Min blogg om allt och inget

Tredje gången gillt

Jag satt och tänkte på att i dag är det ett år sedan jag lämnade Jämtland för att återigen bli östgöte. Min dotter hjälpte mig att köra bilen hela den långa sträckan och vi gjorde resan i två etapper. Vi sov över hos min svärmor så mitt ettårsjubileum i Östergötland infaller först i morgon.

Jag har inte tänkt på att det faktiskt inte var första gången jag återkom hit. Det är tredje gången flyttlasset går hit. Första gången var jag bara tre år och jag och min familj flyttade från Örebro till Motala. Jag har massor av minnen från Lustigkullevägen, som vi bodde på, men de två starkaste intrycken därifrån är väldigt olika.

Det bästa är den härliga skogen som jag älskade att vara i. Jag gick i mulleskola där och allt var så där härligt mystiskt som det kan vara för ett barn. Tänk att jag fick med mig min mamma för att leta efter Mulle så att vi kunde bjuda honom på saft och bullar. Vi gick där och ropade och letade men konstaterade att Mulle nog var upptagen med något mycket längre in i skogen.

Det sämre intrycket är från hur elaka killar jagade oss tjejer med hopprep och kladdiga, klistriga flugfångare. Jag var jätterädd men jag minns också hur min pappa gick ut och skrämde dem rejält. På den tiden fick man säga ifrån argt till andras barn och jag var stolt.

Vi flyttade till Halmstad när jag var sex år och de dröjde åtta år till nästa östgötska period. Denna gång blev det Linköping och en viktig period i mitt liv började. Allt var bra och jag trivdes både med omgivningar och vänner. Jag var 14 år när vi flyttade dit och 19 när jag flyttade därifrån. Då blev jag sambo med min blivande man och hamnade i Strängnäs.

Efter 15 år tillsammans och med vigselbevis och tre barn flyttade vi till min födelseort Östersund. Det kändes direkt att det är och alltid kommer att vara hemma för mig. Oj, vad jag trivdes och allra bäst blev det när vi hade renoverat mina farföräldrars sommarstuga vid Storsjön och flyttat dit.

Omständigheterna ville inte att jag skulle få vara så lycklig så efter 34 år med min man, varav 19 var i Jämtland, kom jag för trejde gången till Östergötland. Först till en liten men fin tvåa i vackert belägna Bestorp. Det var en nödlösning och efter sju månader hamnade jag här i det hus jag delar med min syster.

Alla vet vid det här laget att jag stortrivs både med huset och med min sysbo. Allt blev bra och kanske är det så att tredje gången gillt är det som gäller. Kanske förblir jag östgöte resten av livet.

Annonser

8 svar

  1. Fint inlägg att läsa (särskilt det där om Mulle, det lät mysigt, och tanken på dig som ett litet barn i skogen fick mig att le). Du är bra på att skriva du. ❤

    29 september, 2015 kl. 10:16 e m

    • Jodu, även din mor har en gång varit ett litet sött barn 😉
      Jag är ju ingen författare som du men gör så gott jag kan ❤

      30 september, 2015 kl. 7:23 e m

  2. Klart du ska förbli östgöte! Nu när jag har turen att ha dej så nära! Hade för mej att jag redan kommenterat här men blir det en till får jag skylla på min snurrighet och jag har inga tabletter att skylla på 😉

    29 september, 2015 kl. 10:16 e m

    • Du är alldeles för snäll ❤ Det är jag som har turen att ha vänner här redan som nyinflyttad 🙂
      Det är skönt att erkänna att man är snurrig och känna att man får vara det – även utan piller 😉

      30 september, 2015 kl. 7:27 e m

  3. Man känner verkligen när man har kommit hem! Härligt att du trivs så bra med bostaden och med din syster 😀

    30 september, 2015 kl. 9:11 e m

    • Ja, jag är väldigt glad för att det har blivit så bra som det blev 🙂

      30 september, 2015 kl. 9:51 e m

  4. ina

    Rörande inlägg. Och så gulligt med Mulle och letandet tillsammans med din mamma. Tanken på Mulle väcker också inom mig mycket bra minnen och känslor och jagad just med kladdiga flugpapper har jag i alla fall lyckats undvika. Det kanske är bra att bli påmind om att ibland när det känns lite motigt.
    Så skönt att du trivs och att det känns som att du faktiskt kan vara lycklig i det du har nu utan att för den skull förneka din lyckliga tid med din man. ❤

    3 oktober, 2015 kl. 8:10 f m

    • Ja, nu i efterhand tycker jag mest att det var väldigt gulligt av min mamma att packa saft och bullar och sedan gå ut i skogen och ropa högt och länge med mig 🙂 Jag blev väldigt bra på att springa för att undkomma dessa killar och jag lyckades klara mig både från svingande hopprep och flugfångare. Alla hade inte samma tur.
      Jag tänker att jag är ganska avundsvärd som har hamnat så rätt efter en personlig katastrof. Även i det fallet har inte alla samma tur.

      3 oktober, 2015 kl. 9:28 f m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s