Min blogg om allt och inget

Arkiv för juni, 2010

Mera semester

Vi har så skönt och ser så mycket fint att jag inte hinner skriva om allt men det roligaste som har hänt sedan förra inlägget är att Magnus har mött oss i Jönköping för att följa med den närmaste veckan. Jätteroligt eftersom han är så positiv till husvagnslivet och verkligen tycker att allt är så mysigt. Vi har åkt från Läckö Camping mot Öland med diverse avstickare för t ex bad, mat- och fikaraster. Nedan kommer ett litet bildkollage och jag tror inte jag behöver skriva var alla bilder kommer ifrån. Jag hoppas att det framgår ändå hur bra vi har det.

Det enda negativa är att det har varit alldeles för varmt för att åka bil. Det tar på allas krafter. Nu tänker vi i alla fall stå still några dagar på den fina camping vi hittat nära Byxelkrok.

Annonser

Campingliv och osynligt monster

Gårdagens morgonpromenad gick vi i Lidköpings vackra stadskärna. Vi vandrade länge längs ån där Rex gärna ville jaga alla gräsänder. Matte var elak och höll honom i kort koppel hur ivrig han än var. Han skuttade och hoppade och ville väldigt gärna leka med de roliga fåglarna men gav till slut upp. Vi tog en liten paus bland blommor i en liten park.

Efter en skön dag med sol och bad (Kenneth, inte jag) hittade vi ut till Läckö Slotts Camping alldeles bredvid slottet. Så skönt att hitta en plats där det är långt mellan husvagnarna och lite skog som ger skugga i värmen. Det blev grillat kött till middag och till det ett glas vin. Tänk att livet kan vara så här skönt.

Efter middagen tog vi en promenad längs sjökanten och letade efter en bra klippa där vi kan tillbringa några soltimmar i morgon. Det fanns många men det är inte lika lätt att hitta en bra plats där det även finns skugga för hundarna

Nu på morgonen råkade Rex ut för ett osynligt monster som stack och gjorde illa honom och hur mycket han än letade kunde han inte se sin fiende. Han skulle äta lite smultron vid en dikeskant, kom lite för nära ett elstängsel och när han fick en stöt hoppade han till så att han kom på insidan av eltråden. Jag var tvungen att dra ut honom igen och då kom nästa stöt. Han morrade, pep och skällde och hoppade förtvivlat omkring men det fanns inget att hämnas på så han var ganska förvirrad. Jag plockade lite smultron åt honom till tröst men sedan var han rädd för allt som råkade nudda honom, t o m grässtrån.


Härligt med semester

Äntligen är vi på väg söderut och ibland har man tur och hittar små paradis att stanna på. När vi åkte hemifrån ösregnade det men snart blev det både varmt och soligt även om det dök upp någon liten skur då och då. Inte bara Kenneth och jag njuter av att få komma iväg och bara ta dagarna som de kommer. Hundarna trivs lika bra med att det hela tiden händer något och att få gå promenader på nya ställen med nya lukter.

Vi hittade en fin rastplats med några naturstigar och där stod det en söt gubbe och fiskade.

Jag vet inte vad det var för sorts fisk men kanske var det storgäddan han fick upp.

Vi åkte vidare med stopp för lite fika i solskenet.

I Filipstad blev det mjukglass och även ett obligatoriskt poserande på Nils Ferlins bänk i centrum.

Ingen av oss hade lust att stå på en camping med skränande midsommarfirare i natt så vi letade oss ut på en liten skogsväg och hamnade bredvid ett hygge där de brutit stubbar. Här vid stubbhögarna ska vi sova gott i lugn och ro i natt.


Husvagnssemester

Om några dagar ger jag och min man och hundarna oss iväg på sommarens husvagnssemester. Den här gången bär det söderut; först mot Öland med ett antal stopp på vägen och sedan drar vi oss så sakteliga uppåt norr igen med diverse besök hos olika släktingar. Sara ansluter i Linköping efter att ha sommarjobbat färdigt med sin orkester. Några dagar följer hon med oss innan hon tar tåget för att hälsa på vänner i Lidköping. Allting är noga planerat och rutten utstakad och inskriven dag för dag i almanackan. Som den planerande kontrollmänniska jag är så har jag även packat in det mesta i husvagnen, städat och klippt gräset här hemma, köpt fästingmedel åt hundarna plus fixat med oändligt många småsaker för att allt ska fungera både här hemma och för oss i husvagnen under de närmsta två veckorna.

