Min blogg om allt och inget

Svägerska och vän

DSC_0171Jag och min svägerska har alltid kommit bra överens men p g a olika orsaker har vi aldrig tidigare varit särskilt nära varandra. I början var det olika livssituationer och sju års åldersskillnad som gjorde att vi hade lite olika intressen. Senare, när jag och min man utökade familjen, kunde vi nog ha haft mer gemensamt men då flyttade vi ca 60 mil norrut och hade inte så mycket kontakt.

Av olika skäl, som är en annan historia, började min svägerska komma och hälsa på oss i Jämtland minst en gång om året. Alltid på sommaren men ibland även på vintern. Min man sa ofta att han tyckte att det var jätteroligt att han och hans syster kom så nära varandra och jag vet att hon tyckte likadant. Även jag lärde känna min svägerska mycket bättre och kände att jag verkligen tycker om henne. När jag plötsligt blev ensam förlorade hon sin bror och jag tror att vi båda kände ett behov av varandra och av att prata om alla minnen. Den sommaren tog hon tåget upp till mig flera gånger och vi skrattade, sörjde och mindes tillsammans. Mina barn och systrar kom också upp flera gånger men det här inlägget handlar inte om dem.

Sedan jag flyttade ner har vi träffats ett antal gånger och jag är glad att vi kan fortsätta att träffas och känna att det är så lätt och självklart. Nu har hon varit här hos mig i tre dygn och även om jag känner att jag är en mycket tråkigare värdinna nu så har dagarna gått fort och det har varit jätteroligt. Som tur är har hon kunnat följa med min syster på långa hundpromenader och inte bara suttit här med mig.

Det blev en liten impulsresa till Örebro för att hämta mina två döttrar så lite sightseeing kunde jag erbjuda men annars har jag inte kunnat erbjuda så många aktiviteter. Det visste hon ju om och hade inga höga förväntningar så vi var nog båda nöjda i alla fall.

Jag känner att min svägerska inte bara är min svägerska utan hon har också blivit en väldigt bra och god vän.

Annonser

6 svar

  1. Vilken vacker hund! 🙂

    11 oktober, 2015 kl. 4:45 e m

    • Ja, han är jättefin. Det är min systers hund och han är adopterad från Spanien 🙂

      11 oktober, 2015 kl. 6:00 e m

  2. Så härligt när en vänskap växer fram på ett sådant sätt. Ibland behövs tiden liksom…

    Kram

    12 oktober, 2015 kl. 1:09 e m

    • Så är det och även om det tar tid så är det värt det 🙂

      12 oktober, 2015 kl. 2:12 e m

  3. Så fin hund!

    12 oktober, 2015 kl. 3:59 e m

    • Ja, men tyvärr vet min syster inte vilka raser som har gjort hennes hund så fin 🙂

      12 oktober, 2015 kl. 6:26 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s