Min blogg om allt och inget

Arkiv för juni, 2016

Dags igen

Ja, nu är jag igång igen. Magen vill inte vara vän med mig och jag får skynda mig till toan med jämna mellanrum. I fem dagar fick jag tro att det var över och jag hann äta och dricka mig tillbaka till samma vikt som innan. Kanske mycket tack vara min syster som bjöd på god rabarberpaj två av de dagarna.

Min dotter frågade om vi skulle gå ner till stan och köpa mjukglass och då hade jag redan känt de första små tecknen i buken. Men jag ville nog inte fatta för jag skyllde på min lever och på den värk som den ger mig. Det kan kännas på lite olika sätt så det var inte svårt att inbilla mig att det var den som ställde till det. Vi hann i alla fall ta promenaden ner till centrum och där gick vi längs ån och letade efter något ställe som hade mjukglass. Vi lyckades inte i vårt letande men hittade ett mysigt fik där de har kulglass. Jag beställde blåbärs- och vaniljglass och det var en ren smaksensation. Vi var båda nöjda med våra glassar och kanske ännu nöjdare var Kasper och Nalle som fick sista delen av min strut. Jag blir väldigt mätt av en stor glass och delade gärna med mig till dem.

20160629_153717.jpgPå vägen hem hejdades vi plötsligt av en man. ”Men, det är ju du” sa han och log mot mig. Jag kände så väl igen honom men kunde inte genast placera honom. Jag tror att jag lyckades spela med så att han inte upptäckte hur min hjärna började leta i minnet. Medan jag fick en stor kram hittade jag rätt information och blev lättad när jag kom på att det var en av de vänner jag fick när jag bodde i min nödlägenhet i Bestorp. En man vars fru en dag ringde på min dörr och frågade om vi skulle gå tillsammans med våra fyra hundar på promenad. Vi gick sedan gemensamma promenader nästan varje dag och efter ett tag blev det fika i samband med dessa rundor. Vi kom nära varandra och hennes man, som då var delägare i byns ica-affär, var också en väldigt omtänksam och glad person. Han var den första som hälsade mig välkommen till Bestorp. Konstigt nog kom jag mycket mer in i den bygemenskapen och pratade med fler människor än jag gör här. Men det har ju sina skäl. Jag mådde bättre och orkade vara mer social. Det var ett kul möte och ett oväntat sådant.

När vi kom hem var jag väldigt trött och påverkad och slumrade en stund i soffan. Sedan började det. Nu var kramperna inte svåra att identifiera. Svårare är det att förstå orsaken. Det var inte glassen eftersom det började innan vi gick. Inte heller är det en vanlig magsjuka. Någon slags bakterie eller virus borde vara förklaringen men jag lämnade prover på vc i måndags och ingenting var anmärkningsvärt. Ingen infektion, bara ett lite förhöjt levervärde. Går det inte över helt den här gången måste jag väl kontakta vården men jag är så vårdtrött och har ingen lust att ha mer kontakt med dem än nödvändigt. Det känns inte så allvarligt heller men jag vet att jag borde. Det är inte ofta jag svär men nu hänger det en del tunga och mörka uttryck i luften.

Annonser

Besök i trädgården

20160628_090317Min syster kom upp till mig i morse och sa att jag måste komma med henne och titta på något sött. Klart jag ville det så jag följde med ut i trädgården och såg ett litet taggigt knyte och Nalle som ivrigt nosade runt omkring. Nalle uppförde sig väldigt bra. Han varken rörde den lilla igelkotten eller skällde på den och det är väldigt duktigt när det är en taggig inkräktare på hans gräsmatta. Vi tittade på vår besökare en stund men ganska snart tyckte vi att vi skulle låta honom få vara ifred så att han kunde våga gå därifrån. Det är inte första gången vi har igelkottar i vår trädgård men det är lika roligt varje gång.

Dagarna går och det händer inte så mycket. Min dotter är fortfarande här och hon är en riktig livsnjutare när hon har tid och möjlighet. Jag ser henne inte så mycket för hon sitter eller ligger mest ute under det stora äppelträdet eller på min balkong. Där läser hon och njuter av att bara vara och ibland kommer hon in en stund för att sedan gå ut igen. Jag undrar när hon blev så. Jag kommer ihåg att hon njöt av den sista underbara sommaren i Optand men jag kommer inte ihåg att hon någonsin innan har uppskattat att vara ute så mycket som hon gör nu. Det gör mig glad. Jag vill att hon ska komma hit och vara precis som hon vill och göra precis det hon vill. Inga krav utan bara avslappning. Att jag kan erbjuda det känns så bra i mitt mammahjärta.

