Min blogg om allt och inget

Arkiv för december, 2012

Efteråt

Nu har julstämningen börjat lämna mig för den här gången. Huset är fortfarande fullt av tomtar och dekorationer men oj, vad det kliar i fingrarna att städa bort allt och få lite mindre plottrigt överallt. Det ska få vara kvar till efter nyår men sedan plockar jag nog bort allt som har med jul att göra.

Julen har varit lika mysig som jag hoppades och trodde. Tre julälskande ungdomar som uppskattar allt gör att man inte kan låta bli att trivas. Maten har nästan blivit uppäten (bara en skinka kvar som ska griljeras i dag) och vädret har varit perfekt med lagom kallt och lite fallande flingor emellanåt. Julklappsutdelningen tog, som vanligt, lång tid eftersom vi rimmar på alla paket och har som tradition att bara dela ut ett paket i taget så att alla hinner se allas klappar. Jag kan inte riktigt förstå det roliga i att alla får sina paket samtidigt och ingen ser något och sedan är det slut. Fast å andra sidan, de som gör så kanske inte förstår hur vi kan tycka att det är så mysigt att dra ut på det så länge som möjligt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

I natt har det tydligen blåst ganska hårt och kanske snöat också. En granne ringde tidigt och sa att han inte kom iväg med sin 4-hjulsdrivna minibuss så det var bara för Kenneth att kliva upp ur sängen och ge sig iväg på en snöröjningstur. Om det fortsätter att blåsa driver nog snön snart över vägen igen och det lär bli fler turer i dag.

Hoppsan, nu kommer han redan så nu ska vi gå med hundarna.

Annonser

Nu kan den komma

Jag börjar känna mig redo för julen. Sista julklappen är inslagen och jag har rimmat på alla paket. Maten är inhandlad och förberedd så mycket det går. Den här julen blir det mer än vanligt eftersom Kenneth kom hem med en jättelåda med julmat från jobbet. Bra julklapp men det hade kanske varit bra att veta tidigare. Lite mer på julbordet i år alltså och en del blir sparat i frysen till en annan gång. Det finns ju faktiskt en liten gräns för hur många prinskorvar man kan äta.

Jag brukar inte bry mig om att storstäda inför jul. Den här tiden syns ju inte allt som borde städas bort och nog är det bättre att skjuta upp sånt till våren när solen börjar lysa hänsynslöst på all smuts och förhoppningsvis har man mer tid över då. I år har jag gjort ett undantag: ugnen har fått sig en upputsning och detta gjorde jag bara för att jag blev så inspirerad av en väninna som har kört slut på sig med all städning och dessutom heltidsjobb. Jag blev inte inspirerad av att lägga ner så mycket jobb men jag blev sugen på att ha det lite fint någonstans. Ugnen syns ju ganska bra och det är väl nästan den enda plats som inte är så täckt av julpynt att inget annat syns.

Nu är det bara de sista små detaljerna kvar och vi blir några stycken som kan hjälpas åt. I helgen kommer de och jag har nog aldrig sett fram mot en jul så mycket förr.

God jul och gott nytt år till alla!!!!

342 343 344


Vegetarisk matlagning

Jag vill gärna att alla mina barn ska känna sig välkomna och efterlängtade när de kommer och till viss del inbillar jag mig att maten har en inverkan på detta. Nu har min son gått från att avstå från rött kött till att bli vegetarian och eftersom han själv är så väldigt duktig på att laga sin mat och helst inte använder quornprodukter så ställer det en del krav på mig. Jag vet att han gärna fixar sin egen mat när han kommer, bara det finns ingredienser, men jag vill kunna bjuda även honom på något han gillar. Därför har jag nu googlat (vad gjorde man innan google?) och hittat några relativt enkla recept som jag ska utsätta honom för.

Jag vet att tofu är något han brukar äta men jag visste inte vad det var när jag åkte iväg på min inköpsrunda i går. Jag hejdade första personal jag såg och frågade vad det är, hur det är förpackat och var det fanns. Hon visade mig glatt men sedan tog det stopp för hon hade heller ingen aning om hur man bäst tillreder det. Jag hade ju redan hittat några recept så jag börjar väl med dem och efter att ha smakat på de rätterna kanske fler idéer kommer. Jag har även hittat recept på falska köttbullar och en couscoussallad med saffran. Det ska faktiskt bli lite spännande att smaka allt detta och lite kul är det att prova på något helt nytt.

Lite lättsamt känns det i alla fall att sonen äter MSC-märkt sill och att han kan tänka sig att fuska lite på julafton med bl a julskinka. Det andra kan vänta till juldagen för han verkar tycka att det räcker med en dags fuskande.

Sen finns det ju så klart massor av godis och nötter och lite kakor och det kan alla äta så ingen ska behöva känna sig sugen och hungrig.


Väder och lite annat

Tänk att för en gångs skull kunna säga att vädermässigt bor vi på den bästa platsen i Sverige. Visserligen har vi också haft några kalla veckor men något snökaos har vi inte sett till. Söderut har det varit oväder efter oväder och vi har bara suttit lugna här uppe och lite småelakt tänkt att det kan de gott ha där nere. Vi är inte elaka hela tiden, i bland tycker vi synd om de drabbade också, men när man är van att avundsjukt se hur vädret är på andra ställen medan man själv sitter i kallblåsten och rusket så kanske man kan få unna sig lite skadeglädje emellanåt.

