Min blogg om allt och inget

Gamla vanor

Den där dagen, för sju och en halv månad sedan, då allt rasade tappade jag även all lust att ta hand om min kropp och hålla den så frisk som möjligt. Jag började röka, slutade min dagliga träning och slarvade med maten. Eller det var nog inte så att jag slarvade med maten utan snarare var det så att matlusten försvann och allt gav kväljningar. Det resulterade i viktnedgång och rökningen gav mig hosta och sämre ork. Den uteblivna träningen gav inga direkta negativa effekter. Jag blev faktiskt lite besviken för att jag inte fick mer värk eller på annat sätt märkte någon försämring. Vad var det för mening med att försöka komma igång med träningen igen om den inte gjorde någon skillnad? Ingen mening alls, intalade jag mig. Jag tänkte även att mina dagliga långpromenader kompenserade för bristen på styrketräning och att allt packande och fixande inför flytten skulle hålla musklerna något så när i trim.

Nu ser det lite annorlunda ut. Matlusten kom tillbaka ganska fort och även om det tog tid innan jag fick i mig normala mängder så äter jag som jag ska nu och faktiskt inte alltför onyttigt heller. Rökningen har jag skrivit om förut och det är inte så länge sedan jag tog min sista cigarett (för den här gången, lovar inget). Hostan har nästan försvunnit och jag mår faktiskt bättre i luftvägarna. Det är roligt när man märker snabba förbättringar men väldigt konstigt att det inte räcker för att jag ska tänka ”aldrig mer”. De som aldrig har rökt kan nog inte förstå saknaden, som inte alls har med suget att göra utan mer är saknaden efter en vana eller ett avbrott att ta till som en slags belöning. Det är t o m nästan som att bli av med en riktigt god vän trots att det egentligen är en väldigt elak och destruktiv vän. I dag har jag även testat att göra ett träningspass igen och åh, vad jag kände att jag har saknat det.

Mitt träningsprogram har jag själv utarbetat efter att under många år ha testat olika varianter. Jag har helt enkelt valt ut de delar som känns bra och som jag inbillar mig kan hjälpa min kropp att bygga upp de muskler som är viktiga för just mitt välmående. Vid något tillfälle har jag visat upp mitt program för en sjukgymnast och fått klartecken på att det är ok och t o m helt rätt för mina besvär. Lite sunt förnuft och lyhördhet för den egna kroppen räcker ganska långt för att det ska bli rätt. Till största delen är det styrketräning med kroppen som motvikt, inga redskap alltså. Jag blandar upp det med lite specialiserad chi gong i kombination med andningsövningar och stoppar in stretchingövningar både i programmet och som avslutning.

Efter frukosten i dag bestämde jag mig för att nu var det dags. Jag kan inte skylla på något längre utan snarare är det så att det är nu jag verkligen behöver komma igång lite grann igen. Mina små långsamma promenader räcker inte till för att behålla någon styrka och kondition och jag har massor av tid att göra något bra för mitt eget välbefinnande. Jag la mig på en matta på golvet och genast var Rex där och nosade och krafsade på mig. Jag gav honom några minuters uppmärksamhet men sedan ignorerade jag honom och då gick han. Förmodligen känner han igen situationen och instinktivt vet han att matte ligger inte på golvet för min skull. Jag trodde att det skulle bli kämpigt att orka med alla rörelser men det gick förvånansvärt lätt och det var så skönt. Jag kände hur jag blev mer och mer glad och hur mycket jag tycker om att göra dessa rörelser som är så perfekta för mig. De rörelser som påverkade magen var de enda som tog emot så magmusklerna får nog fortsätta att vila men allt annat gick väldigt lätt. Träningsvärken kommer nog i morgon men den försvinner ju snart igen.

Livet börjar så smått återgå till det normala när det gäller de små vardagsrutinerna. De större sammanhangen blir aldrig desamma och det är inte meningen heller. Jag håller på att forma mitt liv efter de förutsättningar som finns nu och det känns bra att hålla kvar vid en del gammalt samtidigt som jag själv bestämmer hur jag vill utforma min framtid. Oj, vad bra det lät men sanningen är ju tyvärr att jag inte kan bestämma helt själv. Det är alltid yttre faktorer som påverkar men jag ska själv bestämma alla de vägval som jag har möjlighet att göra.

Annonser

12 svar

  1. Ina

    Ett väldigt inspirerande inlägg som återigen är blandat med både glädje och även annat. På något sätt hittar du igen nya sätt att stärka dig och ditt nya liv samt har hittat en ny drivkraft. Ordet acceptans gillar jag inte, kanske finns det ett annat bra ord för att gå vidare för att man lär sig leva med förluster.. Ordet är inte viktigt men din vilja att ta hand om dig är och känns inspirerande att läsa om.

