Min blogg om allt och inget

Arkiv för augusti, 2014

Det undermedvetna, något man inte är medveten om

Ni som har följt mig och min blogg längre än tre månader kommer kanske ihåg att jag målade stolarna till matbordet vid den tiden. Jag kämpade på och målade fyra stolar den fredag som Kenneth åkte till jobbet och var väldigt nöjd med mitt arbete. På lördagsförmiddagen beslöt jag mig för att måla de stolar som står i köket för att de skulle matcha de andra och jag hade hade hunnit färdigt med två av dem och precis ätit lunch när poliserna knackade på och kom med det värsta besked jag har fått. Sedan dess har jag haft två svarta och två vita stolar i köket och jag har skjutit upp målningen gång på gång och har inbillat mig att jag gjort så för att det är så jobbigt att måla.

I dag, tre månader senare, bestämde jag mig för att äntligen måla de återstående två stolarna och nu förstår jag bättre varför jag inte har kommit igång med det tidigare. Tid har jag haft men inte ork – trodde jag. Så fort jag började kände jag att magen började värka mer än den brukar. En stresskänsla och en väldig oro samtidigt som jag kände mig extra sorgsen. Helt plötsligt fick jag för mig att nu knackar snart poliserna på dörren igen och kommer med ännu fler hemska besked. Jag var tvungen att lämna mitt måleri och gå ut och titta och lyssna ifall någon var på väg hit. Naturligtvis var det ingen där men oron försvann inte och alla minnen från förra gången kom tillbaka. Med tårar i ögonen avslutade jag det jag hade påbörjat och sedan tog det en lång stund innan jag kände mig lugn igen.

Jag tror att mitt undermedvetna jag har hindrat mig från att göra detta tidigare. Mitt medvetna jag har inte haft en tanke på att det skulle bli så jobbigt men något inom mig har fått mig att vänta. Eller så har jag vetat men inte varit medveten om att jag har vetat, men det kanske är samma sak. I alla fall så har jag undermetvetet vetat att jag inte ville göra detta och skjutit upp det så länge som möjligt. Hade det inte varit för att jag ska flytta snart så kanske stolarna hade fått fortsätta att ha olika färger. Nu är det gjort och jag vill aldrig mer måla några stolar. Undrar om det blir likadant när jag ska måla något annat. Jag har ett litet bord med en låda i, som är efter min farmor och farfar, och jag har tänkt slipa själva bordsytan och betsa den. Det är lättast att göra det här så att jag kan stå ute när det blir en massa slipdamm. Jag ska försöka att styra mina tankar så att jag tänker på något roligt när jag sätter igång med det. Kanske ska jag vänta tills min svägerska är här så att hon kan uppmuntra mig med glada tillrop och distrahera mig lite.

Dagarna innan i dag var lite roligare. Jag gjorde fina fynd på mina promenader och det verkar vara ett riktigt bra blodriskår i år. Dessutom är vår lilla (den är verkligen inte stor) skog på tomten full av lingon och jag har plockat några liter som har blivit sylt och jag ska fortsätta plockandet i morgon. Sista skörden av lingon från Optand – det är något att äta med vördnad 🙂

DSC_0091 DSC_0094

Annonser

Vardagsbestyr

Det var bara 6 grader ute när vi gick vår morgonpromenad i morse. Riktigt härligt med frisk, klar luft och lite kyla och vantarna satt inte i vägen. Jag tror nog att jag ska hinna få uppleva lite höstfärger innan jag lämnar mitt älskade Jämtland och kanske får jag dubbelt upp av det eftersom jag antar att hösten är lite senare där jag ska bo sedan. Undrar vad för höstfärg ekarna bakom min lägenhet får.

Jag packar och packar så mycket jag orkar. Det är nästan helt tomt i skåp, garderober och lådor. Bara sånt som jag fortfarande behöver är kvar men när mitt sista besök för i sommar har varit här ska jag packa ner det mesta av det också. Det är min svägerska som kommer tillbaka en gång till. Om en och en halv vecka kommer hon och jag är jätteglad för att hon vill komma och lätta upp min tillvaro i nästan en vecka igen.

