Min blogg om allt och inget

Ganska fint ändå

Under ett liv hinner man se och uppleva väldigt många olika platser. Jag har bott i nio olika kommuner runt om i landet och jag har flyttat tretton gånger. Som tur är har jag alltid haft lätt för att acklimatisera mig och jag har trivts överallt. Varje flytt har inneburit något spännande och jag har alltid varit förväntansfull inför det nya.

Som ni vet har jag ändå ett klart favoritställe. En plats som jag har återvänt till genom hela mitt liv och som jag så småningom ärvde och levde på tillsammans med min man. Ingenting kan slå naturupplevelsen där eller i närliggande områden och många är de fantastiska solnedgångar, norrsken och övriga ljussken som jag har beundrat och njutit av där. Men jag kan faktiskt se att det kan vara vackert där jag bor nu också. Inte lika vackert. Det är inte möjligt. Men ändå fullt tillräckligt för att jag ska stanna upp en stund och känna hur hjärtat hoppar till lite. Det går inte att fånga på ett rättvist sätt på bild men en liten aning av vad jag menar kan jag bjuda på.

DSC_0944 DSC_0951Det är ingen vacker sjöutsikt eller några fjäll i bakgrunden men jag blir ändå väldigt berörd. Jag tröttnar aldrig på solnedgångar eller regnbågar. Det är nog magin och myterna som hjälper till att bygga upp känslorna men det skulle räcka bara med det ögat ser. I de här fallen såg ögat betydligt mycket mer än jag kan visa och jag försökte att inte jämföra med vad jag har haft. Det blir bara orättvist.

Både jag och min syster har konstaterat att den här stan inte är vårt ”hemma”. För min syster är det Linköping som gäller. Hon har bott där sedan hon var i 8-årsåldern så det är inte så konstigt. För mig är Östersund, eller Optand (strax söder om Östersund), den plats som gäller. Men det vi har här tillsammans och att vi har kommit varandra så nära uppväger de känslorna. Jag har sagt det förut och det tål att upprepas: människor är viktigare än platser och måste man välja så väljer i alla fall jag gemenskapen med de jag bor närmare här. Men ni kan vara säkra på att Östersund ska få många besök av mig när jag mår bättre.

6 svar

  1. Sara

    ”Det är ingen vacker sjöutsikt eller några fjäll i bakgrunden men jag blir ändå väldigt berörd. Jag tröttnar aldrig på solnedgångar eller regnbågar.”

    Jag vet inte riktigt varför, men jag blev väldigt berörd av att läsa det där. Kanske för att det är väldigt fint att kunna stanna upp och känna sig lycklig över något sådant där. Lite vemodigt på något sätt. Jag fick en liten klump i halsen och kände något i stil med, ”livet är vackert, jag vill inte slösa bort det, och jag älskar mamma för att hon är en så fin person”.

    Vet inte om jag makear någon sense men hur som helst så älskar jag dig.

    28 augusti, 2016 kl. 1:11 f m

    • Jag kanske ska vara mer glad för att jag kan se det fina som finns omkring mig och för att jag kan känna en slags lycka när jag får uppleva vackra naturscener. Jag trodde inte att det jag skrev skulle beröra någon särskilt mycket så jag blev väldigt glad för att du känner så 🙂 Min älskade lilla minsting, du är en sötunge och jag älskar dig också ❤

      28 augusti, 2016 kl. 7:08 f m

  2. Själv har jag bara bott i två kommuner och är inte så mycket för att flytta. Här är mitt hemma och så hoppas jag det ska förbli. Samtidigt så tror jag att man kan ha flera hemma även om de kanske inte står en lika nära. Människorna man bor nära betyder väldigt mycket så man kan vara hemma på olika vis.

    28 augusti, 2016 kl. 8:09 e m

    • Du har så rätt i att man kan vara hemma tack vare vissa människor. Jag säger till mina barn att där jag bor hoppas jag att de alltid ska känna att de är hemma och kan vara sig själva. Det är klart att jag känner mig hemma här och jag trivs väldigt bra. Men den där längtan som bultar på inom mig är en längtan till något som var väldigt speciellt och det är inte bara platsen, det inser jag.

      28 augusti, 2016 kl. 9:24 e m

  3. Ina

    Vilket fint inlägg, väldigt stämningsfullt. Det skapade många bilder i mitt inte när jag läste din text. Det du skrev blev liksom överfört på mig själv. Stor kram ❤

    28 augusti, 2016 kl. 10:58 e m

    • De flesta av oss reagerar nog med positiva känslor när vi ser vackra naturhändelser. Jag brukar också få upp bilder i hjärnan när jag hör om sådant och det kan faktiskt räcka för att må lite bättre. I alla fall en liten stund 🙂
      Kram ❤

      29 augusti, 2016 kl. 6:29 f m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s