Min blogg om allt och inget

Arkiv för juli, 2012

Notering

Baddag

Det blev en dag med mycket bad och sol i går. En riktig njutardag som både jag och hundarna njöt av nere på bryggan. Det är konstigt att man kan vänja sig vid ca 16 grader i vattnet så fort. Efter några dopp kändes det helt ok så det blev en hel del sånt.

Jag är också väldigt glad för att vi för en gångs skull kunde bjuda några gäster på en fin dag. Nu är det en av mina systerdöttrar och hennes pojkvän som har åkt ca 65 mil för att hälsa på moster i norr. De plaskade en hel del de också även om det tog tid innan Martin doppade sig och jag tror inte Marie någonsin kom till skott. Däremot roade de Kasper med att kasta frisbee och fick honom att simma en lång stund. Väldigt välbehövligt när man har svart, tjock päls och inte har vett att hålla sig i skuggan.

BildBildBild

Jag hittade en flaskpost på stranden när jag kom ner på morgonen. I en väl urdiskad, torkad och noga försluten vodkaflaska låg det ett papper som skickats några dagar tidigare.

BildBild

Synd att Ottilia inte skrev sitt telefonnr så att jag kunde meddela henne att jag hittat hennes meddelande. Jag tog faktiskt inte texten på så stort allvar – verkar lite stulen:)


Sökningar och lite mer…

Det är lite kul att titta på hur folk hittar till min blogg. Sökord som jag ser ganska ofta är t ex smultronställen, sjukersättning, byväg om våren, myggigt och ej önskvärd. Ibland kommer det upp något lite konstigt som ”betyder inte den vänstra handen den högra gör”. Så har jag aldrig skrivit men det är tydligen tillräckligt nära för att det ska bli en träff. 

Jag brukar fundera på hur nöjda de är som söker på dessa ord och sedan kommer till min blogg. Förmodligen klickar de snabbt bort mig igen eftersom jag troligtvis inte beskriver det de söker så detaljrikt som de vill. Någon kanske får svar på sin undran men de flesta letar nog vidare på mer faktaspäckade sidor. Det spelar egentligen ingen roll men nog vore det lite kul att få veta vilka människorna bakom alla dessa sökord är.

Just nu pågår Yran för fullt och jag tycker lite synd om alla festglada och förväntansfulla människor, som står framför någon av alla scener, och regnet bara öser ner. Själv har jag hållit mig undan all trängsel och allt skrän och tänkt att mina ärenden i stan lika gärna kan vänta till på måndag när allt är över. Missförstå mig inte nu, jag tycker att det är jättekul att det ordnas en så stor festival här i vår lilla stad och jag unnar alla som sett fram mot det att ha kul och få lyssna på alla bra artister. Men jag har ingen längtan längre efter att delta i denna fest. Kanske om Pugh kommer dit igen eller kanske Bryan Adams eller någon annan av de stofiler som jag gillar men de få gånger jag har köpt biljett och varit på yran känns som fullt tillräckligt.

I dag kom ett av alla mina syskonbarn hit. Marie och hennes Martin ska stanna här ett tag och det är jättekul att hon vill hälsa på sin moster. Om sanningen ska fram så tror jag inte att det är jag som drar mest, det är nog alla barndomsminnen härifrån som lockar och nu är det ganska många år sedan hon var här sist. Mycket är annorlunda och omgjort men mycket är också precis som det var då. Nu hoppas jag bara på att den sol och de bad hon minns så väl ska bli till verklighet även denna gång.


Cystoskopi

I morgon är det dags för sista delmomentet i min njurbehandling (tror jag i alla fall, kanske blir det återbesök och kontroller senare). Den här gången ska jag in till kirurgmottagningen där de ska ta bort det plaströr som sattes in någonstans i urinvägarna vid njuroperationen för en dryg månad sedan. Det ska ske genom en cystoskopi och jag kan inte med bästa vilja i världen påstå att jag ser fram mot det. Visserligen ska jag väl förhoppningsvis slippa gå och känna mig kissnödig hela tiden och efter någon dags sveda och ev blod i urinen ska allt funka igen, men jag skulle helst slippa gå igenom detta i alla fall. Det är inte själva tillvägagånssättet jag oroar mig för, som medelålders kvinna är man rätt van vid sådant, men jag vill inte att det ska göra ont och när man läser om hur det ska gå till känns det lite obehagligt. Hoppas verkligen den salva de ska bedöva mig med är tillräckligt bra för att jag ska kunna slappna av och inte känna nästan något.