I dag hoppas jag på lite skönt väder för det finns massor att ta itu med utomhus. Gräsklippning, rabattfixande och så ska jag ta in pump och fontän i stenrabatten och tömma bort vattnet. Allt blir nog inte gjort i dag för krafterna räcker inte till för det men jag kan i alla fall komma igång och pricka av några utomhusmåsten också.

I går fick jag spontanbesök av Järpenbor som hade ärenden i Östersund. Några timmars samvaro som jagade bort tomheten en stund. Det var ett välkommet avbrott i ensamheten och lite arbete för skrattmusklerna 🙂 De hann bara precis åka innan Kenneths arbetsgivare ringde för att höra efter hur det är med mig och om han kan vara till hjälp. Han sa att han och hans fru tänker på oss och pratar om oss varje dag och att han kommer att fortsätta att hålla lite kontakt för att få veta hur det går med allt. Jag blir lite extra glad när de man minst väntar sig visar att de bryr sig. Han sa att de vill komma och titta till mig innan jag flyttar och de är så välkomna.

Jag tog min femte spruta i går efter att först ha lämnat prover och fått godkänt. Det har nu gått 8 veckor sedan jag började med den medicinen och jag känner fortfarande ingen förbättring. Efter tre månader är det ingen idé att fortsätta om det inte har blivit någon ändring och jag har nog redan gett upp hoppet om att det här ska hjälpa. Förmodligen är det kombinationen med den medicin som jag inte längre får ta som krävs för att det ska bli ett bra resultat. Eftersom den inte är bra för min lever så får jag nog acceptera att klara mig utan smärtlindring. Jag tror att vi har provat allt som finns att prova nu och det är lite frustrerande att veta att något hjälper men att jag inte kan få den hjälpen. Jag tar i alla fall fortfarande två citodon på kvällarna och med hjälp av dem sover jag gott och det är jag glad för. Sömn är väldigt viktigt och avgörande för att man ska orka ha ont.

Min lilla Kasper fick besöka veterinären för några dagar sedan. Han har haft en konstig knöl hela sommaren och huden har varit missfärgad. Jag tyckte att den blev mindre ett tag och avvaktade men den växte lite igen och jag ville ha ett lugnande besked. Tack och lov så blev jag lugnad med att det bara var fett i knölen och att det inte är någon fara. Jag fick också veta att min snart 12-åriga älskling har ett hjärta som en unghund. Han har inga problem med leder, tänder eller andra kroppsdelar så jag ser fram emot flera fina år med både honom och min några år yngre Rex.


En del saker är så svåra

För någon månad sedan köpte jag en bunt med tack-kort. Sådana där kort som man ska skicka efter begravningen med ett tack för vänligt deltagande i sorgen. Jag köpte också massor av frimärken och tanken var att jag skulle ta itu med att skicka alla dessa kort ganska snart. Många gånger efter det har jag tittat på korten och tänkt att nu borde jag fixa detta men jag har inte kunnat förmå mig att göra det. Det tar emot och sorgen väller fram i bröstet samtidigt som jag får en liten ångestkänsla. Då vänder jag snabbt bort blicken och tänker att det får bli en annan dag. Nu har det gått så lång tid att jag inte bryr mig om det längre. Jag orkar inte göra detta och även om etiketten kräver att man skickar ett tack så är det alldeles för svårt för mig att få det gjort. Jag tror nog att alla vet att jag är tacksam för allt stöd i alla fall.

Jag kan tycka att det är lite konstigt att just den uppgiften känns så svår. Allt annat pappersarbete har inte alls väckt samma känslor hos mig. Det är underligt eftersom allt har handlat om Kenneths avslutade liv. Kanske är det för att begravningen var jobbig och för att korten väcker de minnena hos mig. Jag vet inte men nu är alla kort slängda i papperskorgen (det är inte sådant man sparar för ev senare användning) men frimärkena kan jag få användning för i alla fall.

