Min blogg om allt och inget

Kontemplation

Finns det något mer meditativt än att en härlig sommarmorgon vandra i en skog och ge sig tid att lyssna på fåglarnas kvitter, se och uppleva alla naturens konstverk och att fundera lite över människors kvarlämnade spår?

Jag och hundarna njöt till fullo av ensamheten i vår underbara skog i morse. Då och då hoppade en koltrast eller björktrast framför oss på stigen och en hare skuttade iväg en bit ifrån oss. Vi omgavs av fågelkvitter och det inte lika vackra lätet från en ringduva. Jag tänkte på min bloggvän Ina och hur hon ofta försöker leva i nuet. Jag ville göra likadant och försökte lägga märke till så mycket som möjligt. Solen som sken genom grenverket, blommor och alla dofter och ljud. Jag funderade på vilka som hade byggt de två kojor jag gick förbi (den ena ser ut som en stor rishög men tittar man lite närmare ser man att det går att vara inuti). På en bänk hade någon förmodligen lekt med pinnar och lämnat kvar dem i ett litet arrangemang. En del träd hade fallit eller blivit fällda och jag tänkte på att min man lärde mig att de kallas för lågor när de lämnas att förmultna och blir hem för diverse insekter och växter.

Jag kom fram till en gräsyta med en grillplats i skogskanten. Det finns spår efter grillning men jag har aldrig sett någon där. Jag såg framför mig hur familjer eller vänner stannar till där och grillar sin korv eller kanske hur skolor och dagis gör utflykter dit, grillar och har aktiviteter på gräsplanen.

Jag önskar att jag hade haft ork att bara fortsätta att gå men tyvärr är min verklighet sådan att min kropp begränsar mig. Jag lyckades nästan tränga undan värk och andra besvär men visste att det inte skulle fungera någon längre stund så jag och hundarna valde en stig som tog oss tillbaka. På vägen hem finns det många olika stigar att välja mellan. Jag har gått på dem alla och kan variera mina promenader på många sätt även om jag inte klarar av att gå så långt.

Vi kom fram till vattentornet och då var vi nästan hemma. Någon minuts promenad till och vi kom fram till vår gata. Jag blev glad i hela kroppen av att komma hem och det är väl det bästa tecknet på att det här är rätt.

1434177640000 1434177912000 14341781650001434178038000DSC_0900

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s