Usch vilka rysningar jag får av att tänka på detta. Nu byter jag samtalsämne och berättar om något trevligare.

I går kom den äntligen, sommaren som jag längtat så mycket efter. Det var precis lagom varmt och skönt och jag fick ligga i alla fall en stund på bryggan med små vågor kluckande under mig. Dagen innan hade vi i desperation bokat en resa till Turkiet i september för att få uppleva lite sommar innan den låååånga vintern men nu hoppas vi på några fler soldagar innan dess. Lite grundfärg är ju inte så fel innan man utsätter sig för starkare grejer. Det verkar faktiskt som om det spricker upp i molntäcket även idag – lycka!


Åh, en sån kväll

Sveriges vackrast placerade dansloge måste vara den som ligger i Salsån alldeles vid sjön Näkten. Vi har haft en helt magisk kväll där tillsammans med goda vänner, som bjöd oss på hela kalaset, och massor av s k hemvändare. Sommartid, när många återvänder till de byar som de har stark anknytning till, erbjuds det massor av ”hemvändarfester” här i krokarna. När vi åkte hemifrån gick det vita gäss på Storsjön och vindarna var isande men vid logen, ca 40 min bort, var det vindstilla och solsken. Massor av god mat och lite gott att dricka började vi med och eftersom våra vänner envisades med att vilja bjuda oss på hela kalaset köpte vi i stället en hel drös med lotter för att stödja byn som arrangerade festen. Vi vann totalt 4 vinster och den bästa var ett presentkort på att resa så mycket man vill på inlandsbanan under 2 veckor (ett slags tågluffarkort mellan Kristinehamn och Gällivare med massor av stopp och upplevelser).

Vi röjde undan borden och dansade och dansade och dansade lite till. En liten rackabajsare hos vännerna hann vi med mellan danserna också. Hela kvällen höll vädret i sig och det gjorde nog sitt till för att hela kvällen skulle bli så himla bra och rolig som den blev.

Jag kom mig inte för att ta kort på dansgolvet förrän det nästan var för sent men här dansar Kenneth och Misa på ett nästan helt tomt loggolv bland utspritt kaffe (för att förhindra halkande människor men jag tyckte nog att jag halkade lite mer i kaffet).

Efter att ha sovit gott i husvagnen har vi nu återvänt till vårt hus där vi lämnade våra gäster från Södermanland ensamma i går. De visste om att vi skulle vara borta en kväll och natt men de har klarat sig fint på egen hand och nu är de uppe i fjällen och vandrar. Det är Kenneths systerdotter med familj som hälsar på och det är så kul att äntligen få möjlighet att lära känna barnen lite bättre. De få gånger varje år vi träffas blir det så korta möten att barnen knappt har vågat säga ”hej” till oss innan det är dags att skiljas åt igen. Nu bubblar de på för fullt och vårt hem blev plötsligt väldigt fullt av ljud och glada röster för några dagar – härligt!


Kollat synen

Ja, det har jag gjort i dag och om några veckor får jag mina nya vänner. Jag har ju i hur många år som helst alltid varit trött, mycket p g a all värk, men sista halvåret har mina ögon varit så ansträngda och inte velat vara med fastän jag har varit relativt pigg. Ändå har jag gått och inbillat mig att jag blivit ännu tröttare än förut. Nyligen kom jag på att det kanske faktiskt är så att mina ögon är lite väl ansträngda och att glasögon kanske är lösningen. Efter som tanke och handling är ett hos kvinnan (eller är det inte så man säger) beställde jag tid och efter luftpuffar in i ögonen och diverse mätningar och tester fick jag prova några glas som skulle vara bra för mig. Det var som trolleri. Mina ögon blev mycket piggare och gladare på en gång och jag märkte att jag såg lite bättre också. Synen är ganska bra men p g a min ålder orkar ögonen inte längre korrigera det som tydligen varit lite fel från födseln. Be mig inte om detaljerna för det var för mycket information för min hjärna att komma ihåg.

