Min blogg om allt och inget

Arkiv för april, 2010

Ungdomar och alkohol

Jag fick ett mail från rektorn på Saras gymnasieskola med en uppmaning till alla föräldrar att prata med sina ungdomar om att det inte är OK att dricka alkohol innan man är vuxen. När Sara kom hem igår sa jag till henne att jag ville prata med henne om att hon inte ska dricka. Vi tittade på varandra ett tag och sedan började vi skratta. Det var just rätt person att säga det till. Jag tror inte det finns många som är så mycket emot droger över huvud taget som hon och i vår familj är det hon som kommer med förmaningarna i vanliga fall.

Kenneth och jag konstaterade senare på kvällen att vi är nog väldigt lyckligt lottade som föräldrar. Våra två äldre barn har också varit drogmotståndare tills de fyllde 18. Vi har aldrig behövt vara oroliga för vad de skulle hitta på och har alltid litat fullkomligt på dem. En del kanske tycker att det låter naivt men de har varit så tydliga i sitt alkoholmotstånd så vi har aldrig tvekat.

Efter deras 18-årsdagar har båda berättat att de ändrat inställning och ibland kan jag tycka att det blir lite för mycket men som vuxna personer är det deras egna beslut och oavsett vad jag tycker gör de som de vill.

Jag kan fundera ibland på hur jag skulle ha varit som förälder om det hade varit annorlunda. Hade jag gett dem samma frihet, skulle jag ha tjatat mycket mer och skulle jag ha gått omkring och alltid varit orolig? Jag vet i alla fall att jag aldrig skulle ha langat något till dem. Jag tror inte heller att jag skulle ha bjudit dem på alkohol hemma mer än att de kanske kunde ha fått smaka en liten klunk vin av mig. Nu har jag sluppit dessa val och till alla mina tre barn vill jag säga: tack för att ni har gjort vårt föräldraskap så lätt.

Annonser

Sol i ugn och i det blå

Vilken underbar morgon med sol, fågelkvitter och allt som hör till. Nu har även termometern börjat visa några blygsamma plusgrader och gårdagens blåst har avtagit. En perfekt morgon för att gå ut och njuta – men vad gör jag? Jo, jag sätter igång och bakar. I dag ska det bli solbullar. Väldigt passande just nu och kanske kan det blidka solen till att stanna kvar hela dagen så att jag hinner sitta ute och värma mig ett tag lite senare.

Jag har också hunnit med att hämta ett paket med vinst från ett lotteri. En musikanläggning som jag hoppas ska ha bra ljud och mycket finesser. Nu står den uppackad och väntar på att någon ska hitta en bra placering för den och dessutom koppla samman alla sladdar på rätt ställe. Jag får se om jag orkar ge mig i kast med det eller om jag ska låta min man visa hur teknisk han är när han kommer hem. Det kan ju vara bra för hans självförtroende.


Att skriva eller inte skriva

Jag har lite svårt att hitta inspiration att skriva i min blogg. Vet inte varför men kanske beror det på att inget nytt händer som jag tror att någon är intresserad av att läsa om. Egentligen spelar det väl inte så stor roll om det blir ointressant eftersom det är mycket för min egen skull jag skriver. Lite bloggberoende har jag nog blivit sedan den där dagen då Sara övertalade mig att börja skriva. Jag har alltid hävdat att allt jag skriver blir så tråkigt korrekt och utan humor men när jag väl hade börjat blogga insåg jag att det är väl helt egalt vad andra tycker, det är roligt att skriva och kanske är det ett behov som funnits länge men som jag undertryckt. Någon bok lär det aldrig bli, så pass mycket självkritik har jag. En gång i min ungdom skrev jag faktiskt några dikter och min farmor sa att jag var duktig. I dag inser jag  ju att hon bara var snäll men då kändes det bra att hon skröt över mig för sina vänner.

Med detta vill jag egentligen inte säga någonting utom kanske att alla borde skriva av sig ibland. Oavsett om man tycker att man har något viktigt eller intressant att säga så är det i alla fall ens egna tankar som kommer på pränt och genom det kan andra personer kanske lära känna en lite mer.