Nu är det fem veckor kvar till flytt och jag längtar. Sedan kontraktet skrevs på känns det som om jag bara förvaltar någon annans egendom och lättnaden kommer att bli stor när jag får åka härifrån. Jag har fått några fler bilder på min lägenhet och jag blev glad när jag såg köket. Jag hade föreställt mig ett litet, pentryliknande kök men det var nog nästan lika många skåp som jag har här och på bilden såg det väldigt fräscht och fint ut. Det är bara ett arbetskök i en liten avdelning på sidan av vardagsrummet, bakom väggen till badrummet så bordet får vara utanför. På den ritning jag fick såg det ut att finnas bra med plats för det och för de övriga möbler jag har tänkt att ha i vardagsrummet.

bild 1

Bilden är lite konstigt tagen. Det ser ut som om det är ett foto av en bild som ligger och kameran har inte varit i samma vinkel som bilden. Det gör proportionerna lite konstiga men man kan i alla fall få en känsla för hur det ser ut.

Det är inte bara känslomässiga svårigheter som dyker upp. Även tekniska lösningar ställer till en del bekymmer. Vårt vatten renas med ett partikelfilter och UV-belysning och jag har lovat att byta filtret innan jag flyttar. I går kröp jag in under huset och tittade hur det såg ut och jag vet inte hur det ska gå till att fixa det bytet. Det ser ut som om det kan skruvas loss på ett ställe men när jag kände efter satt det alldeles för hårt för att jag ska kunna rubba det. Det finns en enkel beskrivning men den verkar inte stämma och det specialverktyg som ska användas kan jag inte hitta. Förmodligen har jag slängt det när jag har varit i röjartagen. Jag vet inte ens hur det ska se ut eller på vilken del av behållaren det ska användas. Jag måste nog be om hjälp om detta och det är ju tur att jag har kunniga personer i vänskapskretsen. UV-lampan tänker jag inte göra något åt. Den ska bytas varje år och det bytet gjordes i våras. Jag vet inte ens var den sitter men det får bli mina efterträdares problem. Jag har i alla fall hittat en bruksanvisning för det men den tänker jag inte bry mig om att läsa igenom. Sedan är det rören till separetten som blir nästa problem att lösa. På vintern flyttade Kenneth in dem och kopplade om så att det inte skulle frysa i dem. Det har jag också lovat att fixa och hur det ska gå till får jag klura lite på. Men det känns inte helt omöjligt att jag ska kunna ordna så det löser sig nog. Sedan är det nog slut med sådana problemlösningar och resten är sådant som jag vet hur det ska hanteras. Ännu en gång kommer känslan av längtan till att komma bort härifrån och till en bostad där jag inte behöver bry mig om allt som kan bli fel.


Kontroll

Eftersom jag är lite av en kontrollmänniska tycker jag väldigt illa om att inte kunna planera och ta reda på alla fakta som behövs för att veta hur det ska bli. Nu börjar det klarna en del och mycket har jag fått ordning på men många bitar återstår ännu. Varje gång något är avslutat försvinner en tyngd och lättnaden är väldigt skön. Samtidigt känns det ibland sorgligt när något är avklarat och jag kan bli lite vemodig och tänka att jaha, då är den delen av vårt liv avslutat också. Så var det i går när jag först skrev kontrakt med husköparna och sedan tog med bouppteckningen till banken för att avsluta Kenneths konton. På väg till bilen fick jag flera gånger försöka blinka bort tårarna och undvek att möta folks blickar. Känslan försvann till stor del när jag kom hem och möttes av först mina härliga hundar och sedan de lika härliga ungdomarna.

Nu har Magnus och Nina åkt hem men innan de åkte fixade de en sista jättegod middag åt oss. Nina bakade bröd, liknande tortilla, och Magnus gjorde falafel och detta serverades med god gräddfilssås och sallad. Jag frågade om jag kunde hjälpa till åtminstone med dukningen men jag blev tillsagd att sitta i soffan och vänta tills det var klart. Lyxigt! Jag har förr inbillat mig att kikärtor inte går att äta men i sommar har jag blivit bjuden på både gryta med kikärtor och nu falafel och jag har upptäckt att det faktiskt är väldigt gott. Till min glädje blev det kvar mat som räcker till två måltider till åt mig så det blir några dagars vegetarisk mathållning tills det är slut. Fast det är inte riktigt sant för jag har god salami att lägga på mina frukostmackor men lite av varje blir en bra blandning.

