Min blogg om allt och inget

Arkiv för mars, 2010

Kristen högtid?

Jag sitter och funderar över formuleringen av en fråga som ställdes i en TV-kanals tittarundersökning i morse. Frågan löd: ”är påsken en kristen högtid för dig?”. Jag är väldigt osäker på vad jag skulle ha svarat. Kan man välja själv vilka högtider som är kristna eller inte? Jag är inte sakkunnig i ämnet men jag har alltid varit säker på att påsken firas av kristna skäl oavsett om man är troende eller inte. Inte kan man väl neka till att påsken är en kristen högtid? I vår familj lyfter vi inte fram de kristna aspekterna när vi firar olika högtider, mycket beroende på att ingen av oss är troende. Ändå är vi väl medvetna om att de flesta högtider kommer från kristna berättelser.

Frågan borde kanske ha lytt: av vilket skäl firar du påsk? Eller har jag missat något som alla andra förstår?


Sommar

Det är svårt att förstå att det kan vara så grönt och lummigt som på bilden. Jag, min lillasyster och alla våra hundar mitt i sommaren 2009 (och inte en fästing så långt ögat når). När jag vaknade idag till minusgrader och lätt snöfall kände jag att jag behövde lite sommarinspiration och letade bland alla bilder. Det finns många härliga kort med bad och sol men jag föll för den här. Det ser så otroligt skönt ut. Jag tror inte vi uppskattade det tillfället tillräckligt när det var aktuellt och då är det väl tur att man kan gå tillbaka och njuta i efterhand. Jag saknar dig syster, kom hit snart igen.


Mystiska spår

Något eller någon lämnar svåridentifierbara spår efter sig i Optandsomgivningarna. Vi brukar känna igen de flesta spår som finns här omkring, vanligtvis kommer de från rådjur, ekorre, katt, hund, räv, älg och människa.  På sommaren kan man även se en och annan grävling. Det finns också gott om spår efter sorkar och diverse fåglar men det vi har sett nu kan vi inte komma på vad det är. Kenneth kollade upp spår på nätet och kom fram till att det kunde vara vildsvin men jag hoppas verkligen inte att de har hunnit sprida sig ända hit ännu. I morse tog vi morgonpromenaden förbi spåren och tack och lov kunde vi konstatera att de inte spretade tillräckligt längst bak. Efter mycket funderande och spekulerande konstaterade vi att det var ”härda geit, härda kuh”.


Ordets makt

Tänk vad starkt det skrivna ordet är. Utan att man själv är medveten om det kan den text man skriver påverka andra människor och uppfattas på så väldigt många olika sätt. Själv är man helt på det klara med hur man har menat med sina ord men andra kan tyda texten på ett helt annat sätt. När sedan de olika uppfattningarna möts och alla är övertygade om att just hon eller han har gjort den rätta tolkningen kan mycket hända och kanske även leda till en massa dumheter i upprördhetens dunkel.

Lika lätt som det blir fel är det tydligen att göra allt bra igen. Någon funderar igen och ser lite klarare på det som skett, någon annan inser att så är det ju och övriga läser deras ord och gör en ny bedömning. Denna gång tolkades det skrivna ordet lika positivt av alla och ingen av oss kan nog riktigt förstå hur fort och lätt det gick. Lättnaden och glädjen finns hos oss alla och kanske kommer gemenskapen att stärkas med vetskapen om att vi klarade oss igenom detta.


Påskpyntat

I dag åkte påskpyntet fram. Inte lika mycket pynt som till julen men några små kycklingar, fjädrar, tuppar, dukar, ljusstake och en påskkärring. Naturligtvis gjorde jag iordning påskriset också, det var ju så det hela började.  Jag har faktiskt inte tänkt så mycket på att det snart är påsk men igår kom vi plötsligt på att det var hög tid att plocka in lite björkris. När jag i morse satt och tittade på de nakna kvistarna i sin vas på spiselkransen insåg jag att det är ju faktiskt påsk nästa vecka. Först bestämde jag mig för att det fick räcka med påskris med fjädrar i men jag är ju som jag är, barnsligt förtjust i att pynta till högtider, så nu lyser det gult och fint lite varstans.


Trepartsmöte

Jag har fått ett brev från försäkringskassan med kallelse till trepartsmöte på arbetsförmedlingen. Syftet är att ta reda på förutsättningarna för att jag ska kunna komma tillbaka i arbete.

Jag vet inte hur många gånger jag har utretts av läkare, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, psykologer etc under de drygt 10 år jag inte har arbetat. När jag kallats tidigare har en försiktig optimism alltid kommit krypande. Tänk om de skulle kunna hitta något som gjorde att jag skulle kunna återvända till arbetslivet. Varje gång har det slutat med att jag tappat lite av den livsglädje och acceptans av min sjukdom som jag lyckats bygga upp. Det har konstaterats att jag inte har tillräcklig arbetsförmåga för att kunna komma ut på arbetsmarknaden – inte ens med diverse stöd.

Ingenting har förändrats vad gäller min situation men nu är det nya regler som gäller så nu ska jag iväg och diskutera, inte om utan vad, jag ska arbetsprova som. Just nu skrattar jag mest åt eländet och den optimism jag tidigare känt vid sådana här tillfällen är helt borta. Jag känner min kropps förmågor och begränsningar och det är jobbigare att tro och bli besviken än att tvivla och få rätt.


Vårvinter

Så kom den äntligen, den där sköna soliga vårvinterdagen som jag längtat efter. Det fanns inte mycket plats på altanen att sitta på men jag fick plats med min stol och Raya och Rex satte sig i snödrivan och tittade ut över sjön. Ibland kom det en skidåkare förbi och någon gång såg vi en hund med sin matte på isen. Kasper ville inte lämna sin sköna korg så han stannade kvar inomhus. Det var synd för det hade blivit en fin bild med alla  tre hundar med svansarna tätt tillsammans. Så här satt de ca 20 minuter och bara tittade och ibland reagerade de på någon fågel som prasslade eller sjöng. Underbar dag och nu blir det bara bättre och bättre.