Min blogg om allt och inget

Arkiv för december, 2014

Ingen jullängtan

Jag har försökt att göra allt som vanligt. Mitt hem är pyntat med tomtar och diverse annat som hör julen till, jag har spelat julmusik och bakat lussebullar. Men nu ger jag upp om att få känna julstämning och längtan till jul. Det känns helt enkelt inte roligt i år. Jag brukar älska att i god tid börja inhandla julklappar och planera allt som ska ätas, både mat och sötsaker, men i år känns det som om det kvittar. Ändå vill jag försöka efterleva våra traditioner och göra firandet så likt alla andra jular för om vi struntar i allt sådant så har vi gett upp. Vi ger inte upp!

Ungarna och jag pratade om detta och vi känner likadant allihopa. Lite tårögda konstaterade vi att den här julen blir svår men vi ska göra den så mysig vi kan i alla fall. Vad gör det om vi blir ledsna och gråter en skvätt då och då? Inte ett dugg! Då gör vi det tills det känns bättre och sedan fortsätter vi att göra det så mysigt som möjligt. Det är möjligt att den här julen blir ett tillfälle för berättelser och tankar om Kenneth. Glada tankar och minnen och sorgfyllda ögonblick med mycket saknad. Allt som händer under julhelgen är starkt förknippat med honom och alla kommer vi att tänka att ”nu skulle han ha gjort, eller sagt så här” eller ”det här skulle han ha velat göra”.

Jag vill egentligen inte fira jul utan min man och ungarna känner likadant inför att deras pappa inte är med oss. Det blir annorlunda i år men det behöver inte betyda att det bara blir dåligt och jobbigt. Vi är inställda på att behålla traditionerna men att kanske göra om dem lite. Julklappshögen och maten kommer att minskas lite och vi kommer att låta dagen bli som den blir utan krav. Vi ska helt enkelt låta våra känslor och vår ork bestämma hur dagen ska bli. Det viktigaste är att vi kommer att vara tillsammans.


Intensivt men roligt

Vilka härliga dagar jag har just nu. Alla mina tre barn är hos mig och jag är så glad för all kärlek vi ger varandra och för de glädjestunder vi har tillsammans. Visst blir det lite väl intensivt ibland men jag försöker glömma värk och trötthet och bara njuta av allt det roliga som deras besök medför.

I går började vi med att baka lussebullar. Sonen var på praktik så den här dagen blev en tjejdag. Med julmusik i bakgrunden och mina döttrars fantasifulla skapelser kände jag mycket av den glädje som alltid har funnits tidigare när vi har förberett julen. Det är klart att några glimtar av saknad och tankar på att någon fattas dök upp emellanåt. Någon som inte ville baka med oss men som gärna fanns med i bakgrunden och ibland mumsade i sig lite av degen. Men saknaden förtog inte glädjen och vi var ganska nöjda med resultatet. Jag var som vanligt tråkig och tillverkade bara traditionella lussekatter medan mina döttrar var mer kreativa 🙂

DSC_0438 DSC_0439 DSC_0440 DSC_0441På kvällen gjorde vi oss i ordning för att bege oss till det inbokade julbordet med julshow inne i Linköping. Ingen av oss var riktigt peppad i början men medan vi bytte om till lite finare kläder började vi känna att det skulle kunna bli roligt i alla fall. Alla vi, som är kvar i familjen, har känt ett motstånd mot stora sociala sammanhang sedan olyckan. Inte bara när tankarna på Kenneth kommer utan även annars. Något i vårt psyke får oss att känna oss lite obekväma med för mycket folk och feststämning. Det är som om det finns en spärr mot att ha för roligt mitt bland många andra människor.

Det började bra med att vi hittade parkering precis utanför ingången. Vi gick in och glöggminglade (bara med varandra) och blev underhållna av kvällens artister som sjöng julsånger. Det var fint och mysigt och jag började få större förväntningar.

