Min blogg om allt och inget

Arkiv för november, 2015

Första advent

…och det regnar. Jag tänker ändå lite på Rydbergs dikt om tomten för jag konstaterar för mig själv att endast Ingrid är vaken. Jag har ätit frukost, tänt första adventsljuset och gått en hundpromenad i regnet. Låter det sorgligt? Det är det absolut inte. Jag trivs med mina tidiga morgnar då jag i lugn och ro gör det jag vill och då jag kan låta tankarna gå precis hur som helst.

dsc_0318.jpgHittills har helgen varit precis så härlig och mysig som jag förväntade mig. Men det kan inte bli på annat sätt med så underbara ungar. Jag älskar att prata med mina fina ungdomar, och dit räknar jag även min yngsta dotters sambo som följde med hit. Samtalsämnena växlar mellan ganska flamsiga ordväxlingar till djupa, analytiska problemlösarfunderingar och alla aspekter av mänskligheten och universum. Jag är inte själv akademiker men jag gör mitt bästa för att hänga med i deras välformulerade och intelligenta värld. Bitvis, när mina piller får det att snurra lite extra i huvudet, kan jag nöja mig med att bara småleende lyssna på dem och njutande känna stolthet över deras värme och medmänsklighet. Min son är precis likadan men tyvärr kunde han inte vara med oss den här helgen.

Vi har inte bara pratat. Enligt traditionen ska vi baka lussebullar första helgen i advent och jag gjorde iordning degen för att sedan låta ungdomarna sköta bakandet medan jag satt på golvet med en glöggmugg. Min systerdotter kom upp och hjälpte till också och medan julmusiken höjde stämningen tillverkades det ena konstverket efter det andra. Sedan var det min tur igen. Jag penslade och skötte ugnen och provsmakningen sa oss att resultatet blev ganska lyckat.

DSC_0306 DSC_0313 DSC_0305

Så småningom kom även min syster upp och alla satt vi i mitt kök och väntade medan bullarna gräddades. Vovvarna var också med och det är med glädje jag kan tala om att Nalle mår väldigt bra nu. Men vi ska ta det försiktigt ett tag till.

DSC_0308

Någon har antingen gjort ett försök att bli av med en illa omtyckt present eller försökt förgylla tillvaron för de som vandrar i vår skog. Mitt på en gräsplan i skogen stod den där, en ganska ful men lite rar tomte som ser ut som om han tar sats för att flyga iväg. Oavsett orsak så blir man glad när man ser den 🙂

DSC_0295

Trevlig och glad första advent till er alla ❤

Annonser

Tjuvstart

Jag kunde inte hålla mig. Nu hänger det julgardiner i varenda fönster och juldukarna har också placerats ut. Naturligtvis var jag tvungen att byta ut en del ljusstakar också för man kan ju inte ha vanliga sådana på röda dukar. Det går bara inte.

Jag skyller på att jag inte orkar göra allt på en gång så därför tjuvstartar jag lite och tar alla tomtar och övrigt pynt vartefter. I morgon ska alla elljusstakar och stjärnor tas fram. Min yngsta dotter är här hos mig och hon är lite sugen på att hjälpa till med pyntandet. Vi har burit upp alla lådor från källaren. Det kommer nog att gå undan när vi hjälps åt. Ljusslingorna och Rudolf tände jag redan i går och jag har inte ett dugg dåligt samvete för det.

Helst ska allt vara klart på måndag för på eftermiddagen kommer taxin och hämtar mig och sonen och sedan blir det utredning på Sahlgrenska i 3-4 dagar. Jag vet vad jag hoppas på och det enda jag är nervös för är att få ett besked om att vi ska vänta. Vill inte vänta längre när det hela tiden blir långsamt sämre och jobbigare. Jag behöver ett positivt besked och sedan gör det inte så mycket att det förmodligen blir en lång väntan på en ny lever.DSC_0280


