Min blogg om allt och inget

Lite för mycket

Nu känner jag mig ganska utpumpad, både fysiskt och psykiskt. Jag har inte tänkt så mycket på hur jag har mått senaste tiden. Det har helt enkelt inte funnits tid till det. Det är klart att jag har känt av värk lite överallt men jag har ignorerat den så gott det går eftersom jag inte har haft något val. Jag har packat och rensat hela sommaren lite i taget. Fyra månader har gått snart och eftersom jag så snabbt bestämde mig för att sälja huset och flytta så började jag förbereda redan efter några veckor. Det är jag väldigt glad för nu för annars vete katten hur det hade gått.

Min lever reagerar just nu på att jag tar i lite för mycket. Den värker och trycker och känns som om den kommer ut snart. Kroppen har sagt ifrån att den inte vill mer på ett tag och jag har satt mig i soffan med en kopp te och försöker lyssna på den.

Samtidigt som jag är ganska slut i kroppen så väller tankarna in som vågor och slår hårt och skoningslöst i bröstet. Hoppsan, den meningen låter lite konstig. Tankarna kommer nog in i hjärnan men de känns i bröstet. Jag tror att levern reagerar på den stress som mina tankar för med sig och det är säkert därför den känns värre än vanligt.

I dag, när jag satt och vilade efter lite trädgårdsarbete, kom en rödhake och satte sig bara några meter ifrån mig. Den verkade helt opåverkad av att tre hundar och jag var precis i närheten. Den bara satt där och tittade på mig en lång stund. Jag hann t o m klicka fram kameran i mobilen och ta en bild. Den fortsatte att titta på mig en stund till och sedan flög den. Min hjärna försökte inbilla mig att det var ett meddelande från Kenneth men mitt förnuft kämpar emot och tror inte alls på det. Jag har aldrig varit med om att en fågel har varit så orädd när så många varelser rör sig framför den och jag vill gärna tro på att min man försökte ge mig lite lugnande tankar. För en gångs skull kanske jag inte ska vara så förbaskat förnuftig och tråkig.

DSC_0177Resten av kvällen ska jag inte göra mycket. Jag ska bara resa mig ur soffan när värken i rumpa, höfter och ländrygg säger till mig att jag måste röra lite på mig. Då kanske jag stoppar ner någon liten grej i en kartong eller gör något annat inte så besvärligt. Så småningom ska jag ta mina värktabletter och somna gott med hjälp av dem.

Jag glömde alldeles bort att jag skulle ta en spruta i går. När jag kom på det i dag tänkte jag först strunta i att ta den för den hjälper ju ändå inte men som den duktiga och lydiga människa jag är så gjorde jag som doktorn har sagt och tog den i dag i stället. Det är väl lika bra att ta de sista sprutorna så att det inte finns någon tvekan om att de är verkningslösa.

Mina fingrar, händer, armar och axlar har också fått nog. Jag tröstar dem med att nu är det snart slut på stress. I mitten av nästa vecka har jag inga deadlines att hinna färdigt till och jag kan ta det så lugnt jag vill. Jag ska försöka vara snäll mot alla mina kroppsdelar då.

6 svar

  1. Så där brukar min mor också säga när hon ser något tecken i naturen,att någon talar till henne.Jag vet inte ifall hon själv tror på det men det är en fin tanke att någon talar genom tecken i naturen.

    Jaså Du är helt utpumpad nu:) ja då får vi väl hoppas att Du åtminstone slipper att byta till vinterdäck också innan avfärd:) Det skulle väl bara vara det som fattades.

    Ha en fin kväll !!

    25 september, 2014 kl. 7:52 e m

    • Jag tror inte på att Kenneth finns i någon form och kan ge mig tecken men ändå känns det tröstande att flumma bort lite ibland och önska att det vore möjligt.
      Haha, däckbytet ska jag inte fixa själv. Inte för att jag inte kan eller vet hur man gör utan för att jag inser att jag faktiskt inte måste göra det själv. Jag tar med de gamla däcken för att fälgarna behövs till de nya däcken. Måste höra mig för vilken slags däck som behövs där nere i södern. Här har det varit självklart med dubbdäck men det kanske inte är så mycket is utan bara slask av allt salt där nere. Jag såg nyss att vädret ska bli varmt och soligt i Bestorp när jag kommer dit så jag kanske kan ställa fram utemöblerna och njuta av höstvärmen. Något att se fram emot 🙂
      Ta hand om dig!

      25 september, 2014 kl. 8:38 e m

  2. Skickar styrkekramar ❤

    25 september, 2014 kl. 8:19 e m

    • Tack Anette! Jag kan behöva dem nu. Jag ska plocka fram allt positivt med att flytta och bara tänka bra tankar så går det nog lättare. Vi kanske ses snart 🙂
      Kram ❤

      25 september, 2014 kl. 8:40 e m

  3. Ina

    Oavsett vad du tror och inte tror så gav rödhaken Dig något fint och en samhörighet på något sätt. Så fint du beskriver det. Det känns som en stund du kommer att komma ihåg.
    Såklart att du är trött och kroppen börjar skrika, du har haft en sådan konstant press på dig med först den hemska olyckan och sedan det som följt på det. Lilla vän, gör inga planer när du väl flyttat och ta hand om din kropp en stund ❤ stor kram

    25 september, 2014 kl. 10:45 e m

    • Som vanligt kommer det kloka ord från dig. Det är klart att jag kommer att spara den stunden i minnet som en speciell händelse 🙂
      Du och jag är väldigt duktiga på att tala om för varandra att vi ska ta det lugnt och lyssna på kroppen 🙂 Det kanske är dags att verkligen göra det nu, både för dig och mig.
      Var rädd om dig ❤

      26 september, 2014 kl. 6:43 f m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s