Min blogg om allt och inget

Arkiv för mars, 2017

Långbänk

Det drar ut på tiden. Visst är jag glad för att ”mina” hantverkare har mycket jobb och för att deras företag går bra men jag är så pass självisk så att jag önskar att de kunde prioritera mig och mitt badrum. Nu har det inte hänt något i dag och troligtvis blir inget gjort i morgon heller. Förhoppningsvis har någon tid att komma och fortsätta arbetet på måndag. Samtidigt som jag är lite otålig så är jag också lite lättad för att jag får några dagar utan spring i min bostad. Det är lugnt och skönt och jag kan slumra till i soffan precis när jag vill. Nu räknar jag med att mattläggaren behöver minst hela nästa vecka på sig. Enligt honom är det torktiderna som tar mest tid. Det är helt ok men jag blir nog lite frustrerad om han inte dyker upp  här på måndag. Jag är en ganska snäll person som inte vill stressa folk men kanske måste jag ringa och vänligt tala om att jag inte vill vara utan badrum längre än nödvändigt.

Mattläggaren gjorde i alla fall ett första besök hos mig i går. Han spacklade väggarna en gång och han t o m sjöng lite för sig själv. Det gav mig hopp om att allt gick bra men när jag frågade om hur det gick så var det en väldigt bekymrad man som stod framför mig. Rummets utformning gör arbetet svårt och inte blir det bättre av att ingenting är rakt. Allt lutar tydligen åt olika håll och det här är ett monsterprojekt som inte alls blir roligt. Jag försökte lite lättsamt föreslå att det kanske kan vara spännande med en utmaning. Då tittade han sorgset på mig och gav mig en beskrivning om allt som kan bli fel. Bubblor och sprickor var en stor del av det. Han avslutade i alla fall med att han är den som brukar få göra de svåra jobben och att slutresultatet ska bli bra, men det här är inte roligt. Jag tyckte så synd om honom och lovade att överösa honom med superlativer när arbetet är klart. Då kom det ett litet leende.

Ännu fler vårtecken förgyller mina dagar. I dag hörde jag bofinken (den gör en kullerbytta i sin sång) och såg de första små blåsippsknopparna. Kan man känna annat än en stor vårglädje när man gör sådana fynd? Jag vet att det finns några duktiga fotografer i min läsekrets men jag vet också att de har överseende med mina suddiga och oproffsiga naturbilder. Det är i alla fall glädje i dem 🙂


Toan kan stå lite var som helst

Hur många har toaletten i sovrummet? Jag gissar att det inte är så många fler än jag. Den är ju så klart inte installerad där utan har fått den placeringen i väntan på avhämtning. Min storasyster tjingade den när hon hörde att det var dags för renovering. Om det dröjer lite innan hon har möjlighet att hämta den så är det inga problem. Den står inte i vägen och jag tycker faktiskt att det är lite kul med en toa i sovrummet 🙂

I går såg jag tranor för första gången i år och i morse sjöng koltrastarna för mig när jag släppte ut Kasper i trädgården ca kl halvsex. Jag har sett koltrastar hela vintern då de har hoppat omkring i skogen. Men i morse började de sjunga in våren. Det är något speciellt med deras sång. Kraftfull och vacker på samma gång. Tranorna däremot låter mest som om de skriker på varandra. De är mäktiga på andra sätt i stället så jag blir glad av att se dem också. En annan fågel som jag har saknat men som sjöng för mig i morse är gulsparven. Jag har inte hört den sedan jag flyttade längre söderut men nu vet jag att den finns här också. Ni känner nog igen den när ni hör den för den räknar till sju och sista tonen är lite lägre och längre. I bland räknar den även till åtta eller sex men enligt fågelböckerna har den hakat upp sig på siffran sju.

Inga av fågelbilderna är tagna av mig.

Bildresultat för gratis bilder fåglar

Bildresultat för gratis bilder fåglar

Bildresultat för gratis bild gulsparv

Arbetet med mitt badrum fortsätter och i dag har golvet flytspacklats och nu blir taket uppsatt. I morgon kommer golvläggaren och börjar med att spackla både väggar och golv så att det blir rätt. Särskilt i duschen är det viktigt att fallet blir riktigt och det görs bäst av golvläggare. Jag följer med spänning alla moment och försöker att inte bli otålig. Snart så är det klart och jag längtar efter att få inviga både dusch och toa.

