Min blogg om allt och inget

Perspektiv

Ibland, när jag tycker lite synd om mig själv, brukar jag tänka ”jag har i alla fall inte cancer”. Det hjälper väl inte så mycket egentligen men ändå känner jag mig lite tacksam för att jag hittills har sluppit en sån diagnos.

I går pratade jag med en av mina döttrar och eftersom vi båda har en del problem händer det då och då att vi vänder ut och in på oss och försöker förstå orsaker och följder. Det kan bli riktigt djupt ibland. Det är inte så konstigt eftersom min dotter har läst några år på psykologprogrammet och jag alltid har varit intresserad av psykologi. Efter att ha pratat en stund försökte jag peppa oss lite med just min tanke om att vi i alla fall inte har cancer.  Min dotter påpekade att det är väl inte det värsta man kan råka ut för och efter att ha tänkt lite höll jag med henne. Cancer är fruktansvärt och att få den diagnosen är hemskt. Oro, ångest och ett väldigt lidande under behandlingen. Kanske till slut insikten om att man ska dö. Men väldigt många överlever ändå och en cancerdiagnos skapar oftast inte ett självhat och en känsla av att vara värdelös.

Jag och min dotter kom ganska snabbt in på anorexi och bulimi. Långvarig tortyr av kropp och organ samtidigt som man mår så fruktansvärt dåligt så att det enda som kan lindra något är att göra sig själv illa. Tänk att må så i åratal. Efter det kom vi in på diagnoser som gör att man blir fånge i sin egen kropp. CP t ex där man har kvar sitt intellekt men inte kan hantera sina muskler och oftast blir dömd som efterbliven och obehaglig att titta på. Det finns fler sjukdomar som placerar människor i rullstolar utan förmåga att kommunicera. Människor vars hjärnkapacitet är lika hög som andras men som ändå blir sedda som mindre begåvade.

Efter det hamnade våra tankar i barns elände. Alla gatubarn som utnyttjas på många sätt och alla barn som flyr av olika anledningar. Barn som i krig får se sina familjemedlemmar både våldtas och torteras innan de dödas. För att göra det ännu värre försökte vi tänka oss in i hur ett barn med någon av ovanstående diagnoser mår i dessa situationer. Jag lyckades inte se mig själv där men i efterhand har jag kunnat föreställa mig mina barn med dessa hemskheter omkring sig. Det är nästan mer än man klarar av och jag har den stora lyckan att kunna vifta undan de bilderna och tänka på annat. Hur många miljoner människor är det som inte kan det? Som lever i den verkligheten?

När vi hade hamnat i de tankarna var vi tvungna att försöka avbryta. Det blev för hemskt. Vi har ett kodord som får oss att skratta. Ett obetydligt ord som av en slump hade den effekten en gång och som vi sedan har använt när vi vill avbryta alldeles för mörka tankar. Jag kommer inte ihåg vem av oss som sa det ordet men vi kom tillbaka till vår egen verklighet och vi var rörande eniga om att vi mår väldigt bra. I perspektivet av all världens lidande så blir våra problem plötsligt mycket mindre. Det tar inte bort våra problem eller får oss att bli friska men för stunden var vi tacksamma för våra trygga liv där vi har allt man behöver för att leva: mat, bostad, ekonomisk trygghet, fred och framför allt kärlek.

I det ögonblicket tog min feberkänsla nya krafter och jag var tvungen att avsluta samtalet. Vi sa att vi älskade varandra och sedan slumrade jag till i soffan en stund. Men tankarna kan inte riktigt lämna mig. Visst får jag beklaga mig och t o m tycka lite synd om mig själv ibland men relativt sett har jag ett väldigt bra liv.

För att få in något lite mer positivt bjuder jag på en bild från morgonens promenad. Tibast är en växt som jag förknippar med ”hemma” i Jämtland. Kanske för att jag inte har lagt märke till den någon annanstans förut. Men nu vet jag att den växer i skogarna häromkring också. En liten buske som ingen tänker på utom just den period då den blommar på bar kvist.
image

 

5 svar

  1. Jag tycker det är svårt att jämföra och ställa sjukdomar mot varandra. Visst finns det människor som har det värre men också många som har det bättre. Cancer är en skitsjukdom som ofta är så ödesdiger men det finns annat som också orsakar lidande fast på ett annat plan.

    När jag var lite hade jag en ”mina vänner bok”. Där fick man fylla i sin högsta önskan och många skrev ”att bli miljonär” eller något liknande. Min mamma skrev ”att få förbli frisk” vilket jag tyckte var pinsamt då men nu inser jag det kloka i hennes ord!

    Hoppas du får en fin lördag!

    9 april, 2016 kl. 11:42 f m

    • Man kan inte säga att man har rätt i det här fallet. Ingen kan veta hur någon annan upplever sin sjukdom. Vi utgick från hur vi två känner och våra subjektiva känslor för olika öden. Jag borde nog ha skrivit något om att det var så för att ingen ska känna sig förminskad.
      Din mamma var klok och det är nog en sådan vishet som kommer med livserfarenhet. Jag skäms lite för att berätta att förr, när jag t ex såg ett stjärnfall, brukade jag önska mig pengar. Det slutade jag med när båda mina döttrar berättade att de brukade önska att jag skulle bli frisk. I vår familj var det de som var de kloka 🙂

      9 april, 2016 kl. 12:14 e m

      • Nej, nej, det behövde du inte göra och det var ingen kritik mot dig utan bara mina egna reflektioner! Du har kloka döttrar men det är också mänskligt att önska god materiell status och pengar. Vi är bara människor 😉

        9 april, 2016 kl. 6:27 e m

  2. Ina

    Låter som ett givande samtal på många plan och även bra reflektioner. Men kan nästan förstå att du kände febern efteråt när ni pratat om så hemska saker och även tänkt er in i det 😉 Stor kram

    14 april, 2016 kl. 2:37 e m

    • Jag både förundras och är glad över hur lätt jag kan prata med min dotter om livets alla sidor. Ibland kan jag tveka, eftersom hon inte mår så bra, inför att vara alltför djup och lite mörk men vi har båda ett behov av att prata av oss om känslor om livet och döden och vi förstår varandra så bra. Dessutom går det inte att dölja något för henne. Som den blivande psykolog hon är så genomskådar hon mig och lurar mig att öppna mig helt. Alla borde ha någon att prata på det sättet med.
      Kram ❤

      14 april, 2016 kl. 2:47 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s