Min blogg om allt och inget

Lite mörker

Jag sa till min syster att jag skulle vilja skriva ett riktigt mörkt inlägg. Det har hänt några gånger att jag har varit i närheten av att få till det men när det händer känner jag alltid ett starkt tvång att avsluta med något ljust och positivt. Kanske för att jag vet att mina barn läser det jag skriver eller så är det helt enkelt så jag är. En person med ett mörker men med en livsglädje som brukar ta över och vinna.

Ja, jag har både livsglädje och livslust men samtidigt är jag inte det minsta rädd för att dö. Jag har skrivit om min medicinframkallade depression då jag tyckte att döden var väldigt lockande. Jag tror att det var då mina tankar förändrades. Nu längtar jag inte efter den men jag känner ett stort lugn när jag tänker på att den kan komma. Om jag inte hade mina barn skulle det inte spela så stor roll. Jag är så nöjd med det liv som var och glad för att jag har fått ha det så. Nu har jag egentligen inga förväntningar längre. Jag trivs och är både nöjd och glad men det kanske är just det som är kärnpunkten. Jag är nöjd nu. Inte slutgiltigt nöjd men nöjd med det som har varit.

Medan jag skriver det här vet jag inte om jag kommer att publicera det. Risken är att någon missförstår och tror att det är ett avskedsbrev. DET ÄR DET INTE!!! Jag försöker bara beskriva det lugn och kanske fatalism som jag känner. Kanske vill jag att mina barn ska veta hur jag känner ifall det värsta skulle hända. Fast det vet de nog redan för vi är väldigt öppna i våra samtal. De vet också att jag i mina mörka stunder ändå aldrig vill lämna dem. Det är ju i första hand de som är meningen med livet för mig nu.

För mig är det här inte det väldigt mörka inlägg jag någon gång skulle vilja skriva. Jag tror inte att jag kan få till ett sånt eftersom jag trots allt är en glad skit. Jag tycker inte alls att det är skrämmande att jag har dessa tankar. Det känns bara skönt och lite tryggt. Ingen rädsla. Bara lite oro för mina barns skull när jag tänker på att den dagen kan komma. En sak till kanske måste klargöras. Min kommande operation är inte det som har satt igång min tankeverksamhet. Den kommer att ge mig besvär och lång återhämtning men varken jag eller läkarna tror att något värre ska hända.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s