Min blogg om allt och inget

Skogen gör mig glad

När jag kommer in i skogen blir jag lugn och oftast glad. Jag vet att jag har beklagat mig över bristen på vackra vyer här men vår skog, som finns alldeles i närheten av vårt hus, är helt underbar. Den växlar väldigt i utseende och växtlighet och jag har, av uppenbara skäl, bara sett en liten del av den ännu. Min syster visar mig i bland foton från stigar som inte finns inom min räckvidd och jag erkänner att jag aldrig tidigare har haft tillgång till en så fin skog.

Ingen annanstans försvinner jag så in i mina egna tankar som när jag går med hundarna i skogen. Visst kan jag sakna sällskap i bland men eftersom jag inte orkar prata och gå samtidigt så har jag vant mig vid att alltid bara ha hundarna som promenadkompisar. Det är meditativt och väldigt tillfredsställande att försjunka djupt ner i egna tankar eller att lägga märke till små detaljer i den föränderliga naturen. Jag lyssnar på fåglar, försöker identifiera en del av dem och tittar på trastarna som hoppar omkring bland de vissna löven. Jag brukar oftast se harar och rådjur och det verkar som om de förstår att vi inte vill störa dem när vi går förbi. Hararna skuttar alltid i väg men rådjuren står ofta kvar och följer oss med blickarna. Jag får lust att prata lite med dem, ungefär som jag pratar med vovvarna, men jag tror att de skulle bli skrämda av min röst så jag bara ler och fortsätter att gå. Naturligtvis letar jag även efter nya blommande vårtecken också. Blåsipporna finns nästan överallt nu men jag har ännu inte sett någon tussilago. De finns säkert i något dike någonstans men jag älskar att gå i skogen och där verkar de inte finnas.

Min syster blev lite ledsen för min skull när jag skrev om avsaknaden av vackra vyer här. Hon har kommit med några förslag på vart vi ska åka för att se vacker natur och jag måste väl erkänna att det är vackert även i Östergötland. Jag nämnde att utsikten från Omberg är vacker och jag vet att det finns många fina områden utefter Göta Kanal. Borensberg är en pärla som har en alldeles egen och speciell plats i mitt hjärta. Det var där jag träffade min man. Det var dans i Borensbergsparken i slutet av augusti 1980 och vi råkade vara där båda två. Sedan dess var det vi två. Jag var bara 18 år och nu är jag väldigt tacksam för alla de 34 år (nästan) som vi fick tillsammans. Vi återkom dit och dansade några gånger många år senare och vi vandrade även utefter Göta Kanal och jag minns sommarsolen och lyckan över att vandra där på grusgången med honom. Jag måste nog ta mig dit och promenera igen framöver. Där är det faktiskt väldigt vackert. Men jag hävdar ändå envist att ingenting slår utsikten från t ex toppen av Västfjället i Oviksfjällen eller naturligtvis vyn från Åreskutan. Det är frihet och en storslagenhet som är svår att tävla med.

6 svar

  1. Visst tänker man fantastiskt bra när man är ute och går med hundarna så jag tycker en ensam promenad kan vara en stor njutning den med. Men visst kan jag också uppskatta sällskapet och vad det innebär. Själv promenerar jag helst längs med havet för skogen har inte så stor plats i mitt hjärta. Men vi har alla våra favoriter och oaser i tillvaron.

    Ha en bra torsdag!

    30 mars, 2017 kl. 12:56 e m

    • Jag älskar att gå i en fin skog men det är klart att om möjlighet till en promenad utefter något vatten erbjuds så är det snäppet bättre. Lite är det nog så att jag försöker övertyga mig själv om hur bra det är här och jag är faktiskt väldigt glad för att ha skogen så nära.
      Tack, den här torsdagen får jag duscha i min nya dusch för första gången så det är en bra dag. Visserligen finns ingen belysning där ännu men jag ställer in en golvlampa från rummet bredvid 🙂

      30 mars, 2017 kl. 1:01 e m

  2. Det är inte mycket som är så meditativt som en skogspromenad! Det är mitt sätt att koppla av och koppla bort. Något jag sannerligen inte vill vara utan!

    30 mars, 2017 kl. 6:12 e m

    • Jag kan tänka att det är en stor förmån att kunna känna så. Skogen, och annan vacker natur, blir ett behov som lugnar oss och som får oss att känna oss trygga och harmoniska. Många tycker bättre om att promenera i stan och känner sig mer hemma där men jag har svårt att tänka mig att de känner samma ro.

      30 mars, 2017 kl. 6:43 e m

  3. ina

    Kramar

    31 mars, 2017 kl. 6:14 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s