Min blogg om allt och inget

Min syster är lik min man

Ja, inte till utseendet men det finns en del likheter i personligheten. Jag har suttit och småskrattat lite för mig själv i kväll och det är nog tur att ingen hör eller ser mig när jag fnissar och tårarna samtidigt kryper fram lite grann i ögonvrårna. Som vanligt, när det handlar om mig och mina insikter, kom inte reaktionen på en gång utan först när min hjärna hade processat färdigt informationen och jag satt och vilade efter lite lek med Kasper.

Jag har tidigare berättat att min syster har tagit över husserollen för min hund. Han har helt enkelt placerat henne i det facket och det måste ju tyda på att hon har något gemensamt med hans älskade husse. Nu har jag upptäckt att de även är lika rastlösa och söker efter något nytt så snart allt är klart med det gamla.

Min syster har redan, efter bara fyra månader i det här huset, börjat komma med små antydningar om ”när vi hittar vårt drömställe vid en sjö…” Det känns väldigt välbekant. Jag vet inte hur många gånger Kenneth blev sugen på att flytta när han inte hade några stora projekt kvar att förverkliga där vi bodde. Han lyckades dessutom alltid få med mig på noterna och vi har sett ut många orter som vi kunde tänka oss att flytta till. Tack och lov sansade vi oss nästan alltid och kom fram till att vi hade det bäst där vi bodde. De gånger vi verkligen har flyttat har vi alltid blivit nöjda.

Nu, när min syster visar samma tendenser, märker jag hur jag börjar tänka mig in i hur vi ska bo senare. Det spelar inte så stor roll vilken ort det blir om bara huset och omgivningarna är rätt. Samtidigt vet jag att vi kommer att bo kvar här åtminstone i fyra år till, så länge hennes son går i skolan och måste ha bra kommunikationer i närheten. Men det är kul att drömma och att ha något nytt mål att sträva efter, även om det dröjer.

Det var alltid min man som drog igång liknande tankar och jag känner så väl igen mig. Jag blir glad av det och det roliga är att jag hade ingen aning om att likheten fanns.

Annonser

3 svar

  1. Ina

    Vad härligt det låter att kunna känna igen beteende från din man hos din syster nu när Ni bor ihop. Man kan ju inte låta bli att fundera på om det från början omedvetet var likheten dem emellan som gjorde sitt i att Du föll för din man ❤ eller så är det du som framkallar nyfikenhet i din samboroll 🙂

    13 september, 2015 kl. 9:22 e m

    • När jag träffade min man var min syster bara 12 år och ganska odräglig. Jag tror inte att jag då ville ha en man med hennes egenskaper 😉 Att hon sedan har utvecklats till den jätterara person hon är idag är nog mest hennes egen förtjänst men kanske även beror på några bra gener 🙂

      14 september, 2015 kl. 7:14 e m

      • Ina

        Haha jaså var hon så ung då, bara barnet 🙂 Såklart gener spelar roll!! ❤

        15 september, 2015 kl. 1:01 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s