Min blogg om allt och inget

Arkiv för maj, 2010

”Mina” ungar

Jag har världens bästa och härligaste ungar. Så säger väl de flesta mammor och menar det också men jag är så glad och tacksam för att mina ungar är just mina (ja, ja, våra då. Vi är ju faktiskt två om dem.). Jag tänker inte räkna upp en massa exempel på vad de gjort vid olika tillfällen. Vill bara framhålla att de är så underbara människor alla tre – väldigt olika men med lika bra egenskaper. Jag är så väldigt stolt över vad de är och vad de presterar, var och en på sitt sätt.

Längre kärleksförklaring är så blir det inte för jag vill ju inte att de ska bli för stöddiga. Ni vet att jag älskar er lika mycket alla tre och att jag blir lycklig när jag tänker på hur bra ni har blivit.


Min kudde

Min älskade kudde, som jag köpte hos en sjukgymnast för 22 år sedan, har fallit i bitar. Jag brukar inte gå omkring och sörja saker som går sönder eller försvinner men min kudde kommer jag att sakna. Nu ligger den begravd i soppåsen, nertryckt bland en massa äckelplast och kletigt hushållspapper. Det är tacken för lång och trogen tjänst. Jag har letat upp en gammal, knölig kudde som får duga tills jag hittar en ny och bra och som tur är så brukar jag sova gott även när jag är bortrest och får nöja mig med diverse olika huvudunderlag.


Lat, skön dag

I dag är det en sån där dag när tiden bara försvinner och ingenting blir gjort. Det gör inget, det är t o m lite skönt att bara acceptera hur orkeslös man är och strunta i allt för en dag. Det kanske låter som om jag är lite nere men tvärtom – jag känner mig väldigt glad och vet att jag har mycket roligt framför mig i sommar. Ändå känns det som om det enda jag vill idag är att kanske läsa lite, se en film med Sara och Christoffer och kanske fixa lite middag så småningom.

Dagen började inte så. Några minuter efter 06.00 i morse tog jag hundarna och gick på långpromenad (ja,ja Junie, jag gick bara 1 timme och 15 min och vad är det jämfört med dina promenader) i snabb takt och njöt av att få bli lite andfådd i uppförsbackarna. Inne i den lite djupare skogen började jag fundera över eventuella björnar men slog snabbt bort de tankarna. Förmodligen har jag någon gång blivit iakttagen av både björn och lo och kanske en del andra vilda, s k farliga djur men de är nog väldigt noga med att hålla sig undan och om man inte överraskar dem eller deras ungar lär man väl aldrig se dem. Jag vandrade på och i mer bebodda trakter njöt jag av att det var så tyst och lugnt och inte en bil någonstans. Söndagsmorgnar rekommenderas starkt för promenader.

Väl hemma igen tog jag en apelsin, satte mig i soffan framför TV:n och kände hur slöheten kom krypande. Jag beslöt att inte göra något för att förhindra den. Jag ska bara lata mig idag om inte den vanliga energin börjar pocka på. Lite beror det väl kanske på vädret också. Småkallt och duggregn gör att jag bara vill dra filten tätare omkring mig. Först ska jag bara släppa in Rex för nu säger han att han har fått nog av att ligga på sin favoritplats vid komposten och slicka på gräset runt omkring.


Blomsterlycka

Jag är ingen shoppingfantast och jag blir fruktansvärt uttråkad om jag måste följa med någon och handla när jag inte ska ha något själv. Att bara gå omkring och titta på t ex kläder roar mig inte det minsta. Det finns dock några undantag – souvernirbutiker och blomförsäljningar. I souvernirbutiker kan jag strosa omkring länge och klämma och känna på allt, både skräp och lite finare saker. Jag köper oftast inget men om jag är utomlands vill jag gärna hitta någon liten keramikbytta att ställa på spiselkransen i min lilla samling. Blommor blir jag alldeles lyrisk av. I alla fall den här tiden när det börjar bli dags för att ställa byttor och krukor med blommor överallt.

I går fick jag verkligen mitt lystmäte för en handlare i stan lockade kunder med plantor för 2 kr styck. Jag åkte dit så tidigt jag kunde och vandrade omkring i ett hav av färger och dofter. Jag valde bland massor av sorter och färgkombinationer och till slut hade jag plockat på mig 60 plantor (bara 120:-) och en stor fin fuchsia (Ok, den var lite dyrare: 89:-). Förra veckan köpte jag 20 plantor för 69:- på ett annat ställe och då tyckte jag att det var billigt.

Tyvärr är det lite för stor risk för nattfrost fortfarande för att jag ska våga plantera ut alla mina små färgklickar men om några veckor kommer en av mina favoritperioder på året – utplanteringstiden.