Beslutsångest

Är man en dålig mor om man för en gångs skull väljer sina systrar i stället för sin dotter. Min storasyster,  som bor 70 mil från mig och som jag inte träffat på 2 år, fyller 50 år och jag fick i går klartecken från min man att logistiken här hemma fungerar om jag åker dit. Jag har gått och väntat på det beskedet länge och blev jätteglad över att kunna åka ner och fira syrran lite. Senare säger dottern att de ska ha en stor föreställning på skolavslutningen morgonen efter födelsedagen. Hon ska sjunga solo och vill verkligen att jag ska komma och lyssna. Jag vill inte missa någon av dessa händelser och nu lider jag av svår beslutsångest. Jag har redan lovat min lillasyster att jag ska komma dit men jag tror att hon förstår om jag ändrar mig. Samtidigt säger en del av mig att eftersom jag har varit och lyssnat på dottern så många gånger så kan det inte vara hela världen om jag missar det den här gången. Hennes pappa är ju hemma och säger att han kommer och tittar och lyssnar.

Hur ska jag göra?  Jag vill inte göra någon besviken men samtidigt kommer jag själv att känna mig som en en svikare hur jag än gör. Hoppas bara att båda parter verkligen förstår att jag inte vill avstå från något av dessa alternativ.


Att få bo så här

Den här vyn möter mig nästan varje morgon när jag går morgonpromenaden med mina hundar. Jag önskar att jag hade en bättre kamera och lite kunskap om hur man får bra foton för min lilla mobilkamera gör verkligen inte denna utsikt rättvisa. Om man tittar väldigt noga kan man skymta Åreskutan långt där borta och lite till höger ligger Frösöbacken. Jag tröttnar aldrig på att gå den här promenaden och ibland är det så vackert så jag blir alldeles rörd och får en klump i bröstet av ren lycka över att få bo här. I dag hörde jag dessutom både storspoven och koltrasten och det gjorde inte upplevelsen mindre storslagen.

Jag funderar ibland över vad som gör människor lyckliga och jag tror att de flesta av oss har förmågan att känna lycka över väldigt små saker. Om någon frågade mig om vad som gör mig lycklig skulle jag nog inte svara ”min morgonpromenad” utan dra till med något större men om man funderar lite kommer man nog fram till att det mest är småsaker som sammantaget bidrar till lyckokänslan. Det gäller naturligtvis att plocka fram de rätta småsakerna i sitt liv och inte fastna i allt det andra som inte är lika roligt. Svårt men nyttigt.

För att återgå till min glädje över att bo där jag gör kan jag konstatera att oftast har vi inte lika många soltimmar eller lika varmt som övrig släkt i södra halvan av landet men det kompenseras väldigt väl av frånvaron av fästingar, huggormar och mördarsniglar. Luften här är inte heller lika fuktig och tung. Jag är säker på att alla andra kan hitta lika bra fördelar med att bo där de gör men för mig är det här det enda alternativet. Jag är äntligen hemma.


Måndagsflummiga tankar

Sista veckan har humöret verkligen åkt jojo upp och ner men nu börjar det stabilisera sig på en relativt hög och bra nivå. Jag är i grunden en glad person och brukar inte kunna ”deppa” så länge. Vad som påverkar mig just nu vet jag inte. Ute är det kallt och blåsigt och värken vill inte ge med sig men kanske vet mitt undermedvetna något som inte känns och syns ännu. Eller kanske det är min förmåga att acklimatisera mig (som jag skrivit om tidigare) och acceptera situationen som den är som gör att jag faktiskt känner mig riktigt glad.

Något som är lika roligt varje tidig vår är att man kommer igång med komposteringen igen. I går gjorde jag i ordning en ny kompostbehållare efter konstens alla regler med grov bottenfyllning, lite mindre grovt material ovanpå och en bytta med sågspån vid sidan om. Jag vet ju att om några veckor är det inte lika roligt längre och hushållsavfallet blandas alltmer sällan med sågspån, vattning och omrörning glöms bort men på något konstigt sätt blir det i alla fall jord av innehållet så småningom. På samma sätt är det med mycket annat i mitt liv. Jag är inte expert på någonting men lyckas ofta ganska bra ändå. I alla fall tillräckligt bra för att jag ska känna mig nöjd.


Gnäll

Känner mig lite gnällig och missnöjd med min situation idag. Det har nu gått några dagar sedan jag försökte göra något åt vår stengång och jag tyckte inte att jag tog i mer än att jag skulle kunna återhämta mig på en dag. Min kropp höll inte med mig om det och nu sitter jag här och är frustrerad. Inte så mycket över värken som hindrar mig från att göra något men över just det faktum att jag har en massa energi att göra av med och så är jag hänvisad till soffan. Jag brukar försöka att inte gnälla alltför mycket i sådana här situationer men det är så lätt att bara sätta sig och skriva hur man känner när man har tillgång till sin blogg så ni får ha lite överseende med mig. Jag kommer snart att hitta tillbaka till min positiva livssyn.