Om några dagar kommer hennes sambo, hans mamma som är på besök från Jämtland och hans lillebror. De ska titta in en stund för att sedan återvända till Örebro. Kanske tar de med sig min äldsta dotter hit. Jag hoppas det. Jag behöver få ha henne här också ett tag. Det absolut bästa skulle vara om alla mina tre barn kunde vara här samtidigt någon gång i sommar. Kanske går det att ordna men det är upp till dem och deras möjligheter att samordna.

Nu sitter min hund och stirrar uppfordrande på mig så jag måste avbryta det här och ge honom lite uppmärksamhet.


Väldigt varmt

Den här fuktiga värmen är inte riktigt i min smak. Den påminner mig om hur mycket vi älskade att komma hem till Jämtland och känna att vi kunde andas ordentligt efter en semester ner till de här trakterna. Åtminstone när det var väldigt varmt. Men jag är ändå glad att vädret är så fint och att solen tittar fram. I dag har jag t o m orkat sitta ute i solen i drygt en timme och två gånger blev det ett dopp i vår lilla pool. Tack och lov för den. Den gör hela skillnaden mellan att njuta och att kämpa för att få lite färg. Jag känner hur livsandarna uppfyller mig och gör gott i min kropp när värmen tar bort mycket av värken. Sedan, när det blir för varmt, lägger jag mig i det svala men sköna vattnet och så är jag redo för ännu en stund i solen. Underbart att få ha det så.

Min älskade vovve, Kasper, har också njutit i dag. Han har tur som har en så snäll moster. Hon åkte iväg med båda hundarna och min dotter för att låta dem bada i en liten sjö här i närheten. Ja, min dotter badade också och jag tror nästan att det var premiärdoppet för henne. Hundarna älskar att bada. De simmade efter pinnar och njöt av svalkan. Man kan inte tro att min Kasper börjar närma sig 14-årsdagen (nåja, det är 5 månader kvar) när man ser hur pigg och frisk han är. Det är en njutning att se hur glad han är när han får följa med moster och bada. Det finns många fördelar med att bo med sin syster och en av dem är att min hund får ett mycket roligare och aktivare liv. Hans matte orkar ju inte företa sig så mycket men jag är väldigt glad för att min hund får ha en så bra ålderdom.

DSC_0047Lite mindre glad var min systers hund, Nalle, tidigare i dag när han blev snaggad för att inte få fukteksem av att bada. Han stod helt still i ca en timme medan han blev maskinklippt. Nu är sommarfrisyren på plats och han blev plötsligt väldigt liten. Minen visar att han inte tyckte att det var särskilt roligt men jag tror att han uppskattar att ha väldigt lite päls i den här värmen. Nu kan han i alla fall bada utan att få stora, såriga eksem och då är det värt en liten stunds obehag.

DSC_0856

Inomhus är det också lite för varmt men jag letade fram en fläkt och den sprider faktiskt lite svalka hos mig. Jag har inte svårt för att sova när det är varmt men nog är det bra mycket skönare att få krypa ner i en sval säng. Men jag tycker att fördelarna med värmen överväger nackdelarna med råge. Jag gillar sommaren. Ändå tänkte jag i morse, när det var som allra fuktigast, att det skulle vara skönt med en klar, lite kylig höstdag. Det var då och nu vill jag ha sommar ett tag till. Men jag önskar att det inte var så väldigt fuktig luft.


Efter dålig period kommer en bättre…

Det var så kul att komma iväg en liten stund när jag åkte och hämtade min dotter i Örebro. Men jag vet inte om ansträngningen blev för mycket eller om jag i alla fall skulle ha varit däckad ett tag efter den utflykten. När jag tänker tillbaka minns jag att jag var lika borta efter resan till Åre så kanske det blir så när jag gör något annat än att stanna hemma och ta det lugnt.

