Min blogg om allt och inget

Helgkänsla

För ovanlighetens skull får jag också känna den speciella känsla som kallas helgkänsla. Jag njuter av att kunna vara helt ensam. Inga hantverkare som väsnas och i bland behöver lite uppmärksamhet. Jag är ledig från andras arbete. Det har varit kul att utbyta tankar och erfarenheter med golvläggaren den här veckan. När han har varit tvungen att vänta på att något ska torka eller värmas upp så har vi fikat och pratat. Jag gillar att klura ut hur mina medmänniskor tänker och fungerar och man kan få en hel del intressant information under några fikaraster. Men även om det var roligt så blir jag så väldigt trött. Det allra roligaste var att han själv tyckte att det har gått över förväntan bra med mitt badrum. Han är nöjd och då är jag också nöjd.

Helt ensam är jag ju förstås inte så länge min syster bor i våningen under mig. Men vi är familj och det finns inget ansträngande eller tvunget i vår relation. I dag tog hon med mig på ett litet äventyr, en alldeles lagom lång och inte så ansträngande utflykt till en second handaffär. Det var min syster som var ute efter några specifika föremål men när vi åkte hem var det jag som hade en stor papperspåse full med pryttlar och hon var tomhänt. Jag är ganska nöjd med mina fynd. Sedan tidigare har jag en liten samling med föremål designade av Rosa Ljung. Den samlingen har nu blivit ungefär dubbelt så stor och jag  har fått ännu fler dammsamlande prydnadssaker. En stor del av eftermiddagen har jag ägnat åt att placera ut mina nya inköp. Jag vill ha dem i samma rum och lite samlade men inte alltför hopträngda så att det bara blir rörigt. Jag tycker att det blev ganska bra men i morgon kanske jag placerar om allt igen.

Min första lilla samling som nu har blivit omplacerad.

Mina nytillskott som jag fick för totalt 350:-

Lite senare på eftermiddagen blev det lite dramatik här hemma. Min syster gick ner i vår gemensamma källare och efter ett tag hörde jag hur hon ropade på mig med aningen panik i rösten. ”Jag tror att vi har en råtta i källaren” ropade hon och jag suckade tungt och konstaterade att jaha, då får jag väl leta fram mina råttfällor då. Jag är van sedan tidigare vid små skogsmöss och söta små sorkar och jag hittade en råttfälla av modell mini. Den laddade jag med ost och gick ner i källaren. Då hade min syster redan förflyttat sig till en säkrare nivå. Jag skulle precis sätta ner fällan på golvet där krafsandet hade hörts då jag hörde något och vände mig om lagom för att se något som snabbt sprang in i ett annat rum. Jag kunde inte annat än skratta åt min lilla råttfälla som på sin höjd skulle kunna fastna i ett öra på den varelse jag såg. Den var brun, stor som en igelkott och väldigt snabb. Allt gick väldigt snabbt men jag uppfattade inte att den hade någon svans så den kan i alla fall inte ha varit särskilt lång.

Jag har ingen aning om vad det är som gömmer sig i vår källare. En tanke slog mig om att det kanske är en mullvad men jag såg inte om den hade så stora fötter. Det kan inte vara en igelkott för den var alldeles för snabb. Min syster googlade och hittade något om brunråttor som inte har svansar och är ungefär så stora som vår besökare. Då kände jag att jag också helst håller mig borta från källaren. En liten söt mullvad kan jag tycka är lite gulligt men om det är en äcklig brunråtta så vill jag inte ha något med den att göra. Tyvärr får jag inte tag på någon på försäkringsbolaget förrän på måndag så till dess kommer vi att vara väldigt noga med att ha källardörren stängd. Jag tog med mig hundmaten upp därifrån för jag har absolut ingen lust att bjuda på middag.

Nu ska vi försöka hålla oss borta från källaren och tänka på andra trevligare saker tills någon kan komma och hjälpa oss med detta problem. Samtidigt som jag tycker att det är lite obehagligt kan jag inte låta bli att tycka synd om den stackars varelsen som panikslagen försökte gömma sig från mig. Det finns säkert något vi skulle kunna göra själva för att lösa detta men vi överlämnar ansvaret till någon annan kunnig person. Råttgift är absolut inget alternativ så länge det finns hundar här och andra husdjur i omgivningarna. Man vet aldrig om vår ovälkomna gäst tar sig ut med råttgift i magen och sedan blir uppäten av någon grannes katt. Kanske är det ändå det som blir lösningen till slut men jag vill inte ta det beslutet.

9 svar

  1. Vilka fynd! Alltid kul att hitta sådant man samlar på till bra pris.
    Råttor är inte kul. Jag tillhör inte dem som är direkt rädd för råttor men äckliga är de om de befinner sig inomhus. Råttgift är, som du säger, inget alternativ när man har andra djur i närheten.

    25 mars, 2017 kl. 8:58 e m

    • Jag var tvungen att stålsätta mig för att inte köpa dubbelt så många porslinsfigurer 🙂 Kanske är det bäst att aldrig åka dit igen 😉
      Små möss är söta och om jag kan så fångar jag dem försiktigt och släpper ut i skogen. Men en stor råtta vill jag helst slippa umgås med. Jag hade en ökenråtta när jag var barn och det är väl därför jag faktiskt tycker att de mindre varianterna är väldigt söta.

      25 mars, 2017 kl. 9:06 e m

      • Råttor och möss får mig att tänka på min hund (tog bort honom i november, saknar honom förskräckligt). Han älskade när han hittade råttor och möss i dikeskanterna. Trodde han kunde leka med dem, och det gick ju – en stund. Till dess han hoppade på dem (som en katt men då i 60-kilosklassen), då gick det inget vidare längre. Han blev såååå ledsen och besviken när råttan ”inte ville leka mer”. Han var inte riktigt som andra hundar som du kanske har förstått redan 😉

        25 mars, 2017 kl. 9:10 e m

      • Det är så svårt att behöva låta dem somna in men vi får glädja oss åt alla fina minnen av våra forna familjemedlemmar. Han måste ha varit väldigt speciell och mysig 🙂 Stackars honom som inte kunde bli kompis med råttorna 😉

        25 mars, 2017 kl. 9:24 e m

      • Ja det är svårt, men ofrånkomligt. Han blev ganska gammal så vi fick njuta länge av honom.
        Han hade en förkärlek för råttor, möss och… paddor??? Allt som var småttigt och gulligt (om nu paddor är så gulliga). Paddor fick t.ex. inte vara på vägen, då måste han putta dem till dikeskanten vilket inte alltid var så lätt. Många, långa stunder har jag tillbringat väntandes på att han skulle få paddorna av vägen. Dem lekte han dock inte med (vilket paddorna ska vara glada för).

        25 mars, 2017 kl. 9:29 e m

      • Så himla snällt av honom att rädda paddorna från farorna på vägen 😉

        25 mars, 2017 kl. 9:31 e m

      • Ja inte vet jag vad han tänkte, men helt klart lite udda beteende av en hund. Någon som han hittar vi nog inte igen.

        25 mars, 2017 kl. 9:56 e m

  2. Grattis till fina fynd! Men den fyrbente i källaren avundas jag inte… Obehagligt minst sagt.

    Kram

    26 mars, 2017 kl. 8:27 e m

    • Tack 🙂
      Det blir spännande att få svar på vad det är som har hittat in i vår källare. Förhoppningsvis kan vi få snabb hjälp med detta.
      Kram

      26 mars, 2017 kl. 8:32 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s