Min blogg om allt och inget

Nya tankar

Jag funderar ganska mycket på allt som är och har varit i mitt liv. Tankarna går i allt vidare cirklar och ibland kommer jag fram till nya insikter om mig själv. Så tror jag att de flesta av oss fungerar. För det mesta hamnar inte mina tankar här på min blogg men ibland känner jag att jag vill berätta om nya upptäckter och då är bloggen ett bra redskap.

I dag har jag funderat på lycka. Det är inte första gången men den här gången kom det in nya tankar som rörde om lite. För snart två och ett halvt år sedan var jag övertygad om att jag aldrig skulle kunna bli lycklig igen. Efter det har jag hela tiden fortsatt att tro det och det var delvis sant. Men nu har jag kommit fram till att lycka kan definieras på många olika sätt. Jag måste nog omdefiniera mina egna tankar om vad lycka är även om jag faktiskt inte har tänkt hel fel. En gång, för länge sedan, kom jag fram till att lycka är att kunna acklimatisera sig till rådande omständigheter. En lite ofullständig beskrivning men ändå ganska sann. Då hade jag inga tankar på att omständigheterna skulle förändras så radikalt för då hade jag nog inte sagt så.

Sedan min man dog har jag envist hävdat att jag aldrig mer kan bli lycklig, bara glad. Men hur ska jag då förklara att jag nu på förmiddagen, med riktigt höstruskväder ute och inget särskilt kul att se fram emot, plötsligt fick lust att sjunga när jag fixade i köket. Jag hajade till och tänkte efter. Jo, jag kände mig lycklig. Helt utan anledning. Inte bara glad utan riktigt bubblande lycklig. Var kom den känslan ifrån och varför just nu? Jag gillar analyserande och funderar gärna på hur jag själv fungerar. Sanningen är att jag faktiskt har varit lycklig ganska länge men inte riktigt tillåtit mig att känna så. Hur kan man vara lycklig samtidigt som saknaden aldrig minskar. Jag längtar fortfarande lika mycket, tänker på situationer och upplevelser, ser honom framför mig och blir lika ledsen ibland. Kanske har jag undermedvetet känt att jag inte får vara lycklig utan min man. Kanske är det skamligt.

Men jag är lycklig och jag skäms inte alls. Inte samma lycka som då men jag mår otroligt bra. Nu kanske ni ler överseende och skakar på huvudena. Hur kan jag säga att jag mår bra? Jo, jag mår bra inombords. Det är ett lugn, en glädje som jag nu erkänner är lycka, en livsvilja och en längtan efter mer. Mer av livet och mer av glädjen som jag känner. Det är så svårt att förklara men jag är helt enkelt tillfreds. Framöver kommer det dessutom bara att bli bättre i takt med att en del av mina fysiska problem minskar.

Jag måste alltså tänka om när det gäller vad lycka är men samtidigt hade jag väldigt rätt när jag menade att det har att göra med förmågan att acklimatisera sig. Lycka behöver inte vara att ha ett liv tillsammans med en älskad livspartner och att få ha den kärleken. Lycka kan även vara att leva ensam men med andra älskade personer i närheten. Att upptäcka att man trivs med sig själv och att man klarar av det som kommer ger också lycka. Kanske måste man också veta att roliga upplevelser väntar i framtiden. Men lycka kan vara så simpelt som att sitta inne och titta på flurvädret ute medan man njuter av kaffe och äppelkaka inne i värmen. Det behöver inte vara mer märkvärdigt än så. Denna insikt ser jag som ett bevis på att jag nu verkligen har acklimatiserat mig till rådande omständigheter och att det är det som behövs.

Min nya definition av lycka måste därför bli ett hopkok av allt detta.

Lycka är att kunna acklimatisera sig till rådande omständigheter och att se glädjen i det man har.

8 svar

  1. Tänker på textraderna ”Sorgen är bara en annan tid än lycka
    och har du väntat länge i ditt hus
    så vet du hur det känns att finna glädje då” i Pugh Rogefeldts ”Långsamma timmar”.

    Jag kände precis på samma samma sätt när min pappa dog och var övertygad att jag aldrig skulle bli lycklig igen. Då hade jag ändå min man och mina barn men det var så tungt så tungt. Men så en dag upptäckte jag att jag skrattade och kände mig glad och insåg att visst blir jag lycklig igen. Det finns massor med fint i livet att vara lycklig över vilket man inser sakta men säkert. Sedan finns naturligtvis saknaden kvar men den hindrar inte lyckan på något vis. De motsäger inte varandra…

    Kram

    24 oktober, 2016 kl. 4:02 e m

    • Tack Znogge för att du får mig att känna att jag inte är ensam om detta. Jag har svårt att förklara men du förstår, det inser jag. Det dubbla i att känna lycka samtidigt som allt svårt finns där. Jag var lite rädd för att det här inlägget skulle uppfattas som ett rosaskimrande pluttinuttinlägg när det egentligen handlar om livet med både sorg och glädje. Det är en styrka att kunna må bra trots svårigheter och vi ska vara glada att vi har den styrkan 🙂
      Kram ❤

      24 oktober, 2016 kl. 4:44 e m

      • Jag förstod direkt vad du menade och jag tror inte att du behöver oroa dig för att din inlägg uppfattas så. Tvärtom så delar du med dig av tankar som många nog känner igen sig i.

        Kram ❤

        26 oktober, 2016 kl. 9:47 e m

      • Tack! Jag hoppas att det är så 🙂
        Kram ❤

        26 oktober, 2016 kl. 9:57 e m

  2. Du ser så klok du är 😉 efter vårt samtal häromdagen kunde jag oxå omdefiniera lite tankar och känslor. Det är befriande att tala med dej som dels kan ge en annan vinkling dels för att du med din erfarenhet vet hur jag känner. Min sorg behöver inte fördunklas bara för att situationen som uppstått samtidigt ger nya möjligheter och förutsättningar! Kram!

    26 oktober, 2016 kl. 7:53 e m

    • Jag minns att vi vid ett tidigare tillfälle också har konstaterat att vi är väldigt kloka 🙂
      Jag vet inte om jag sa så mycket klokt den här gången men du vet att jag förstår och det kan göra skillnad. Det har jag också erfarenhet av. Det är i alla fall väldigt bra att vi har varandra när det behövs. Om jag kan visa att det är ok med glädje när man sörjer och om det hjälper så är det bra. Jag och mina ungar skrattade mycket åt alla minnen de första dagarna och det var bra för oss.
      Kram ❤

      26 oktober, 2016 kl. 8:18 e m

  3. Ina

    Jag lär mig mycket av dig kära Ingrid. Och jag börjar bli bättre på att vrida en del tankar åt det positiva och du har absolut en del i det. Stor kram!

    2 november, 2016 kl. 4:23 e m

    • Tack Ina! Det gör mig glad men jag lär mig mycket av dig också. Det är väl det som är så roligt med bloggvänner. Man lär sig nya synsätt, får nya spännande tankar att ta till sig och genom bloggvännernas erfarenheter blir man själv lite klokare. Vi hjälper varandra 🙂
      Kraaam ❤
      Jag har saknat dig ❤

      2 november, 2016 kl. 4:41 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s