Min blogg om allt och inget

Arkiv för juni, 2011

Semester igen

Det känns som om vi inte gör annat än semestrar med husvagn den här sommaren. Inte så dumt om man som vi verkligen gillar att i långsam takt ta oss runt i landet, hälsa på lite släkt och vänner och besöka diverse mysiga resmål. Den här gången började vi med att hälsa på son och sonsambo i Uppsala några dagar. Vi upptäckte att Uppsala har väldigt många härliga parker och mysiga små vägar att promenera i och på och vi hann uppleva både skön grönska, glass vid ån, domkyrka och Pelle Svanslös. Dessutom i det bästa sällskap man kan tänka sig.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi fortsatte till Södermanland för några korta besök hos släkt och vänner i Åkers styckebruk och Strängnäs och klämde in ett stopp även hos en systerdotter till Kenneth i Nyköping. Som vanligt var det väldigt roligt att träffa alla igen och en del ser vi snart när de kommer och insuper den jämtländska luften och atmosfären hos oss (kan bli en och annan surströmming också).

Just nu står vi vid Ölandsbron där vi har sovit gott i natt. Snart ska hundarna få sin morgonpromenad, den andra för idag eftersom jag brukar gå ut en liten kortis med dem innan Kenneth vaknar. Efter hundkaffet ska vi leta upp en bra camping för de närmaste dagarna. Hoppas på mycket sol och kanske lite bad.

Annonser

På promenad i Optand

Detta bildspel kräver JavaScript.


Sminkdocka

En ny trend verkar vara på gång här i Östersund och kanske även i övriga delar av landet. Tre gånger de senaste månaderna har jag blivit uppringd av olika företag med fantastiska erbjudanden om att HELT GRATIS få komma till dem och bli sminkad och fotograferad. Jag antar att affärsidén är att sälja fotografier så dyrt som möjligt och att de tror att ingen kan motstå att köpa ett kort med sig själv där man är sminkad som en proffsmodell. Jag vet inte vad jag skulle ha för glädje av ett sådant kort. Jag skulle i alla fall inte hänga upp det på väggen för att kunna gå och beundra mig själv utan det skulle förmodligen hamna i någon låda och glömmas bort. Första gången jag fick detta erbjudande lyssnade jag i alla fall klart men de senaste gångerna har jag artigt avbrutit med ett ”nej tack, jag är inte intresserad”. Båda gångerna har personen i andra änden tystnat förvånat tills jag har sagt ”tack och hej” och då har de mumlat hej tillbaka. Jag kanske är unik när jag inte nappar på detta. Tycker inte att det verkar ett dugg kul.


Linslus

 

Jag gick, som vanligt, en runda med hundarna efter middagen när jag fick syn på första orkidén för i år. Jag bad hundarna sätta sig en bit ifrån och försökte få ett bra foto av denna ”jungfru Maria nycklar”. Jag hann inte mer än huka mig ner för att komma i ett bra läge innan sötnosen Kasper insåg att nu måste han hålla sig framme för nu skulle det fotograferas igen och det får man inte missa. Han förflyttade sig på ett litet ögonblick samtidigt som han tog på sig sin mest professionella fotomodellsmin och började posera. Resultatet blev inte så dumt även om blomman som jag skulle plåta knappt syns.

Jag lyckades få honom att flytta sig en liten stund och gjorde om försöket men jag stressade så bilden blev väldigt suddig. Om jag någon gång går ut och går utan hundar får jag väl göra ett nytt försök.

 


Indianerna visste vad de gjorde

Jag skrev ju att jag skulle dansa en regndans för att skynda på alla lågtryck lite. Så mycket dans blev det väl inte men när jag skrev det kom jag plötsligt ihåg en sång som jag lärde mig när jag var sisådär 12-13 år. Jag hade gått med i organisationen CISV (childrens international summervillages) för att få åka till tyskland och på ett förberedande läger fick vi lära oss denna sång. Ledarna påstod att det var en indiansk regnsång och av någon anledning minns jag texten fortfarande. Lite handrörelser ingick också och igår både sjöng jag sången och försökte komma ihåg hur man gör handrörelserna. Man kanske kan säga att det blev regnsång med lite handdans till. Hur som helst så kom regnet. Först lite försiktigt igår men i dag har nog alla vädergudar hörsammat mig för hittills (13.25) har det kommit 37 mm och jag ser ingen ljusning. Indianerna kunde sina saker!!

När min yngsta dotter gick i lågstadiet fick hon, genom kulturskolan, lära sig samma sång men med lite annorlunda text på slutet. Jag tyckte det var kul att få höra den igen men jag tror inte den har etsat sig fast hos henne på samma sätt som hos mig.


I väntan på åskan och svalkan

I flera dagar har vi gått och flämtat och pustat. Svetten har runnit och det har inte funnits en chans till att vädra ut värmen ens på nätterna. Hundarna har fått sina långpromenader på morgnarna när det har varit lite bättre men även då har de varit ovanligt slutkörda och törstiga när vi kommit hem. De andra promenaderna har varit väldigt korta för man ska ju inte plåga sina små sötnosar i onödan. Mycket av tiden har vi tillbringat på bryggan där det har fläktat i alla fall lite grann. Kenneth och hundarna har badat med jämna mellanrum men jag lyckades bara komma i till knäna. Jag kan bara inte tycka att det är badtemperatur när det pendlar mellan 9 och 14 grader. Lite konstigt är det med denna hetta nu för vi kan inte minnas att det har varit så i början på Juni någon gång förut. Det brukar för det mesta vara en regnig och kall period.

Nu har de som kan det där med väder lovat åska och regn ett antal dygn framöver och jag tittar ut och ser bara sol och en spegelblank sjö. Termometern stiger hela tiden (23 grader i skuggan kl 09.00) och inga moln i sikte någonstans. Vi hörde lite muller långt borta nyss men det försvann. Jag börjar ställa in mig på ännu en dag på bryggan och att vänta med allt annat jag planerat till lite senare. Jag tror inte jag är den enda som struntar i städning sådana här dagar.

Nej, nu måste jag nog gå ut och dansa min regndans och försöka få hit lite svalka. Om någon dag längtar jag nog efter solen igen men just nu kan det räcka för den här gången.


Klippor så långt man ser

Bohuslän består av klippor, klippor och åter klippor. Inklämda mellan dessa klippor ligger ibland någon liten by, fiskeläge eller båthamn. Om man kommer från de jämtländska skogarna är det väldigt exotiskt och vi har klättrat, vandrat, vilat och njutit av den bohusländska kusten utanför både Lysekil och Smögen. Vi har haft sån tur att solen har skinit på oss, klipporna och havet och när vi stod högt upp och såg ut över oändliga vyer kände jag mig som om jag ägde hela världen. Jag trodde aldrig jag skulle få användning för den klyschan men nu vet jag vad som menas med det uttrycket. Vi har hunnit med några mjukglassar också och när vi kände att vi klättrat omkring tillräckligt for vi igår vidare inåt landet. Det var inte lätt att hitta en camping med lediga platser men i Säffle lyckades vi och här står vi nu längst ut i yttersta hörnet omgivna av tyskar, holländare, norrmän och schweizare. Ganska bra trots att vi inte ser den fantastiska stranden som ligger ca 50 m längre bort.