Min blogg om allt och inget

Familjens sångfågel

Min yngsta dotter, Sara, är den som alltid har sjungit mest. När hon var liten älskade hon att sjunga, både ensam och tillsammans med sin mamma. Jag sjöng alla vaggsånger jag kunde för henne varje kväll (för de andra två läste jag mestadels sagor) och vi sjöng mycket tillsammans. Särskilt när vi åkte bil till någon av alla de aktiviteter hon provade på. Roligast var det när vi sjöng i stämmor och jag dög faktiskt som sångpartner ganska länge.

I högstadiet blev hon uttagen till att sjunga i skolans rock/popband och samtidigt tog hon sånglektioner för en sångpedagog i kulturskolans regi. Då hade hon redan spelat fiol ett antal år och började lära sig en del gitarrackord på egen hand. Ju mer skolad Sara blev desto mindre ville hon sjunga med mig. Jag kunde väl inte riktigt komma upp i hennes nivå och det var jag väldigt medveten om. Körsång passar mig bättre än den solosång som hon är duktig på.

I gymnasiet valde Sara musikinriktning och många är de konserter där vi har fått lyssna på vår dotter och hennes skolkamrater. Jag började mer och mer undvika att sjunga när hennes kritiska öron var i närheten men ibland, som när vi bakade lussebullar tillsammans varje första advent, var det tradition att spela julmusik och skråla tillsammans. Det gör mig ingenting att hon inte älskar att sjunga med sin mamma längre. Jag älskar att lyssna på henne i stället och när hon redan som 16-åring träffade sin väldigt musikaliska pojkvän blev det ofta musikstunder hemma hos oss. De sjöng och spelade och jag njöt och var lycklig.

Det blev ingen musikkarriär för Sara. Inte ännu i alla fall. Hon konstaterade att det kan man inte försörja sig på och nu är hon i stället snart färdig jurist. Musiken försvann under lång tid och kanske är jag den som mest har saknat den. Därför blev jag så väldigt glad när hon helt plötslig la upp den här filmen på youtube. Hon har lånat sin pojkväns (numera är de förlovade) gitarr och tränat hårt för att lära sig just den här låten på gitarr.

Och återigen lyssnar jag, njuter och känner mig lycklig 🙂

10 svar

  1. Ina

    Vad jag önskar att jag kunde sjunga och/eller spela! Tack för att du delar med dig av detta, jättefint och kul att se och höra!

    18 januari, 2016 kl. 5:02 e m

    • Alla kan sjunga. Det låter bara olika 😉

      18 januari, 2016 kl. 5:04 e m

  2. Jag önskar att jag hade den begåvningen men sjunger tyvärr falskare än falskt. Jurist är garanterat ett säkrare yrkesval men att ha musiken som hobby är verkligen inte fel. Man blir glad av att sjunga 😀

    18 januari, 2016 kl. 9:29 e m

    • Ja, det blir man och det bästa är att man kan vara helt tondöv och ändå bli glad av att sjunga. Och när man är glad sjunger man ju gärna och då blir man ännu gladare 😀

      18 januari, 2016 kl. 9:32 e m

  3. Duktig är hon! Men klokt att satsa på ett yrke som ger en säkrare inkomst.

    Kram❤️

    19 januari, 2016 kl. 10:08 f m

    • Ja, hon är både klok och duktig och kanske är det just därför jag blir glad när hon gör något som ”bara” är roligt 🙂

      19 januari, 2016 kl. 11:32 f m

  4. Jag är fortfarande ”duglig” som sångpartner med visst gnäll om att jag inte kan något i den modernare genren!

    20 januari, 2016 kl. 7:08 e m

    • Jag har ju bara hört er genom en knastrig telefonledning men det lät som om ni hade koll 🙂 Jättekul att ni har det gemensamt ❤

      20 januari, 2016 kl. 9:03 e m

  5. Sara

    Men mamma, nu blir jag faktiskt upprörd, så mycket fel du har i detta inlägg!!!

    Jag kan inte dra mig till minnes att jag någonsin sagt att jag inte kan sjunga med dig för att jag är mer skolad än du. Jag minns det snarare som att du inte ”vågat” sjunga med mig, eller åtminstone de senaste åren. Kanske har jag varit en dryg skitunge tidigare men nu sjunger jag gärna med dig om det finns tillfälle! Känns snarare som att det är du som tror att du inte får?

    För det andra slutade jag inte med musiken endast för att det inte går att försörja sig på utan främst för att jag blev uttråkad och ville ha en större intellektuell utmaning. Dessutom tappade jag intresset när jag insåg hur många musiker som är totalt opålitliga och slarviga. Jag ville ha professionalism.

    Så nu får du ta och göra en rättelse tycker jag!

    Kram, och tack för de fina orden om min sång ❤

    22 januari, 2016 kl. 4:35 e m

    • Tror nog att det räcker med din rättelse 🙂 ❤

      22 januari, 2016 kl. 7:25 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s