokat en resa till Turkiet i september för att få uppleva lite sommar innan den låååånga vintern men nu hoppas vi på några fler soldagar innan dess. Lite grundfärg är ju inte så fel innan man utsätter sig för starkare grejer. Det verkar faktiskt som om det spricker upp i molntäcket även idag – lycka!


Åh, en sån kväll

Sveriges vackrast placerade dansloge måste vara den som ligger i Salsån alldeles vid sjön Näkten. Vi har haft en helt magisk kväll där tillsammans med goda vänner, som bjöd oss på hela kalaset, och massor av s k hemvändare. Sommartid, när många återvänder till de byar som de har stark anknytning till, erbjuds det massor av ”hemvändarfester” här i krokarna. När vi åkte hemifrån gick det vita gäss på Storsjön och vindarna var isande men vid logen, ca 40 min bort, var det vindstilla och solsken. Massor av god mat och lite gott att dricka började vi med och eftersom våra vänner envisades med att vilja bjuda oss på hela kalaset köpte vi i stället en hel drös med lotter för att stödja byn som arrangerade festen. Vi vann totalt 4 vinster och den bästa var ett presentkort på att resa så mycket man vill på inlandsbanan under 2 veckor (ett slags tågluffarkort mellan Kristinehamn och Gällivare med massor av stopp och upplevelser).

Vi röjde undan borden och dansade och dansade och dansade lite till. En liten rackabajsare hos vännerna hann vi med mellan danserna också. Hela kvällen höll vädret i sig och det gjorde nog sitt till för att hela kvällen skulle bli så himla bra och rolig som den blev.

Jag kom mig inte för att ta kort på dansgolvet förrän det nästan var för sent men här dansar Kenneth och Misa på ett nästan helt tomt loggolv bland utspritt kaffe (för att förhindra halkande människor men jag tyckte nog att jag halkade lite mer i kaffet).

Efter att ha sovit gott i husvagnen har vi nu återvänt till vårt hus där vi lämnade våra gäster från Södermanland ensamma i går. De visste om att vi skulle vara borta en kväll och natt men de har klarat sig fint på egen hand och nu är de uppe i fjällen och vandrar. Det är Kenneths systerdotter med familj som hälsar på och det är så kul att äntligen få möjlighet att lära känna barnen lite bättre. De få gånger varje år vi träffas blir det så korta möten att barnen knappt har vågat säga ”hej” till oss innan det är dags att skiljas åt igen. Nu bubblar de på för fullt och vårt hem blev plötsligt väldigt fullt av ljud och glada röster för några dagar – härligt!


Kollat synen

Ja, det har jag gjort i dag och om några veckor får jag mina nya vänner. Jag har ju i hur många år som helst alltid varit trött, mycket p g a all värk, men sista halvåret har mina ögon varit så ansträngda och inte velat vara med fastän jag har varit relativt pigg. Ändå har jag gått och inbillat mig att jag blivit ännu tröttare än förut. Nyligen kom jag på att det kanske faktiskt är så att mina ögon är lite väl ansträngda och att glasögon kanske är lösningen. Efter som tanke och handling är ett hos kvinnan (eller är det inte så man säger) beställde jag tid och efter luftpuffar in i ögonen och diverse mätningar och tester fick jag prova några glas som skulle vara bra för mig. Det var som trolleri. Mina ögon blev mycket piggare och gladare på en gång och jag märkte att jag såg lite bättre också. Synen är ganska bra men p g a min ålder orkar ögonen inte längre korrigera det som tydligen varit lite fel från födseln. Be mig inte om detaljerna för det var för mycket information för min hjärna att komma ihåg.

Nu var jag tvungen att göra en liten paus för min lilla älskling Rex stod ute och skällde och det hördes att det var något fel. När jag kom ut stod han i vårt lilla jordgubbsland, under nätet som jag har satt dit för att hålla honom och Kasper borta från bären. Han hittade inte ut igen och där var han och såg så skyldig ut. Jag önskar att jag hade tänkt på att ta kort men det kom jag på för sent. Vad jag inte begriper är hur han kom in där för det syns inget på nätet. Undrar om det bara är våra hundar som älskar bär av alla sorter. Sötast är de när de äter krusbär och försöker undvika taggarna. Här är i alla fall en bild på Rex när han äter blåbär.