Nu var jag tvungen att göra en liten paus för min lilla älskling Rex stod ute och skällde och det hördes att det var något fel. När jag kom ut stod han i vårt lilla jordgubbsland, under nätet som jag har satt dit för att hålla honom och Kasper borta från bären. Han hittade inte ut igen och där var han och såg så skyldig ut. Jag önskar att jag hade tänkt på att ta kort men det kom jag på för sent. Vad jag inte begriper är hur han kom in där för det syns inget på nätet. Undrar om det bara är våra hundar som älskar bär av alla sorter. Sötast är de när de äter krusbär och försöker undvika taggarna. Här är i alla fall en bild på Rex när han äter blåbär.


Vill ha riktig sommar – NU!

Tålmodigt går vi här och väntar och väntar. Vi tittar längtande på värderleksrapporterna och blir glada så fort vi ser en sol i Jämtland men sen ser vi hur varmt (eller kallt) det ska bli och då blir allt ett enda stort ”jaha”. Vi är ganska härdade vi som bor här men även om vi varje dag säger till varandra att ”i dag är det skönt väder att promenera i” eller ”bra väder för att hålla på ute” så är det den där riktiga sommaren vi suktar efter. Vi vill ligga på vår brygga och ha det varmt och gott och höra kluckandet under oss. I bland ska någon åka förbi i båt och vinka till oss och Kenneth ska gå och hämta fika till mig där jag ligger utslagen. Värmen ska ta bort all min värk och för en liten stund ska jag bara må toppen.

Nu börjar jag misströsta. Här är det slut på sommaren i mitten av augusti. Blir det soligt och varmt är det inte samma sak. Det är en helt annan luft – höstluft –  och jag brukar tycka att det är en härlig tid med alla färger och lätt att andas, men om vi inte får några veckors riktig sommar innan dess vill jag inte ha höst och vinter i år. Lite hoppas jag fortfarande på slutet av juli. Det brukar kunna bli fint under Yran (Storsjöyran).

Så här vill jag att det ska vara och eftersom jag inte vill ställa upp på bild själv får ni titta på min stilige son.

.Bild

Nu är det slutgnällt för den här gången.


Jag blir så ledsen

För några dagar sedan fick jag ännu en gång höra en förtvivlad kvinna berätta om en ungdom i hennes närhet som mår väldigt dåligt psykiskt. Djupa depressioner och en önskan att slippa leva. Som anhörig står man vid sidan om och känner en så fruktansvärd vanmakt när man inte kan göra mycket för att lindra och hjälpa. Visst, man kan finnas till hands och lyssna och försöka förstå och även läsa sig till kunskap om olika psykiska sjukdomar. Men man kan ändå aldrig riktigt komma nära den hemska upplevelse som så många av våra fina ungdomar går igenom och inte heller göra så mycket mer än att vara där för dem. Det räcker ofta väldigt långt har jag fått höra. Det är viktigt att bli lyssnad på och trodd och inte, som några skräckexempel jag hört om, råka ut för en omgivning som förringar och nästan hånar den som försöker berätta om hur dåligt han/hon mår.

Återigen funderar jag över hur det kan komma sig att en så stor del av en hel generation mår så dåligt. Jag ska inte räkna upp allt som jag tror orsakar smärtan hos våra barn för det finns säkert hur många orsaker som helst. Det sorgliga är att det bara får fortsätta och att ingen riktig planering verkar finnas för att ta hand om alla dessa personer eller för att förebygga att ännu en generation får samma problem. Jag gråter inombords och helst skulle jag vilja fånga in alla deprimerade unga människor i famnen och krama och skydda dem mot all ångest och alla tankar om sig själva som värdelösa och oviktiga. Jag vill skrika ut att DET FINNS INGA VÄRDELÖSA UNGDOMAR – ALLA ÄR VÄRDA ATT VARA LYCKLIGA.

