Min blogg om allt och inget

Arkiv för januari, 2013

Inte så rolig dag

Vecka 5 är vi alltid i Åre och myser. I år kommer inga barn hit men Kenneths mamma och syster har tagit tåget hit och jag önskar att jag hade kunnat tillbringa dagen med dem. I stället har sängen och jag haft sällskap hela dagen. Hundarna har legat tätt, tätt intill mig också och det är jättegosigt att ha dem här men när man mår pyton kan det vara skönt med lite avskildhet. Jag får skylla mig själv att jag inte knuffade undan dem. Det är ju så sällan vi delar säng så jag ville passa på att ha dem nära.

I går mådde jag i alla fall bra och vädret var härligt så vi var ute en hel del. Jag åker inga skidor nu för tiden så det är mest långa promenader som gäller.

Nu börjar jag må lite bättre men orkar inte skriva mer. Hörs snart igen!

Annonser

Glädjen är tillbaka

Det var nog en rolig fest jag behövde för att vakna till liv igen och vilken tur då att vi blev bjudna på 50-årsfest av vår förmodligen blivande svärsons mamma. Ett stort gäng festsugna människor och ett lyckligt födelsedagsbarn gjorde festen lyckad. Tack vare hennes son och hans kompisar i ”Samjack Boys” blev det även fart på dansgolvet. Jag var lite tveksam till hur dansvänligt bluegrass är men det funkade bra till det mesta och jag kan ju inte låta bli när det blir dans. I dag får jag ångra det men det tar jag gärna för utan lite kul är livet ganska meningslöst. Jag lärde mig förresten att kul på jämtska betyder slut (slutkörd) så där kan det bli en del missförstånd.

001 007 014Det var meningen att Kenneth skulle vara chaufför och jag skulle få ta några glas vin men eftersom mina levervärden gått upp tänkte jag att det kanske var bäst att jag körde den här gången. Dessutom var jag inbokad för att ta nya prover i dag och det var ytterligare ett skäl till att vara lite försiktig. Det gjorde inget för jag hade lika roligt ändå. Jag kanske tyckte att en del blev lite väl löjliga men så länge alla har roligt och inga skämt tas illa upp av någon så spelar ju inte det heller någon roll.

Båda sönerna bidrog till festen med sina speciella kunskaper. Den ena fixade maten och den andra musiken och båda gjorde det med bravur.

Nu ska jag ta det väldigt lugnt i veckan och bara förbereda lite inför den återkommande vistelsen i Åre. Nästa vecka är vi där och i år kommer även Kenneths syster och mamma. Ska bli jättekul att träffa dem igen.


Händelselöst

Här sitter jag och stirrar på min blogg och inser att jag har absolut ingenting att skriva om. Väder kan man inte skriva om hur många gånger som helst, även om det faktiskt är otroligt vackert ute i dag, och mitt liv är för tillfället ganska händelselöst. Dagarna går och jag följer mina rutiner som kan variera lite efter hur jag mår. Sista månaderna har min högerarm inte varit snäll och jag försöker använda den vänstra så mycket jag kan och det går ofta ganska bra. Jag kan t o m  skära ostskivor med vänster hand.

Det som jag får mest dåligt samvete över att inte orka med är min älskade Rex och hans päls. Den växer och tovar sig och nu ser han ut som en hippie med riktiga polisonger och långt spretigt hår överallt. Han tittar på mig med sina snälla ögon och jag vet att han skulle säga att det inte gör något, han älskar mig ändå. Egentligen är han nog ganska nöjd med hur det är för när jag plockar fram borste och saxar så går han så fort jag släpper taget lite.

005

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att livet är händelselöst nu låter kanske väldigt tråkigt men jag är faktiskt nöjd med det. Jag har till viss del tappat både lust och ork att aktivera mig och tycker att det är skönast att bara gå här hemma och skrota. Det kan gärna få vara så ett tag för jag vet att så småningom kommer energin igen. Alla kanske behöver en period då man bara låter dagarna går och på sin höjd planerar middag och vart hundpromenaderna ska gå. Till helgen väntar kul saker och någon vecka längre fram händer det också en del roligt men dagarna fram till dess ska bara vara lugna och händelselösa.

…och snart är det vår 😀


Summering

Man borde kanske göra en liten summering av året som gått. Jag orkar inte leta mig bakåt genom alla inlägg utan det får bli en väldigt liten sammanfattning med de bitar som jag minns starkast från 2012.

