Min blogg om allt och inget

Arkiv för september, 2011

Förträngning, labbprover och slangar i flanken

Det kan inte vara lätt att vara läkare och försöka förklara medicinska tillstånd för alla sina patienter. All information som ska ges och som många säkert efter en stund har glömt det mesta av.

Jag fick nyss ett telefonsamtal från en läkare på kirurgen som skulle försöka beskriva mina njurproblem för mig. Det handlade om en förträngning någonstans mellan ena njuren och något annat (kanske urinrör?) som förmodligen funnits där väldigt länge. Dessutom var njurfunktionen inte som den skulle vara på något sätt och om detta beror på de vätskefyllda blåsor jag tidigare skrivit om eller inte fick jag inte riktigt klart för mig. Nu ska jag i alla fall bli kallad till fler labbtest, en slang ska stickas in i flanken för ev punktering av blåsan på njuren och för någon slags röntgen (tror jag att han sa) och så småningom kanske det blir någon slags operation. Allt detta helst inom 10 dagar. Jag ska i alla fall bli inlagd över en natt när slangen ska stickas in i flanken.

Mycket mer än så har jag inte fattat av allt han berättade men det lär väl visa sig. Inget farligt vad jag förstår men lite bök blir det ju.

Annonser

Dags för glädje och myspys igen

Oj, vad mycket roligt och mysigt jag har varit med om sista tiden. Möten med människor jag inte träffat på många år, kul med mina systrar, svampletarturer, surströmming hos en kompis och t o m fint väder emellanåt. Jag njuter av höstfärgerna ute samtidigt som solen fortfarande värmer mitt på dagen.

Jag ser verkligen fram mot den här hösten, mörkret som gör att man får vara inne och tända ljus eller läsa en bra bok utan att känna att man måste vara ute och utnyttja ljuset. Mössan är invigd och vantarna är på varenda morgon – så himla skönt i den klara, höga, kyliga luften.  Trädgården är förberedd och jag vill inte ha mer svamp så nu får gärna de riktiga frostnätterna komma. Jag älskar att gå i knastrande frost när det bara är några få minusgrader och man faktiskt fortfarande kan njuta av kylan.

Det är så skönt att vara tillbaka i det positiva tänkandet och jag tänker aldrig mer äta någon medicin som tar det ifrån mig. Jag har fått ännu en sak att glädjas åt och det är en skön insikt.


En annan sorts smärta

Hur ska man göra när människor i ens omgivning har det svårt? Människor som man tycker mycket om och som betyder mycket men som man ändå inte är tillräckligt nära för att bara åka dit och krama om. Jag vill så gärna att de ska veta att jag bryr mig och att jag skulle vilja veta hur man ska lindra deras smärta. Att den sortens smärta inte går att lindra, det vet jag men jag vet också att så småningom övergår den i något mer uthärdligt och när tillräckligt lång tid har gått kan man börja le åt minnen och prata med sina nära om allt roligt som var.

Alla vi som verkligen känner med er vet inte riktigt hur vi ska bete oss. Kanske vill ni bara vara för er själva och då är det självklart att det är så det ska vara. Kanske har ni ett stort pratbehov och då finns det säkert någon eller några som ni känner förtroende för och som är bra på att lyssna. Jag befinner mig i utkanten i kretsen av alla som vill er väl men även om jag inte är den ni vänder er till vill jag att ni ska veta att jag gråter inombords för er skull och att jag önskar att ni slapp gå igenom detta. Var rädda om er. Jag vet att ni tar hand om varandra.


Ingen inspiration

Jag tänkte att jag måste skriva något för att försöka hålla lite liv i min blogg men det är inte lätt när inspirationen vägrar att infinna sig. Visst finns det en hel del i mitt huvud som vill ut men inget av det är sådant som jag skulle vilja vara så öppen med att vem som helst kan läsa det. Att skriva om vad jag gör under dagarna är inte så roligt varken för mig själv eller andra även om jag ibland gör det ändå för att spara en del minnen här. Världsproblemen kan jag inte lösa även om jag faktiskt funderar en del där också, särskilt mycket skulle jag vilja kunna lösa alla barns problem och  förbättra deras levnadsvillkor. För det skulle jag behöva pengar, så mycket pengar att de inte går att räkna eller föreställa sig. Tänk att få vara med och starta en massa projekt för barn över hela världen där det enda viktiga är att barnen får ett bra liv.

Nu kommer jag aldrig att få den möjligheten men det är ju aldrig fel att drömma. I stället kan jag ju konstatera att snart måste jag ha gjort alla sorters röntgenundersökningar som finns. I år har det blivit vanlig röntgen, magnetröntgen flera gånger, ultraljud, mammografi och nästa vecka även datortomografi. Jag börjar bli riktigt dyr för landstinget men de tycker väl kanske att jag är värd det.