DSC_0088Förutom att bouppteckning och kontraktskrivning är avklarat så har det mesta av försäkringsfrågor och andra ekonomiska delar klarnat. Några bitar återstår men nu tror jag att allt pappersarbete och alla underskrifter och intyg har skickats in till berörda parter. Så nu är det bara att vänta på att alla kvarnar ska mala färdigt. Det är lite bökigt när det krävs fullmakter och underskrifter från mina barn men i de fall det har behövts har jag gjort klart allt jag kan och sedan skickat vidare till dem med ett frankerat svarskuvert så att de kan fixa det de måste göra och sedan skicka det vidare.

Min ena syster hade erbjudit sig att ta med sina söner hit och hjälpa mig att flytta när det är dags men eftersom min hyresvärd inte får tag i den nuvarande hyresgästen kan jag inte få svar på om jag kan få flytta in några dagar före månadsskiftet sept/okt. Efter den helgen är det svårt att organisera en flytt med hjälp av min syster så nu har jag bokat flytt med en flyttfirma. Jag vill, som sagt, ha kontroll och veta hur det ska bli så jag tänker inte knussla med de pengar jag skulle ha sparat in och dessutom kan det vara skönt för både mig och min syster att någon annan sköter allt bärande. Jag behöver inte heller oroa mig för att inte få plats med allt i flyttbilen. Min äldsta dotter vill komma och hjälpa mig med att köra min bil till mitt nya hem. Min värk gör det omöjligt för mig att köra längre sträckor själv och det blir ca 9 timmars bilåkande. Jag har bokat tågbiljett åt henne (med ett uppehåll i Uppsala så att hon kan tillbringa ett dygn med sin bror) och sedan blir det ett bra tillfälle för henne att upprätthålla sina körkunskaper.

Mina efterträdare här i Optand har varit på besök i onsdags och det kändes så rätt att de ska bo här. De lyste riktigt av förväntan och förklarade att de hade blivit förälskade i både hus och tomt första gången de var här. Sedan har de varit här på en ytterligare visning och bara väntat och längtat på att allt skulle bli klart. De blev jätteglada för den fotobok jag hade gjort och som de fick. Jag hade lagt in bilder både från min farmor och farfars tid här och på deras köpebrev från 1936. Sedan försökte jag få med det mesta om hur turerna gått kring fastigheten och hur renoveringen fortlöpte. De blev väldigt imponerade över hur jag hade kunnat göra en sådan bok (de hade ingen kunskap att det finns många möjligheter på nätet). Jag fick en vacker blombukett av dem och erbjudanden om att de kan skicka bilder till mig framöver så att jag får se hur de kommer att ha det. Lite plötsligt kom även ett erbjudande om att komma och hälsa på och bo i gäststugan men jag tackade och sa att det var snällt men det skulle nog bli lite konstigt. I alla fall gillar jag dem jättemycket och de gav mig flera varma kramar innan de gick.

Min ensamma kväll igår kändes faktiskt helt ok. Jag var nog lite bättre rustad den här gången och även om tankarna och längtan hela tiden finns hos mig så går det lättare nu. Jag tände ljus i mörkret och jag och hundarna hade det mysigt tillsammans.

IMG_20140821_223355


Sex veckor kvar

Om sex veckor är jag östgöte – igen. Det går så fort och just  nu önskar jag att det kunde gå ännu snabbare. Jag känner inte att jag flyttar hem. Hemma är här i Jämtland! Men jag flyttar till omgivningar och människor jag gillar och det är inte så illa. Det är väldigt spännande att få se hur jag ska bo och lite konstigt att jag inte har en aning om hur min lägenhet ser ut. Jag har en bild på huset och på min ytterdörr och ett fönster men halva lägenheten är utanför bilden. Jag vet bara att det är tre lägenheter på bottenvåningen och att jag hamnar i mitten.

bild 4Planer finns på att fixa avskärmningar mellan lägenheterna och då blir det ännu bättre. Jag har bestämt mig för att trivas och om jag får trevliga grannar så blir det säkert bra.