Nu är jag inte riktigt så naiv som det kanske verkar. Jag vet att det är mycket svårare än så och att dessa människor i första hand behöver professionell hjälp och inte en vanlig mamma som vill krama dem. Men jag tror att det är en liten del av det som kan få dem att så småningom må bättre. Om vi alla, i stället för att döma alla som inte möter samhället på ”vanligt” sätt, gör oss av med alla våra inskränkta tankar och accepterar att vår värld är full av ”sköra” personer kan vi få dessa människor att känna sig lite mer delaktiga, viktiga och känna sitt värde.


Vänskapsband som håller

Just nu har jag besök. Det är inte vem som helst som hälsar på mig utan en av mina äldsta och bästa vänner från högstadiet i Linköping.  Vi var kompisar även under gymnasietiden och träffades en hel del även efter gymnasiet när jag hade flyttat till en annan stad. Efter några år med långt avstånd gick det tyvärr allt längre tid mellan våra möten och till sist ebbade allt ut och vi hade ingen kontakt på 20 år. Rätt som det var hittade vi varandra igen på facebook och när jag var nere i Linköping träffades vi en kort stund och tog en fika tillsammans med en annan vän från skoltiden. Lite senare kom de båda, var för sig och med någon månads mellanrum, upp hit och hälsade på mig och sedan dess har vi hållit kontakten på lite olika sätt.

Det roliga är att de där 20 åren som passerat inte har förändrat vårt sätt att vara mot varandra. Naturligtvis har alla erfarenheter genom livet gjort oss mognare och lite mer ansvarsfulla men vi pladdrar på och skrattar på samma sätt (eller kanske ännu mer) som vi gjorde förr och samtalen är både allvarliga, djupa och väldigt flamsiga. Jättekul är det att upptäcka att riktig vänskap håller genom tiden även utan gödning.

Min väninna (oh, så vuxet det låter) har även med sig sin lilla, söta och väldigt kelsjuka pudel. Som tur är kommer han bra överens med våra hundar. Han sätter dem t o m på plats lite ibland och de låter honom göra det. Han är som sagt väldig söt och jag har väldigt svårt att få in i mitt huvud att det är en hanhund och inte en tik. Hela tiden säger jag hon i stället för han om honom och jag har talat om för honom att han får stå ut med det för han är inte särskilt manlig. Han verkar gilla mig ändå och man kan inte låta bli att charmas av en sån goknul.

Här har han fått låna Kaspers aktivitetsleksak och efter lite hjälp från sin matte kom han snabbt på vilken teknik han skulle använda. Det kanske stämmer det som man brukar säga – klok som en pudel.


Trött men lycklig

Jag vet inte hur många gånger jag tjatat om hur mycket jag trivs här i vårt lilla hus som min farmor och farfar byggde på 30-talet. Gång på gång, efter ibland ganska allvarliga tankar på flytt, inser jag till slut att det finns ingen annan plats jag vill bo på. Den här våren har vi haft väldigt seriösa tankar på att flytta härifrån och vi passade t o m på att åka förbi och titta på ett hus när vi var på semester. Ett tag var vi sugna på att ta steget men när vi närmade oss Jämtland och båda kände att det här är hemma, då förstod vi att det är ju faktiskt här vi ska vara för att trivas och må bra. Lite hjälp att fatta det beslutet fick vi också när vi var tvungna att sicksacka mellan alla mördarsniglar på vissa promenader under semestern. Det är så skönt att slippa dem, fästingar och ormar.

Här hemma tar trädgårdsarbetet aldrig slut. Klippning, trimning, rensning och div uppsnyggningsarbeten måste göras för att få ordning på vår vildvuxna tomt som fått klara sig själv i lite mer än tre veckor. På kvällarna är jag så trött och kroppen värker mer än vanligt men samtidigt är det roligt att vara här och fixa till det som vi vill ha det. Att vädret här ser ut att vara bättre än på många andra platser förhöjer lyckan ganska mycket. Trött men lycklig vet jag nu att jag har hamnat rätt.

