Min blogg om allt och inget

Arkiv för april, 2012

Sista delen av husvagnstrippen

Vi orkade inte gå så länge bland affärerna i Birsta och Ikea var vi inte ens in på. Vi handlade det vi skulle ganska snabbt och efter lite lunch i husvagnen gav vi oss iväg igen. Eftersom vi hade en bokad tid på bilbesiktningen i Ånge försökte vi hitta en övernattningsplats någonstans i närheten. Först letade vi oss in ca 5 km på en skogsbilväg och stannade på en vändplan. Där hade vi varken telefon- eller tvmottagning så vi bestämde oss för att åka vidare. Tur var väl det för vi åkte förbi Ånge drygt en mil och där fanns det en naturrastplats som vi visste att vi hade varit på någon gång i urminnes tider, förmodligen innan vi fick barn. Där var vi helt ensamma vid Ljungan med ordnade grillplatser, bänkar och bord och en underbar omgivning.

Bild

Bild

Bild

Bild

Hundarna trivs ganska bra med att vara på husvagnssemester och de har sin plats under bordet där vi lagt ut lite mjukt underlag åt dem.

Bild

I dag på morgonen ringde jag vårdcentralen i Ånge och frågade om de hade tid att hjälpa mig med att lägga om min nefrostomi. Jag fick en tid samtidigt som Kenneth besiktigade bilen och sedan sammanstrålade vi på Ica för att proviantera lite. Nu tycker vi att vi har gjort Ånge och sett vad som finns där så efter att ha åkt tillbaka till husvagnen och ätit lite lunch gav vi oss iväg igen. Nästa stopp blev vid Gimån med kafferast och promenad. De hade gjort i ordning en runda i skogen, i första hand för fiskare, och vi och hundarna travade iväg. 95% av sträckan vi gick var spångad och gick över våtmarker och översvämmade landbitar. Det var roligt först men efter ca 20 min räckte det och vi vände tillbaka. Hundarna var jätteduktiga och gick snällt på spångarna de med men nackdelen var att det är svårt att titta på omgivningarna när man hela tiden måste ha koll på var man sätter fötterna.

Bild

Bild

Bild

Vi hade egentligen tänkt vara ute i fyra dagar men när vi nu var så nära så kändes det lika bra att åka hem. Nu sitter jag här och tittar på sjön där isen nästan har försvunnit och där de sista isresterna trycks in mot land. Vår hög med ris får vänta någon dag med att bli uppeldad för vi känner oss ganska nöjda med att bara ta det lugnt framför tv:n i kväll. Glad Valborg och första maj till alla!!!

Annonser

Trivs!


Åh, vad jag trivs med livet just nu. Husvagn, nya platser, lugn och ro och att vara tillsammans med min man (och hundarna). Det här är livet när det är som bäst. Jag har inte så väldigt stora krav för att trivas, bara att få känna att man styr över sitt liv och får njuta av det.

På morgonen i går vaknade vi till ett lätt regn vid Näverede kraftverk en bit utanför Stugun. Det störde inte så mycket och det upphörde ganska snart. Morgonpromenaden gick vi vid älven och efter kaffet åkte vi vidare.

Bild

Bild

Vi gjorde några små stopp längs vägen, bl a någonstans mellan Härnösand och Sundsvall där det finns ett laxmuseum. Där gick vi inte in. I stället vandrade vi utmed Indalsälven och tittade på alla som stod längs kanten och fiskade. Till slut letade vi oss ut till Tynderö och ännu lite längre ut, till ett naturreservat (Skeppshamn) och vad tror ni vi gjorde där? Jo, naturligtvis vandrade vi omkring där med hundarna och kände att hit vill vi komma och bo på campingen lite senare i sommar. Här fanns allt som vi vill ha på semestern: vatten, klippor, många vandringsvägar och vacker natur.

På natten stod vi en liten bit utanför naturreservatet men tillräckligt nära för att kunna njuta av ännu fler vackra vyer över hav och klippor på vår morgonrunda. Just nu står vi på parkeringen utanför Birsta och Ikea i Sundsvall. Här ska vi se om vi hittar några kul saker. Vi ska inte slösa bort så många timmar på att trängas med människor men det kan vara kul en liten stund. Skönt att ha husvagnen att sitta i medan vi väntar på att de ska öppna.


Minisemester

Vi håller som bäst på med att fixa i ordning allt som ska fixas när man ska ge sig ut på en tur med husvagnen. Jag fyller på inne i vagnen och Kenneth sköter allt det där som karlar ska göra, typ fylla på vatten och kolla batteriet och allt annat tekniskt som ska funka för att det ska bli bekvämt. Vi är alltså väldigt fast i de gängse könsrollerna men eftersom ingen av oss vill byta så är vi båda nöjda med det.

Det ska bli så skönt att komma iväg på en liten minisemester. Det blir bara 4 dagar men det är ganska lagom så här i början av säsongen. Förhoppningsvis ska vi kunna göra en treveckorstripp lite senare i sommar om inget annat dyker upp (som t ex en operation). När vi kommer hem kanske isen har gått och då börjar det bli sommar. Isen är väldigt svart och porös så den borde kunna gå när som helst.

Bild

Rapport om vad vi hittar på de kommande dagarna kanske dyker upp här, vi får väl se.


Stark men ändå så svag

Jag tränar ganska mycket styrketräning eftersom jag har en del värkproblem och träningen är  hittills det enda som har hjälpt mig.  Det är inte svårt att vara duktig och genomföra mina träningsprogram (jag alternerar mellan två olika) när jag känner att det är träningen som får mig att orka så pass mycket som jag gör. OK,  jag tar hjälp av framförallt en TNS ibland också men det är ändå min träning som ger mig min styrka.