Nu vet jag ju att inte mycket av planeringen kommer att hålla. När vi väl kommit iväg kan det lika gärna bli så att vi hamnar på Västkusten någonstans om vädret är bättre där. Det är det som är tjusningen med husvagn: att kunna vara flexibel och göra det man har lust med just den dagen. Visserligen har vi några datum vi måste hålla för att vi har bokat med andra personer men fram till dess kan vi åka dit vädret för oss.

Hur rutten än blir ska det bli väldigt skönt att komma iväg och bara ta dagen som den kommer. Långa hundpromenader på nya ställen, förhoppningsvis lite bad och sol och en hel del god mat.


Skärpning

Hörde på Mittnytt i går att nu är det många som drabbas av väderdepressioner.  De som läste mitt förra inlägg kan nog få för sig att även jag hör till den skaran. Jag måste erkänna att jag var en bit på väg dit men när jag hörde hur vanligt det är nu bestämde jag mig för att sluta klaga och se framåt mot ljusare och varmare tider. Skärpning alltså. Jag vill inte vara som alla andra som inte kan se något positivt i det här (undantaget är min yngsta dotter som kom hem på ett strålande humör i går och sjöng av glädje för att det regnade). Nu ska jag glädjas åt gräsmattan som växer och mår bra av lite rotblöta. Även andra nyplanteringar, som t ex Kenneths plommonträd, trivs. Dessutom ryktas det om att solen kommer i veckan och då kan det ju vara bra att vattentillgången har varit så väldigt god ett tag så att allt inte torkar bort.

Snart är det dags för bad i sjön igen, i alla fall för den här token som gärna hämtar både människor och saker i vattnet.


Misströstan

Jag har i det längsta försökt hålla humöret på en hög nivå och hoppats på att sommaren ska komma även till vår lilla del av Sverige. Nu börjar faktiskt t o m jag ge upp. Meteorologiskt sett har vi inte fått sommar ännu utan vi har någon slags vår. I dag var det ca 15 grader och solen sken igenom molnen en liten stund och eftersom vi inte har varit vana vid sådan värme tidigare i år tyckte vi faktiskt att det var ganska skönt. Till helgen ska det visst komma både regn och kyla igen och det börjar kännas ganska hopplöst. Det börjar nästan smyga sig in en liten önskan om att bo på varmare breddgrader även i mitt huvud.  Nu är det ju så att så fort det blir några fina dagar så  glömmer jag allt det här och är lika övertygad som tidigare om att jag aldrig vill flytta härifrån. Fast jag undrar hur det blir om sommaren går utan någon värme.

Känner att jag måste lägga in en liten tröstbild till mig själv. Våra voffsingar  kan alltid få mig på gott humör.


Älskade Jämtland

Vi bor förmodligen i Sveriges största blåshål och vi har fömodligen även de sämsta somrarna i landet, i alla fall vädermässigt. I bland kan vi känna att vi bor på fel plats och eftersom jag är den soldyrkare jag är så borde jag vara snabb och ta alla chanser att få bo längre söderut. Konstigt nog så får jag ändå en känsla av panik så fort Kenneth pratar om att vi kanske skulle fundera på att flytta till någon varmare plats.  Det skriker i hela mig att: JAG VILL INTE!!!  Jag har flyttat 11 gånger i mitt liv och äntligen är jag där jag hör hemma. Jag stönar också över vädret och blir avundsjuk när väderkartorna visar sol i söder och kallt och mulet här men det finns så många andra fördelar med att bo här. Jag har sagt det förut och det tål att upprepas; så gott som inga fästingar, inga mördarsniglar, inga huggormar, skönare luft, mycket längre blomningsperiod och fjäll inpå knutarna.

Jag ska aldrig säga aldrig men om det någon gång blir en flytt så ska vi hitta ett ännu större paradis vid en sjö, nära en stad, med många promenadvägar och lagom avstånd mellan husen. Dessutom ska priset vara rätt så att vi har möjlighet att resa så mycket vi vill. Jag tror nog att vi bor kvar här tills vi blir så orkeslösa att vi måste in på något ålderdomshem. Det gäller bara att övertyga min man om att man inte behöver leta något nytt så fort man börjar känna sig hemma.