Min blogg om allt och inget

Från underbart till tårar

Så meditativt det är att strosa omkring i skogen med blicken stadigt ner i marken för att hitta de svampar som gömmer sig i mossan och under löven. Bara att få vara i en natur med stora träd och ett mjukt underlag som är lätt att gå på får mig att må bra. Att dessutom snubbla över mängder av trattkantareller ger upplevelsen en extra stor bonus och jag blir både tacksam och lycklig.

Kerstin, min storasyster, frågade om jag ville följa med ut i ”hennes” skogar och plocka svamp. Hon hade sett ut en plats som är lättillgänglig och som jag skulle orka gå till. Jag förväntade mig en transportsträcka först men efter bara ca 50 m hittade vi de första fina trattkantarellerna och sedan fanns de överallt. Det var ett helt underbart sätt att umgås på, båda älskar vi att vara ute i skogen och vi varvade svampplockning med fikapaus och lite prat emellanåt. Men mest gick vi i närheten av varandra helt uppfyllda av alla rikedomar vi hittade. Hundarna fick inte någon lång promenad men de var nöjda med att få vara hos oss och med att få någon liten godis ibland. Rätt som det var kunde någon av oss utstöta ett litet rop av glädje och våra korgar fylldes ganska snabbt.

Efter ca två timmar var vi nöjda. Min syster hade varit ute i andra skogar hela förmiddagen och hade massor av svamp redan innan jag kom så jag fick det hon hade i sin korg också. Jag och vovvarna åkte hem och jag la ut hela skörden på tidningar. Hela matbordet blev ockuperat men jag sitter gärna i soffan och äter medan jag njuter av att titta på alla godbitar som ligger på tork.

Det var det  underbara. Kvällen därpå fick jag en chock när det knackade på dörren vi niotiden. Jag satt och rensade svampen men gick och öppnade och utanför stod två poliser. Alla kan nog förstå hur jag tänkte och kände. Vem av ungarna gäller det? Det var den tanke som kom men de frågade om jag hade hört något ovanligt vid sjutiden och då förstod jag att det inte var som jag befarade. De hade fått en anmälan om att någon tagit sig in i en lägenhet i det här huset och eftersom hela huset har samma adress visste de inte vilken lägenhet anmälan gällde. Jag kunde inte hjälpa dem mer än att säga att eftersom det gällde någon som talade ryska så måste det vara någon på övre våningen. De tackade och gick och jag gick in för att fortsätta min rensning.

Det gick inte alls. Händerna bara skakade och tårarna började rinna. Magen värkte extra mycket som den gör vid stress och allt kom tillbaka. Minnena från förra gången sköljde över mig blandade med skräcktankar om vad jag hade kunnat få för besked. Efter ett tag var jag tvungen att prata med någon och eftersom jag visste att min storasyster jobbade och jag inte ville skrämma upp ungarna ringde jag till min lillasyster. Vi pratade ett tag, mest om andra saker, och efter en liten stund kändes det mycket lugnare. Jag hörde en del dunsar, hundar som skällde och mina hundar var oroliga och svarade på skallen. Vid halvelva kom en polis tillbaka för att ta mina personuppgifter och för att återigen försäkra sig om att jag inte hade sett eller hört något. Nej, sa jag och frågade vad som hade hänt. Några män hade tagit sig in hos en man på övre plan och slagit ner honom, tagit hans nycklar och kastat dem i skogen. Jag fick aldrig klart för mig varför eller hur länge de hade varit kvar men av en granne har jag hört att han hade sett några smyga iväg på stigen bakom huset vid halvniotiden. När jag gick och la mig, strax före elva, såg jag att polisen gick omkring med hund och pannlampa  men jag vet inte om de hittade förövarna. Jag skäms lite för att jag inte tänkte på att fråga hur det hade gått för mannen som blev nerslagen. Jag får skylla på att jag var så skakis själv och att jag var så tacksam att det inte var något värre besked för min del. Egoistiskt, javisst. Men så var det. Jag var aldrig orolig för min egen del eftersom polisen sa att det som hände var riktat direkt mot offret och ingen annan.

Stressen har varit kvar till viss del i dag. Det känns i magen men det blir långsamt bättre och i morgon ska jag åka och hälsa på min dotter, som fyller 21 år i dag (massor av grattis), och hennes sambo. Det tar några timmar att åka dit men det är ingenting mot hur det var förut och det är absolut en av de största fördelarna med att bo här. Det ska bli så himla kul att få komma till dem och få mysa tillsammans ett tag.

Ja, nu slutade inte inlägget med tårar men det är det nog ingen som protesterar mot.

6 svar

  1. fdanonym

    Det finns en tjänst på nätet där Du kan kolla ifall dina grannar är dömda för brott. Den heter Lexbase. Kriminellt pack umgås ofta med annat kriminellt pack. Hoppas att det känns lite bättre nu då.

    29 oktober, 2014 kl. 9:10 e m

    • Tack, ja det känns mycket bättre och konstigt nog var jag ju aldrig rädd för att t ex ta ut hundarna på kvällen. Men det är klart att jag undrar vad som egentligen hände.

      29 oktober, 2014 kl. 9:30 e m

  2. Mysigt ska det bli 😀 kram på dig ❤

    29 oktober, 2014 kl. 11:47 e m

    • I dag blir det riktiga kramar ❤

      30 oktober, 2014 kl. 6:08 f m

  3. Ina

    Jobbigt att behöva få en sådan flashback ❤ tänker på dig. Hoppas du har en bra kväll. Kram

    31 oktober, 2014 kl. 8:22 e m

    • Ja, det var en läskig upplevelse och det är ju konstigt att det skulle hända så snart efter. Jag har aldrig fått besök av poliser innan den här sommaren och nu har det hänt två gånger på knappt 5 månader.
      Kvällen är lugn och skön och jag har haft några fina dagar i Örebro 🙂
      Kram!

      31 oktober, 2014 kl. 8:40 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s