Veckan har gått fort med julshopping, godistillverkning, julklappstillverkning, sjukhusbesök och lite annat stök. Inte så mycket att skriva om utan troligtvis sådant som de flesta håller på med den här tiden på året. I går var vi på bio och såg ”Hobbit”. Lite lagom bra men inget som går att jämföra med ”sagan om ringen”. Har man lite jobbigt att sitta i tre timmar gör det kanske sitt till att helhetsintrycket inte blir det bästa. Sevärd var den och jag kommer nog att vilja se fortsättningen men en storfilm var det inte.

Nu längtar jag fruktansvärt mycket efter ungarna (får man säga så fortfarande?) och att få fira jul med dem. Förberedelserna här hemma har inte varit lika roliga utan uttryck som ”åh, mamma” eller ”åh, så fint”. Kenneth tycker nog att det ska vara pyntat överallt men han utbrister inte i glädjeyttringar direkt. Snart blir det massor av julkramar och jag ska sitta som spindeln i nätet och stolt beskåda mina avkommor.


Hipp hurra för Raya

I dag fyller min Raya 4 år. Ja, hon är faktiskt lite min också även om jag bara har henne till låns vissa dagar. Jag har sjungit och hurrat och gett henne extra tilldelning av godis. Som vanligt blir våra egna hundar lite galna när man sjunger födelsedagssånger. De vet att det brukar bli lite kul då även om det var ett tag sedan de fick hoppa upp i sängen och väcka någon när de hörde de tonerna.

002

 

Lilla Raya är minstingen i gänget men står sig ändå bra i konkurrens med de gamla gubbar som vi har. När vi är ute, och hennes matte är med, kan hon sätta både Kasper och Rex på plats men när vi kommer in här vågar hon inte ens leka med leksakerna av respekt för Kasper. Om jag säger till Kasper så går det bra men annars går han och tar ifrån henne sakerna. Det är ganska kul att se hur samspelet mellan hundarna funkar och hur rollerna växlar. Det är bara Rex som alltid är lägst i rang och jag tror faktiskt att han är den lyckligaste av alla tre. Han behöver aldrig visa sin styrka utan han bara viftar på svansen och jamsar med, lika snäll och glad hela tiden.


Utelåsta

I går var jag så där klantig som man bara inte får vara. Kenneth och jag hade varit ute på morgonpromenaden med hundarna och jag kom fram till dörren först och skulle låsa upp. Eftersom vi har en nyckel liggande ute brukar jag inte ta med mig min egen nyckelknippa när jag bara ska ut och gå men jag vet inte hur många gånger jag har tänkt att det borde jag nog ha ifall utenyckeln skulle slinta ur handen och ner i någon springa mellan brädorna utanför dörren. Det sägs ju att tanke och handling är ett för mannen och två för kvinnan och i det här fallet stämmer det för jag har aldrig kommit längre än till tanken. Det fick vi sota för nu för just det som jag befarat hände den här morgonen. Nyckeln ramlade ur min hand och studsade så fint några gånger innan den slank ner i springan mellan ett par brädor.

Där stod vi och tittade dumt på varandra och hundarna väntade ivrigt på att få komma in och få den tuggpinne de alltid får efter morgonrundan. Kenneth ska ha en stor eloge för han sa inte ett enda argt eller irriterat ord. Efter att ha skakat på huvudet åt min fråga om vad vi skulle ha sönder för att komma in lunkade han snällt ner till sin verktygsbod efter skruvdragare. Skruvarna var för fastfrusna, bara en lossnade med hjälp av en vanlig skruvmejsel och väldigt manlig handkraft. Min kära make fick ta och masa sig iväg efter något att bända med i stället och när han fått upp brädan (den gick bara av på ett par ställen) hittade jag nyckeln där nere och frid och lycka spred sig åter över vårt hem och oss. Det var ju i alla fall tur i oturen att jag såg var nyckeln ramlade ner så att bara en bräda behövde förstöras.

Ni kanske redan har anat att nyckeln inte hamnade på samma plats igen utan nu har vi satt på en rejäl nyckelring och måste hitta ett nytt ställe för den där den inte syns.


Uppmuntran och stöd

Tänk vad glad man kan bli för några uppmuntrande och gulliga mail. Efter att i går ha meddelat mina kurskamrater om mitt beslut att inte vara delaktig längre har jag fått beklaganden från flera av dem och några har bett mig fortsätta. Plötsligt känner jag mig ganska glad igen och, känslig som jag är, blev jag alldeles tårögd när jag läste de stödjande mailen.

Den kommande terminen tänker jag dock inte ändra mitt beslut. Jag ska försöka att komma vidare på egen hand med hjälp av dator och eget pluggande. Dessutom var det inte meningen att mitt avhopp skulle tolkas som ett ultimatum eller någon slags maktkamp för att få som jag vill. Jag har ingenting emot att man vill prova en annan kurspedagogik men i mitt huvud har jag redan gått vidare och har fortfarande ingen lust att återvända. Kanske ändrar jag mig efter vår och sommar men i så fall kommer jag att be om att få komma tillbaka på deras villkor och utan att vara drivande eller ansvarig. Något får mig att önska att det blir så för vi har, som jag sagt tidigare, haft så himla kul ihop.