Min blogg om allt och inget

Arkiv för augusti, 2012

Så mycket vacker natur

Sverige ÄR fantastiskt!!! Det är bara att konstatera. Så mycket vacker och varierande natur och så härligt att få uppleva den resandes med husvagn tillsammans med min man som jag fortfarande är kär i efter 32 år. Ja, det är sant. I går firade vi 32 år tillsammans och det blir bara bättre med åren.

Vi började vår resa i lördags från Östersund, förbi Strömsund och stannade för natten ovanför Stora Blåsjön. Vi hade väntat oss regn hela dagen men fick bara lite duggregn i Strömsund och sedan regnade det en stund medan vi satt i bilen. Framme vid vårt nattläger hade regnet försvunnit österut och vi vandrade ut på myrmarkerna på berget där vi stod. Det var förvånansvärt torrt och lättgånget och vi vandrade på någon timme. Lite hjortron hittade vi, ca 5 dl, och dem frös vi in i väntan på att vi skulle hitta fler att ta hem och koka sylt på. Medan vi letade hjortron försökte Kasper hela tiden fixa middagsmaten. Han jagade upp ripor på löpande band men försökte inte fånga dem, bara visa oss var de fanns. Vilken jakthundsbegåvning! Synd att husse och matte inte är jägare och inte kunde hjälpa till.

Dagen efter gick vi ut på myren på motsatt sida och hittade ungefär lika mycket hjortron där. Vädret verkade väldigt lovande och resten av dagen sken solen på oss. Vi tog oss ner till Stora Blåsjön och vidare mot den samiska kyrkbyn Ankarede där vi vandrade mellan alla kåtor som låg vackert utspridda vid en älv. Vi fortsatte ut på en vandringsled och fick en väldigt skön promenad där också.

Från Ankarede fortsatte vi upp mot Stekenjokk men först stannade vi till vid Karitjärn för att försöka hitta kantareller på samma ställe där vi hittade så mycket svamp förra året. Ingen svamp men ca en liter hjortron att lägga till de andra i frysen. Dessutom en härlig vandring nedanför fjället.

Uppe vid Stekenjokk (en nedlagd gruva högt uppe på kalfjället som numera är fylld av vatten. Det ser ut som en sjö) var utsikten slående och otroligt pampig. Det går inte att beskriva och inte att återge med bilder heller. Alla som har möjlighet att åka dit borde verkligen göra det. Uppskattar man natur är det oslagbart.

Vi åkte vidare mot Klimpfjäll där vi provianterade lite och fortsatte sedan till en ännu en samisk kyrkby, Fatmomakke. Den ligger så vackert vid en sjö och med fjällen som bakgrund. Det är så ofattbart att man kan hitta så många pärlor på en relativt kort tur upp i svenska fjällvärlden. Vi övernattade där och firade vår 32-årsdag med lite räkor och vin. Bästa sättet att fira måste vara så: underbar natur och god mat tillsammans med den man helst vill vara med. Lite levande ljus gjorde sitt till också.

I morse gav vi oss ut på ännu en vandring längs en led som började precis där vi stod. Vi var ute i ca 2,5 timmar och det var så skönt att gå och fast det var ganska mycket uppförsbackar blev vi inte särskilt trötta. Jag är säker på att hundarna uppskattade promenaden ännu mer än vi och vi stortrivdes alla fyra.


Vi lämnade fjällvärlden och styrde kosan lite söderut igen. Vid Trappstegsforsen stannade vi en stund för lite lunch och sedan har dagen mest gått åt till att ta oss vidare hemåt igen. Nu står vi söder om Hoting för att imorgon ta oss resten av vägen hem.

Både Kenneth och jag känner att vi har saknat att åka norrut på semster så förmodligen blir det en lite längre resa uppåt nästa höst. Vi gillar att åka söderut också men semester i norr den här tiden blir så väldigt mycket annorlunda. Mycket fricamping och inte lika fullt med andra turister överallt. Det är frihetskänsla och maktkänsla, makt att styra sitt eget liv som man vill, som infinner sig här. Det är med lite vemod vi avslutar  den här trippen i morgon och återvänder till vardagen.