Jag har varit väldigt påverkad av fejkfeber och har nästan inte gjort någonting under tre dygn. I går började jag känna att jag inte var riktigt lika trött längre men då fick jag plötsligt magkramper och illamående. Jag stoppade genast i mig en hög med vitpepparkorn och drack en kopp ingefärste. Vitpepparkorn är välkänt för att stilla oroliga magar och ingefära hjälper i alla fall mig mot illamående.  Det var för sent. Magsjukan eller matförgiftningen var strax igång och det var inte kul. Lite tur hade jag att det inte blev några kräkningsanfall. Kanske hjälpte ingefäran eller så var det inte den typen av magsjuka.

Jag trodde inte att jag skulle kunna vara med vid midsommarmiddagen och inte att de andra skulle vilja ha mig där men efter ett dygn mådde jag bra igen och kunde äta lite och få behålla det. Jag var inte särskilt matsugen men jag satt i alla fall med vid bordet och stoppade i mig ganska många jordgubbar med en klick vaniljglass. Det grillade med tillbehör fick de andra behålla själva. Kanske lite för starkt kryddad mat att börja med efter en magsjukepärs.

Efter mina febriga och trötta dagar och sedan magsjuka känner jag nu att jag mår väldigt bra. Jag mår precis som innan allt detta och egentligen inte alls särskilt bra. Men i jämförelse med hur det har varit så mår jag fantastiskt bra just nu. Midsommaraftonen började inte så kul men slutade mycket bättre.

Hoppas att ni har haft en mycket bättre dag hela dagen 🙂

DSC_0853 DSC_0854


Oplanerad utflykt

Min yngsta dotter sa för ett tag sedan att hon önskade att jag kunde komma och hälsa på hos henne och sambon i Örebro. De har gjort om i sin lägenhet och det är nästan ett år sedan jag var där. Det är klart att jag vill besöka dem men det är ju det där med orken. Om jag ska ta mig dit måste jag köra på morgonen innan det blir för besvärligt. Resan tar ca 1 timme och 40 minuter och med en liten bensträckare halvvägs blir det ca två timmar som jag måste vara alert. Sedan kan jag inte åka tillbaka förrän nästa morgon och då blir det en besvärlig natt eftersom jag måste ha en säng där jag kan halvsitta och sova. Jag kan fixa till det ganska bra med hjälp av kuddar men riktigt bra blir det inte.

I går ringde dottern och sa att hon tänkte komma till mig och vara här några veckor. Jag föreslog att jag skulle ta bilen till henne morgonen efter och sedan kunde hon köra tillbaka hit lite senare. Då skulle jag både få se hur de har det och få hit henne på ett smidigt sätt. Två flugor i en smäll.

Jag gav mig iväg strax före åtta i morse, efter morgonpromenaden med hundarna, och efter ett stopp för en bensträckare i Askersund kom jag fram lite före tio. Jag blev placerad i soffan med kuddar bakom rygg och huvud och en saccosäck under fötterna. Sedan kom mågaspiranten med en tebricka och dottern serverade smörgåsar. Jag satt i soffan och halvslumrade, ibland lutandes huvudet mot min dotter, samtidigt som vi förde ett lugnt samtal där jag stundvis blev tillsagd att sluta prata för att inte bli uttröttad. Jag kände mig väldigt ompysslad och välmående.

Så småningom gav vi oss iväg, jag och min dotter. Det var skönt för mig att kunna blunda emellanåt och ändra ställning när kroppen sa ifrån. Min dotter behövde få känna att bilkörandet fungerar fortfarande och efter en stund slappnade hon av och tog oss hem lugnt och fint. På hemvägen stannade vi till vid en fin rastplats och promenerade en liten bit för att njuta av utsikten. Jag kände mig så där härligt glad och tillfreds som man kan göra när livet är ganska trevligt. Det behövs inte mycket. Jag är inte bortskämd med utflykter just nu. Skillnad var det förut när jag och min man jämt var ute och flängde och såg oss omkring. Nu blir den här lilla upplevelsen något som jag får leva på ett tag. Kanske händer det något mer de här dagarna när jag har en chaufför hos mig som kan ta mig härifrån men vi tar en dag i taget så får vi se vad som händer.

DSC_0843 DSC_0845 DSC_0851


Min egen teori

De senaste dagarna har jag börjat fundera på samband och verkan när det gäller min ork. Det började med att jag ringde till en av mina döttrar när jag mådde ganska bra. Jag kände mig inte särskilt febrig och värktabletterna gjorde fortfarande nytta. Ändå blev jag väldigt trött efter ett tag. Min hjärna orkade inte hänga med i samtalet och jag kände att jag bara ville blunda och slippa omvärlden en stund.