 


Regn som avslutning

Vi har haft en otroligt skön semester med många nya upptäckter och härliga upplevelser. Vädret har varit bra större delen av de här veckorna och har aldrig varit något hinder för vad vi velat göra. Nu, när det bara är några få dagar kvar av vår resa, återstår endast regn. Det förstärker den lite vemodiga känslan som alltid infinner sig när man vet att det snart är slut på det roliga. Nu sitter vi här i husvagnen och lyssnar på regnet och kämpar lite med oss själva. Ute svärmar mygg och småknott omkring och vi vet att en liten bit härifrån lyser marken gul av kantareller. Man kan bara inte åka ifrån en sådan guldgruva!!! Hundarna har redan fått en pluttpromenad så de klarar sig tills vi kommer till mindre myggigt område men de där svamparna…. Tänker på den goda kantarellomelett jag vill göra till lunch och snart vinner nog längtan efter den över motviljan mot regn och småkusar (kusar i jämtland betyder inte hästar utan små, små insekter).

Sista fina dagen på semestern lyckades vi få Magnus att komma och gå på Grönan med oss. Det blev den varmaste och soligaste dagen på semestern men det gjorde inget att vi i stället för att ligga på en strand svettades i hettan bland karuseller och chokladhjul. Apropå chokladhjul – plötsligt blev jag 3 kg daim rikare. Far och son åkte alla läskiga åkattraktioner tillsammans och jag satt och beundrade deras mod och spelade på diverse hjul runt om. Jag gick i lustiga huset också och slutklämmen där, med mattan, var alldeles tillräckligt läskigt för mig. Dagen blev lyckad och den lyckan förstärktes av både mjukglass och god mat.

BildBildBildBildBildBildBildBild

Nu har det slutat smattra mot taket och Kenneth är nästan färdig med sin frukost så det är väl dags att ge sig ut och plocka de där guldkornen där ute. Tar nog på regnjacka och knyter luvan hårt så kommer de små blodsugarna inte åt så mycket av mig.


Fördomar

Alla har vi fördomar om allt möjligt och ibland kan det vara skönt att upptäcka att det man trodde sig veta bara faktiskt var just fördomar. Jag har aldrig känt att några människor är mindre värda än andra men däremot har jag trott att det måste vara ganska skränigt och rörigt där det samlas en mängd människor med sociala problem. Det är väl inte så konstigt att man tror det eftersom det är allmänt känt att alkoholmissbruk leder till diverse oönskade effekter.

När vi kom fram till den camping, utanför Stockholm, där vi står nu blev jag därför ganska tveksam när jag såg alla gamla, smutsiga och i vissa fall trasiga husvagnar och en del med presenningar över taket och ner över fönstren. Campingvärdinnan sa att beläggningen var ca 80% byggjobbare och 20% fastboende. De fastboende har förmodligen ingen annanstans att bo av olika skäl och vi förstod att vi stack ut lite i mängden men eftersom det var bokat och klart och vi var ganska reströtta intog vi vår plats och gjorde oss hemmastadda.

Vi hann inte mer än sätta upp förtältet så hörde vi någon som skrek bredvid oss att han skulle slå ihjäl en annan av våra grannar och dessutom döda en katt. Orsaken var tydligen att han hade fått för sig att det hade kastats sten på hans husvagnstak någon gång före midsommar?! Den anklagade mötte upp med en kratta i händerna (han hade precis snyggat till marken runt sin husvagn) och jag tänkte att nu blir det nog slagsmål. Inte alls – de berörda parterna redde ut saken genom ett lugnt samtal och sedan var allt frid och fröjd. Lite senare när vi gick ut med hundarna kom en kvinna fram med sin dotter och hund och frågade om hundarna fick hälsa. Hon berättade en del om omgivningarna och att de bor i sin husvagn året om. Väldigt trevliga människor!! Runt om oss ler folk och hälsar glatt när vi rör oss på campingen och jag har nog aldrig varit på en så lugn camping någon gång förut. Det är nog mycket mer festande och liv på en vanlig familjecampingplats än vad det är här. Det är väldigt nyttigt att komma ut och få göra sig av med lite fördomar. Till vår stora glädje var det rent och snyggt i det lilla ruffiga servicehuset med fina duschkabiner och ett litet men rent kök.

