Min blogg om allt och inget

Omedvetet har jag börjat vänta

Det har känts så overkligt och långt borta allt det här med transplantation och vård på Sahlgrenska. Precis som om det inte är mig det gäller. Även om jag blir kallad till massor av rutinkontroller inför ingreppet så har jag haft svårt för att riktigt fatta att det ska hända. Hittills har jag inte väntat på samtalet. Eller det är fel uttryckt för jag har naturligtvis hela tiden varit medveten om att det kan komma och jag har alltid telefonen med mig. Men jag har varit övertygad om att det ska dröja mycket längre och därför har jag inte känt någon förväntan – bara en diffus vetskap om att någon gång händer det.

Jag är glad för att det har varit så. Annars hade nog det här året känts mycket jobbigare och kanske hade jag även varit lite orolig. Nu har de senaste drygt 13 månaderna gått i acceptansens tecken. Jag har accepterat att mitt liv är begränsat och lite besvärligt för det ska ju bli mycket bättre senare…

Efter nyår fick jag ett samtal från patientkoordinatorn på levercentrum på Sahlgrenska. Hon frågade om jag bibehöll samma muskelstyrka som när jag var där och testades av sjukgymnast. Det var narkosläkaren som ville veta (lite underligt) och det är väldigt viktigt att man är tillräckligt stark så att man klarar av återhämtningen på ett bra sätt. För övrigt kunde koordinatorn inte ge några besked. Eftersom det skapar oro och höga förväntningar att få veta att det är nära förestående så vill de inte säga någonting om hur lång tid det kan vara kvar. Jag tänkte inte så mycket på det då men jag har märkt att jag omedvetet beter mig lite annorlunda. Det är precis som om jag förbereder mig nu. När jag insåg att det är så tänkte jag efter lite och det är nog vetskapen om att de har diskuterat mig på ett möte som gör att jag tror att det närmar sig. Det var första gången de har kontaktat mig efter utredningen. Jag måste ju i alla fall vara lite högre upp på listan om de pratar om mig.

Nu när jag är medveten om min nya inställning förbereder jag mig även på mer synliga sätt. Jag har t ex tömt skåpen i badrummet eftersom jag väntar på att hantverkare ska göra en totalrenovering där. Om jag får mitt samtal snart så kanske det sammanfaller med renoveringen och då vill jag att det ska vara urplockat. Jag har kollat igenom min packade sjukhusväska och ändrat lite i den. Om jag orkar ska jag, någon av de närmaste dagarna, börja bygga ihop de nya badrumsmöblerna så att de är klara för installation om det behövs. Annars är det inte så mycket jag kan förbereda.

Det enda som egentligen är viktigt att ordna är tillsynen av min älskade Kasper. Min vovve är väldigt cool och självklar i sitt sätt att ta plats i flocken. Men jag vet ju att han är känslig för vissa saker. Det går t ex inte att lämna bort honom. Då blir han väldigt stressad och kräks. Tack och lov har mina barn och min syster sagt att de ordnar det men vem vet hur omständigheterna är när det blir dags. Min syster kanske befinner sig på föreläsarturné någonstans långt hemifrån och mina barn kanske har svårt att bara släppa studier eller arbete. Någon måste komma hit och bo här om de inte vill riskera att min sönderstressade hund ska kräkas dagar i sträck. Jag litar på att de tillsammans löser det för i det skedet måste jag lämna över ansvaret. Jag kan bli borta flera veckor och kanske få göra flera vändor efteråt. Men de fixar det. Det är bara så att jag har svårt att släppa ifrån mig ansvaret. En gång kontrollmänniska – alltid kontrollmänniska.

Det kanske fortfarande är väldigt lång tid kvar innan det blir dags men nu har jag börjat vänta på ett helt annat sätt än tidigare. Jag är inte nervös, bara förväntansfull, och jag vill verkligen få det där samtalet snart.

4 svar

  1. Det där med att släppa kontrollen är inte lätt men det mesta brukar ju ordna sig till det bästa trots allt. Hoppas innerligt att du får ditt efterlängtade samtal snart!

    15 januari, 2017 kl. 7:11 e m

    • I det läget har jag inte så mycket val. Jag måste lita på min familj 🙂 och det gör jag.
      Ja, jag hoppas verkligen att det kommer i alla fall innan sommaren.

      15 januari, 2017 kl. 7:17 e m

  2. Det känns onekligen som om du har kommit en bra bit högre upp på listan och att det närmar sig. Hoppas samtalet kommer snart för det är liksom lika bra att få det överstökat. Innan sommaren hade varit perfekt.

    Kram

    15 januari, 2017 kl. 9:45 e m

    • Jag kan bara hoppas att listan inte fylls på med väldigt många med allvarligare tillstånd. Då kanske det finns en chans 🙂
      Kram.

      15 januari, 2017 kl. 9:54 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s