Min blogg om allt och inget

Hjärtat i halsgropen

Jag tyckte att det var underligt att skinkan var borta från fällan med giftskum när det inte fanns ett enda spår eller avtryck i skummet. Hur hade råttan lyckats med det konststycket? Det fick mig att vilja göra ett test för att se om det verkligen var över och råttan död. Jag gick ner med några korvbitar för att lägga i mitten av ringen. De skulle visa om råttan levde eller inte för inte kan en råtta motstå god korvlukt.

Just som jag skulle böja mig ner, för att lägga dit korvbitarna, kom råttan farande som en raket. Den sprang rakt över min ena fot!!  och ja, jag erkänner att jag skrek. Det är inte var dag en stor råtta, minst två dm utan svans, tar vägen över ens fot. Men jag är ganska stolt över att jag inte sprang därifrån. I stället placerade jag ut korven, gick ut och stängde dörren och tänkte att nu har vi dig. Nu var den instängd i ett av de tio rummen i källaren och där finns varken vatten eller annan mat än korven innanför skumringen. Med bultande hjärta och en väldig stresskänsla i magen gick jag upp till mitt våningsplan, sms:ade min syster om vad som hänt (hon är ute och far omkring som vanligt) och hoppades att det nu skulle vara sista försöket. Ett lyckat försök.

Några timmar senare hörde jag dunsande nerifrån källaren och gick till källardörren för att lyssna. Det lät som om någon ryckte i en dörr eller hoppade omkring mellan väggarna. Jag öppnade försiktigt dörren för att höra bättre men jag vågade absolut inte gå ner. Hemska skräckbilder for genom mitt huvud. Jag såg en jätteråtta som var alldeles galen av giftet den fått i sig och som attackerade allt den kom åt. Blodsprängda ögon och fradga runt munnen. I min fantasi hade den rabies och bara väntade på att få överfalla mig.

Dunsarna och skakningarna lät så högt så att jag hörde dem svagt upp till mig, två våningar ovanför. Jag låg länge i sängen och lyssnade efter de ljuden innan jag lyckades somna. Jag undrade om det var råttans smärtsamma död jag hörde och jag kände mig hemsk som kunde utsätta den för detta. Vid halvtvåtiden på natten vaknade jag och lyssnade noga men då var det tyst.

Efter hundpromenaden vågade jag försiktigt öppna källardörren och gå ner. Långsamt öppnade jag dörren till råttrummet och var beredd på att hoppa undan om den galna råttan kom farande. Den syntes inte till och jag smög in medan jag tittade överallt efter den. Jag såg genast vad som hade orsakat ljuden. Den hade gått lös rejält på dörren i sina försök att komma ut. Det är en ganska stor springa mellan dörren och tröskeln och att den inte kom ut där bevisar ju att det inte är en liten mus det handlar om. Den här gången var inte bara korven borta, det var dessutom tydliga spår i giftet så förhoppningsvis har den slickat sin päls ren och fått i sig tillräckligt mycket gift. Men vem vet? Den har ju ätit av råttgift förut och klarat livhanken. Förmodligen fick den ont i magen och undvek det giftet sedan men den måste ha en väldigt tålig matsmältning. Superråttan med supermagen.

Jag hade hoppats på att hitta den och på att kunna bekräfta att den nu är död. Jag vågar inte tro något och därför har jag lagt dit ny korv igen. När min syster har kommit hem kanske vi tillsammans vågar gå ner och lyfta på alla grejer för att försöka hitta råttan. Jag sparkade lite på några kartonger och tittade bakom lite bråte men mer klarade jag inte av. Håll nu tummarna för att att det är över. Jag vill inte ha någon mer närkontakt med den här råttan.

DSC_0001DSC_0002

 

 

 

Annonser

9 svar

  1. Anki

    Ojojoj … väntar med spänning på fortsättningen … och med lite skräckblandad förtjusning – håller tummarna att superråttan är överlistad nu!

    10 maj, 2017 kl. 2:34 e m

    • Förhoppningsvis får vi snart veta det 🙂

      10 maj, 2017 kl. 3:06 e m

  2. Du milde tid! Jag förstår mer än väl att du skrek och det rejält. Råttan måste verkligen vara stor med tanke på hur det ser ut vid dörren. Hoppas att råttan fått i sig av giftet för så kan ni ju inte ha det. Du får fortsätta att rapportera om vad som händer!

    10 maj, 2017 kl. 8:58 e m

    • Det var nog mer chocken än rädsla som fick mig att skrika. Det gick väldigt snabbt men känslan av hur små tassar sprang över min fot satt kvar länge. I dag har jag varken sett eller hört råttan och den korv jag la dit i morse är kvar. Det gör att jag hoppas att det äntligen är över. Men vi får väl se 😉

      10 maj, 2017 kl. 9:10 e m

      • Det tyder väl nästan på att den lagt nosen i vädret… Hoppas det och jag hoppas i så fall att ni hittar den snabbt.

        11 maj, 2017 kl. 9:20 e m

      • Bara som ett test la jag dit ny korv i går kväll och den var borta nu på eftermiddagen. Kanske tar det några dagar för giftet att verka men det skulle gå snabbt så jag vet inte vad jag ska tro. Nu ligger det en bit skinka där så nu avvaktar vi igen.

        11 maj, 2017 kl. 9:22 e m

  3. Det verkar vara en seg rackare det där. Men förhoppningsvis är den oskadliggjord nu!

    10 maj, 2017 kl. 9:09 e m

    • Jag hoppas verkligen det. Men jag måste ha bevis innan jag kan tro på det 😉

      10 maj, 2017 kl. 9:12 e m

      • Ja det tror jag det – så envis som den varit 😉

        10 maj, 2017 kl. 9:14 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s