Vintern försvinner men glädjen finns kvar

Det droppar från tak och träd och snön börjar luckras upp där jag går min morgonpromenad. Det verkar som om vintern får ge sig för den här gången och jag är inte riktigt nöjd med det. Kanske kommer den tillbaka. Jag vet inte riktigt hur det brukar vara på de här breddgraderna men jag har hört att det är fullt möjligt att det blir en vit period till. Det är alldeles för långt till våren för att jag ska gilla det här. Leriga stigar och skitiga hundtassar är inget jag vill ha men jag får väl vara glad för att det faktiskt har varit vinter i nästan en månad.

Det har varit några dagar med pendlande mellan glädje och vanmakt. Ena stunden plågas jag av att inte kunna göra tillräckligt för de i min omgivning som mår dåligt och i nästa stund är jag glad och tacksam för att jag har det så bra och att det även finns andra omkring mig som mår väldigt bra. Det är väl så att det är när vi ser andras elände som vi kan jämföra och tycka att i det perspektivet har vi dragit en vinstlott.

Jag har ingen livshotande sjukdom och jag är psykiskt frisk. Inte bara frisk. Jag är väldigt stark mentalt och har en bra självkänsla och ett bra självförtroende. Och framför allt så kan jag känna glädje och framtidstro. Jag har ingen stor inkomst men jag klarar mig och tack vare ett sålt hus och ett ekonomiskt sinne har jag både mat och boende. Vill jag unna mig något annat är det inte heller ett problem. Jag har släkt och vänner som jag tycker mycket om och som verkar gilla mig. Mina barn är de bästa och de ger mig den största glädjen. Jag är inte ensam tack vare att min syster kom på att vi skulle köpa ett hus tillsammans. Jag ska inte glömma min hund. Han är den som alltid finns här. Inte för alltid, det vet jag, men just nu och ett bra tag till.

Hur kan jag vara annat än glad när jag har turen att ha det så bra? Jag saknar mycket som jag inte längre har men det är vi många som gör och de flesta av oss har ändå förmågan att hitta nya glädjeämnen. Det är klart att jag är ledsen ibland men ändå, när jag tänker på hur en del andra har det, inser jag att jag har det väldigt bra.

Hur har du det? Ser du ljuspunkterna eller är det svårt att hitta några just nu? Om det är tungt så är det faktiskt sant, det som sägs, att man blir lite gladare av att försöka tänka på fina och roliga minnen och händelser. Det hjälper i alla fall mig.