Annonser

Kvalster

Kvalster är ett ord som jag vanligtvis inte reagerar så mycket på. Det är något som finns i bl a sängar och de är helt ofarliga för friska människor. På sin höjd har jag tyckt att det låter lite äckligt men sedan har jag glömt bort att de finns igen.

Nu har vi fått veta att några bekanta, som nyligen sovit över här några nätter, har fått skabb. Det är tydligen också en sorts kvalster men genast låter det mycket värre. Dessa stackars människor kom förbi för att berätta att det kanske är bäst att vi sanerar både oss och delar av huset för att slippa kliande bett och gångar i huden. Genast började det klia överallt men när jag läser om skabb ser jag att det tar ca 6 veckor innan en nysmittad person får klåda. Det står även att största smittorisken är via kroppskontakt och att en lägre smittorisk finns i t ex att använda samma textilier. Troligtvis är det nog inte så stor risk att skabben har hoppat över på oss men vi har i alla fall köpt salva som vi ska smörja in varenda millimeter av oss med och som sedan ska sitta kvar i 24 timmar. Vi får inte ens tvätta händerna under den tiden så det får bli plasthandskar på. Lite bökigt blir det men hellre lite jobbigt nu än jättejobbigt om en månad och bara misstanken att det kryper omkring små äckelskabb på oss och att risken finns att vi kan smitta andra gör att vi gärna tar det lilla obehaget.

Skabbguiden-BannerJag tycker mest synd om de stackare som var tvungna att ta kontakt med alla som de umgåtts med de senaste månaderna för att berätta att de kanske har blivit skabbsmittade. Det är inget skamligt utan det beror bara på otur om man fått det, kanske via någon som man tagit i hand en kort stund, men lite jobbigt är det nog att berätta för alla. Vi har i alla fall inte träffat några andra sedan vi eventuellt utsattes för smitta så ingen i vår bekantskapskrets behöver oroa sig. Den här sortens skabb går inte på hundar så vi behöver inte oroa oss för dem heller eller för att de ska kunna föra vidare några små fulingar.


Ensamma

Efter drygt 26 år med barn boende här hemma är vi nu helt ensamma. Det är ju så det ska vara och självklart ska barnen flytta och ägna sig åt sina egna liv. Lika självklart är det att man saknar alla de ljud och saker som man brukade ha omkring sig. Vi har haft mycket att ordna med sedan vi kom hem efter att ha hjälpt Sara och Christoffer att flytta och det är nog tur för vi har inte riktigt hunnit med att känna  efter hur tomt det är. Det är vid vissa tillfällen som man märker att man saknar sin unge men samtidigt som tomheten känns lite jobbig är vi så väldigt glada för att nu får hon börja sitt nya, härliga liv där hon ska göra sådant som hon drömt om och längtat efter. Jag är säker på att hennes nya tillvaro blir jättebra och när ens barn mår bra mår man som förälder också bra. Snart kommer vi alla att ha vant oss vid den nya situationen och vi kommer ju att träffas lite då och då. Kanske vi t o m skaffar skype, även om det tar emot lite.

Flytten gick ganska smidigt. Jobbigt att sitta i bilen så länge men när vi väl kom fram så gick allt väldigt fort. Lägenheten var lika bra som de hade trott, kanske t o m bättre och äldsta dottern, som redan bor i Örebro, kom och hjälpte till med allt. Att de har varandra där nere i Närke är de väldigt glada åt alla tre.

När vi hade ätit lite mat åkte vi vidare till svärmor i Åkers styckebruk där vi stannade över natten. Dagen därpå gjorde vi sällskap med Kenneths syster och svåger och gav oss iväg till Stockholm och Birka paradise för en kryssning till Åland. Så roligt att åka tillsammans och det var precis lagom mycket folk, god mat och bra dansmusik. Dessutom var det en helt otroligt skön kväll att vara ute på däck lite då och då.

När vi kom tillbaka till Stockholm dagen efter var det bara att stålsätta sig för den långa bilfärden hem igen. Vi stannade i Uppsala och blev bjudna på middag hos Magnus och Minna. Det var så gott så vi åt upp allt.