    Jag har också egna rörelser jag gör efter att i år får scheman jag bara fått ont av. När jag sätter mig för att göra lite yoga så lägger sig min hund på mig så gott hon kan, varje gång haha

    Kram

    21 januari, 2015 kl. 10:54 f m

    • Jag blir glad om jag kan vara lite inspirerande för någon. Jag tror att det gäller att bestämma sig för vad man vill. Det finns inte så många alternativ och antingen väljer man ett destruktivt levnadssätt eller så bestämmer man sig för att livet är värt att anstränga sig lite för. Det valet kan inte alla göra. Jag vet mycket väl att många mår alldeles för dåligt psykiskt för att orka välja alls. Men när förmågan att göra ett val finns och läget är rätt så tror jag att var och en måste göra sitt eget val och sträva efter sina uppsatta mål.
      Jag håller med om att acceptans är fel ord. Det är klart att jag aldrig kan acceptera det som hänt men jag vet inte heller vilket ord som vore rätt. Först tänkte jag på resignation men det har så negativ klang. Kanske är det bara livsvilja. Vi kanske ska utlysa en efterlysning av det rätta ordet.
      Våra hundar finns alltid där för oss men det kan bli lite för mycket ibland 😉 Bra att du har hittat de rörelser som är bra för dig. Det kräver lite letande innan det blir som man vill.
      Kramar!

      21 januari, 2015 kl. 12:08 e m

      • Ja livsvilja är bra. Kanske blandat med något som beskriver ansvaret och kärleken för barnen som gör att orken och viljan kommer. Och har man inte barnen så finns något annat i livet, jobb, hem, ansvar. Ja men livsvilja kanske är det närmaste ändå 🙂 kram

        22 januari, 2015 kl. 12:03 e m

  2. anette

    Man kan bara påverka sitt liv till viss del. Ser det därför väldigt positivt att du gör det efter dina förutsättningar ❤

    21 januari, 2015 kl. 9:32 e m

    • Du har så rätt Anette och för att förtydliga mig lite menar jag att man väljer hur man förhåller sig till sina omständigheter. Då kan man välja att göra det bästa av det eller tvärtom. De val jag själv gör kommer ur mitt beslut att få ett bra liv. Det är mest en känslomässig inställning och har inte så mycket med saker eller ekonomi att göra. Att behandla min kropp lite bättre är ett bra sätt att börja trivas lite bättre t ex.
      Det här kan bli en ganska intressant diskussion som jag ser fram emot att fortsätta när vi träffas igen 🙂
      Kram ❤

      21 januari, 2015 kl. 10:00 e m

  3. fdanonym

    Jag läste någonstans att det är inte alls svårt att sluta röka med tillägget-”det har jag gjort många gånger”.
    Jag håller på Dig!
    Du får också skaffa en sådan där rolig boll till träningen som Ina skaffat:)
    Ha en fin kväll!

    21 januari, 2015 kl. 9:55 e m

    • Haha, jag skulle också ha kunnat säga så 🙂 Vi rökte ibland vid speciella omständigheter men var duktiga på att låta bli mellan de gångerna.
      Du kanske håller mer på mig än vad jag själv gör. Det är lättare att förfalla när man inte gemensamt kan bestämma att låta bli.
      Jag har faktiskt testat pilatesboll men kan inte komma ihåg att jag gjorde just den rörelsen 😉
      Kram!

      21 januari, 2015 kl. 10:13 e m

      • Ina

        Hoppas bara att jag inte var utsatt för dolda kameran 😀

        22 januari, 2015 kl. 12:10 e m

    • Ina

      😀 youtubeklipp är på G nä…

      22 januari, 2015 kl. 12:11 e m

  4. Fdanonym

    Alla laster som jag har kvar vill jag behålla annars kunde vi köra tilssammans här på bloggen. Jag skulle snarare behöva lägga till några stycken istället;)
    Haha,nä den bollövningen hade Du nog inte glömt:)
    Ha en finer dag!
    Kram!

    22 januari, 2015 kl. 8:12 f m

  5. .

    Åh vad glad jag blev av att läsa det här inlägget, du är bäst mamma! Och livsvilja är ett fantastiskt bra ord 🙂

    22 januari, 2015 kl. 5:44 e m

    • Tack gullunge ❤
      När man lyckas både inspirera och glädja med ett inlägg kan man nog vara lite nöjd.

      22 januari, 2015 kl. 5:47 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s