Min blogg om allt och inget

Arkiv för maj, 2012

Liten utflykt

Vi är lite av utflykts-/vandringsnördar jag och min man. Ibland får vi en längtan efter att ge oss iväg och vandra på stigar som vi inte går så väldigt ofta. Det får gärna vara i närheten av vatten och det ska inte krylla av folk. I dag var det en perfekt dag för en av dessa utflykter. Lite halvkallt och blåsigt men med små solglimtar emellanåt. Vi gav oss iväg till Forsaleden, som är väldigt välbesökt av badfolk sommardagar men som är lagom tom på folk så här års och i rätt väderlek. Vi vandrade iväg till ett vindskydd med grillplats och där kokade Kenneth kaffe och vi grillade våra korvar. Både vi och hundarna blir glada av att vara ute i naturen och när man får stoppa något i magen blir alla glada. Så småningom vandrade vi tillbaka igen och precis när vi kom fram till bilen dök det upp ett jättegäng med skolungdomar som tydligen skulle tälta och leva friluftsliv där vi nyss gått. Kul men skönt att de kom när vi var klara.


Annonser

Mycket att glädjas åt

Nu svävar jag omkring på små rosa moln och tycker att livet leker. Till stor del beror det på det telefonsamtal jag fick från kirurgkliniken i går. Sköterskan, som ringde, beklagade först att det var svårt att få till en operationstid i Malmö. Då stålsatte jag mig inför ett besked om lång väntan. I nästa andetag sa hon att om inte patienten kan tas emot på ett ställe får man flytta på operatören och min läkare kommer istället till Göteborg och där kan jag få en tid i mitten på juni. Det är svårt att fatta att nu kanske det bara dröjer ca 3-4 veckor innan jag blir av med Nefrodite.

Nu väntar jag bara på ett besked om exakt vilket datum som gäller och hur länge jag måste vara på sjukhuset. Förhoppningsvis kan jag komma därifrån samma dag eller kanske efter ett dygn. Har vi tur blir det av när vi är på husvagnssemester för då kan Kenneth campa med hundarna medan jag repareras och sedan kan vi åka vidare. Jag hoppas i alla fall att det kommer att gå så lätt, egentligen vet jag inte alls hur jag kommer att må efteråt eller hur lång tid jag måste vara kvar. Det får jag nog veta i sinom tid.

Snart blir jag stor också. Det sker på fredag och i helgen ska det firas. Jag ska ha så himla kul och det vill jag att alla andra ska ha också. Från olika håll dyker det upp gratulationer och erbjudanden p g a min ”stora” dag. Det senaste är en gratistårta och en tårtspade från Ica, väldigt flott:D. Nu för tiden har alla kommersiella krafter verkligen koll på folk.

 


Flyttlusten är bortblåst

Den här våren har varit hemsk vädermässigt. Vi flyttade hit till Jämtland för 17 år sedan och har aldrig varit med om en lika tråkig april-maj. Det har fått oss att längta till varmare trakter och det har blivit en del husletande på nätet. Många gånger har vi varit väldigt sugna på att titta på något mysigt hus men till sist har vi alltid sansat oss och sagt att om det finns kvar när vi åker på semester i sommar så svänger vi förbi och tittar då.

Helt plötsligt försvann flyttlusten. Det behövdes bara några dagar med sol och värme för att få mig att inse varför jag vill bo i Jämtland. Det roliga är att samtidigt som vi fick sommar här så börjar kommentarer, om att nu är det FÖR varmt och jobbigt, höras och synas från folk som bor längre söderut. Det får mig att känna mig väldigt nöjd med den sommar vi har här. Den blir sällan för varm eller långrandig och luften är nästan aldrig lika tung och fuktig på det där sättet som gör att man knappt orkar andas.

I går, på morgonpromenaden, kände jag mig så där äckligt lycklig och nöjd med tillvaron. Med min alltid tillgängliga telefon förevigade jag en del pärlor från omgivningarna och här får ni dem. Slänger även med en väldigt romantisk bild från Stocke Titt på Frösön.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Hungrig

Det känns som om jag håller på att svälta ihjäl. Tänk att man ska vara så beroende av mat på regelbundna tider att det ska vara sån plåga att inte få äta som man vill. Att dessutom vara tvungen att äta laxerande piller i över ett dygn gör inte saken bättre.

Jag ska röntgas i dag, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Den här gången ska de spruta in kontrastmedel via min kateter för att se om urinvägarna har blivit fria. Detta kräver att jag är tom i tarmarna så hela dagen i går levde jag på flytande föda. Försökte äta ”varma koppen” och fick i mig en portion. Efter att ha gått och rapat äcklig eftersmak av simmig buljong hela eftermiddagen fick det bli nyponsoppa till middag. Det är i alla fall gott. För övrigt blev det kaffe, te och vatten. I dag har jag ätit skorpor och te till frukost och nu får jag inte äta mer innan röntgen som är kl 13.00. Helst ska jag inte dricka heller så här går jag nu och känner mig uttorkad och vrålhungrig. 