Det är kanske ofrånkomligt att det första som dyker upp i tankarna är ”Nefrodite”, min vän och ovän som gick från min njure ut genom ryggen och slutade i en påse på benet. Visserligen hade hon och jag sällskap även under hösten 2011 men det var under sommaren förra året som vi äntligen skildes från varandra och det skedde under en operation på Carlanderska i Göteborg.

Flera underbara husvagnssemestrar, en Turkietsemester och några små kryssningar hann vi med och på en av dessa kryssningar firade jag min 50-årsdag med släkt och vänner. Dessutom gjorde vi en resa till Heidelberg för att hälsa på sonen och det var kanske den roligaste resan av alla.

Yngsta barnet flyttade hemifrån, låångt hemifrån liksom sina två äldre syskon och plötsligt var det väldigt tomt men samtidigt spirade en liten frihetskänsla fram. Ett stort ansvar försvann även om det aldrig försvinner helt och vad roligt det är att prata i telefon eller att träffas nu när vi är lite mer på vuxenmedegetansvarnivå allihop.

Hälsan har det väl varit lite si och så med. Min njure mår bättre men värken går åt andra hållet och ofta känner jag mig lika stel som en 100-åring. Som tur är mjuknar mina kroppsdelar ganska snabbt när jag rör mig så det är bara korta stunder jag staplar omkring och ser allmänt gammal och risig ut. När jag är ute på mina promenader kan nog ingen märka något. Vi får väl se om 2013 kan bli ett bättre år med hjälp av lite mediciner.

För övrig har året innehållit både roliga och lite mindra roliga upplevelser men jag har ju redan berättat det mesta i mina tidigare inlägg så nu får det räcka för den här gången. Jag slutar med att konstatera att det är mest med positiva känslor jag minns 2012.


Jag bryr mig

Till dig som jag inte känner särskilt väl men som ändå känns nära, du ska veta att jag bryr mig väldigt mycket om dig och hur du har det. Jag kan inte göra så mycket för att lätta upp din situation  förutom att låta dig veta att jag förstår och tror på dig. I bland verkar det som om du har bra stöttning i närheten men i bland verkar du vara så ensam. Jag vet att vänner finns och att de vill dig väl men kanske är det så att förståelsen saknas och att det därför är lättast att inte prata om problemen så mycket.

Jag har funderat mycket på hur jag kan hjälpa men att vara en samtalspartner tror jag inte är vad du behöver och vill ha från mig. Jag är bra på att lyssna men är nog inte tillräckligt nära (varken avståndsmässigt eller relationsmässigt) och dessutom kan man göra mer skada än nytta om man försöker sig på att ge råd när man egentligen inte vet hur situationen ser ut. Vad jag kan göra är att tala om att jag finns här om du behöver hjälp av någon som har lite erfarenhet. Det kan gälla vad som helst eller inget om du inte vill men var inte rädd för att fråga om du vill.

Det är mycket jag inte vet men en sak vet jag: tjat och ord som ”du måste” hjälper inte. Det som kan hjälpa är att någon som kan sin sak får dig att förstå dig själv och att långsamt bygga upp självkänsla och självförtroende igen.

Jag önskar dig all lycka och än en gång, var inte rädd för att be om hjälp.


Vårkänslor

Ur led är tiden. Jag vet inte vem det citatet kommer från men det är säkert gammalt och ett bevis för att variationer funnits i väldigt många år. Oj, nu såg jag att det här nästan ser ut att bli ett inlägg i klimatdebatten men det tänker jag inte ge mig in på här och nu. Kanske kommer det ett inlägg om det senare när jag blivit tillräckligt arg över den idioti som råder. För tillfället vill jag bara skriva om något så trivialt som vädret och att det ger mig vårkänslor, här utanför Östersund, i början av januari. Det droppar för fullt ute och tempen håller sig på plussidan. Det är förhoppningsvis bara tillfälligt men jag kan uppskatta att det är så här en eller två dagar. Jag vill ha vinter på vintern och inga isiga eller slaskiga vägar. Det får jag nog av senare.

Inne i huset är alla spår av jul nu borta och på datorns skrivbord lyser en härlig sommarbild mot mig så fort jag går förbi. En liten påminnelse om vad som väntar längre bort. Men innan dess ska jag ta tillvara det härliga som den här årstiden bjuder på och jag hoppas att det blir många fina dagar. Snart ska jag nog våga mig ut på isen också. Det har varit både skotrar och folk där ute så om det blir kallt ska nog även jag snart ta några steg ut och så småningom blir det många sköna promenader över sjön.

059