Då slog det mig plötsligt, och det var konstigt eftersom min hjärna började strejka, att orsaken till min trötthet måste vara en helt annan än mina abstinensbesvär av medicinen. Ja, inte all trötthet. Det är klart att jag blir trött när jag känner mig influensasjuk också. Men den trötthet som kommer när jag pratar måste ju ha samma orsak som att jag inte orkar prata och gå samtidigt. Luften räcker inte till. Mina lungor trycks ihop av min växande lever och alla cystor och eftersom jag inte djupandas (det gör ont) så får inte hjärnan tillräckligt mycket syre när jag pratar. All luft går åt till ansträngningen att prata.

Efter den här funderingen, jag vill inte kalla det en insikt eftersom jag inte vet om det stämmer, har jag haft lite koll på hur jag reagerar när jag pratar. Jag blev lika trött efter ett samtal med min syster då vi pratade ungefär lika mycket. Efter en stunds vila mådde jag bättre igen. Likadant har det varit vid övriga telefonsamtal. Jag har ringt när jag har mått skapligt men blir jättetrött efter en stund.

Detta är min egen högst ovetenskapliga studie av hur jag påverkas och eftersom jag inte har någon medicinsk utbildning måste nog en läkare bekräfta mina misstankar. Men håll med om att det verkar troligt.

Något annat som tröttar ut mig är att sitta på huk och utföra något. Jag tar helt slut. Det har jag märkt nu när jag nästan varje dag har rensat bort ogräs från garageinfarten. Det går bara inte. Men om jag tar fram ett sittunderlag och sätter mig som en skräddare så funkar det bra i 20-30 min.

DSC_0841

Undrar om huksittande också påverkar lungor och syresättning. Den ställningen klämmer ju ihop organen och gör det värre. Men då är det inte bara hjärnan som får syrebrist utan det känns som om hjärtat och pulsen börjar skena. Jag har ett väldigt väl fungerande hjärta så det är ingen fara men trött blir jag. Jag satt nyss ute på gruset och rensade lite och funderade samtidigt. Jag tänkte att jag måste gå in och skriva om det och höra om någon därute vet om min teori kan stämma. Jag ska inte träffa någon läkare förrän i augusti och nu är jag nyfiken. Eller kanske kan jag fråga den läkare som ska göra en ultraljudsundersökning på mig om några veckor. Men då får den läkaren inte verka alltför stressad för då vill jag inte störa i undersökningen.

Detta är, som sagt, bara en teori men jag är förvånad över att jag inte har sett sambandet tidigare. Jag har ju i över ett år vetat att jag inte kan prata medan jag går och att det troligtvis beror på leverns tryck mot lungorna.  Kanske behövde jag bli lite hjärnslö för att kunna släppa fram den tanken 😉


Trädfällning

image

Här händer det massor just nu. Fyra äppelträd och två gigantiska körsbärsträd har fått färdas till sista vilan. Trädgården känns mycket ljusare och nu finns det bara två äppelträd kvar att sköta om och ta hand om frukten från. Vi är väldigt nöjda.

Vi kontaktade ”Rondellen”, ett socialt företag här i vår stad. De hjälper till med lite av varje och har mycket trädgårdsskötsel på schemat. Ett glatt gäng dök upp i går och satte nästan genast igång med de lite mindre träden. Kvar blev väldigt små stubbar som vi får fixa själva. För övrigt städade de så snyggt efter sig och körde bort allt ris och alla bitar av stammarna. Jag bar ut en kaffebricka med tillbehör som de satt under det största kvarvarande äppelträdet och smaskade i sig. I dag har de precis gett sig i kast med det största körsbärsträdet. En byggnadsställning monterades och trädet sågades ner en bit i taget.

Nu slipper vi gå och titta på våra halvdöda eller överflödiga träd. Priset blir inte särskilt högt. Ca 3-4ooo, för massor av jobb. Förmodligen anlitar vi dem igen till hösten för diverse nerklippning och bortforsling av jättebuskar som skulle må väldigt mycket bättre av en rejäl ansning.

Jag avslutar med att ge er något att skratta åt. Jag gav mig på ett recept som lät väldigt gott. En kaka med både rabarber och jordgubbar. Resultatet ser ni här nedan. Den blev inte ens god så efter att ha ätit lite gegga med en klick vaniljglass till hamnade resten i komposten.

DSC_0827