 


Trött men nöjd

Min kropp protesterar och min hjärna skäller lite på mig men jag kan inte låta bli att känna mig nöjd med mig själv i alla fall. Alla som har renoverat något i sitt hus vet att det blir mycket skräp att ta hand om. Mitt badrum genererade ett helt träpaneltak, golvmatta, våtrumstapet, gipsskivor, spånskivor, badrumsinredning och diverse småkrafs som murbruk, tegel och lite annat. Hantverkarna sorterade mycket av det i stora säckar och tillsammans med allt annat hamnade det i trädgården utanför min entré. Jag har tittat på bråten några dagar och när det kom ett lager snö bestämde jag mig för att strunta i allt tills solen tinat upp det. Men det försvinner inte för att man ignorerar det och i fredags började jag samla energi på morgonen.

Efter att tillräckligt med viljestyrka frammanats så gick jag ut och körde fram bilen. Alla säten utom förarsätet fällde jag ner och försökte täcka allt med en filt. Sedan började lastandet. Jag försökte tänka till och lägga saker av samma material nära varandra. Först la jag in träpanelen från taket. Det gick bra tills jag kom till de lite längre brädorna. Det gick inte alls och jag är stolt över mig själv för att jag inte gav upp då. Redan trött och flåsig av ansträngningen gick jag ner i källaren och hämtade en fogsvans. Det var bara sju brädor som behövde kapas men det kändes. Envis som en gammal get (uttryck från någon av Astrid Lindgrens sagor) gav jag inte upp när det var klart. Jag lastade in så mycket som fick plats innan jag gav mig själv lov att sluta. Sedan kollapsade jag i soffan några timmar. Men jag var ju tvungen att bli av med skräpet så jag samlade ihop bitarna av mig själv och åkte till tippen. Den ligger bara 10 minuters bilresa härifrån så det blev ingen lång tripp. Urlastningen gick ganska bra och när jag kom hem kom envisheten fram igen. Jag skulle åtminstone fylla bilen med ett nytt lass innan jag gav upp helt. Till sist var jag klar och erkände för mig själv att det fanns ingen mer energi kvar till något annat den dagen.

Dagen därpå gav jag mig iväg till tippen strax efter åtta på morgonen. Nu återstod bara ett lass och jag tänkte inte efter så mycket utan när jag kom hem lastade jag in det sista och körde en sista vända till tippen. Det gjorde ont men det var ändå väldigt skönt. Jag hade åstadkommit något och även om det bara var att kasta skräp så kändes det väldigt bra att ha pressat kroppen lite. Om någon undrar varför jag inte bad min syster om hjälp så kan jag berätta att hon var bortrest och kanske var det lite därför jag passade på just då. Jag vill kunna själv och hon ska inte alltid behöva göra allt som är lite tungt.

Jag hade inte tänkt göra något mer den dagen men när jag och hundarna gick ut i trädgården en stund mitt på dagen så var det så otroligt skönt ute. Då kan man ju inte bara vänta på att hundarna ska kissa färdigt och sedan gå in. Jag tittade lite på den vissna kärleksörten i rabatten och kände en liten våg av energi igen. Marken var fortfarande frusen så det blev inget grundligt jobb men allt visset är i alla fall borta nu och det ser lite prydligare ut.

I dag är det söndag och jag borde försöka ta det lugnt. Men hela veckan kommer hantverkarna att vara här och jag blir nog mest sittandes. Kanske mjölkar jag i stället ur det sista av min energi och styrka med lite bakning och dammsugning i dag och vilar resten av veckan. Även om det gör ont och tröttheten tar över så känns det ju faktiskt väldigt bra att ha åstadkommit något.


Byggarbetsplats

Mitt badrum är inte så särskilt inbjudande just nu 😉 Hur det än ser ut när det är klart så kan det bara bli väldigt mycket bättre. Det är inte så jobbigt att leva på en byggarbetsplats som jag trodde. Jag håller mig på min kant för att inte störa och emellanåt träffas vi i köket eller i hallen och då får jag mina rapporter. Det blir en del personlig information också. När man har varit nära varandra i någon månad förut och sedan återser varandra efter några år så finns det mycket att prata om. Det är kul att veta lite om de personer som finns i mitt hem under en period. Det gör det även lättare för mig att på ett naturligt sätt förklara att jag är som jag är och ibland somnar en stund i soffan. Jag behöver inte anstränga mig för att verka ”normal” och det gör det hela mycket lättare.