Resan hem var jobbig. Till slut gick det inte att sitta på något sätt för hela kroppen var som en stor, svullen, värkande böld men det går ju inte att göra så mycket åt det utan det var bara att bita ihop och försöka tänka på något annat. Så småningom kom vi hem igen och möttes av två glada jyckar som svansade omkring och log med hela kropparna. Jag vet att de har haft det jättebra med sina snälla hundvakter som de tycker väldigt mycket om.


Sommar och höst på samma gång

Den kom sent, så sent att jag nästan trodde att den glömt oss, men den här veckan har termometern och solen samstämmigt visat att sommaren är här. Lite konstigt är det att när man ser sig omkring så ser man att aspar och björkar börjar bli gula. En del är väldigt gula och jag vet faktiskt inte om det är normal tid eller om det är tidigare än vanligt. Dessa höstfärger tillsammans med lite kallare morgnar gör att det blir lite förvirrat. Vad har vi för årstid egentligen? Det bästa är väl antagligen att inte fundera så mycket utan bara njuta av det bästa från både sommar och höst. Kalla, klara morgnar med höstfärger och varma, härliga dagar med bad och sol. Dessutom kvällsmörker med någon liten myslampa eller stearinljus. Allt bra på en gång – vad mer kan man önska?


Vissa dagar

Vissa dagar är helt underbara, så härliga att man lätt glömmer alla orosmoment för stunden och bara njuter av att få vara. I dag har det varit en helt förtrollad dag som jag har tagit tillvara på på allra bästa sätt. Jag och alla hundar (våra två och min extravovve som är här när matte och husse jobbar) har legat nere på bryggan och halvslumrat. Några avbrott för lite lek och bad blev det också och vi njöt lika mycket alla fyra.

Sara kom ner till oss när hon kom hem från pojkvännen också och hon trodde att hon skulle kunna ligga och koppla av på en dyna och få vara ifred men oj, vad fel hon hade. Kasper ville minsann inte ligga på den hårda träbryggan när det fanns mjukare underlag alldeles bredvid. Han började med att försiktigt placera sin söta lilla rumpa på dynan. Efter en stund gav han Sara några blöta pussar och sedan trängde han sig helt enkelt ned bredvid henne med sitt huvud på kudden.

Hela veckan har faktiskt varit väldigt skön. Vi har inte varit så bortskämda med värme den här sommaren så när den äntligen är här flera dagar i streck så ser vi till att ta vara på den. Lite synd är det om Kenneth som jobbar en av sina mastodontveckor och är borta hela veckan. Jag hoppas verkligen han får några sköna dagar han också när han kommer hem i morgon.

Jag skrev tidigare om Saras och mitt besök på Jamtli. Någon dag senare fick vi lust att åka i väg till den stora loppisen i Brunflo, bara för att strosa omkring och titta lite. Jag blev så glad för jag hittade delar till en servis jag har och kunde inte låta bli att köpa dem. Synd bara att jag var tvungen att köpa alla delar som ingick men jag lyckades i alla fall pruta en hundring eftersom ägaren har sommarstuga här i Optand. Vi for vidare till Östersund och passade på att avklara ett ärende på teliabutiken. Sen blev det fika på en uteservering. Så roligt att sitta med sin dotter och mysa och titta på människor.

Sara envisades med att jag måste vara med på bild på min blogg någon gång också så jag fick snällt ställa upp och lova att lägga ut den här bilden. Jag har faktiskt varit med massor av gånger men det kanske var ett tag sedan sist.

Vi avslutade vår lilla shoppingtur med att gå på Kupan och titta lite. Både Sara och jag hittade några små guldkorn för en billig penning så vi kände oss väldigt nöjda med dagen. Trötta och glada åkte vi hem och packade upp alla våra fynd.


Jamtli

Jag läste i tidningen att Attacus skulle bjuda alla på entréavgiften till Jamtli i går. Jamtli är mysigt men jag tycker det är lite för dyrt att gå dit under högsäsong så jag frågade Sara om hon ville följa med och trängas med alla andra som passade på att gå gratis. Hon hängde gärna med och gjorde ett avbrott i flyttbestyren.

