Min blogg om allt och inget

Sorg finns överallt

Vi är många som utåt visar upp en glad fasad men som i ensamma stunder faller ner i någon slags apati eller nedstämdhet. På olika sätt har vi fått uppleva sorg och ensamhet och hamnat i kris av varierande grad. Det är konstigt hur man i olika skeden av livet lägger märke till och får kontakt med människor i liknande sits. När jag var gravid såg jag stora magar och barnvagnar överallt. Som hundägare upptäcker man att omgivningen är full av hundar. Sedan jag började få värk har jag insett att otroligt många människor har både synliga och dolda sjukdomar. Nu vet jag också att de flesta av oss har någon slags sorg som vi bär med oss och för det mesta behåller för oss själva. Jag har fått höra många berättelser och det  har handlat om saknade djur, vänner, närstående men även om separationer och missförstånd.

Nu i kväll kom grannpojken fram till mig och började prata. Ja, jag säger pojken för han är i mina barns ålder och även om han är vuxen är han en ungdom för mig. Efter lite artighetsfraser kom vi in på våra omständigheter och han hade också en berättelse om hur han nu har en sorg och en jobbig tillvaro. Det blir en slags gemenskap oss sörjande emellan. En liten tröstande känsla av att inte vara ensam om att känna så. Trots vår åldersskillnad var vi just då två jämställda personer som försöker ta oss framåt i livet och bearbeta våra erfarenheter. Båda två erbjöd vi den andra att komma och knacka på om det känns jobbigt någon gång. Det är väl en sådan sak man säger men det kändes väldigt äkta just då och jag bjuder gärna in honom på en fika om han vågar komma hit.

Jag vet egentligen inte vad jag vill säga med det här inlägget. Kanske vill jag bara lyfta fram att det finns så mycket erfarenhet och förståelse runt omkring oss och om vi bara vågar öppna oss lite så hittar vi människor som vet vad vi går igenom. Men inte bara det, vi hittar även många som kan ge råd och bra exempel på hur man kan hitta glädje i livet igen och genom att lyssna på andras berättelser kan vi få både hopp och inspiration. Sedan kan vi, i vår tur, hjälpa någon annan med vår berättelse och våra knep för att komma vidare. Det här händer redan – hela tiden. Det har nog alltid varit så. Vi lär av varandra och tänker att kan de så kan jag.

Alla dessa berättelser ger väldigt mycket perspektiv och nya sätt att tänka. För mig har det varit till stor nytta och hjälp. Kontentan måste vara att man mår bra av att våga öppna sig för andra. Inte jämt och för mycket men tillräckligt mycket för att få känna att man inte är ensam om sina tankar och känslor.

 

 

Annonser

4 svar

  1. ina

    Vilket fint möte med grannen och roligt att han öppnar sig för dig. Att öppna sig kan vara värt så otroligt mycket, det är vackert. Minst lika vackert är att öppna sig för att ta emot andras erfarenheter och låta även det nå sitt inre ❤

    22 november, 2014 kl. 1:02 f m

    • Ja, om vi bara vågar prata med varandra och inte alltid tro att vi är ensamma om att ha sorger så upptäcker vi snart att det finns mycket att ge och få.

      22 november, 2014 kl. 7:12 f m

      • Ina

        Jag undrar om det för många faktiskt är svårare att ta sig till det som delas än att prata själva?

        22 november, 2014 kl. 1:20 e m

      • I en del fall är det så, jag har stött på det själv, men jag undrar om inte det ofta beror på osäkerhet om hur man ska bete sig. Det finns säkert en del som av rädsla för att säga fel saker hellre börjar prata om något annat. Om jag märker att det blir så slutar jag att dela med mig och lyssnar tills den andra personen har sagt sitt. Sedan går jag.

        22 november, 2014 kl. 2:58 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s