Min blogg om allt och inget

Ibland får man gnälla lite

I dag är det en sådan dag. Kraftiga influensasymptom med hög feberkänsla. Vill bara dåsa och glömma världen men försöker ändå kämpa för att inte låta dagen helt gå till spillo. Till det kommer att jag faktiskt har tillåtit mig att vara lite självömkande de senaste dagarna. Här sitter jag och gör ingenting. Jag kommer ingenstans och träffar inga människor utom några korta möten som tröttar ut mig. Jag tänker på hur mycket vi alltid gjorde i mitt tidigare liv. Det var solresor, kryssningar till Finland, Lettland eller Litauen, husvagnsresor som kunde vara bara några dagar eller flera veckor. Däremellan gjorde vi utflykter i närområdet eller åkte in till stan med huvudsyftet att fika eller luncha. Vi hade alltid något på gång.

När jag efter en stunds pratande körde iväg min syster med orden ”nu orkar jag inte med dig längre” sa hon att det är synd om mig. Hon vet ju att jag jättegärna umgås med henne och tycker om att prata med henne men att jag blir väldigt uttröttad efter en stund. Hon sa de orden för att hon verkligen förstod hur tråkigt det är att alltid behöva avbryta ett samtal med att jag inte orkar mer. Jag svarade att ”ja, det är det faktiskt” och just då kände jag att det var det. Jag brukar aldrig tänka så och senare skämtade jag med min syster om att hon inte får säga så till mig och sätta igång en massa dumma tankar hos mig. Hon skrattade och plockade genast fram allt som är bra i mitt liv. Jag har inget att självömka mig för. Det finns många som har mycket sämre hälsa och som inte har något hopp om förbättring. Jag kan både gå och prata och klarar mig helt själv och jag har massor av hopp om ett mycket bättre mående.

Det hjälper faktiskt att tänka så. Det är lätt att trilla ner i det svarta hålet och tycka att usch vad synd det är om mig. Det var många år sedan jag konstaterade att sådana tankar bara leder till att jag blir jobbig för alla och till slut tycker jag inte om mig själv. Jag får ha mina dåliga dagar och gnälla men sedan gör jag som hundarna och ruskar på mig för att börja om från början. Det är fortfarande en jobbig dag i dag men jag kan och får låta den försvinna i dåsighet och sedan hoppas på en bättre morgondag.

Nu till en helt annan sak. En liten varning till alla som skriver blogginlägg som de sedan ångrar och tror att de raderar. Jag har flera gånger märkt att om jag går in i mobilappen bloglovin så går de inläggen att läsa där. Jag har upptäckt det när jag inte har kunnat kommentera utan hänvisas till att gå till originalinlägget. När jag klickar på den länken står det att inlägget inte finns mer men i första skedet, när man klickar på inlägget i appen, kan man läsa hela inlägget.

Annonser

8 svar

  1. Ina

    Jag har en minivariant av din dag. Känner mig hängig och hoppas det stannar där. Sonen har feber och hostat också så vi får väl se. Krya på dig. Kram

    18 juli, 2016 kl. 11:33 e m

    • Detsamma till dig och din son.
      Kram.

      19 juli, 2016 kl. 5:00 f m

  2. Man måste få tycke lite synd om sig själv ändå för sedan brukar man ta sig upp ur hålet igen.

    Tack för upplysningen om det för det har hänt att jag ångrat mig. Fortsättningsvis tänker jag efter två gånger innan något publiceras!

    Kram och ha en fin kväll!

    19 juli, 2016 kl. 4:14 e m

    • Jag brukar inte stanna där så länge men jag tror faktiskt att det är nödvändigt att känna de negativa känslorna ibland. Men bara ibland och inte för länge.
      Jag vet att du inte är ensam om att tro att ett inlägg har blivit raderat. Jag själv är väldigt noga med att tänka efter innan jag publicerar något och ibland blir det inte mer än ett utkast.
      Kram.

      19 juli, 2016 kl. 6:15 e m

  3. Du är min hjälte ❤

    20 juli, 2016 kl. 10:45 f m

    • Tack sötunge ❤

      20 juli, 2016 kl. 11:16 f m

  4. Rolf

    Hade jag varit i ditt ställe hade jag sökt vård på privat sjukhus.Det kostar ur egen ficka och kanske man får tillbaka från Fk men det är ju inte det viktiga utan det viktiga är ju att bli frisk.Med tanke på hur vården ser ut idag är nog inte ditt fall prioriterat inom skattefinansierad sjukvård.Patienter med långt gångna hjärntumörer skrev för någon månad sedan ett rop på hjälp.En del av dem är säkert döda idag.Gör det innan du blir alltför svag och orkeslös.

    20 juli, 2016 kl. 1:05 e m

    • Det kanske skulle vara ett alternativ om jag hade en annan diagnos. Vad jag vet så finns det inga lagliga privata köer för levertransplantation. Jag får nog stanna i kön och hoppas att det inte dröjer alltför länge. Det är ju i alla fall inte livshotande, bara besvärligt.

      20 juli, 2016 kl. 2:37 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s