Min blogg om allt och inget

Arkiv för maj, 2016

Hänryckning

Det sägs att våren är hänryckningens tid. Hänryckning betyder hänförelse, extas, stor förtjusning, trans, entusiasm, begeistring, svärmeri, exaltation och upphetsning enligt synonymer.se. Där står det även att det är pingsten som är hänryckningens tid så jag mindes väl lite fel men pingsten infaller på våren så jag har i alla fall lite rätt.

På min morgonpromenad i går såg jag en man ståendes en bit ifrån stigen. Det såg ut som om han spanade på något uppe bland träden samtidigt som han andades med djupa andetag. Helt stilla stod han och jag såg att han höll något i ena handen. Jag fick för mig att det var en kamera. Jag log lite för mig själv och gick vidare medan jag lyssnade på fåglar och letade efter nya vårtecken. Ett nytt vårtecken upptäckte jag; sniglarna har vaknat. Tjocka, äckliga och slemmiga låg de på stigen. Inte så många ännu men det är på gång. Fästingarna har också börjat terrorisera min hund och det är väl ett vårtecken men ett inte så roligt sådant.

Men det här inlägget ska handla om hänryckning så nu glömmer vi de små äckliga varelserna och ser framför oss ett hav av vitsippor med några öar av lite halvvissna blåsippor. Lövsprickningen är i full gång och luften är så där underbar som den bara är den här tiden på året. Jag njuter och i mig har det skett en förändring. Jag känner att jag är gladare nu än för någon vecka sedan. Livet är roligt att leva. Det finns  massor att se fram emot och jag vill vara med. Undrar om det är våren som påverkar mig så. Jag älskar solen och även om jag inte orkar sitta i värmen så länge (ni vet nog hur det är när man har feber, värmen blir jobbig) så blir det en stund i solstolen ibland. Jag fick t o m frågan om jag har varit utomlands men sanningen är att jag blir brun väldigt mycket lättare än många andra så det räcker med en halvtimme i solen någon gång emellanåt för att jag ska få den frågan.

Jag fortsatte min promenad, njutandes av alla intryck, och när jag var på väg tillbaka såg jag samma man igen. Den här gången stod han på stigen, under en stor gran och såg riktigt lycklig ut. Nu såg jag att det som jag trodde var en kamera var en termosmugg. Jag kunde inte låta bli att le mot honom och jag fick ett stort leende tillbaka. På min fråga om han var ute och fågelskådade svarade han att ”jag tar bara in alltihop”. Så  underbart. Han tog sin termosmugg, gick ut i skogen, ställde sig på strategiska platser och bara tog in allt. En del kanske skulle känna sig obekväma med att en man står under en gran och bara tittar, lyssnar, luktar och njuter. Jag blev bara glad. Jag kände att så borde vi alla göra. Vi borde ta med oss vår kaffemugg (eller temugg, eller varm chokladmug) ut i naturen och bara ta in alltihop. Den här mannen såg i alla fall lycklig ut så det måste vara bra.

Det här inlägget skriver jag medan jag vilar från dammsugningen ett tag. Nu ska jag ta itu med den en stund igen och sedan ska jag hänryckas över det helt fantastiska vårvädret, som bara fortsätter, och över att min minsting kommer hit och hälsar på ett antal dagar. Det ska blir så roligt. Min minsta lilla älskling  (22 år) är nog lite orolig för att det ska bli för jobbigt för mig att hon kommer och hon har mycket noga inpräntat i mig att jag inte ska göra något för hennes skull. Hon vill bara komma hit och njuta av att kunna sitta i trädgården och ha det bra. Läsa lite och variera mellan att sitta i solen och i skuggan under äppelträdet. Med andra ord ska hon hänryckas 🙂 Hon kan fixa maten och jag ska bara ta det lugnt. Jag tänker inte göra några stora ansträngningar men något ätbart kan jag nog få till och resten av tiden känner jag inga som helst krav. Jag ska bara ta det lugnt och låta mig föras bort i hänryckningens virvlar.

001,02