Det var mycket folk där och mycket bilar utanför. Vi hittade i alla fall en parkeringsplats och vandrade mot ingången. Vi visste att det skulle vara en show med ”5 myror är fler än 4 elefanter” med Magnus, Brasse och Eva och den ville vi båda se. Det var mycket nostalgi på en gång och skådespelarna gjorde ganska bra ifrån sig med att likna föregångarna. Ungarna längst fram var alla med på noterna och både jag och Sara stod där och log igenkännande. Väldigt mysigt men vi tyckte att vi var lite för stora för att leka i alla roliga anordningar och små hus som fanns där.

På ett annat ställe fanns det en 70-talsutställning där de hade byggt upp en hel villa och flera pensionärslägenheter. Allt gick i samma stil och jag började nästan skratta högt när jag kom in i villan för där var det väldigt hög igenkänningsfaktor.

Så småningom tog vi oss till scenen där Micke Mojo Nilsson (känd från The Voice) uppträdde med sitt band. Han är duktig men det var alldeles för hög volym så vi gick en bit därifrån och köpte varmkorv och kaffe. Vi satte oss i gräset och tittade lite på människor och musiken var på alldeles lagom avstånd.

Till sist gick vi igenom den del av muséet som var inomhus och det såg till stor del precis likadant ut som för flera år sedan. Några nya avdelningar men vi var trötta och hade ingen ork till att engagera oss så mycket i allt nytt. I stället fastnade vi en stund framför det som  vi båda hade flest minnen av sedan tidigare.

En väldigt rolig och mysig dag tillsammans med min dotter. Vi får väl se om vi hittar på något mer den här veckan eller om vi bara ska packa och ha det lugnt och skönt här hemma. I dag ska jag förresten in och röntgas och det är ju typiskt att jag måste sitta på sjukhuset när det är som finast väder ute.


Vad händer nu då?

Från att ha haft besök som avlöst varandra i nästan en månad till total tystnad – det är en lite märklig känsla och en tomhet som jag befinner mig i just nu. Vad ska jag göra nu då? Ska jag bara sitta här och göra inget?

Så kändes det först men sen kom allt över mig som ska hinnas med den här veckan. Allt som jag skjutit upp för att jag visste att det skulle bli tomt när alla åkt hem till sig och Kenneth gett sig iväg upp mot Gäddede för att jobba där till nästa fredag. Det finns massor av trädgårdsarbete, kläder som behöver strykas och fixas till på olika sätt, hundar att klippa klor och päls på etc etc. Dessutom har jag ju faktiskt min lilla, allra minsta och sista sötpluttunge kvar hemma till nästa helg. Då ska vi flytta henne och pojkvännen till Örebro och jag antar att hon tacksamt tar emot hjälp med packning.

Vi ska hinna med lite mys också. Lite filmer och kanske en fika eller mjukglass på stan. Det verkar faktiskt som om det ska bli lite fint väder så kanske jag smyger ner på bryggan en stund då och då också. Kanske ska jag försöka vara lite social med någon härifrån också. Det blir så lite tid över för sånt på sommaren när man ska hinna med alla andra men nu kanske det kan vara dags igen.

Lite gnäll måste jag lägga till här i slutet. Som alltid undrar jag hur sjukvården över huvud taget kan fungera med den dåliga organisation som jag gång på gång fått uppleva. I måndags fick jag en kallelse till röntgen. I onsdags kom ett brev med besked om att jag måste ta ett njurfunktionsprov SENAST en vecka före röntgenundersökningen som det skulle komma kallelse till snart. Att kallelsen redan kommit och att det bara var 5 dagar kvar till tiden för röntgen hade de tydligen ingen koll på. Jag åkte in i går och tog provet och sen får vi väl se om det funkar så. Jag blir så trött på att de inte kan prata med varandra eller kolla upp saker mellan avdelningarna. Det blir pinsamt att det så ofta ska bli så fel.