Jag har fantiserat om mat och i går började jag fixa en smörgåstårta (utan att ens smaka på rörorna) och i dag garnerade jag den. Nu kan jag inte tänka på mycket annat än att få sätta tänderna i den. I går hade jag en kompis här och till fika tog jag fram rulltårta till henne och min bit sparade jag och ska ta med mig för att äta upp i bilen så fort jag är klar på sjukhuset. Någon sa till mig att nu kunde jag ju gå ner något kilo. HAHAHA! Snarare lär jag nog gå upp flera kilo så mycket som jag planerar att äta. Undrar om sånt här kan leda till ätstörning med hetsätning.

Nej, nu ska jag ut och plocka lite rabarber till en efterrätt med marängfluff och grädde.

 


Värdelös mor

Lite så kände jag mig i går kväll när min yngsta dotter Sara frågade mig om jag kunde fixa en fin frisyr på henne till studentbalen. Panik och en liten pust av ångest hann flyga genom mig innan jag snabbt rättade till anletsdragen och sa som det var, att jag aldrig varit bra på sådant men jag kunde ju försöka. Sara frågade om jag kunde göra en inbakad fläta som gick runt hela huvudet. Nej, svarade jag men vi googlade och hittade en bra film som väldigt pedagogiskt visade hur man ska göra. Jag såg ganska snabbt hur det skulle gå till. Det var inte så svårt men svårt var det att få till en snygg inbakad fläta som inte var knölig och där hårtestar stack ut lite här och där. Jag försökte med både den frisyren och en del andra under hela kvällen varvat med vilopauser när fingrarna och armarna krampade, försök på försök och varje gång blev resultatet fruktansvärt. Till slut gav vi upp och Sara försökte trösta mig med att hon kunde nöja sig med lite lockar som hon fixar själv.

Åh, vad jag önskar att jag kunde vara en sån mamma som kan hjälpa till med frisyrer och sminkning. Det är bara att erkänna att jag är totalt värdelös, har alltid varit och kommer alltid att vara. Jag har aldrig varit särskilt ”tjejig” och brytt mig om såna saker. Jag byggde hellre kojor och klättrade i träd när jag var liten än lekte med fåniga dockor. Jag har alltid velat ha lättskötta frisyrer som inte kräver något arbete och mina döttrar har fått nöja sig med tofsar och kanske någon vanlig fläta.

Hur som helst så hoppas jag att Sara och Christoffer får en helt underbar balkväll. De är i alla fall väldigt stiliga i sina fina kläder. Förutom en bild på hur de ser ut innan de ska gå in på balen lägger jag även ut en bild från i går kväll där Saras klänning syns mycket bättre.


Bra med regn

Här sitter jag och försöker muntra upp mig själv och intala mig att det finns massor av fördelar med regn. De första jag kommer att tänka på är ganska självklara, som t ex att gräs, blommor, buskar och min nysådda sallad mår bra av vatten. Eller att det inte är någon brandfara i skogarna häromkring. Sedan börjar det gå lite trögare att hitta det som är bra. Att jag sorterade in alla mina urklippta recept i rätt pärm och under rätt flik kändes som en liten lättnad. Jag tvättade även ett fönster, ja, jag tog utsidan också trots regnet. Sedan satte jag mig framför datorn och tittade på de två avsnitt av downton abbey som jag gärna ville se men hade glömt bort när de gick. Det var både bra och lite roligt för den serien påminner väldigt mycket om ”herrskap och tjänstefolk” som troligtvis alla i min generation och äldre har sett.

Nu kommer jag inte på fler fördelar med det här vädret och det går ju ganska snabbt att tänka på de få jag skrivit om. Det som trycker på nu och vill fram är alla bra saker med sol och värme och där kan jag nog komma på mycket mer men jag ska inte låta de tankarna komma fram. I stället ska jag fokusera på att jag kommer att uppskatta sommaren så mycket mer än alla som redan har den när den väl är här. Då ska jag ligga på bryggan och älska vår ”lagomvärme” som vi har här och tycka synd om alla som flämtar i hettan på sina gula, sönderbrända gräsmattor. Snälla låt mig få ha kvar den illusionen så att jag står ut de kommande dagarna innan det utlovade högtrycket kommer.


Inte ens en tumme

Jag började skriva på ett inlägg om de ensamma veckor som markberedningssäsongen för med sig men det kändes så gammalt och uttjatat så det ska ni slippa. I stället skulle jag vilja berätta något riktigt roligt, någon slags solskenshistoria som får er att känna att livet är ganska härligt trots allt. Problemet är bara att jag inte kan komma på någon sådan just nu så av den här kostymen blir det inte ens en tumme (ni har väl hört den sagan, annars tycker ni nog att jag verkar mer än lovligt skruvad). Jag återkommer när jag känner mig lite mer inspirerad.