Min blogg om allt och inget

30 år

I dag skulle vi har firat pärlbröllop. 30 år som gifta.

Jag behöver inte berätta hur det känns för det förstår nog alla. Jag kan säga så mycket som att jag är glad att jag har några cigaretter kvar men jag står ändå fast vid mitt beslut om att sluta i dag.

Jag undrar vad vi skulle ha gjort i dag. Förmodligen hade vi varit norrut någonstans med husvagnen och firat med champagne och något gott. Jag tror inte att vi hade åkt utomlands för det är lättare att göra något där hundarna kan vara med. Husvagnstripper var en stor del av vårt gemensamma liv och vi älskade båda friheten att stanna där det passar och upptäcka nya ställen. Vi hade säkert hittat några vackra vandringsleder och njutit av naturen och det medhavda fikat. Frihet, lugn, samhörighet och kärlek.

Fast jag har tänkt mycket på den här dagen kom det ändå som en överraskning när jag loggade in på fb. Jag möttes av bilder på oss och en text om vårt 30-åriga jubileum. Första impulsen var att ta bort inlägget men när jag hade tittat på bilderna ett tag tänkte jag om. Jag behöll tre av de föreslagna korten och lät mina vänner få se hur bra vi hade det och hur mycket vi älskade varandra. Bilderna ljuger inte – precis så var det.

6 svar

  1. Ina

    Nu gråter jag, jag önskar så att detta inte hänt er. De bilder jag har sett på er ser så harmoniska och tillfreds ut. Önskar att alla tankar man skickar kunde hjälpa men i realiteten är de bara så futtiga. Men ändå, massa varma kramar härifrån ❤️

    8 september, 2014 kl. 12:33 e m

    • Tack snälla Ina ❤

      8 september, 2014 kl. 1:10 e m

  2. ❤ ❤ ❤

    10 september, 2014 kl. 10:16 f m

    • Jag var tvungen att gå tillbaka lite i kommentarer innan jag var säker på att du är du 🙂 Tänk att vi har blivit den bloggande generationen. Kul!

      10 september, 2014 kl. 10:27 f m

  3. Att förlora sin man, det måste vara fruktansvärt.
    Att dessutom ha en 30-årig bröllopsdag bara en kort tid efter, att inte ens hunnit smälta den värsta sorgen och sen komma till denna dag.
    Jag vet inte, men jag kan nog tänka som så att om bröllopsdagen hade varit först så hade den hemska dagen fortfarande varit riktigt jobbig, men då har men ett nyligen positivt minne.
    Jag vet inte – kan inte sätta in mig i det hela, men jag kan bara..? Spekulera.. Så svårt att formulera mig men ja. Svårt.
    Sorgligt, jobbigt.

    10 september, 2014 kl. 2:57 e m

    • Du har helt rätt i att det hade varit fint att ha ett ljust och glatt minne av vår bröllopsdag. Vi hade nyligen gjort andra roliga saker när det hände, och jag är tacksam för de minnena, men eftersom vi hade pratat ganska mycket om att den här gången skulle vi verkligen fira på något sätt så känns det extra bittert.
      Just nu känns det som om jag och barnen har många jobbiga tankar och vi bor alldeles för långt ifrån varandra. Det blir förhoppningsvis bättre när vi kommer närmare varann. Snart blir det så och jag längtar.
      Kram till dig ❤

      10 september, 2014 kl. 5:31 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s