Jag är stark, t o m riktigt stark i armar och ben om man tänker på hur gammal jag är (jättegammal) och därför är det så frustrerande att jag samtidigt är så svag och inte orkar med det jag vill. Den här tiden är det så mycket jag vill kunna göra utomhus men ofta blir jag sittandes här och tittar på när min man gör allt som jag borde och vill hjälpa till med. Inte har det blivit lättare sedan njurarna började ge sig till känna heller. Så fort jag lyfter något eller torkar av något eller bara gör något överhududtaget så känns det direkt i njurarna. T o m min träning, som jag faktiskt är beroende av för att må bra, har blivit svårare att genomföra. Jag kämpar på med den men det är inte lika roligt som förut.

Tro inte att jag sitter här och tycker synd om mig, för det gör jag inte och jag vill inte att någon annan ska göra det heller. Jag är bara så förbannad och irriterad på att, som jag sa, min styrka inte spelar ett dugg roll för vad jag orkar.


Pälsvård

Med jämna mellanrum får jag väldigt dåligt samvete för att jag låter min golden retriever förfalla som han gör. Hans päls växer snabbare och yvigare än ogräs och att följa alla trimningsregler blir helt enkelt för mycket för mig. Att han inte gillar att bli klippt och borstad gör inte saken lättare. Nu har vi precis utkämpat en brottningsmatch och både han och jag är helt slutkörda och dessutom sura på varandra. Som tur är försvinner bitterheten snabbt men han kan inte fatta varför matte ska behöva dra i honom och låta klippklipp runt öronen på honom och jag försöker tala om för honom att allt skulle gå mycket smidigare om han bara var stilla och lät mig hållas. Han kanske t o m skulle kunna njuta om han bara var lite lugn. Det enda jag orkade med i dag var lite runt öronen och på bringan. När man ser högen med hundhår kan man tro att han blivit helt rakad men tyvärr har vi bara gått igenom en liten del av hans päls och jag är egentligen inte färdig med den delen heller. Jag lyckades i alla fall borsta igenom hela pälsen och vi är båda rörande eniga om att nu får det räcka för idag. 

Medan jag tog mig an Rex försvann Raya ut och Kasper gick och gömde sig och försökte bli så liten som möjligt. Efter varje omgång säger jag till mig själv att aldrig mer, nu får det växa fritt och naturligt. Sedan går vi ut i lervällingen som är ganska vanlig den här tiden och när jag ser på Rex och hur svart allt blir från mage och neråt så vill jag helst bara raka av honom allt hår. 

Han ser inte så glad ut min lilla Rex.

Bild

Bild


Tiden har blivit snurrig

Vaknade redan vid halvfyratiden i morse och kunde absolut inte hitta ett bekvämt läge att somna om på. I stället låg jag och vred och vände på mig tills klockan blivit nästan halvfem och jag tyckte att det började bli ok att kliva upp. Jag blev som vanligt mött av ett par glada, svansviftande hundar och de fick sina morgongodisar och blev utsläppta för morgonkissningen. När jag kom in i köket tittade jag på köksklockan. Tjugo i tre! Slängde en snabb blick på min armbandsklocka. Fem min i halvsju. Vad var detta?!!! Kände mig väldigt förvirrad (jag är beroende av att hålla koll på tiden) och borta. Efter en stund sansade jag mig och tittade ut. Det var ljust och det skulle det inte ha varit före tre på morgonen. Då såg jag att min klocka stannat och att något var fel med köksklockan för den tickade visserligen men visarna rörde sig inte alls. Lättad insåg jag att det bara var en tillfällighet att båda klockorna visade fel samtidigt.

Det påminde mig om en händelse när jag var 20 år och relativt nyinflyttad till min pojkvän i Strängnäs (numera min man). Jag hade fått ett jobb på en vägrestaurang och skulle börja halvsju på morgonen. Bussen skulle gå 06.10 och jag gick som vanligt upp i god tid och gjorde mig i ordning. När jag var klar gick jag till busshållplatsen för att vänta. Lite undrade jag över att det inte lyste i ett enda fönster och att det var så väldig lugnt ute men inte mer än att jag blev irriterad över att bussen var så sen. Till slut tittade jag lite mer noggrant på klockan och då var den bara kvart över två. Oj, vad jag skrattade åt mig själv. Det var bara att gå hem och lägga sig några timmar igen. Den gången gick klockorna rätt, det var bara jag som gick fel.


Jag blir aldrig någon fågelfotograf

Överallt hördes de i morse och flera gånger såg jag dem segla omkring uppe mot den blå himlen men så fort jag tog fram kameran både tystnade och försvann de. Jag pratar om Storspoven, min största favorit bland alla återvändande fåglar. Jag vet att jag aldrig kan fånga den på nära håll eller med bra kvalitet med min mobilkamera men bara att få med en liten prick mot vacker omgivning medan den sjunger sin underbara sång vore tillräckligt. Jag ger inte upp. Fler tillfällen kommer hela sommaren.

Att jag sätter mig och bloggar nu utan att ha något att blogga om beror på att jag försöker skjuta upp min dans med dammsugaren. Om en halvtimme ska jag iväg till hälsocentralen och nu försöker jag hitta på sätt att slippa ifrån mitt stora ”måste” ett tag. Dumt, jag vet men människan är en dum varelse som tror på att sådana små knep kan förgylla tillvaron. Nej, nu får jag skärpa mig och avsluta det här och göra en liten kraftansträngning. Det kanske är soligt sedan och då vill jag inte vara inne och dammsuga.