Min blogg om allt och inget

Arkiv för september, 2010

Båtresa

Vi har nu varit på Siljalines Galaxy sedan i går och som vanligt så blev det mycket (för mycket) god mat och vandrande mellan olika uppträdanden och dansgolv. Den här resan har det varit ganska lite folk och de flesta verkar komma från Finland, Ryssland, Norge och Danmark. I dessa dagar känns det extra bra att man kan roa sig med flera andra nationaliteter och komma bra överens. De flesta i vår ålder försvann efter 9-tiden  så då var det mest norska, trevliga ungdomar och vi kvar. Vi kände oss lite gamla men hade kul ändå. En av de små pojkarna tyckte nog lite synd om oss för han frågade Kenneth om han fick bjuda upp mig och det är klart att jag gärna dansade lite med honom.

Jag fick en liten fundering när jag satt och lyssnade på ett gäng finska pensionärer som pratade med varandra. Alla pratade svenska med ”muminbrytning”  och jag filosoferade lite över hur det kan komma sig att finska människor pratar svenska med varandra. Kan det vara så att de bor i svensktalande områden där de inte lär sig finska. I så fall är det ganska tragiskt att de bor i ett land vars språk de inte kan. Jag hoppas att det finns en annan förklaring eller åtminstone att dagens unga får lära sig prata finska i första hand. Annars kan det nog bli en hel del svårigheter med deras identitetskänslor. Till sist konstaterade jag att i Finland kan i alla fall inte något främlingsfientligt parti komma och kräva att alla måste kunna tala finska flytande för att få bor där och det kan ju kanske vara en fördel.

Annonser

Surströmming och tiramisu

Vilken underbar blandning. Först surströmming som är väldigt salt och dessutom så gott så att jag åt tills magen knappt fick plats i byxorna längre. Efter det söt och sliskig tiramisu som på något sätt lyckades slinka ner i ganska stor mängd också. Nu sitter jag här och rapar surströmming (för den oinvigda kan jag berätta att det gör man ganska länge efter att ha ätit surströmming) samtidigt som jag känner att sötsaksbehovet är tillfredsställt för resten av veckan. Jag rekommenderar inte denna blandning till någon. Var för sig är dessa rätter otroligt goda men tillsammans blir det bara för mycket.


AJ!!!

Nu sitter jag här och är förbannad på mig själv som inte kan fatta att eftersom jag är sjukpensionär så orkar jag inte göra allt jag vill. Jag är ensam hemma i helgen och då är det precis som om jag ska passa på att göra precis allting på en gång. Det är inte så att jag inte klarar av ensamheten, tvärtom så brukar jag njuta av att få vara för mig själv emellanåt. Det finns så många böcker att läsa, filmer att titta på och mycket annat som man bara kan koppla av med. Förmodligen är det så att eftersom jag inte behöver tänka på att orka med de sysslor jag vanligtvis sköter för att serva min familj så tror jag att jag orkar med allt det där som jag brukar tänka att jag vill men inte kan.

Om någon från försäkringskassan hade varit här och tittat till mig idag hade de nog friskskrivit mig på en gång. De skulle bara veta hur jag mår nu och förmodligen i morgon också. Jag tröstar mig med att jag har fått mycket gjort och att det var ganska roligt. Jag försöker också intala mig att jag kan ju inte sluta leva och då får man ta sådana här smällar.

Jag får ofta höra att jag jämt är så positiv i min blogg och att det bara är myspysinlägg som läggs ut. Nu ser ni att jag kan vara sur och negativ . Fast jag måste erkänna att jag gärna vill lägga till några positiva tankar också. Det är roligt att vara energisk och att märka att man kan vara väldigt effektiv. Jag är stark och smidig (för min ålder) och ganska så duktig också (man får berömma sig själv ibland).

Nu ska jag göra mig en kopp te och lägga mig i soffan och slöa resten av kvällen. Kanske poppar jag lite popcorn också.


