Min blogg om allt och inget

En fågel fick igång mina tankar

Trots att det var frost och lite vinterkänsla i morse trodde traktens talgoxar att våren är här. De har börjat sjunga för fullt och under hela morgonpromenaden hörde jag hur de skrek ut sin glädje. Mitt i deras välkända serenad hörde jag en, för mig, okänd fågel. Det är svårt att beskriva fågelsång men ungefär som en serie toner med starkt vibrato och där varannan ton var lång och varannan kort. Ganska entonigt men jag tyckte att det skiljde ungefär ett halvt tonsteg mellan de olika tonerna. Efter ett fruktlöst försök att, med hjälp av en spelande fågelbok, hitta rätt fågel gav jag upp. Kanske hör jag den igen och får möjlighet att se den också.

Jag hörde faktiskt en korp också men annars var det bara talgoxarna som sjöng för mig. En koltrast hoppade före oss på stigen en stund men den var helt tyst. För mig är det fortfarande lite exotiskt att kunna se koltrastar under vintern. I Jämtland är de flyttfåglar och en av de fåglar som förgyller våren med sin vackra sång. Jag visste inte att de brukar låta annorlunda när hösten kommer men det fick jag lära mig i höstas. I november undrade jag vad det var för fåglar som pep så ihärdigt överallt i skogen. Jag blev ganska förvånad när jag plötsligt såg att det var just koltrastar som både skuttade på marken och satt i träden och pep. Inte alls lika vackert som deras vår- och sommarsång men lite kul att få lära sig något nytt.

Det var medan jag lyssnade på fågelsången, mest den oidentifierade, som jag kände att jag skulle vilja lära mig lite mer om våra småfåglar. Jag tänkte att det måste nog bli en fågelkurs när krafterna har återkommit. Det är inte så konstigt att jag i det läget även tänkte en del på min man. Vi hade pratat om att ta husvagnen och följa flyttfåglarnas ankomst med början på södra Öland och sedan fortsätta norrut. Om jag inte hade genomgått en leveroperation och höll på att återhämta mig vår sista vår tillsammans så hade vi gjort den trippen då. I stället för att tillsammans följa fåglarna och lära oss mer om dem tog vårt gemensamma liv slut och jag flyttade söderut. Här finns det ett helt annat fågelliv och jag har nog både glömt mycket av det jag kunde och har massor av nytt att upptäcka. Det vore väldigt kul att kunna identifiera fler fåglar när jag i framtiden ger mig ut på långa vandringar med ryggsäck innehållande fika och kanske en liten kikare om halsen. Då finns förmodligen inte Kasper längre men om min syster har en hund, och det tror jag att hon kommer att ha, så lånar jag den. Jag vill ju ha någon att dela min matsäck med.

Mina planer för framtiden börjar fyllas på. Hittills har jag tänkt mig att jag ska gå både en fågelkurs och en buggkurs. Jag älskar att dansa och det får man ju göra på en danskurs. Men jag vill inte ge mig ut i dansdjungeln och kanske ge sken av att vara tillgänglig. Jag blir väldigt glad av att dansa och jag är lite rädd att det ska misstolkas och att någon ska tro att jag flirtar. Om jag får dansa vid kurstillfällena så är jag nöjd med det. Bra motion är det också. Sedan ska jag ut på diverse resor. Både inom och utom landet. Det är mest därför jag inte ska ha en annan hund efter Kasper. Jag ska vara fri att spontant ge mig iväg om jag får lust. Jag vet att jag ska till Island och naturligtvis blir det en hel drös med turer upp till mitt älskade Jämtland. För övrigt får lusten och impulserna styra. Förhoppningsvis ska jag återuppta något som liknar ett socialt liv igen. Nu är det nästan helt dött. När jag flyttade till Bestorp, min första tillfälliga bostad efter att ha sålt huset, tog det inte lång tid att få vänner. Men här har jag nästan ingen kontakt med någon. Jag hejar på grannarna och säger några ord ibland och jag pratar även lite med en del hundfolk. Men jag orkar inte försöka komma in i någon gemenskap. Några vänner har jag och de är så underbara så de väntar ut min sociala torrperiod utan att knota. Det är ju tur att jag har min syster i samma hus så att jag inte helt försvinner i glömska. Jag vet inte om det framkommer men jag tycker att mina framtidsplaner ser väldigt ljusa och roliga ut.