Vill ha riktig sommar – NU!

Tålmodigt går vi här och väntar och väntar. Vi tittar längtande på värderleksrapporterna och blir glada så fort vi ser en sol i Jämtland men sen ser vi hur varmt (eller kallt) det ska bli och då blir allt ett enda stort ”jaha”. Vi är ganska härdade vi som bor här men även om vi varje dag säger till varandra att ”i dag är det skönt väder att promenera i” eller ”bra väder för att hålla på ute” så är det den där riktiga sommaren vi suktar efter. Vi vill ligga på vår brygga och ha det varmt och gott och höra kluckandet under oss. I bland ska någon åka förbi i båt och vinka till oss och Kenneth ska gå och hämta fika till mig där jag ligger utslagen. Värmen ska ta bort all min värk och för en liten stund ska jag bara må toppen.

Nu börjar jag misströsta. Här är det slut på sommaren i mitten av augusti. Blir det soligt och varmt är det inte samma sak. Det är en helt annan luft – höstluft –  och jag brukar tycka att det är en härlig tid med alla färger och lätt att andas, men om vi inte får några veckors riktig sommar innan dess vill jag inte ha höst och vinter i år. Lite hoppas jag fortfarande på slutet av juli. Det brukar kunna bli fint under Yran (Storsjöyran).

Så här vill jag att det ska vara och eftersom jag inte vill ställa upp på bild själv får ni titta på min stilige son.

.Bild

Nu är det slutgnällt för den här gången.


Jag blir så ledsen

För några dagar sedan fick jag ännu en gång höra en förtvivlad kvinna berätta om en ungdom i hennes närhet som mår väldigt dåligt psykiskt. Djupa depressioner och en önskan att slippa leva. Som anhörig står man vid sidan om och känner en så fruktansvärd vanmakt när man inte kan göra mycket för att lindra och hjälpa. Visst, man kan finnas till hands och lyssna och försöka förstå och även läsa sig till kunskap om olika psykiska sjukdomar. Men man kan ändå aldrig riktigt komma nära den hemska upplevelse som så många av våra fina ungdomar går igenom och inte heller göra så mycket mer än att vara där för dem. Det räcker ofta väldigt långt har jag fått höra. Det är viktigt att bli lyssnad på och trodd och inte, som några skräckexempel jag hört om, råka ut för en omgivning som förringar och nästan hånar den som försöker berätta om hur dåligt han/hon mår.

Återigen funderar jag över hur det kan komma sig att en så stor del av en hel generation mår så dåligt. Jag ska inte räkna upp allt som jag tror orsakar smärtan hos våra barn för det finns säkert hur många orsaker som helst. Det sorgliga är att det bara får fortsätta och att ingen riktig planering verkar finnas för att ta hand om alla dessa personer eller för att förebygga att ännu en generation får samma problem. Jag gråter inombords och helst skulle jag vilja fånga in alla deprimerade unga människor i famnen och krama och skydda dem mot all ångest och alla tankar om sig själva som värdelösa och oviktiga. Jag vill skrika ut att DET FINNS INGA VÄRDELÖSA UNGDOMAR – ALLA ÄR VÄRDA ATT VARA LYCKLIGA.

Nu är jag inte riktigt så naiv som det kanske verkar. Jag vet att det är mycket svårare än så och att dessa människor i första hand behöver professionell hjälp och inte en vanlig mamma som vill krama dem. Men jag tror att det är en liten del av det som kan få dem att så småningom må bättre. Om vi alla, i stället för att döma alla som inte möter samhället på ”vanligt” sätt, gör oss av med alla våra inskränkta tankar och accepterar att vår värld är full av ”sköra” personer kan vi få dessa människor att känna sig lite mer delaktiga, viktiga och känna sitt värde.