Min blogg om allt och inget

Tankeställare

Jag har aldrig på allvar känt att jag inte har velat leva (undantag en väldigt kort period då en medicin gav mig en liten depression). Däremot har jag sedan min man dog  ibland känt en sorg över att behöva fortsätta på egen hand och jag har nog t o m haft någon slags dödslängtan. Den senaste veckan har jag fått två helt skilda anledningar att skämmas lite över den längtan och att vara tacksam för det liv jag har. Livet är så skört och rätt som det är försvinner någon eller klarar sig med nöd och näppe.

Två arbetsplatsolyckor som jag har fått information om den senaste veckan har gett mig en ordentlig tankeställare. Den ena drabbade en god vän till mig och min man. Där gick det bra. Änglavakt och de fysiska skador som blev gick att reparera men med vetskapen om att det var väldigt nära att gå riktigt illa. Den andra olyckan slutade så illa som det kan sluta. Den drabbade är ingen jag känner eller har träffat men flera av mina närmaste är i chock och sorg och det gör även mig ledsen och påverkad.

Det finns andra berättelser i min omgivning som visar hur mycket rädsla och ångest vi har i våra liv. Risken att förlora de vi är nära kan dyka upp när som helst. Oftast går det faktiskt bra, i alla fall runt omkring mig, men ibland händer det värsta och då återstår bara förtvivlan. I alla fall en period. Sakta hämtar vi styrka någonstans ifrån och tar itu med livet igen.

Jag har funderat över varför jag inte har fått en starkare reaktion på dessa händelser. De borde ju ha satt igång all min egen sorg och smärta igen men jag har inte känt så. Kanske är det så enkelt som att det har gått så lång tid nu, 9 månader, att jag klarar detta  eller så är det en av alla skyddsmekanismer vi har inom oss som hindrar mig från att sätta det i samband med varandra. Visst har jag tänkt tanken och känt att alla dessa arbetsplatsolyckor ger rysningar men varje olycka har sin egen historia och har inget med varandra att göra.

Jag vill inte att det här ska vara ett inlägg som bara är  mörkt och deppigt. I stället vill jag att vi tänker till och uppskattar det liv vi har och försöker hitta det som är bra. För livet är härligt om vi gör det bra. Väldigt skört men bra!

Annonser

2 svar

  1. Ina

    För det första tycker jag aldrig att du ska skämmas för de känslorna du haft och kanske kommer att ha ibland. Även när andra sörjer så har man kvar sin egen sorg även om den ibland hamnar lite i skymundan när annat händer och att man kan vara tvungen att pausa den för att klara livet. Själv tycker jag inte att nio månader är så lång tid, men du är säkert inne i någon mer ”avtrubbad” fas som behövs för att få ny ordning på livet. Tänk på alla förändringar och allt planerande som ändå skett dessa nio månader. DET är säkert överlevnad, på ditt sätt, samtidigt som jag tror du också välbehövligt sörjt. Men du kommer nog till när det är ännu mer stabilt, efter ett tag i huset att få nytt behov av att bryta ihop lite. I tryggheten och sällskapet. Tror jag. ❤

    22 februari, 2015 kl. 8:43 f m

    • Jag vet att du har helt rätt Ina. Allt det jobbiga är lite undangömt just nu för att det händer så mycket annat. Men det kommer tillbaka, det vet jag också. Jag har inte allt som krävs för att bli lycklig och det kommer alltid att vara så. Det har hänt otroligt mycket på nio månader och innan det har gått ett år har jag hunnit flytta igen. Jag har ännu inte sörjt vårt hus vid Storsjöns strand men det kommer också i sommar. Jag är beredd på alla känslor som jag vet kommer ifatt mig och jag är inte rädd för dem. Då är jag ju inte ensam längre.
      Tack för dina kloka och stöttande ord ❤

      22 februari, 2015 kl. 9:39 f m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s