Min blogg om allt och inget

Jag tog mig till Ikea till slut

I går morse tänkte jag inte ens efter. Jag bara bestämde mig för att det var hög tid för att ta mig in till Linköping och Ikea. Sedan gav jag mig inte tid att känna efter eller fundera. Hundarna fick en extra promenad för att jag inte skulle behöva stressa, jag kollade vad som behövde handlas (lika bra att besöka stora mataffären när man ändå är i närheten) och gav mig iväg.

Lagom till öppningsdags var jag framme och kunde långsamt strosa omkring i drömmarnas värld. Jag tittade, funderade och planerade och nu tror jag att jag har ganska klart för mig hur jag vill ha det. Några smådetaljer får vänta tills jag är på plats i huset och ser hur det blir. På köksavdelningen fick jag hjälp av en väldigt trevlig tjej som gick igenom min köksritning med mig. Själva planeringen var helt ok men hon såg en del detaljer som måste göras om. Saker som jag inte skulle ha tänkt på själv. Det tog ett tag innan vi båda var nöjda och ibland gick vi iväg för att titta på hur det ser ut i verkligheten. Till sist var allt klart och jag kände mig väldigt nöjd och glad när jag gick vidare till nästa avdelning.

Så här ska köket se ut sett från två olika håll. Lite svårt att få en riktig uppfattning men det ger i alla fall en liten hint. Golv och väggar har jag inte tagit några beslut om ännu. Det får bli en senare uppgift.

DSC_0642 DSC_0643En liten glimt av hur köket ser ut nu. Rummet bortanför köket blir en del av det nya köket.

DSC_0618Ikea är det bästa stället att vandra omkring på när man fort blir trött. Överallt finns det sköna soffor, fåtöljer eller sängar att vila en stund i. Jag låtsades prova många sköna vilomöbler på min väg genom varuhuset. Satt en stund och försökte se lite tankfull och köpsugen ut. Köksstolarna fick också agera viloplatser men genom de sista avdelningarna var det bara att i lugn takt gå på och fokusera på det sköna sätet i bilen som väntade utanför. Jag har lovat min yngsta dotter att jag inte får köra bil när jag känner mig så trött så att jag blir snurrig så jag satt och blundade och bara slappnade av i fem minuter innan jag åkte vidare. Det blev inte så lång resa, bara ut från parkeringen och tvärs över gatan till nästa parkering. Inne i det stora matvaruhuset stödde jag mig på min kundvagn och lyckades få ihop det jag skulle. Hittade ingen tandkräm men orkade inte gå tillbaka och leta. Den räcker några veckor till så det är ingen panik. I kassan blev jag lite bitchig. Trött och lite snurrig av ansträngning väntade jag på min tur och precis som jag skulle börja lägga upp mina varor på bandet kom en liten gubbe som pekade på sin korg och undrade om han kunde gå före. I vanliga fall skulle jag snällt ha gett mannen ett leende och sagt varsågod men jag orkade helt enkelt inte. Jag vet inte ens om jag sa något eller om jag skakade på huvudet. Allt gick automatiskt och när jag äntligen var ute i bilen igen satt jag återigen ner och blundade en stund.

Det gick bra att köra hem. Resan tog ca 35 min och när jag kom hem skulle jag ringa min storasyster (hon ringde mig precis innan jag kom till kassan och jag sa att jag skulle ringa när jag kom hem). I hallen blev jag välkomnad av grabbarna med massor av blöta pussar och svansar överallt. Jag insåg att jag hade varit borta i fem timmar och att de måste få komma ut. Då kände jag att jag var alldeles utsvulten för jag hade inte ätit något sedan frukosten ca åtta timmar tidigare. I den stunden ville jag helst bara falla ihop och gråta. Helt slut och jättehungrig ville jag bara sjunka ner i soffan med något ätbart men man kan inte svika sina bästa vänner. Jag hittade nya krafter, skickade ett sms till syrran om att jag skulle ringa senare, plockade upp kylvarorna, slängde i mig en macka under tiden som jag stoppade in saker i kyl och frys, klädde på mig och två överlyckliga vovvar visade tydligt att  det var en efterlängtad promenad.

Väl hemma igen gjorde jag mig en kopp kaffe och ringde det utlovade samtalet, som blev väldigt trevligt och faktiskt stärkte mig. Sedan somnade jag i mitt soffhörn. Inte länge, bara ca 20 min, men det var undergörande. Jag vaknade av två nosar och en krafsande tass som talade om att det var matdags. De hade alldeles rätt och som den väluppfostrade matte jag är gjorde jag genast i ordning deras middag. Sedan tog vi en liten promenad igen för att de skulle klara sig till kvällskissningen. Resten av kvällen blev en skön tv-kväll och på natten sov jag nästan lika bra som innan mitt chagaexperiment.