Magnus och Nina är fortfarande hos mig och det är jättemysigt att ha dem här. Eftersom de vill ha vegetarisk mat sköter de den mesta matlagningen och jag bara äter och njuter. Jag kommer nog att äta en hel del vegetariskt i framtiden för det är inte alls så svårt som man kan tro och nu vet jag att det kan smaka fantastiskt.

DSC_0075Magnus och jag hade bestämt oss för att ha en mamma – son – dag och i går lämnade vi snälla och rara Nina hemma med hundarna och fick vara tillsammans bara vi två under eftermiddagen och kvällen. Vi började på kondis där vi mumsade i oss varsin gobit och gott kaffe. Sedan fortsatte vi med lite shopping i centrum innan vi åt middag på en indisk restaurang. De hade väldigt konstiga rutiner med serveringen och rätterna kom in i för oss underlig ordning men till slut hade vi både förrätter, varmrätter och tillbehör samlade på bordet och allt smakade jättegott. Vi avslutade med att gå på bio och se en riktig feelgoodfilm, sånger från Manhattan. En väldigt okomplicerad film som flöt på utan stor dramatik men vi satt båda med leenden på läpparna under stor del av filmen. Lyckad avslutning på en trevlig dag. Efter det åkte vi hem till hundar och Nina som hade haft det mysigt tillsammans medan vi var borta.

DSC_0086 DSC_0087Jag avslutar med en bild på solnedgången från en kväll under veckan. Det har varit många sådana skådespel under åren här och det är något jag kommer att sakna.

DSC_0084


Budgivningen klar

Jag är glad att inte bara jag och min familj tycker att Optand är mycket värt. Budgivningen gick lite trögt i början men på slutet gick det över förväntan. Alldeles för bra visade det sig för högsta budet togs tillbaka men vi hamnade på en högre nivå än jag hade kunnat tro i alla fall. Tyvärr går 22% av hela beloppet bort i skatt eftersom huset har gått i arv och aldrig sålts. Ändå känner jag att min framtid är ekonomiskt tryggad så det bekymret slipper jag i alla fall. Nästa vecka ska vi skriva kontrakt och innan dess vill köparna komma hit med den man som gjorde besiktningen och gå igenom allt med honom. Dessutom vill de träffa mig och prata lite och  det kan ju vara kul att se vilka som ska bo här sedan.

Sommaren är slut men tillsammans med min syster, hennes dotter och min son har jag haft några sköna dagar. Det kändes ganska bra att få sätta på sig långbyxor och en tröja igen och att kunna andas en helt annan luft. Vi har hunnit med lite av varje och även om jag inte har varit sugen på att bada när vädret inte var lika fint så plaskade några andra runt ordentligt i sjön. Fika på Frösön, lite shopping och fina fynd på ”Antikt och Begagnat” i Brunflo gjorde oss glada och nöjda. Höjdpunkten var nog ändå när jag öppnade en tre år gammal burk med surströmming och de var lika fantastiskt goda som ettåriga burkar brukar vara (de är bäst när de är ett år). Jag hade en ny burk i reserv men den behövde vi aldrig öppna så det kanske blir surströmming i höst i Östergötland också (stackars grannar).

DSC_0048 DSC_0057 DSC_0062 DSC_0069 DSC_0070 DSC_0072 mms_20140814_171042Nu har min syster och systerdotter åkt men sonen är kvar och har även fått sällskap av en vän från sin klass. Trevliga ungdomar som livar upp tillvaron här och sprider glädje och dessutom lagar de god mat till mig. Solen tittade fram och värmde så mycket att även de badade en stund och lekte med Kasper tills alla var lite trötta.