Gårdagen gick i vandrandets tecken. Först åkte vi in till Djurgården och vandrade runt i stort sett hela ön. Det tog lite mindre än tre timmar och effektiv vandringstid blev ca 2 tim och 15 min. På eftermiddagen ville Kenneth se sig omkring lite i sina gamla hemtrakter och vi åkte till Trångsund och gick en dryg halvtimme till. På kvällen skulle vi ta en kort runda bort till badplatsen men det var en så skön kväll och efter en mjukglass fick vi lite mer energi så det slutade med att vi gick runt hela sjön. Den rundan är ca 6 km men vi gick naturligtvis fel och hade inte vett att vända utan försökte leta oss vidare en annan väg. Vi hamnade i en hästhage och till slut hittade vi ut ur den och då var vi på samma plats som när vi gick fel. Den omvägen var ca 1 km lång så vår lilla korta kvällsrunda blev till slut ca 7 km och det tog oss 1,5 timmar. Vi var ganska spaka och trötta i benen när vi kom hit till husvagnen men vi har sett så mycket fint i dag att vi är glada över att det blev så mycket vandring.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Gamla kända trakter

Jag älskar verkligen campingar som är utrustade med sådana här maskiner:

På de större campingarna har det blivit ganska vanligt med diskmaskiner i servicehusen. Ännu är det inte så många campare som vågar sig på att använda dem så det är nästan alltid fritt fram att diska i dem när det är dags.

Från Gränna åkte vi vidare i gamla välkända trakter där jag tillbringat en del av min barn- och ungdomstid. Vi fikade vid Alvastra klosterruin, badade i Vättern utanför Motala (Varamon) och nådde vårt mål för dagen, Borensberg, lagom till middagen. Ca 100 m från parken, där det var dans på kvällen, stod vi på en grusplätt lagom skymd från vägen av lite träd och buskar. Strax innan dansen till Sannex började kom min lillasyster förbi och vi vandrade danssugna iväg tillsammans.

Det blev inga dansbilder för det fanns det inte tid till. I pausen hann Kenneth med att ta i alla fall en bild när han hade pustat ut en stund.

På morgonen dagen därpå gick vi naturligtvis morgonrundan längs Göta kanal och liksom förra året var det strålande sol och så väldigt vackert.

Vi kunde ju inte stanna där hur länge som helst så till slut gav vi oss av mot kusten och Stendörrens nationalpark. Vi trodde att det skulle vara alldeles fullpackat av badsugna turister men det var väldigt glest med folk och inte alls svårt att hitta en fin avskild plats efter att ha gått en liten bit. På väg tillbaka till husvagnen hittade jag en handfull kantareller som jag ska försöka komma ihåg att smörsteka till middagen.

Till slut kom vi fram till Stockholm och den camping som såg så fin ut på nätet att vi bokade tre nätter men när vi kom fram blev det ett litet annat intryck. Det skriver jag mer om i nästa inlägg för man ska inte ta allt på en gång.


Ännu mer semester

Morgonen nere i hamnen i Kivik var helt fantastisk. Så skönt att bara kliva ut ur husvagnen och genast ha en vidunderlig havsutsikt och massor av sol att njuta av. Vi vandrade längs kusten en liten bit för att sedan ta oss upp i byn och titta på alla mysiga hus med vackra rosor utanför.  Allt detta hade vi hunnit med när klockan var halvåtta på morgonen. Vi rullade vidare en liten bit och stannade för en kaffepaus vid Brösarp (tror jag det hette). Där hade jag kunna sitta länge och känna semesterfriden som infinner sig när man inte har någon brådska till någonting. Till slut gav vi oss i alla fall iväg och bestämde oss för att åka till Gränna. Lite i längsta laget för en dagsetapp men det mulnade på ganska mycket och då är det ju lika bra att åka lite.

I gränna satte vi genast upp förtältet, vi börjar få en väldig snitts på det nu, och sedan satte vi oss och hade det skönt och njöt av att vi inte har några små barn att roa. Runt omkring hördes gråt men även en hel del skratt och glada rop men vi tittar gärna på andras barn och har det lugnt och skönt för oss själva.