Intryck av London och dess invånare

Efter att ha varit hemma några dagar har jag nu börjat smälta intrycken från London. Hela upplevelsen har varit positiv och ett mer välorganiserat och smidigt samhälle har jag nog aldrig förut besökt. Den största positiva överraskningen var nog faktiskt tunnelbanan. Mycket skyltar som gjorde det lätt för oss att hitta vart vi skulle, rent och snyggt och inget klotter, väldresserat folk som utan undantag följde alla uppmaningar om att stå till höger i rulltrapporna så att de som hade bråttom kunde ta sig förbi till vänster. Redan innan de kommit fram till rulltrappan såg man hur de började formera raka led för att hamna rätt.

Utanför tunnlarna var det också välskyltat. Vid varje övergångsställe var det t o m anvisningar med stora bokstäver på gatan om vilket håll man skulle titta åt innan man gick. Det var väldigt bra för oss som inte är vana vid vänstertrafik.

Det fanns dock två saker som bröt mot intrycket av att allt var genomtänkt och att alla följde reglerna. Londonborna var väldigt dåliga på att vänta på grön gubbe och vi såg ett antal incidenter p g a det. Alla tvättställ jag såg på toaletter på restauranger och andra offentliga platser var försedda med en kallvattenkran långt till höger och en varmvattenkran långt till vänster. Varje gång jag skulle tvätta händerna kom jag att tänka på teorin att om man har en hand i kallt vatten och en hand i hett vatten så blir genomsnittet ganska behagligt. Jag kan berätta att det stämmer inte, ena handen blev kall och den andra varm och första gången försökte jag på ett lite osmidigt sätt liksom skvätta de två strålarna mot varandra men det funkade inget vidare. Förmodligen skulle man väl fylla tvättstället med vatten men vem orkar det efter varje toabesök.

Vi hade i alla fall några väldigt intensiva och roliga dagar tillsammans och jag tror vi såg det mesta av det man ska se. Sammanfattningsvis tror jag att vi alla är väldigt nöjda men nästa gång blir det nog en solsemester.


London


Regnig morgon

Som vanligt är jag vaken tidigt och uppe långt innan de andra ens tycker att det är morgon. Jag försöker fördriva tiden med lite nätkollande och spanar samtidigt ut genom fönstret för att se om flugsnapparen lyckats köra ut talgoxarna från holken ännu. Förresten har jag ju lärt mig att den inte jagar bort andra fåglar. Den sitter utanför och sjunger tills de andra tröttnar och frivilligt lämnar holken.

I dag är jag tacksam att jag är människa och har ett hus att gömma mig i. Regnet öser ner, väldigt välbehövligt men lite tråkigt. Det är synd om Magnus och Minna som ska vara här och passa hundarna medan vi åker till solen i London.

Klockan är 05.50 och jag hör faktiskt att Kenneth håller på att vakna. Måste vara resfebern som sätter in eller kanske regnet som piskar mot taket. Kul med lite sällskap. Jag kanske skulle ta och fixa lite äggmackor som färdkost. Det brukar alltid gå ner.


Ska askan hindra oss?

Väskan är packad och klar och om inte det världsberömda askmolnet får för sig att flytta sig lite åt fel håll flyger vi till London i morgon. Det är lite skrattretande att tänka på hur små vi människor är och hur lite vi kan påverka när naturen på något sätt gör något utöver det vanliga. Alla experter inom alla de områden som brukar hantera diverse kriser står alldeles handfallna och kan inte göra någonting. Om man är religiös kan man ju be till den gud man tror på men vi andra stackare kan bara, utan möjlighet att påverka, lugnt stå vid sidan om och vänta på att naturen ska sluta ställa till besvär.

Nu är vi tack och lov inte sådana som blir hysteriska eller får panik om vi inte kommer iväg. Det enda man kan göra är ju att konstatera att jaha, där gick en massa pengar upp i rök (eller kanske aska). Synd i så fall men det är bara att acceptera situationen. Kanske kan vi åka dit men får svårt att ta oss hem. Ja, då får vi väl lösa det då och i så fall har vi ju i alla fall fått se London.

Jag brukar vara optimist och därför tror jag allt ordnar sig. Vi ska ha en jättekul långhelg i London.


Små smultronställen i Jämtland

Hela helgen blev precis så skön och avkopplande som vi hade tänkt oss. Vi hade inget särskilt mål men eftersom Kenneth far omkring mycket i de jämtländska skogarna till vardags så visste han var vi kunde hitta små smultronställen. För oss betyder vatten mycket för stämningen och att somna till lite vågkluck och vakna till någon sjöfågel är inte det sämsta.

Vi kom så småningom till Hammarstrand och där finns det ett litet berg (Vettaberget tror jag) som vi kämpade uppför. Bitvis ville man helst ge upp men med lite kämpaglöd lyckades vi ta oss upp.

En liten vilopaus för att vi inte skulle dö. T o m  hundarna var trötta.

Utsikten högst upp fick oss att tycka att det var värt all slit att ta sig upp. Vi hade ju faktiskt tur med vädret också.

