Min blogg om allt och inget

Arkiv för december, 2015

Julskinksfrosseri

Jag vet inte hur jag tänkte i år. Förmodligen lever jag kvar i tron att vi är fem personer i familjen och att alla älskar julskinka. Så har det varit men jag kanske borde veta vid det här laget att vi bara är fyra familjemedlemmar nu och att en av oss dessutom är vegan. Då återstår det tre hungriga skinkätare men i år glömde mamman att yngsta dottern vill ha skogaholmslimpa till skinkan. Det var inte så viktigt så att hon brydde sig om att gå och köpa en sådan. Hon var glad åt annat som hon hellre ville ha och till slut var det bara jag och en dotter kvar som skulle äta de två julskinkor jag köpt. Jag vet inte hur mycket dottern åt av skinkan men jag gjorde mitt bästa eftersom det är en favorit och det viktigaste på mitt julbord. Trots det var mer än halva första skinkan kvar när det var dags för ungarna att åka hem. Jag packade en kylväska åt döttrarna med diverse överbliven julmat och röror och en rejäl bit skinka fick också plats.

Jag skulle kanske kalla mitt nuvarande kostintag för julskinksdieten för det är mycket av den varan nu. Skinkmackor till frukost, lunch och till mitt kvällsté. Det har blivit andra rester till middagarna och i går kom min syster hem med en stor familjepanpizza till mig. Den räcker till tre måltider så det blir inte bara julmat. Om någon tycker lite synd om mig för att det blir så många mackor kan jag lugna er med att jag faktiskt älskar mackor. Och speciellt om de har julskinka på sig. Nu har jag precis skurit upp den andra, något mindre, skinkan i skivor och min diet kommer nog att se likadan ut i minst en vecka till 🙂 På nyårsafton lovar jag att dieten kommer att se lite annorlunda ut. Då blir det nog bara skinkmackor till frukost och lunch 😉

Jag har nyss suttit med tårar i ögonen och läst den finaste hyllning ett barn kan ge sina föräldrar. Jag blev alldeles lyckligt konstig i magen när jag läste min yngsta dotters tacktal på fb till mig och hennes pappa. Tänk att få ett så fint tack för alla små vardagliga saker som man inte tror att barnen ens lägger märke till. Det var en hel uppsats med tack för alla små upplevelser och värderingar som hon säger att hon fått av oss. Med tacksamhet och glädje konstaterar jag att hon har lärt sig den bästa läxan: att fokusera på alla de bra sakerna i stället för att älta de dåliga.

Annonser

Slut på julen

Julen kom och gick och så gjorde även mina tre barn. Det blev en fin helg och det kan jag tacka mina härliga ungar för. Tillsammans skapar de magi. De är helt knäppa, roliga, omtänksamma, djupa och emellanåt eftertänksamma och nostalgiska. Våra jular har alltid varit speciella och det är först nu, när vi trots saknad har en så fin jul, som jag inser hur bortskämd jag har varit med våra tidigare jular. Vi gör inget särskilt. Vi bara tycker om varandra och trivs tillsammans. Då blir det precis så bra.

DSC_0455
DSC_0471 DSC_0481 DSC_0484

DSC_0493

Som på många andra platser i Sverige, kom snön och julstämningen dagen efter julhelgen. Det är lite synd att den inte kom några dagar tidigare men nu njuter i alla fall jag av den. Det rapporteras om trafikolyckor runt omkring där jag bor och jag tycker visserligen synd om de drabbade men undrar ändå varför folk aldrig lär sig. En liten orsak till olyckorna kanske är den obefintliga snöröjningen. Jag vet inte hur det är på de större vägarna men jag är lika förvånad i år som förra vintern över att snön får ligga kvar på vägarna. I Jämtland snöade det också men där kunde man snöröja och folk lärde sig att köra i fint vinterväglag utan snösträngar som gör vägen slirig.

Hur som helst så är jag väldigt glad åt att det till slut blev lite vinter här. Vilken skillnad. Så rent, mjukt och vackert.

