Min blogg om allt och inget

Lite hemlängtan

Nu har det börjat. Alla förberedelser, undersökningar, vaccinationer, provtagningar och röntgenundersökningar av diverse organ. Vad är det jag har satt igång egentligen? Lite läskigt är det men samtidigt något jag vill väldigt mycket.

Det tog bara några timmar efter mitt läkarbesök i dag innan jag fick första samtalet från en av alla de mottagningar som har fått remisser. En sköterska på sjukhustandvården ringde och sa att jag är  högprioriterad och  som nr 1 på listan fick jag en tid redan i morgon bitti. Känns lite underligt att jag prioriteras så högt. Jag är ju inte akut sjuk men när det väl händer något så är det enligt den berömda ketchupeffekten. I dag fick jag förresten prova på att lämna urinprov inför publik. Det krävs vid drogtester och nu har de kollat upp både mina alkoholvanor (de kan se långt tillbaka bara genom ett blodprov) och drogvanor. Det enda de kommer att se på drogtestet är mina två citodon om dagen och kanske något tvålstänk från handtvätten efter urinprovet 😉

Allt detta är efterlängtat men mitt i allt känner jag mig ganska liten och ensam. Jag önskar att jag kunde tro på att min man är med mig på något sätt. Jag behöver honom nu. Jag längtar hem, både till honom och till lugnet i Optand. Inte rationellt alls men så känns det. Eftersom det är helt omöjligt skulle jag kunna nöja mig med alternativ två: mina systrar och barn flyttar med mig upp till Jämtland och så bor vi där och andas härligt skön luft och är lyckliga i alla våra dagar. Verklighetsflykt – jag vet, och jag vill ju inte ens fly. Det blev bara så verkligt och påtagligt allting nu och ändå kanske inte denna jättekarusell leder någonvart.

Alternativ tre är inte så dåligt heller och det är det som gäller. Jag bor med min ena syster, har den andra systern och mina barn inte alltför långt borta. Övrig släkt finns också i faggorna och jag har en del vänner här. Men jag skulle behöva någon som jag vet alltid är tillgänglig och har en stor och trygg famn och en varm hand att hålla i. Jag har många som bryr sig och som vill hjälpa men hur väl de än vill kan ingen ersätta den som jag vill ha hos mig.

Förlåt alla som jag kanske sårar nu. Ni är underbara och supergulliga och jag tror att ni förstår.

4 svar

  1. Anette

    ❤❤❤

    25 juni, 2015 kl. 10:18 e m

  2. Ina

    Älskade vän. Tror ingen av dina nära blir sårad av det. Klart du längtar efter din man ❤
    Och att du då samtidigt längtar tillbaka till stället du var på med honom blir ju helt naturligt. Stor varm kram!!!

    29 juni, 2015 kl. 11:43 e m

    • Tack bästa Ina ❤
      Lika stor kram tillbaka till dig 🙂

      30 juni, 2015 kl. 6:44 f m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s