Min blogg om allt och inget

Arkiv för februari, 2015

Något stämmer inte

Almanackan visar på vinter men mina sinnen säger vårvinter. En sån där underbart skön vårvinter som jag är van vid att ha i månadsskiftet mars/april i Jämtland. Snö som gnistrar och fåglar som kvittrar och solen värmer så som den absolut inte gjorde i Optand den här tiden på året. Takdropp och folk som vänder näsorna mot solen. Jag blir alldeles förvirrad. Kan det verkligen vara så stor skillnad, det är ju ändå bara ca 70 mils avstånd. Jag känner att jag gillar Östergötland mer och mer 🙂

Tyvärr så gissar jag att det bara dröjer en dag eller två innan vårvinterkänslan byts ut mot lervällingsbesvär. Den snö som ligger och gnistrar nu smälter väldigt fort. Det är väl det som är skillnaden mot riktig vårvinter.

På förmiddagen har jag återigen varit på sjukhuset. Den här gången på röntgenkliniken. En timme innan röntgen skulle jag vara där för att dricka en liter kontrast. Sedan var det bara att ta på sig den fina blå rocken och gå in och lägga sig för att åka fram och tillbaka i den stora apparaten. Efter halva tiden fick jag ännu mer kontrast insprutad i blodet. Det är en märklig upplevelse men jag börjar vänja mig. Det är som en värmevåg som sveper igenom kroppen från armen genom bröstet och buken för att till sist framkalla en kissnödighetskänsla. Värmen försvinner ganska fort men det är lite läskigt och första gången blev jag även illamående. Med de vanliga instruktionerna om att dricka extra mycket, för att kontrasten kan påverka njurarna, avslutades besöket och nu är det bara att vänta på nästa steg. Det tar väl några veckor innan jag får komma på ett samtal med läkaren och då måste jag vara väl förberedd så att jag kan utbilda min läkare.

Annonser

Bruten tradition

Så länge jag kan minnas har det varit räkmackor som gällt under melodifestivalskvällarna. Vi har i god tid före programmets start rensat räkor och gjort  i ordning våra mackor och varit väldigt noga med att inte tjuvstarta smaskandet innan signaturen. Denna tradition har medfört att framåt vårkanten, när alla de olika delprogrammen sänts, har jag varit väldigt trött på räkor. Men varje år har vi fått tillbaka suget efter dessa delikatesser och år efter år har vi gjort likadant. I år blev det lite annorlunda.

Jag vet inte om min hjärna medvetet avstod från räkorna i ett slags försök att undvika ledsna och nostalgiska tankar. Jag har i alla fall inte tänkt på att det var dags för den traditionen igen och inte var jag speciellt sugen heller. Det var nog mest bara något som skulle vara så för mig och Kenneth och utan honom är det inte viktigt längre. I stället kom Gunnel, min lillasyster, hit och vi firade vårt gemensamma husköp  med en middag bestående av grattispresenter från vår storasyster. Rådjursstek, svart trumpetsvamp, specialbuljong och god krydda. Det var synd att hon inte själv hade möjlighet att vara med oss men jag tillagade hennes presenter och jag och Gunnel smaskade i oss allt tillsammans med en potatisgratäng och grönsaker. Till detta drack vi cola. Vi brukar skratta åt att det inte är någon mening med att öppna en vinflaska när vi träffas för även om vi är tillsammans alla tre systrar så skulle vi aldrig få i oss mer än högst en halv flaska i alla fall. Jag har flera gånger tänkt att jag ska öppna den champagneflaska som jag har haft länge men vi skulle få slänga massor och det vore lite synd. Jag får väl bjuda mina barn på champagne när de kommer till mig i sommar. De ska nog lyckas tömma flaskan i alla fall.

Sedan blev det dags för den första melodifestivalstävlingen för i år. Det blev ostbågar i stället för räkor och det var lika gott det, kanske ännu godare. Vi är ostbågsälskare både jag och Gunnel så det var helt rätt. Kanske blir det en ny tradition om vi tittar tillsammans när vi har ett gemensamt hus. Själva programmet lever nästan aldrig upp till förväntningarna. Jag hade ingen klar favorit men den jag tyckte var bäst åkte ut och en av de låtar jag tyckte var riktigt dåliga gick till andra chansen. De låtar som gick till final var tråkiga och slätstrukna men i alla fall ok i jämförelse med de andra. Lite besvikna var vi på bidragen för det brukar alltid vara någon låt som fastnar. Men det spelar ingen roll. Nästa vecka sitter jag här igen och hoppas på bra musik och kul underhållning. Programledarna var i alla fall bra.


