Min blogg om allt och inget

Det här med barnbarn…

Visst är de mysiga och nog skulle jag älska dem om de skulle infinna sig i mitt liv. Jag skulle använda all den livserfarenhet, som jag önskar att jag hade haft när mina barn var små, till att få dem att må bra och känna att mormor/farmor alltid är på deras sida. När jag tänker på ”mina” barnbarn ser jag en bild av hur jag sitter i mitten med ett gäng ungar som tindrar med ögonen mot mig och lyssnar när jag läser saga eller delar med mig av min vishet. Jag skämmer bort dem, men på ett bra sätt så att de inte blir odrägliga eller ohyfsade.

Vilken idyll jag föreställer mig. Tänk om det i stället blir så att alla ungar blir vansinniga och skriker av ilska och frustration så fort de ser mig. Eller att de är så krävande och bråkiga att jag inte orkar med dem. De biter mig i knävecken när jag inte genast lyfter upp dem eller sliter av mig håret när de inte får som de vill. Jag kanske blir en helt värdelös mormor/farmor som ingen vill veta av och som är lika glad för det.

Ingen kan veta hur det blir när och om den dagen kommer. Min storasyster trodde inte att hon var en mormorstyp men hon har nu fått tre barnbarn, alla pojkar, under loppet av 15 månader och ett fjärde är på gång. Den äldsta pojken fullkomligt avgudar sin mormor och känslorna är ömsesidiga. Min syster har upptäckt sidor hos sig själv som hon inte trodde fanns och om någon är en mormorstyp så är det hon. De andra är ganska nya och har inte hunnit få en riktig relation till sin mormor ännu men jag är säker på att de kommer att få lika stor betydelse i min systers liv som den äldsta. Med sju egna barn har hon förmodligen många barnbarn till inom en snar framtid och jag vet att hennes hjärta kommer att växa med antalet nya små familjemedlemmar.

Om jag får barnbarn, och det tar jag inte för givet, hoppas jag att jag har hunnit få en ny lever och att jag har återhämtat mig bra så att jag har orken att leka och kanske busa lite med dem. Om mina barn bestämmer sig för att deras liv är bra utan barn så har jag stor tillgång på småttingar i närheten i alla fall och det kommer att finnas många små bebisnackar att lukta på framöver.

4 svar

  1. Vi har inga barnbarn än heller men jag hoppas verkligen på det någon gång i framtiden! Livets efterrätt verkar vara något av det bästa! Hoppas att du har fått din nya lever då.

    Trevlig söndag!

    4 oktober, 2015 kl. 11:43 f m

    • Jag försöker att inte sätta någon press på mina barn men visst vore det trevligt 🙂
      Solen förgyller min söndag. Hoppas du har det lika fint 🙂

      4 oktober, 2015 kl. 1:36 e m

  2. Ja för min del är det ju ljusår bort att producera några avkommor. Jag har nog aldrig varit så mycket singel som just nu haha. Jag vet dock inte riktigt vilken skala singelskap vanligen mäts med.

    5 oktober, 2015 kl. 4:11 e m

    • Att vara singel är ju i dessa moderna tider inte detsamma som att man är utan möjlighet att skaffa barn 🙂 Det är du som har fått mig att släppa alla fördomar om hur människor lever så det är lite kul att få påpeka det för dig 😉 Att du inte vill skaffa barn som singel är en annan sak och det är inte helt fel med lugna möten utan barnskrik heller ❤

      5 oktober, 2015 kl. 4:41 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s