DSC_0491


Jag önskar alla mina läsare en riktigt god jul ❤

20151217_175339

Dan före dan före dan före dopparedagen

Yngsta dottern kom med tåget i går på eftermiddagen. Hon satt med mig och var trevlig en stund och sedan, som den uttröttade student hon är, bäddade hon sin säng och sov till middagen. Efter middagen somnade hon igen och framåt åttatiden kände hon att hon hade sovit färdigt. Som mamma kändes det bra att kunna erbjuda ett rum med en säng i och tid att sova bort. Undrar hur många gånger jag har känt lite ångest över vad vi gör med våra ungdomar. Jag har tidigare fått höra att på juristlinjen finns det ingen student som mår bra. Det är förmodligen lika illa på andra utbildningar. Nu är hon i alla fall här och ska vara julledig ett tag. Snart kommer även hennes storasyster och storebror och vi ska bannlysa all stress och alla krav.

Det plingade på min dörr tidigare i dag och utanför stod ett blomsterbud. Min dörr är den som syns från gatan och jag trodde att det var till min syster från någon av alla hennes yrkeskontakter. Men nej, det var till mig och glad i hågen började jag ta mig uppför trappan för att stilla min nyfikenhet. Jag hann bara några trappsteg då min Kasper började hulka och la upp all mat i en hög på hallmattan. Lilla stackaren. Han fick gå ut i trädgården medan jag städade efter honom. Sedan fick jag äntligen se vad som fanns i påsen. Min fina, rara svärmor gjorde min dag och den lilla lappen fick nästan en tår att tränga fram. Hon och jag har verkligen hittat varandra i sorgen efter hennes son och min man. Vi har gråtit, skrattat åt tokiga minnen och pratat massor. Ännu en gång inser jag att jag har haft en väldig tur med människor omkring mig.  Hon är en av mina allra bästa vänner.
DSC_0442


De bästa vännerna

De finaste och bästa vännerna är de som låter mig vara ifred.

Det låter kanske lite hårt men det är precis så det är nu. Som tur är har jag just de fina vännerna. De är inte många. Jag har ju inte bott här så länge och det har inte varit läge att leta nya vänner. De vänner jag är så glad att ha är dels en bloggvän som plötsligt, tack vare närmare geografiskt avstånd, blev en riktig vän och dels några ungdomsvänner som bor väldigt nära.

När jag först blev östgöte mådde jag ganska skapligt och orkade vara lite social. Det var så roligt att få en ny vän som jag redan kände genom nätet och att återuppta vänskapen med mina vänner från skoltiden (ja, jag bodde i Linköping i fem år från 8:an och hela gymnasietiden innan jag flyttade ihop med min då blivande man). Tyvärr har jag blivit långsamt sämre och nu har jag ingen ork över till att vara sällskaplig. De förfrågningar jag har fått om att träffas före jul har jag vänligt avböjt och det är i det läget jag har upptäckt att jag har de bästa vännerna. Ingen beklagar sig och de förstår verkligen. Jag behöver inte ha dåligt samvete och jag vet att de finns där när jag orkar. En av dem ställde en försiktig fråga om ifall hon i alla fall får ringa mig. Självklart får hon det. Jag blir bara glad av att prata bort en stund och jag vet ju att jag kan säga att det räcker om det blir jobbigt.

Jag har precis förklarat för en italiensk vän att jag troligtvis inte orkar träffa honom om några månader när han kommer till Sverige för att träffa sina barn. Det kändes lite svårare. Jag envisas nämligen med att skriva på italienska till honom och jag kan bara hoppas att han inte misstolkar mig. Men jag vet att han bryr sig om och han är en av mina allra bästa vänner så jag behöver nog inte oroa mig. Jag får väl förklara bättre per telefon snart i stället. Då pratar vi engelska och det är lite lättare.

Jag har hört om vänner som ställer krav och blir sura om någon inte håller tät kontakt. Antingen har jag haft tur eller så stöter jag såna människor ifrån mig för de jag gillar bäst är just de som finns här för mig. De allra bästa! Dit räknar jag några från Jämtland också men där är det mer naturligt att vi inte kan ses.

 


Språknörderi…igen.

Om en kock i ett tv-program sätter fram ett antal maträtter och pratar om att det är mycket starka smaker, hur tolkar ni det då? Menar han att det är väldigt starka smaker eller många starka smaker?

När en programledare pratar om året som gått och säger att det har varit mycket hemska händelser, vad menar han då? Har det varit väldigt hemska händelser eller många hemska händelser?