Vill ha en balkong

I dag har jag fått en liten förkänning på hur tidig vår kan kännas på de här breddgraderna. Solen fick termometern att visa 15 grader och när jag satte mig en liten stund utanför min dörr kändes det så varmt och skönt. Jag satt inte så länge. Det känns så dumt att bara sitta där utan anledning och jag gillar inte att bli uttittad av folk som går förbi. Det är en återvändsgata så det är inte jättemånga som har vägarna förbi men många hundägare vill gå på stigen bakom det här huset och då passerar de en liten bit ifrån mig. Jag kan inte ens sitta där och njuta medan jag röker eftersom jag inte gör det längre. Jag önskar att jag hade en balkong att gömma mig lite på. Lite avundsjuk är jag på de som bor ovanför mig för att de har sina balkonger.

Det är bara knappt tre månader tills jag kan sitta så mycket jag vill på min egen balkong och dessutom på flera olika platser i min och syrrans trädgård. Jag är så glad för det. Det har gått bra att bo här hittills men det beror nog mycket på att det har varit höst och vinter. Jag kan tänka mig att jag skulle må ganska dåligt av att inte ha tillgång till en egen ganska skymd uteplats i sommar. Tack och lov så har jag det då 🙂 Jag vet två till som kommer att uppskatta det minst lika mycket.


Vem ska man tro på…

Vi är inte många men jag har i alla fall lyckats få kontakt med några kvinnor som har samma leversjukdom som jag. Alla har vi fått olika besked eller olika behandlingar. I något fall har åtgärden tjatats fram efter att den sjuka har gjort egna efterforskningar och lyckats övertyga sin läkare. Nu när jag står inför någon slags åtgärd känner jag mig väldigt förvirrad. Vem ska man tro på och var finns den största kunskapen? Inte trodde jag att det finns så många olika slags operationer att välja bland för oss med massor av levercystor. Vilka krav ska jag ställa på min vårdpersonal och hur ska jag kunna veta att de fattar rätt beslut? Det verkar lite chansartat. Nu senast har jag haft kontakt med en kvinna som fick en del av levern bortopererad och sedan började ny levervävnad bildas. Med hjälp av medicin skulle ny cystbildning förhindras men det verkar inte hjälpa helt. Enligt denna kvinna ska endast 1 person av 3 få nya cystor efter en sådan s k leverresektion. En annan kvinna har berättat att de specialister hon träffat säger att det bara är transplantation som gäller. Inget annat hjälper på lång sikt. Jag själv har fått en helt annan behandling i Östersund, s k fenestrering, och nu har jag blivit föreslagen en åtgärd som blir den fjärde i ordningen som jag har hört talas om. Det snurrar i huvudet och jag vet faktiskt inte vad jag ska begära när jag träffar min läkare. Förmodligen ber jag om en second opinion men jag kan i alla fall aldrig känna mig säker på att det blir det bästa.

Det här med att bo i lägenhet på markplan kan vara lite lyxigt ibland. Jag har inte brytt mig om att skotta undan snön framför min trappa. Min gång är ca en meter lång och jag har nöjt mig med att trampa upp ett spår att gå i. I morse var det ett väldigt skrapande utanför min dörr och lite senare såg jag att någon har varit vänlig nog att hacka och skotta utanför min dörr. Det är väl så det är när man hyr sin bostad men inte trodde jag att det skulle vara sådan service. Nu väntar jag bara på att det ska komma upp nya listor till tvättstugan så att det ska gå att boka tvättstugan igen. Inget händer på en gång här men om man bara väntar så brukar det lösa sig. Varför göra i dag det man kan skjuta upp till morgondagen 😉