Så här såg mitt badrum ut efter arbetsdagen i går. Nästa bild kommer när det är klart.

Snön kom igen och det blev ljust och rent. Jag hade också, som de flesta andra, börjat se fram emot en vår. Ändå gillar jag det här. Det blir en alldeles för lång mellanperiod om det redan ska börja vara blött och lerigt. Min syster tröstar sig med att det här är bra för grundvattennivån och det har hon rätt i. Om det nu är så att det behövs mycket nederbörd så har jag hellre vit sådan än blöt. Men snart så… Solen börjar värma och då torkar leriga stigar snabbt upp. Om några veckor är våren väldigt välkommen.

Min kontaktsköterska ringde och berättade att alla leverprover är lite för höga nu. Därför blir det provtagning om en och en halv vecka igen och sedan ska läkaren ringa upp mig. Jag känner ingen skillnad men det behöver inte betyda något. Det är inget att oroa sig för men en liten del av mig hoppas att värdena ska försämras ännu mer. Då kanske jag blir prioriterad på listan. Teorin är att någon cysta påverkar på något sätt (ganska självklart) och kanske är det också orsak till mina diarréomgångar. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro om det. Då borde ju värdena ha varit höga vid alla de tillfällena. Nåja, de får väl spekulera. Det brukar ju jag också göra. I slutändan spelar det nog inte så stor roll för allt löser sig när det är klart.

Nu har den stackars hantverkaren äntligen kommit ut ur badrummet efter att ha stått och slipat i flera timmar. Det kan inte vara det roligaste momentet. Jag gissar att det är mycket mer stimulerande att spika upp väggar och att klura ut smarta lösningar. Jag ska nog gå och uppmuntra honom med lite beröm så att han känner sig uppskattad.


Snart renoveringsdags

Äntligen närmar det sig. Nästa vecka kommer hantverkarna och sätter igång med att riva ut allt i mitt badrum. Sedan ska nya gipsskivor upp, golvet ska få nya spånskivor och sedan flytspacklas, en dörr och ett fönster ska byggas igen (ja, jag har två dörrar in till mitt badrum), elektriker ska dra om all el och installera golvvärme, rörmokare ska dra om vatten och avlopp så att det passar den nya planlösningen, ett element ska bort och målare ska måla taket och utsidan av den vägg där dörren satt. En dryg vecka senare kommer mattläggaren och lägger ny matta och sätter upp ny våtrumstapet. Sedan återkommer snickare, elektriker och rörmokare för att färdigställa allt och förhoppningsvis har jag ett fint badrum i slutet av mars.

Jag blir alldeles trött bara av att tänka på allt spring och allt ljud som kommer att fylla min tillvaro de närmaste veckorna. Det vore väldigt lägligt om det efterlängtade samtalet kom i början av nästa vecka. Tänk att åka iväg och sedan få komma hem till ett nästan färdigt byggprojekt. Men så väl kan det ju bara inte fungera. Det är tur att jag känner de som bor på undervåningen eftersom jag blir helt utan både toalett och dusch under denna period. Annars hade jag väl fått skaffa en porta potti (en mobil toalett för båt eller husvagn) och åka till något badhus för att duscha. Nu löser det sig med den biten men just det måste vara ett problem för många som vill renovera sina badrum om de inte har ett extra. Som ni förstår så längtar jag väldigt mycket efter att det ska vara klart och att jag får lugn och ro igen.

Nu har det  börjat dyka upp en hel del vårtecken. Förutom någon vårfågel tittar även snödropparna upp lite varstans. Snart är det dags att rensa och klippa i trädgården igen och återigen tackar jag min lyckliga stjärna för att de förhatliga mördarsniglarna inte vill bosätta sig på vår tomt. De gillar inte den sandiga jorden har jag fått höra av en granne. De finns bara en liten bit bort och där kan jag acceptera att de är. Om de någonsin får för sig att flytta in till oss så flyttar jag härifrån. Jag kan inte se mig själv på snigeljakt klippandes de äckliga varelserna mitt itu. Om den dagen kommer är det nog dags att bli jämtlänning igen.

20170302_080612.jpg