Min blogg om allt och inget

Ett inte så positivt och glatt inlägg

Äntligen skulle jag få besked. Jag väntade hela dagen på samtalet…som aldrig kom. Sent på eftermiddagen hittade jag ett brev i min brevlåda med beskedet att en universitetsöverläkare ska ringa på onsdag. Luften gick ur mig och det kändes som om jag gav upp en liten stund. Allt skjuts hela tiden upp och tiden går. Vad är det förresten för skillnad på en universitetsöverläkare och en vanlig överläkare mer än att den första jobbar på ett universitetssjukhus? Kanske ska jag tyda det här som att de tar mig mer på allvar nu. Ärendet har flyttats från en specialistläkare till denna läkare med längre titel. Ingen mening att spekulera. På onsdag måste jag få något slags besked. Förmodligen är det ändå ganska snabb hantering. Det är ju inte många dagar kvar till onsdag. Men nu börjar jag nå bristningsgränsen. Hm, det blev nästan lite kul men jag lovar att magen inte brister även om det känns så.

Jag såg en skata bada i en vattenpöl i dag och jag blev så glad av att se hur den plaskade omkring och verkade njuta. Jag och hundarna stod en bit ifrån och tittade en stund och den var inte ett dugg störd av oss. Till slut var den nöjd och försvann och vi gick vidare. Skator är inga vårfåglar men en badande skata kan ändå ge lite vårkänslor.

Detta är ungefär allt som har hänt i mitt liv de senaste dagarna. Inte mycket att hurra för men det räcker. De dagliga rutinerna finns kvar och jag är glad att jag är tvungen att ta mig ut med hundarna några gånger varje dag. Jag gör det jag måste men har ingen lust till något mer. Jag har meddelat min italienskakursledare att jag inte kommer mer den här terminen och det var så skönt att ta det beslutet. Konstigt att man ska känna att man sviker när man faktiskt har betalat för att få vara med i kursen. Det tog emot men när det väl var gjort var det en stor lättnad. Hoppas lust och ork kommer tillbaka till nästa termin.

Det är inte så bedrövligt som det kanske låter. Jag orkar det som måste göras och jag håller humöret uppe med framtidstankar. Det är bara det att jag trodde att allt skulle gå fortare och att jag skulle vara på väg att återhämta mig nu.

Annonser

5 svar

  1. anonym

    Håller tummarna för Dig. Det spelar ingen roll ifall Du inte publicerar detta,det är inte viktigt. Tankarna är till Dig personligen.
    Kram!
    Fd

    27 februari, 2015 kl. 8:29 e m

  2. anette

    Förstår att det känns segdraget. Förhoppningsvis innebär detta dröjsmål att det är något på gång. Hoppas verkligen det så du får både njuta våren lite piggare och ha ork till det stundande roliga men jobbiga som väntar.
    Tänker på dej❤

    1 mars, 2015 kl. 8:54 e m

    • Välkommen tillbaka till Sverige! 🙂
      Jag börjar ge upp det där med ork innan sommaren men jag väntar hellre lite om det betyder att det blir något bra av det.
      Ser fram emot att få se alla bilder och höra om allt 🙂
      Kram!

      1 mars, 2015 kl. 10:14 e m

  3. Ina

    1 mars, 2015 kl. 11:35 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s