Väntar på regn
Det kan faktiskt behövas lite rotblöta i de Optandska trakterna nu. Det ska komma men det verkar som om antalet väntade millimetrar minskar ju fler väderleksrapporter jag ser. Helst skulle jag vilja ha minst 20 millimeter men det kommer förmodligen att bli som skräddaren som till slut bara lyckades få till en tumme. Nåja, allt är välkommet och det finns ju alltid en vattenslang men det blir liksom lite lättare om naturen hjälper till.
Min dotter påpekade för mig att i en reklamsnutt på TV sjunger de en vaggvisa som jag brukade sjunga för henne när hon var liten. Texten är lite annorlunda och framförandet är sådant att jag inte ens hade tänkt på att det är den om inte hon sagt det. Hon tycker att de förstör den fina visan och fick mig att sjunga min version för henne så nu sitter jag ensam i huset med en vaggsång som inte vill försvinna ur mitt huvud och de enda jag kan sjunga den för är hundarna. Kanske bäst att låta bli för annars lär jag väl aldrig bli av med den.
Nu tycker jag nog att molnen börjar se lite mörkare ut så kanske regnet kommer snart. Det kan ju förstås också vara så att det börjar bli kväll och lite skymning. Kanske ska köra regnsången igen – sist kom det ju såna väldiga mängder då. Nej, jag låter nog bli det också. Vill inte ha några låtar i huvudet när jag ska sova.
Hemlängtan
Nu känner jag hur en rastlös oro börjar slita lite i min semesterfirande kropp. Jag var inställd på en nästan tre veckor lång husvagnssemester men det är alltid likadant; när det bara är sista biten kvar och vi inte har något speciellt inbokat då kommer den här hemlängtan jämt smygande. Visserligen är det ca 60 mil hem men det känns som om det bara är transportsträcka innan jag får komma hem till mitt älskade Optand och till min älskade minsting som vi lämnade kvar där hemma.
Nu har vi flängt runt och träffat diverse trevligt folk och besökt massor av olika orter och nu sitter jag här på Örebros camping och väntar på att förtältet ska torka så att vi kan packa ihop och åka. Vi räknar med att komma hem i morgon och det ska bli så skönt. Det spelar ingen roll att gräset säkert är flera decimeter högt och att ogräset frodas. Vädret blir säkert också ruggigt men vad gör det när man trivs så otroligt bra bara med att få vara där. Vi pratar ibland om att flytta lite längre söderut men jag vet inte om jag någonsin kommer att bli redo för det.
Kan inte få nog av dans
Att bugga är det roligaste som finns och jag är så glad att jag i vintras äntligen lyckades övertala min käre make att gå en buggkurs. Nu är vi båda två lika tokiga i att dansa men nu ska det helst vara så snabba låtar som möjligt och inga tryckare som vi gillade bäst förut. Jag märker hur jag går omkring och nynnar på dansbandsmusik och tänker bugg rätt som det är. Inte likt mig som har fnyst lite föraktfullt åt sådan musik förut. Nu har vi hunnit med dans både på Öland och i Borensberg och blir bara mer bitna av dansfebern.
Att ha semester är konstigt nog ganska stressigt fast man inte gör så mycket. Jag hade nog tänkt blogga lite mer om hur vi åker och vad vi gör men har aldrig tillräckligt med tid för att hinna med att både skriva och lägga upp lite bilder. Det tar liksom lite tid med vår inte allt för snabba uppkoppling. Här kommer i alla fall en liten sammanfattning om vad vi gjort sedan jag skrev senast.
Vi fricampade i närheten av raukarna i Byerum. Lagom varmt både i luft och vatten och t o m jag badade i havet.
Dimman började välla in över stranden och vi tog oss norrut till Neptuni åkrar för att vandra lite och ha det lite skönt.
Så småningom tog vi oss till Tokenäs camping i Byxelkrok. Jättefint om det är bra väder men vi hade mest dimmigt och duggregn den här gången.
Långe Erik på Ölands norra udde.
Träffade min lillasyster och hennes dansvänner på Lundegårds camping där dansveckan pågick för fullt.
Ett av banden som spelade denna kväll. Svetten rann och luften var nästan obefintlig så det var tur att man även kunde dansa utomhus. Kul var det i alla fall. Det andra bandet var Casanovas.
Vi tog oss vidare till folkets park i Borensberg där vi dansade till Sannex hela kvällen. Ju mer man dansar desto roligare är det men det måste vara lite tråkigt om man inte har lärt sig att bugga för nästan alla är jätteduktiga och det är två foxtrot och två bugg som gäller. Kenneth och jag dansar på så gott vi kan och vi känner oss ganska duktiga men skulle vi verkligen jämföra oss med de andra paren kanske vi skulle gå och ställa oss i skamvrån. Det spelar ingen roll för vi har roligt och jag tror nog att vi utvecklas ju mer vi dansar.
Tånglukt och sand
Jag gillar verkligen Öland! Vacker natur varvad med stora områden med bara lite enar och små växter (typ Alvaret). Alla stenmurar och färistar och alla stenlador och väderkvarnar gör hela ön väldigt speciell. Det känns nästan som om man har passerat en gräns till ett annat land. Södra Öland, där vi befinner oss nu, har funnit en ny plats i mitt hjärta. I jämförelse med norra ön är det väldigt lugnt och det finns inte lika mycket handel som inriktar sig på turister. Ett undantag är förstås Ottenby med fågelstationen och Långe Jan. Där vandrar det omkring mycket folk men det är ändå ganska lugnt. Kanske beroende på att ett stort antal av besökarna är fågelskådare som mest står stilla och tittar i sina kikare.
Campingen vi står på ligger fint vid havet med egen strand. Ett litet hundbad finns det också och där har vi haft det skönt några timmar. Allt vore perfekt om det inte luktade tång och blåste sand. Tånglukt har inte hög trivselfaktor och jag har konstaterat att jag är en insjömänniska. Sand klarar jag mig också utan. Den hittar in överallt och tillsammans med saltet i luft och vatten känner man sig ganska fort som en salt sill på en strand. Håret återupplever tiden då jag bodde i Halmstad med salta, fuktiga vindar. Jag har gett upp och accepterar nu att jag ser ut som en hottentott.
Snart lämnar vi den här delen av ön och drar oss norrut för vidare äventyr. Det ser jag fram mot.
Ibod11's Blogg 