En liten fors någonstans i en skog. Hit tror jag inte många hittar och jag skulle nog inte ha velat försöka utan 4-hjulsdrift. För oss är det lite av tjusningen att hitta sådana här platser som inte så många tar sig till.

Kasper hjälper gärna till med disken. Ni behöver inte vara oroliga. Det är bara försköljningen. Disken sker med varmvatten och diskmedel.

Utanför Hunge finns det en grotta som vi hade tänkt titta in i. En bit in i skogen blev det tyvärr lite för mycket snö, is och bergsklättring så vi gav faktiskt upp. Kenneth såg en liten öppning men vi var inte klädda för sådana äventyr  så det var bara att vända och bege sig ut i solskenet igen.

Allt som allt en helg att minnas. Både vi och hundarna var nöjda men trötta när vi kom hem och nu blir det några dagar i den vanliga lunken innan vi åker till London.


Minisemester

Den här helgen är det dags för årets premiärtur med husvagnen. Vi har inget särskilt mål eller något som vi måste hinna med att göra och det känns så skönt att bara få vara. Vi körde knappt en timme i går kväll innan vi hittade det här stället. Man måste ju stå så nära en sjö som möjligt så Kenneth backade ner tills bakändan av vagnen nästan var i vattnet. Otroligt skön kväll var det med mycket fåglar som både sjöng och  skrek, sol, värme och myspys.

Vet faktiskt inte vad Kaspers min uttrycker på den här bilden. Myser han eller har han panik? Husse är hans stora favorit så jag tror han trivs även om det kanske blev lite mycket den här gången.

Vaknade i dag till strålande sol och ingen vind. Humöret kunde inte vara bättre och trots att det är trångt och lite bökigt med husvagn så är det så fridfullt att bara ge sig iväg och ta dagen som den kommer.


Små bekymmer i vardagen

Nu har vi i flera dagar sagt att ”i dag går nog isen” men de sista små resterna vill inte ge med sig. De ligger envist kvar och retas med oss. Vi slog vad om när allt skulle vara borta och i morgon är det för sent för oss allihop. Man kan ju tycka att om det inte finns värre saker att bekymra sig för så är nog det mesta helt OK. Det stämmer och jag tycker väl inte att det är ett så stort bekymmer men vi väntar ivrig på att få skriva in i vår statistikbok att nu har isen gått.

Jag har förstört dagens musiklektion för Sara. För flera år sedan sa jag att jag vill att de spelar ”when I need you” med Leo Sayer på min begravning. Sedan dess har Sara knappt kunnat höra talas om den låten utan att tårarna kommer fram. I dag fick jag ett sms från henne där hon sa att de spelade den på musiklektionen och att ”det går inte”! Stackars henne. Jag undrar om någon märkte något och vad hon i så fall gav för förklaring. Det kanske hade varit bättre att lämna skriftliga direktiv i ett bankfack än att berätta redan nu hur jag vill ha det. Det är alltid lätt att vara efterklok.


Tråkig och kall dag blev minnesvärd

Gårdagen var blåsig och kall och vi hade egentligen ingen lust att göra något alls men kände oss så uttråkade så vi bestämde oss i alla fall för att hitta på något. Kenneth hade åkt förbi Forsaledan på en av alla sina skogsturer och han förslog att vi skulle ta med oss hundarna och vandra en bit på den. Vi stoppade ner varm choklad, bullar och lite hundgodis i en ryggsäck och gav oss iväg. Det blev en underbar dag på en väldigt vacker och mysig vandringsled. Mestadels var vi i lä för vinden också. Dit kommer vi att återvända många gånger.

När vi kom hem fixade Christoffer och Sara middagen – hemmagjord pizza. Väldigt gott och så skönt att slippa laga mat.


Valborg

Första riktiga vårregnet kom lagom till Valborg. Hela dagen var det varmt, skönt och uppehåll och jag hade precis börjat hoppas på en regnfri kväll när det började ösa ner. Vi väntade länge innan vi tände brasan men till sist bestämde vi oss för att trotsa alla vädergudar och gå ut. Vi letade fram alla gamla regnkläder vi kunde hitta för att låna ut till de som inte hade klätt sig för regn. Sedan eldade vi och grillade korv och någon enstaka marshmallow. Raketerna stod de för på andra sidan sjön men det var lite dåligt i år. Inte var det lika många eldar efter stränderna som det brukar heller men det är ju förståeligt. Vi försökte oss även på att sjunga några vårsånger men gav upp när ingen kunde mer än första strofen på någon.

Det blev inte som vi hade tänkt men väldigt trevligt i alla fall och vi fortsatte firandet inomhus i stället. Man får väl försöka hitta de positiva sidorna med vädret och hoppas på att merparten av alla ungdomar tog det lite lugnt när det inte direkt var festarväder.