DSC_0444Vi blev hänvisade platser vid ett bord väldigt långt från scenen och lite utanför den mesta folkträngseln. Först tyckte vi att det kändes bra för vi hamnade nära julbordet och hade inte högtalarna för nära oss. Men ju längre in i programmet vi kom desto tråkigare blev det. Underhållarna interagerade med publiken men nådde inte fram till oss. Vi kände oss utanför gemenskapen och satt mest och tittade på människorna framför oss som hade jättekul och levde med i tävlingar och sjöng med i sångerna. Visst spelade vår lilla olust in och vi orkade inte plocka fram vårt festhumör av oss själva men med lite mer gemenskaphetskänsla kanske vi hade kommit igång lite mer vi också. I en akt sjöng de julsånger och gamla godingar och då var allt bra men resten av kvällen var temat disco och med en musik som ofta tog över för mycket så att inte sången hördes så bra så blev vi mest bara trötta i öronen. När mina döttrar frågade om vi skulle åka hem blev jag bara glad för att få komma iväg och längtade till mitt soffhörn. Maten var jättegod och de som satt närmare scenen hade säkert en helt annan uppfattning om hela konceptet. Vi konstaterade att vi i alla fall hade haft en trevlig stund tillsammans men att ingen av oss ville vara kvar till slutet.

DSC_0447 DSC_0455Hemma väntade sonen och vi hade mycket roligare i mitt lilla vardagsrum. Trötta och fnittriga skrattade vi åt väldigt triviala saker. Döttrarna kanske var lite extra fnittriga av några glas vin och jag bara tröttfnittrade. Sonen skrattade också åt allt tokigt som vi sa och så småningom lämnade jag mina glada, fina ungar och gick och la mig. Jag var nöjd med dagen som helhet och kan tänka att det nog var bra för oss att ta oss iväg och i alla fall försöka ha roligt med massor av festglada människor omkring oss. Vi är kanske inte riktigt redo ännu men vi har i alla fall tagit ett litet steg tillbaka till ett mer socialt liv.


Besöken avlöser varandra

Extraval i mars! Vet inte riktigt vad jag ska tycka eller säga om det så jag låter andra sköta debatten. Lite uppgiven känner jag mig och tror inte att det parlamentariska läget blir så mycket lättare att hantera efter ett nyval. Jag konstaterar att valdebatten redan är igång och många med mig är nog trötta på allt valkäbbel.

Roligare är det att få berätta om alla besök hos mig den här perioden. Ni kanske har märkt att jag inte har haft tid att blogga på ett tag men det är bara positivt för jag är och har varit omgiven av människor som jag tycker mycket om.

Efter massor av italiensk mat och sötsaker, besök i stan med lite shopping, adventsmarknad och några timmar i ett upplevelsemuseum tillsammans med min italienska kompis och hans barn var jag ensam i en dag. Visserligen var det väldigt roliga dagar men det blev lite för intensivt för att min kropp skulle må riktigt bra så jag behövde nog den dagen för att återhämta mig.

DSC_0383 DSC_0390 DSC_0393 DSC_0395 DSC_0397 DSC_0399 DSC_0400 DSC_0401 DSC_0404 DSC_0405 DSC_0411Sedan kom min son. Jag har tidigare berättat att han ska ha sin bas hos mig under den tid han praktiserar i Linköping och jag är jätteglad för att han är här hos mig. Jag får sällskap av honom nästan hela december och livet känns mycket roligare och lättare den närmaste framtiden. Även han gillar att laga mat, mest vegetariskt, så de dagar han har möjlighet kan jag få äta hans goda mat. Han är verkligen duktig på att få till god vegetarisk mat. I går bjöd han på daal (vet inte om det stavas så). En supergod indisk linsgryta med hembakat flatbröd till. De dagar han inte fixar middagarna försöker jag få till något och jag gör så gott jag kan. Jag har ingen vana vid vegetarisk kosthållning men jag försöker lära mig. Min son gillar även att promenera så jag fick sällskap på en runda och vi hälsade lite på hästarna som bor en liten bit ifrån mig.

ATT_1417624245429_DSC_0428

I går kom min äldsta dotter hit och hundarna, och naturligtvis även jag, blev jätteglada. Hundarna för att de får sova med henne i bäddsoffan och jag för att jag blir lycklig av att ha flera av mina barn här. Hon ska stanna över nästa helg och tillsammans med min yngsta dotter, som kommer på fredag, ska vi gå på julmarknad och på julbord med julshow. Om min son har möjlighet ska han också följa med på julmarknad. Mycket kul på gång alltså. Det är så underbart att alla mina barn bor så nära att de kan komma hit lite oftare än vi är vana vid.

DSC_0431 DSC_0433 DSC_0435Jag är nästan klar med julpyntandet men lite mer återstår inomhus. Julstämningen har inte riktigt infunnit sig men med lite julmusik och massor av tomtar och andra juldekorationer är den nog snart här.

collage_4