Det här är ordval som jag, i egenskap av språknörd, kan ägna långa stunder åt att fundera på. Jag är på inget sätt expert eller påstår mig veta allt men jag har ett stort intresse för hur vi använder vårt språk och jag har en viss språkkänsla. Jag fick även höra av mina föräldrar att är det något vi bör kunna så är det vårt eget språk och det har jag burit med mig.

Jag reagerar när jag hör hur orden ”var” och ”vart” används helt obegripligt. Det handlar om riktning och befintlighet och när mina barn frågade mig t ex vart nyckeln var svarade jag härt eller därt bara för att klargöra hur tokigt det lät. I det exemplet, och även när det gäller hur vart ersätter ordet blev (vad vart det?), har jag fått tänka om efter att ha kollat med språkrådet. Språket förändras och gamla regler gäller inte längre. Jag accepterar det men jag har ändå svårt att hålla masken när jag hör det som jag har lärt mig är fel.

Det finns många exempel. De jag tog upp i början är sånt som jag kommer på mig själv att använda lite slarvigt. Jag får väl tänka att jag hänger med i språkutvecklingen men håll med om att vissa saker kan misstolkas.

Om jag säger att jag åt middag själv, tror ni då att jag åt middag ensam eller att jag åt utan hjälp (att ingen behövde mata mig)? Jag tycker att det är ett kul exempel och det ordvalet dyker upp ofta. Själv används i betydelsen ensam och jag säger också så. Men jag reagerar varje gång och skrattar lite inombords åt hur det kan tolkas.

Egentligen borde jag ha blivit språkforskare för det här är verkligen något som intresserar mig. Hur kan något som var fel plötsligt användas av i stort sett alla och därmed bli rätt? Jättespännande! Men jag förstår att inte många håller med mig.

I den här texten har jag gjort flera felaktigheter enligt vad jag lärde mig i skolan. Jag fick lära mig att punkt och komma aldrig fick följas av men eller och. Så är det inte längre. Jag frågade ena dotterns svenskalärare och hon blev alldeles ställd så nu bryr jag mig inte om den regeln längre. Jag förkortar också vissa ord. Jag skriver sånt i stället för sådant t ex. Inte alltid men det har gått så långt att t o m jag tycker att det ser gammaldags och lite högtravande ut att skriva sådan, sådana eller sådant. Jag vet inte om det betyder att jag hänger med eller om jag har gett upp 😉

Mina barn är också språknördar och två av dem har läst språkvetenskap på universitetsnivå. Men de är inte alls lika fast i språkregler som jag. En av dem fick höra på en föreläsning att det språk, som pratas av en större grupp och som förstås av alla dem är rätt. Säkert är det lite kontroversiellt men ganska tänkvärt.

Jag dömer ingen och folk får prata som de vill men jag fortsätter att fundera och reagera eftersom jag tycker att det är så intressant.


Väderelände

Många här omkring tycker att vädret är perfekt. Jag kan inte fatta hur någon kan tycka att 10 plusgrader är bra en vecka innan jul. Men jag vill inte gnälla mer utan jag resignerar och accepterar att det är så här det ska se ut.

Om jag skulle försöka hitta några positiva tankar om detta så är det väl kanske att uppvärmning av huset blir billigare…något mer kommer jag inte på men då får jag väl köra det som ett mantra i huvudet. Jo, förresten! Alla här som inte är vana vid vinterväglag kanske klarar av att hålla sig kvar på vägarna och det är ju positivt.

Något som är roligt är att Musikhjälpen håller till i närheten. Drygt 20 minuter härifrån finns ett stort torg i Linköping och där visar östgötarna upp sig från sin bästa sida. Förutom allt som samlas in till ett gott ändamål (för att hjälpa klimatflyktingar) så bjussar publiken utanför glasburen väldigt mycket på sig själva. Bl a har de visat upp sig i en dance flash mob då hela stortorget dansade till slut. Linköpingsstudenterna har, enligt vad jag har hört, en vana att avsluta sina tillställningar med att sjunga ”stad i ljus” och tillsammans med Rickard Söderberg sjöng hundratals studenter och annan publik den sången i direktsändning. Rickard och andra, som var inne i glasburen, var påtagligt rörda under och efter den upplevelsen och jag kan tänka mig att det var en härlig känsla att stå i det folkhavet och sjunga tillsammans. Klicka på länken och njut 🙂

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article21959762.ab