I går, efter en morgonpromenad längs Vätterns strand, tog vi båten till Visingsö. Det är något speciellt med att åka dit, så många minnen från ungdomen. Den här gången åkte vi inte remmalag och det var nog första gången. I stället vandrade vi på en led runt en del av ön, ca 6,4 km. Skönt men varmt och hundarna var glada att få bada när vi kom tillbaka. Efter lite lunch och mjukglass tittade vi på ruinen och sedan tog vi båten tillbaka igen.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Gillar Skåne

I skåne gillar de turister, eller de har åtminstone förstått att man ska ta väl hand om de som vill turista här. Efter deras helt otroliga kuststräcka längst ner i söder finns ett flertal stora och gratis uppställningsplatser för oss som har huset med oss. Alldeles bredvid havet kan man stå och vi såg inga skyltar med ”camping förbjudet”. Skåne har mycket att erbjuda både vad gäller sevärdheter och gästvänlighet.

I dag har vi turistat en hel del igen. Första stoppet blev vid Smygehuk, Sveriges sydligaste udde. Glatt överraskade över hur fint ordnat det var där traskade vi omkring och njöt av väder och vyer.

Efter lunch åkte vi vidare och på kartan läste vi ”Ale stenar”. Det känner vi igen, sa vi båda två och Kenneth kom på att det var från en låt. Utan att veta vad Ale stenar var för något styrde vi dit för att stilla vår nyfikenhet. Där var allt väldigt välordnat. Parkeringsvakter som visade vart vi skulle ta vägen (helt gratis) och fin gångväg upp till höjderna där stenarna låg. Det visade sig vara en skeppsformation med stenar, Sveriges största. Utsikten där uppe gjorde sitt till för att göra allt så bra som det var. En annan gångväg ledde ner till byn, Kåseberga, där vi åt väldigt god mjukglass.

Nu står vi i hamnen i Kivik och snart ska vi ta morgonpromenaden i omgivningarna och njuta av sol och ännu fler vackra vyer.


Härliga dagar

Det är så skönt med husvagnsliv. Det skulle det nog inte vara om jag var tvungen att bo i husvagnen året om men några veckors campande kan göra underverk för själen och humöret. Det är trångt och lite rörigt och vi har konstaterat att man helst inte ska stanna på samma plats mer än två dygn för då blir det lite för rörigt. Om man hela tiden åker mot nya mål är man tvungen att ha lite ordning i vagnen om allt ska vara helt när man kommer fram.

De senaste dagarna har vi tagit oss från Borås till Landskrona och sett oss omkring en del. I Borås blev det inte så mycket action. Vi shoppade lite i ”Knalleland”, deras stora köpcentrum, och vandrade lite längs olika gångvägar men annars var det ganska lugnt. Ingen av oss kände för att gå till djurparken. Borås djurpark är den park som jag aldrig kommer till. När jag var barn och bodde i Halmstad var vi på väg dit men vi krockade och det blev inget besök den gången heller.

I Landkrona är det så vackert. Särskilt vackert är det utmed kustremsan med långa stränder och utsikten över Ven. Att det luktar hav och tång är något man får vänja sig vid och stå ut med. Synd bara att vi kom några dagar för tidigt för i Juli har de ofta dans på bryggan precis utanför campingen och det hade varit mysigt att få uppleva men det tar vi när vi kommer nästa gång. Vi var här för 18 år sedan så vi kanske kommer om 18 år igen.

I går tog vi en tur med färja från Helsingborg till Helsingör och fortsatte sedan med bil mot Köpenhamn, där vi köpte öl och vin, och åkte över Öresundsbron tillbaka till Sverige och Malmö. Efter en titt på Turning Torso åkte vi hem till campingen och släppte ut våra stackars hundar som inte fick vara i Danmark. De hade det nog bra i husvagnen men det kändes ändå bra när vi äntligen kunde låta dem komma ut en stund. Hela rundturen tog inte mer än ca 4,5 timmar så det var egentligen inga problem att lämna dem den tiden. På eftermiddagen promenerade vi bort till citadellet och fikade mellan den yttre och inre vallgraven. Det finns mycket fint att se här men efter den tvåtimmarspromenaden var vi alla väldigt trötta av både värme och långpromenad så resten av dagen blev det inte så mycket gjort.