Bästa dagen på länge

Gårdagen var helt perfekt. Jag är en person som verkligen njuter av att komma ut i naturen och vandra i vackra omgivningar tillsammans med min man och våra hundar. Vädret får gärna vara fint och efter någon timme vill jag gärna ha en liten matrast också. Allt det där fick jag i går. Visserligen låg dimmolnen kvar ett tag men så småningom sprack det upp och vi fick förmodligen uppleva den sista sommardagen för i år. Ni ska få se några bilder så kanske ni kan få en liten aning om hur det var.

Vi åkte till Andersön, ett naturreservat utanför Östersund med många stigar att vandra på och närhet till Storsjön överallt.

Vi följde strandkanten för det mesta men ibland vek stigen av in i skogen. Bra stigar och torrt och lättgånget överallt.

Vi var tvugna att ta en liten paus när vi hittade hallonbuskar. Hundarna gick direkt in i snåren och började äta och vi stoppade också i oss så gott vi kunde.

Vi hittade en fin klippa att sitta och äta matsäck på och äggmackor är aldrig så goda som när man är ute i naturen. Varm choklad till det och lyckan är gjord. Synd bara att solen inte brutit igenom dimmolnen när vi stannade.

Helt plötsligt försvann all dimma och resten av vandringen fick vi solsken.

Tillbaka på samma strand där vi började. Vår lilla runda tog ca 2 timmar och vi mötte inte en enda person men sista hundra meterna började folk dyka upp.

När vi kom till Östersund blev vi sugna på mjukglass och stannade vid badhusparken. Där hade de stängt serveringen för i sommar så vi fick leta vidare.

Vid stortorget hittade vi det vi sökte och där satt vi en stund och njöt i solen. Rex spanar in duvorna som han gärna vill leka med.

Väl hemma igen tillbringade vi resten av eftermiddagen på bryggan.

Det här var min bästa dag. Mer behövs inte för att jag ska känna att jag är lyckligt lottad som har allt detta och mycket mer.


Tekniska prylar

Min mobil kraschade för ett tag sedan och jag var tvungen att plocka fram min gamla, faktiskt väl fungerande mobil. Jag har förstått att det inte bara är jag som råkar ut för ”måndagsexemplar” som inte håller som de ska men förmodligen har alla andra varit smarta och sparat alla kvitton och papper som behövs för att få en reparation inom garantin. Det brukar jag göra och det är inte likt mig att vara så slarvig men den här gången är alla papper borta och det är bara att inse att efter drygt ett halvår fick jag säga farväl till den mobiltelefon jag gillat bäst av alla.

Egentligen gör det inte så mycket för den jag använder nu är både mindre till formatet och smidigare. Det jag saknar är den bättre kameran och att en rolig liten röst talade om vem det var som ringde. Med åldern kommer diverse nedsättningar av sinnesfunktioner och eftersom jag fått ett ganska dåligt närseende har jag väldigt svårt att se på displayen vem som försöker kontakta mig. Därför var det perfekt att i stället få höra namnet, ofta lite förvanskat men ändå så att jag förstod vem som menades.

Nåväl, nu har jag i alla fall accepterat att jag har min gamla mobil med en dålig kamera och har i stället letat fram en vanlig kamera som vi har haft liggande. Problemet är bara att instruktionsboken är borta och jag är totalt värdelös på tekniska prylar utan klara instruktioner om handhavande (jag har aldrig använt denna kamera förut). Jag fick en snilleblixt och kallade snabbt in hjälp i form av Sara som snabbt och villigt kom sin mor till undsättning. Hon behövde ca 5 minuter för att själv förstå alla funktioner och sedan visade hon mig allt jag behöver kunna. Tack för det Sara, det är tur jag har dig.

Nu ska vi snart ge oss  iväg på en skön promenad runt Andersön. Solen skiner, det är nästan vindstilla och äggmackorna är klara. Kameran ligger i fickan och vi får väl se om det blir några bra bilder eller om jag glömt allt jag lärde mig i går.