Kan inte fatta att det är sant

Det är helt otroligt men ändå är det precis så det är. Vi har ett hus!!! Eller vi har snart ett hus men i dag har vi skrivit kontrakt på vårt hus och handpenningen är inbetald så jag tycker nog att det är ok att säga att vi har ett hus.

mms_20150203_184853

Efter många turer och både hopp och nervositet är vi äntligen i hamn. På mäklarens kontor i Mjölby, vår nya hemort, gick vi igenom alla papper och bestämde att vi ska träffa säljaren i huset nästa vecka för en genomgång av hur allt fungerar. Det finns t ex ett larm som vi får ta över om vi vill. Problemet är bara att nu är det inställt på att sätta igång om det är någon rörelse i huset när larmet är aktiverat. Det är inte så smart med tre hundar som springer omkring mellan våningarna. Det går säkert att göra om ganska enkelt. Jag vet inte om vi verkligen behöver ett larm med alla våra vovvar som skäller om någon kommer men det är klart, ibland kanske de är med oss och då är huset alldeles tomt.

Nu börjar en ny väntan men det kommer nog att gå ganska fort. Det är lite tidigt att börja packa men det är svårt att låta bli. Det är i och för sig bara knappt tre månader tills vi får tillträde men eftersom det ska renoveras en del är det  nog smartast att vänta lite med att ta dit alla saker. Jag kanske t o m får ge upp mina planer på att flytta dit första dagen. Kanske är det bättre att köra dit med så mycket som får plats i bilen men sedan sova här i Bestorp. Det visar sig. Kanske blir det varannan natt. Längtar otroligt mycket och är jätteglad 😀


Förväntningar

Det här ska bli en härlig dag! Jag har en pirrande glad känsla i hela kroppen och jag har stora förväntningar på både denna dag och framtiden. Varför det känns så just i dag vet jag inte och det spelar ingen roll. Det känns bara väldigt bra och då behöver man inte fundera så mycket över varför utan bara njuta.

Det är klart att vädret påverkar. Fint vinterväder gör mig glad och det är roligt att se hur grannskapets ungar tar fram sina pulkor och åker i alla små lutningar. Det duger med ihopplogade snöhögar också och har de ingen pulka så går det bra att åka på byxbaken.

Förväntningarna inför flytten är nog ändå det som påverkar mig mest. Jag har svårt att fatta och tro på att jag snart ska få komma till det som ska bli mitt hem för lång tid framåt. Om allt går som vi tror så skriver vi kontrakt på tisdag och kan få tillträde 1:a maj. Det är inte helt klart men allt pekar åt det hållet just nu. Vi har planerat att ha kvar våra respektive lägenheter en månad längre så att vi kan flytta i omgångar och renovera innan vi ska in med alla våra saker. Förmodligen klarar jag inte av att vänta med att ta mitt nya hem i besittning. Jag kommer nog att ta dit en madrass, hundarnas korgar och kanske en stol och ett bord så fort jag bara kan. Jag och vovvarna sover nog där redan första natten. Jag vet inte om min syster tänker likadant. Hon har ju en son att ta hänsyn till och han kanske inte tycker att det är så kul att komma dit innan det har blivit lite ordning.

Tänk att bara kunna öppna ytterdörren och släppa ut hundarna i trädgården. De kan ligga där i skuggan eller värma sig i solen en stund om de vill. De har med ålderns rätt nästan slutat leka men några glädjeskutt kanske de gör när de märker att de kan röra sig fritt utomhus. Det är nästan det som känns bäst. Att kunna ge mina hundar några fina sista år med så mycket frihet som möjligt. De kommer nog att skälla lite på folk som går förbi i början men jag vet att de vänjer sig fort. Det har aldrig varit några problem att ha dem i koppel utanför förtältet när vi har husvagnssemestrat. Då har de legat snällt och bara tittat på alla som gått förbi.

Jag ser också fram emot att få bestämma själv vad som ska åtgärdas i mitt hem och när och hur det ska göras. Jag trodde inte att jag skulle sakna det ansvaret men nu tycker jag att det är frustrerande att inte ha den bestämmanderätten. Det jag inte saknar däremot är en krånglande vattenpump som måste luftas med jämna mellanrum. Kommunalt vatten och avlopp och fjärrvärme blir alldeles perfekt.