Jag vill inte gå fler italienskakurser. Det finns inga som ger mig det jag vill ha längre. Jag har nog kommit lite för långt. I stället försöker jag bibehålla det jag kan och även lära mig mer genom kurser på nätet. Om jag behöver hjälp har jag den bästa läraren i min äldsta dotter. Hon tillbringade ett år på Sicilien, boendes i en italiensk familj, efter grundskolan och några terminer var hon min lärare på en kvällskurs. Ingen italiensk kursledare har kunnat förklara den italienska grammatiken lika bra som hon.

Alla dessa tankar startade med en okänd fågels sång. Om jag inte glömmer hur den låter så kanske jag någon gång kan få reda på vilken fågel det var.

Jag är en väldigt dålig fågelfotograf och de enda bilder jag hittade var två suddiga små varelser från min tid i mitt Jämtlandsparadis. En talltita på den första bilden och en rödhake på den andra.

021DSC_0177

 

7 svar

  1. Det låter som om du har fullt med roliga planer för ditt framtida liv. Härligt! Island är ett land som ligger på min ”to do” lista också.

    21 januari, 2017 kl. 2:56 e m

    • Jag har länge velat åka till Island men när det var dags lockade solsemester mer. När jag är transplanterad måste jag ta immundämpande mediciner resten av livet och då ökar cancerrisken, inte bra med för mycket sol. Perfekt läge för en Islandssemester alltså 🙂

      21 januari, 2017 kl. 4:28 e m

      • Då låter Island som det perfekta resmålet.

        21 januari, 2017 kl. 11:22 e m

  2. Jag har ett par kollegor som går på danskurser och där dansas det för dansglädjens skull och inget annat. Många likasinnade och trevliga personer så det kommer säkert att passa dig perfekt. Går man ut på lokal känns det som om det handlar om något annat. Kanske har jag fel men jag tror att jag skulle få den känslan.

    Även här har fåglarna börjat göra sig påminda. Tyvärr är jag gräsligt dålig på att känna igen fåglar på såväl utseende som sång. Visst en skata och en gråsparv klarar jag väl av men sedan är det nog inte många fler 😉 Vi bor ju vid ett fågelsträck, ett yttersta näs, och här samlas fågelskådare i parti och minut både på våren och hösten.

    Kram och fortsatt trevlig lördag!

    21 januari, 2017 kl. 3:36 e m

    • Det är precis det jag är ute efter. Glada människor som har kul tillsammans när de dansar 🙂 Jag har ju i och för sig ringarna på mig och de ger väl en signal om att jag ”bara” vill dansa.
      Blir du aldrig sugen på att lära dig känna igen de fåglar som passerar? Tänk dig att du sitter i trädgården med en bra bok och emellanåt nickar du igenkännande för dig själv när du hör fågelsång och vet vad för fågel det är. Kunskap är kul 🙂
      Kram.

      21 januari, 2017 kl. 4:34 e m

  3. Dans är väl inte riktigt min grej, alla flodhästar i världen dansar bättre än mig och är mer graciösa, men en fågelkurs kan jag varmt rekommendera. Det roliga med fåglar är att man kan se dom överallt, i trädgården, på väg till jobbet (t o m i tunnelbanan 40 meter under jord finns det fåglar) och man kan se dom hela året.

    21 januari, 2017 kl. 11:10 e m

    • Haha, nej alla kan inte gilla samma saker men att ge sig ut och titta på fåglar ger ju också nyttig motion förutom nöjet att få se och höra dem.
      Tunnelbana har jag inte så mycket erfarenhet av men där är de ju skyddade från både väder och kanske rovfåglar.

      22 januari, 2017 kl. 6:22 f m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s