Nallesällskap

Jag sitter i min systers del av vårt gemensamma hus för att hålla hennes vovve, Nalle, sällskap. Min syster behöver uträtta en del ärenden men vågar inte lämna sin älskade vän ensam och då är det ju perfekt att jag bor på våningen ovanför och lätt kan ta min dator och parkera i hennes soffa. Att Nalle inte ska lämnas ensam beror på att han har ett smärtlindrande plåster som är väldigt giftigt och han får absolut inte slicka på det. Som en säkerhetsåtgärd har han ett bandage utanpå men hundar är väldigt duktiga på att befria sig från sånt som de upplever som obehagligt. På natten har han tratt men både jag och min syster är lite pjåskiga och tycker att det är jobbigt nog för honom ändå, utan tratt.

Det är inte roligt när ens hund mår dåligt och inte förstår varför. Kanske har han inte så ont nu men i stället är han yr och trött av plåstret och han går rastlöst omkring och gråter. Ibland får vi honom att ligga ner men han är inte riktigt nöjd då heller.

Vi utgår från att vila och kanske rehabilitering efteråt ska göra så att den glada, gosiga och jättesnälla Nalle blir sig själv igen. Men vägen dit är jobbig. Allra jobbigast tror jag att det är för min syster som inte alls mår bra av detta.

DSC_0278


Små stunder av glädje

DSC_0261 DSC_0265Ni som läste mitt förra inlägg förstår nog vad jag menar. Min morgonpromenad var just en sån stund. Inga fjäll eller någon sjö men lite snö och en aning av det rosa sken som är så mystiskt och vackert. Jag tror att jag gick och log hela promenaden och det var kanske tur att jag och Kasper inte mötte någon. Synd att Nalle inte fick följa med men han måste vila ett tag till så att han sedan kan få njuta av kylig luft och snö.

En sån här dag vill jag julpynta. Det rycker och drar i mig men jag ska inte fuska. Jag har förberett och planerat men inga ljusslingor ska tändas förrän nästa helg. Men jag  har provtänt inomhus och det ska nog bli fint när allt kommer ut. Nästa helg kommer döttrarna och en svärsonsaspirant och då ska vi gotta ner oss i julstämning. Det ska bakas lussekatter samtidigt som julmusiken vrålar i högtalarna. Sedan ska vi hjälpas åt att julpynta inomhus och de som känner oss vet att det gör vi ordentligt. Det ska synas och kännas att julen är på väg.

 


Aldrig nöjd

Jo, jag är nöjd. Det finns så mycket jag är nöjd med och glad över men efter att  ha läst andras funderingar om vädret och känt efter hur jag själv tänker så bubblar det lite av ett ironiskt skratt inom mig.

Som jämtlänning kände jag mig oftast väldigt orättvist behandlad av vädergudarna sommartid. Det kunde vara vackert väder i hela Sverige men just i våra trakter, runt Storsjön, var det oftast mycket sämre. Vi var mer vana vid snålblåst och kyla än värme och bad. När det väl blev några fina dagar var det bästa platsen på jorden men jag vet inte hur många gånger vi pratade om att ”nu räcker det, nu flyttar vi” när vi såg väderkartorna på tv eller solbilder som vänner lagt ut på facebook. Vi skyllde, lite småelakt, på Norge som skjutsade över flurvädret över fjällen.

Nu sitter jag här i Östergötland och ser bilder och väderkartor  som visar att vintern har kommit till det som jag känner är mitt ”hemma”. Vackra bilder med lite rosa ljus och snö på träden, vita åkrar och skogar, snöflingor som faller och vägar med snö i stället för blask eftersom vägarna inte saltas.

Återigen känner jag hur orättvist det är och hur mycket jag vill vara där jag inte är. Jag vill känna frusen mark under fötterna och gärna lite snöknirkande. Om det inte vore för människorna omkring mig skulle jag nog flytta ”hem” igen. Men människor är faktiskt viktigare än platser och jag kan inte vara utan dem jag har här.

Det är nog så att man aldrig kan få precis allt. Här får jag sommar och i Jämtland fick jag vinter. Det gäller att tänka positivt om det jag har i stället för att bara se det som just nu är bättre någon annanstans.