I dag ser jag fram emot en långtråkig dag och jag ska uppskatta den och verkligen njuta av att inte känna mig helt orkeslös.

Annonser

4 svar

  1. Ina

    Hoppas du äter mer idag än igår 🙂 Att du inte åt eller fikade något på IKEA och kombinerade det med att sitta och vila lite 🙂 Jag tycker ändå det finns ok alternativ där och man BLIR trött av att gå där. Givetvis tröttare om man har fysiska problem men bara allt folk och alla ljud och intryck runt omkring gör ju också sitt. Så mysigt att få ett välkomnande när man kommer hem, samma sak här och man får ju ge sig ut för det mesta vare sig man har orken eller inte. I längden är det nog väldigt bra och ger lite mer energi trots allt. Både att känna sig behövd och att ta en promenad utan något ärende mer än att hundarna ska få gå lite.
    Köket ser jättefint planerat ut. Jag har ingen erfarenhet av att göra om ett kök. Det jag spontant tänker är viktigt om möjligheten finns, är en bra fläkt, speciellt om man har öppen planlösning. Som jag har, fast jag har ingen speciellt bra fläkt haha – man klarar sig ju utan men vad härligt det vore att få mindre osigt vid viss matlagning.

    Hoppas dagen blir långtråkig 😀 på det sättet du önskar.

    Kram

    30 januari, 2015 kl. 12:48 e m

    • Du behöver absolut inte oroa dig för mitt matintag 🙂 Jag äter ofta och mycket och det hör inte till vanligheterna att jag väntar så länge mellan målen. Jag har svårt för att gå och sätta mig ensam vid ett bord på fik eller restauranger. Det är dumt men jag känner mig uttittad och ifrågasatt och vet inte vad jag ska titta på. Det blir ingen avkoppling utan bara ett snabbt ätande och drickande och sedan går jag direkt. Det är konstigt för jag har bra självkänsla och borde känna mig bekväm med att sitta ensam och fika.
      Det är klart att jag blev glad över all kärlek jag möttes av hemma i min hall men just då önskade jag att någon annan hade kunnat ta ut dem.
      Jag valde mellan inbyggd fläkt i ett skåp och en stor fläktkåpa. Jag tycker att man utnyttjar utrymmet bättre med inbyggd fläkt så därför blir det en sådan. Jag har haft båda varianterna förut och har inte märkt att det är någon stor skillnad i effektivitet.
      Dagen har hittills varit bra 🙂 Mycket soffhäng, telefonprat, liten tupplur och några promenader. Precis som jag ville.
      Kram!

      30 januari, 2015 kl. 1:47 e m

  2. Sara

    1. BRA att du inte körde bil när du var yr! Är glad att du faktiskt lyder mig, haha. 😉
    2. Fint kök! Hur mycket kommer det kosta? Ska du bygga något själv eller anlitar du någon? Det är ett matrum intill va?
    3. Du är stark mamma, och det är bra, men man måste inte alltid vara det. Ibland får man gråta och ibland får hundarna vänta en halvtimme tills du har ätit. Kom ihåg det ❤ Jag vet att det kan vara svårt att tillåta sig själv att vara "svag" en stund när man alltid är/alltid får höra att man är stark, men tänk på att det inte riktigt är att vara svag. Du måste ju ta hand om dig själv och vila ibland för att orka vara den starka person du är annars. 🙂

    Kram ❤

    30 januari, 2015 kl. 4:12 e m

    • 1. Klart jag lyder min genomkloka dotter 🙂
      2. Ja, jag tror att det blir bra. Kostnaden blir alldeles för hög men inte mer än jag klarar. Funderar på att bygga ihop stommar, leja bort montering och sedan fixa lådor och luckor själv. Det beror på hur jag mår då och hur mycket det lönar sig. Ett litet bord får plats i köket men det finns ett matrum också.
      3. Jag vet men du är ju likadan. Man får inte bryta ihop innan alla plikter är klara 😉 Vi måste nog båda bli bättre på att sätta oss själva i första hand ibland. Men hundarna kan ju inte rå för att jag inte orkar och inte förstår de varför jag inte är som vanligt heller. Så länge jag har dem måste de komma i första hand.

      Kram och puss ❤

      30 januari, 2015 kl. 5:13 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s