Tomt

I går var det egentligen en av sommarens skönaste dagar. Solen värmde precis lagom mycket och det fläktade lite. Molnen höll sig på sin kant hela dagen och det var en perfekt dag för att bara njuta. Men jag kände bara tomhet och hade ingen lust med någonting. Efter att min svägerska åkt iväg med tåget på morgonen kom känslan av ensamhet och hopplöshet igen. Jag, som alltid tyckt om ensamhet i lagom mängd, känner inte alls igen min reaktion. Det är inte konstigt alls utan snarare självklart att det känns jobbigt. Det som är lite konstigt är att jag mår så bra när jag har sällskap och just då är jag inte ett dugg orolig för hur jag ska må när det blir tomt igen. Jag känner mig övergiven trots att jag tänker att jag absolut inte är övergiven. Kenneth har inte lämnat mig för att han valde att göra det så det är ingen bitterhet i mina känslor men emellanåt kan jag tänka att jag hade velat följa med honom hellre än att vara den som blev kvar. Det går snabbt över igen för visst vill jag leva och jag ser faktiskt fram emot min flytt och min nystart. Det är bara så tråkigt och ensamt och ibland meningslöst att gå här när inte den jag älskade så mycket kan vara med mig. Jag satt och tuggade i mig en macka till lunch och tittade ut över sjön och då kom de som äger bryggan närmast min med packning för en skön dag på sjön. De packade ner allt i sin båt, vinkade åt några vänner som kom i en annan båt och gav sig iväg för att njuta av dagen. En annan dag hade jag bara konstaterat att det såg härligt ut men nu tänkte jag att det där var vi en gång i tiden när vi gjorde många båtutflykter. Himlen var periodvis full av fallskärmshoppare och dagen var så fylld av aktivitet för alla och jag bara satt där och hade inget bättre för mig än att återigen ta mina hundar och gå ner till bryggan några timmar. Om det börjar låta som självömkan så har ni lite fel. Jag tycker fortfarande inte synd om mig själv. Jag bara saknar.

DSC_0041

 

Jag och min svägerska har haft en skön vecka tillsammans. Vi har inte gjort så mycket utan mest bara låtit dagarna gå. Det har varit både skönt sommarväder och några rejäla åskväder med störtskurar och vi har rättat oss efter vädret i våra aktiviteter här. Jag har aldrig varit med om en liknande sommar här förut och det är nästan som om vädret ger mig en avskedsgåva i form av den bästa sommaren någonsin. Någon gång varje sommar brukar badtemperaturen komma upp i drygt 20 grader men i år har det varit 24 grader i nästan en vecka och efter det har det stannat på mellan 20 och 22 grader hela tiden. Helt otroligt och ovanligt. Kasper har hunnit tugga sönder många bollar vid vattnet. Han måste alltid tugga ett tag på sin boll när han har simmat ut och hämtat den och till slut fylls de med vatten och sjunker eller så spottar han ut resterna av sina bollar på stranden. Han vet ju att matte bara tar fram en ny boll till nästa gång.

DSC_0016 DSC_0021 DSC_0022 DSC_0033 DSC_0037Vi hade bestämt att vi skulle åtminstone ta oss in till Östersund och shoppa lite när det var bra väder för det. Det blev ett bra avbrott och roligt att få uppleva lite folkliv ett tag. Vi gjorde några reafynd och sedan blev jag bjuden på väldigt god middag på en uteservering. Jag åt tournedos och min svägerska beställde röding. Vi var mycket nöjda över våra val båda två och vi roade oss med att titta på folk som gick förbi samtidigt som vi försökte att äta långsamt och njuta av maten. Vi åt ingen efterrätt på restaurangen utan i stället gjorde vi några fynd till och sedan vandrade vi ner till badhusparken där de har otroligt goda mjukglassar. Jag blev bjuden på en sådan också och jag försökte att inte vara så väldigt svensk och protestera. Efter en liten invändning sa jag tack och slickade glatt i mig min glass.

DSC_0023 DSC_0026Nu är det bara två dagar kvar tills nästa besökare kommer. Min son kommer med tåget och min storasyster bilar hit tillsammans med en av sina döttrar. Det blir lite liv och rörelse igen och nästa gång jag blir ensam är det bara en dryg månad kvar tills det är dags för flytt.