Men det är ganska konstigt att man aldrig är riktigt nöjd.

Vinter i Jämtland.

2014-01-26-1868

Sommar i Östergötland.

20150818_140745

 


Min arma arm

Vaknade upp med en svullen arm som värker och tynger och det strålar upp till nacken och ner till handen. Undrar vad det var för dundermedel i den sprutan. En del av den ökade värken beror säkert på fibromyalgin för den brukar kunna ta upp annan smärta och sprida den. Jag satte på mig en armbindel av bambu och det hjälper lite men det är konstigt hur jobbigt det är när nya smärtor kommer. Det gamla vanliga värkmönstret klarar jag bra men så fort det blir något nytt blir jag lite ynklig. Tänker lite på Nalle som har ont i sin rygg och skriker till av smärta ibland. Han verkar också ha vant sig lite nu för han springer inte och gömmer sig så fort det gör ont.

I dag kanske det blir en liten vända till Linköping för att inköpa en konstgran med inbyggd ledbelysning. Förr om åren fanns inte ens tanken på att inte ta in en riktig gran men jag tror att min man skulle ha förlåtit mig för att jag är för orkeslös för det. Förra året fanns det inte plats för någon gran så då var det självklart att en liten fuskgran trycktes in i ett hörn av min tillfälliga lilla lägenhet. Uppställd på min fuskkamin kom den ändå upp en bit i höjd. Nu finns utrymmet men det känns inte alls viktigt att granen ska lukta skog och barra. Bekvämlighet är det som gäller nu.

211Jag börjar faktiskt längta efter julen. Det trodde jag inte att jag skulle. Förra julen gjorde jag och ungarna så mysigt vi kunde men det var ändå något vi genomled. Nu känns det roligt igen och jag ser verkligen fram emot att vi ska samlas här och julmysa. Vi brukade vara bra på det.


Sprutor till mig och smärtlindrande till Nalle

Nu har jag fått sprutorna nr 5 och 6 i vaccinationsprogrammet. Förut har jag fått vaccin mot pneumekocker och hepatit A + B och i dag var det dags för en spruta mot en annan sorts pneumekocker och influensavaccin. Nästa omgång blir inte förrän i april och sedan ska jag bli kallad om ca 5 år igen och jag har redan glömt varför. Allt detta kostar mig inte ett öre så det är väl bara att tacka och ta emot. Jag kan inte låta bli att tänka att alla undersökningar varav flera av dem var olika slags röntgenundersökningar, och alla provtagningar, sprutor och tandläkarkontroll är ett väldigt slöseri om det blir så att läkarna på Sahlgrenska tycker att de vill vänta lite till innan de sätter upp mig på listan. Jag behöver i alla fall inte vänta jättelänge på deras beslut. Om två veckor gör jag sista delen av utredningen på Sahlgrenska och då ska jag få veta.

Stackars Nalle, min systers hund, har sin moster som hundvakt i några dagar och då släpar moster med honom till veterinären. Han har haft ryggproblem ett tag och naturligtvis blir det värre när hans ”mamma” är borta. Nu har han fått tabletter och order om strikt vila i två veckor. Inga promenader. Bara ut i trädgården och göra det han behöver och sedan in och ta det lugnt igen. Jag vet inte vem jag tycker mest synd om. Stackars Nalle som har några jättetråkiga veckor framför sig eller min syster som kommer att få stå ut med ett par bedjande hundögon och en kompis som inte kan förstå varför han inte får springa lös och jaga bollar i skogen längre. Som tur är så är min gamla vovve (13 år på torsdag) inte ett dugg leksugen så det är ingen risk att de ska leka sönder Nalles rygg.

Så här ser Nalle ut när hans ”mamma” åker ifrån honom.

 

DSC_0240

Lite senare är han ganska nöjd igen

 

DSC_0241 1

Min Kasper vill bara leka med sin matte. Det är under hans värdighet att leka med andra hundar. Vi har våra egna rutiner och han vill inte avvika en tum från dem 🙂

 

DSC_0212