Babbel

Plötsligt sken det bara upp, allt det gråa försvann och allt blev ljust och vackert. Det var vad som hände i den riktiga världen precis nyss men det kunde också vara en metafor för mitt eget huvud. Tillbaks till det positiva och lyckliga livet och det känns så himla bra. Nu har jag bara kvar en del tankar som liksom har etsat sig fast och jag tror tyvärr att jag har ändrat inställning till en del viktiga saker. Det är precis som om jag fått en ny insikt och förståelse för hur en del människor ser på livet och döden. Jag tänker inte argumentera för mitt nya synsätt här och fortsättningsvis kommer jag nog att försöka förneka det även för mig själv för jag vill vara som förut och tänka som då. Nu hoppas jag verkligen att det bara var en kort påhälsning i de deprimerades värld för jag önskar att ingen behövde vara där någonsin.

Jag sitter och tittar ut på solskenet men orkar inte riktigt ta mig i kragen och gå ut. Sviterna av en förkylning med feber har gett mig huvudvärk och matthet och då blir jag lite lat. I morse gick jag en liten kort runda med hundarna och då såg jag massor av blodriskor och jag känner hur det rycker i mig av längtan att gå och plocka dem så kanske jag försöker vinna över min egen slöhet lite senare.

I går, när jag var som mest förkyld, var jag på sjukhuset för att göra en ultraljudsundersökning av höger njure. Vid ett av alla mina röntgenbesök hade de sett något där och nu fick jag veta att jag har ”en benägenhet att bilda vätskefyllda blåsor” lite varstans i kroppen. Inget farligt men en var ganska stor och kan därför påverka njurfunktionen så vidare undersökningar och magnetröntgen följer på denna. Min reflektion är främst att oj, vad mycket konstigt det finns som man aldrig hört talas om. De här blåsorna kan tydligen blöda också men det är ändå ingen fara. Jag undrar hur mycket konstigheter varje människa går omkring och bär på utan att veta om det.


Glad

Tänk vad en liten tur upp i Lapplands fjällvärld kan göra susen med humöret. Nu har jag inte känt av min neddstämdhet på flera dagar och inte vet jag om det faktiskt beror på att jag trivs så bra med att åka omkring, göra små stopp och vandra i en färgrik, storslagen natur med min man och mina hundar eller om jag var påverkad av kortisonet jag åt och att en biverkning var en liten depression. Jag hoppas på det senare så att det inte blir återfall när jag kommer hem.

I går vandrade vi upp på ett kalfjäll vid klimpfjäll. Solen sken och det var sådär underbart som det bara kan vara en höstdag när temperaturen är precis lagom och myggen försvunnit. Vi skulle hitta svamp hade vi bestämt och vi letade länge och mycket och hade i princip gett upp när Kenneth skrek högt av glädje. På nervägen från fjället hittade han kantareller på två ställen och vi var lyckliga som små hundvalpar båda två.

Nu står vi i Stekenjokk, alldeles i närheten av den gamla gruvan högt uppe på kalfjället. Det ryktas att gruvan ska öppnas igen men ännu ser det ganska orört ut här uppe. Visserligen var vi ute och vandrade på konstgjorda dammvallar och gick runt en konstgjord sjö i går kväll men det var ganska skönt att det var så lättgånget och vi tog oss torrskodda runt hela vägen i lågskor.

Nu ska vi gå en morgonrunda med hundarna och sen vet vi inte vad som väntar resten av dagen. Är det inte härligt att bara få vara och ta det som det kommer?


Minisemester

Sitter här i husvagnen någonstans utanför Vilhelmina coh lyssnar på regnet som smattrar mot taket. Vart jag än ser ut så finns det vatten för vi står på en smal landremsa mitt i en sjö. Vi körde ut hit i går kväll för att det såg så fint ut och att det var för smalt för att vända hindrade inte oss. Det är ju bara att koppla bort bilen och snurra runt vagnen för hand. Kvällen i går var helt otroligt underbar med sol, värme, vakande fiskar och inga mygg.

På ön bortanför oss går det kossor så jag är glad att det finns en liten dammanordning mellan oss och dem. Kasper trivs för han får gå lös här och när vi lämnade bakluckan öppen låg han där och sov tills det var dags för kvällspromenad. Vi hade väl inte riktigt räknat med att kunna sitta ute och äta men konstaterade att det var ju tur att stolar och bord togs med i alla fall.

Rex han njuter av att få vara med och att kunna ligga ute och ha det skönt. I bland flyger det förbi ett gäng med gäss och då vill han gärna springa och leka lite med dem men eftersom han måste sitta fast kommer han inte så långt.

 

I dag ska vi dra oss mot Stekenjokk och försöka hitta någon fin vandringsled. Vi har hört att det ska finnas riktiga kantareller där så om vi har tur kanske det blir svamprensning lite senare.