Min blogg om allt och inget

Ett lite rörigt inlägg under medicinpåverkan

Sprutorna hjälper inte alls. Det känner jag väldigt väl i dag. Till slut var jag tvungen att ta av mina citodon (starka värktabletter som jag vanligtvis bara tar på kvällen för att kunna sova gott) och nu sitter jag här, lite smålullig av tabletterna, och ska försöka få ihop ett blogginlägg. Jag hade tänkt gå och leta efter fler blodriskor men min storasyster ringde och fick mig att lova att inte gå ut i skogen under tablettpåverkan. För att inte riskera att fnittrande hamna i en buske och kanske somna där så lyder jag henne och håller mig lugn framför datorn i stället.

Jag började dagen med ett gratis besök hos en tandhygienist. Under en timme gick hon noga igenom alla skrymslen runt tänderna och jag blev glad, som en liten hundvalp när den får lite godis, när hon flera gånger berömde mig för hur fint det såg ut och hur duktigt jag hade använt mina små mellanrumsborstar. Så gott som ingen tandsten den här gången och inga andra problem heller. Jag får ett tandvårdsbidrag på 600:-/halvår p g a att min medicin sätter ner immunförsvaret så nu är det riktigt roligt att gå och få tänderna undersökta. Man blir fräsch och fin i munnen och inget kostar det. Inte så dumt.

Jag hann i stort sett bara hem och vända för jag hade en inbokad tid hos min frissa. Så fort hon såg mig utbrast hon: men, vad har hänt med ditt hår? Jag berättade att det har varit lite kaos i sommar och hon summerade allt med att sorg, viktnedgång och immunnedsättande medicinering samtidigt som det inte har funnits något intresse av att bry sig om håret har fått mitt hårburr att se ovanligt hemskt ut. Hon började genast planera ett åtgärdsprogram som innebar att jag skulle komma tillbaka snart för nästa steg. När hon hörde att jag flyttar om drygt tre veckor ändrade hon lite på hur hon hade tänkt klippa och sa att jag måste hitta en annan hårolog snarast för att vårda mitt hår. Snällt och fogligt höll jag med om allt fast jag vet att det kommer att dröja ett antal månader innan jag går till en ny frissa.

I går blev jag så där härligt glad och rörd igen. För andra dagen i rad låg det ett spännande brev i brevlådan. Den här gången var det från en vän som har börjat tillverka små konstverk i betong. Det roliga är att jag samma morgon hade skrivit till henne att jag kommer att beställa ett får och en ljusstake av henne när jag har flyttat. Nu kom det gulliga lilla fåret med posten och det var så sött och fint.

DSC_0106På eftermiddagen kom Beata, Marcin och Blanca till mig. Jag blir alltid lika glad av att träffa dem och likadant var det den här gången. De bjöd mig på pizza i Brunflo och visade mig bilder från sin härliga semester i Egypten. Jag blev mest fascinerad av att de hade simmat och lekt med delfiner men det var även många bilder på pyramider och andra fantastiska platser de hade besökt.

DSC_0107 DSC_0108Höstfärgerna har inte kommit riktigt ännu men en rönn här i närheten är varje år väldigt tidig med att skifta färg och den blir så vacker och har så fint mönster på bladen. Färgen kommer att djupna ännu mer om några veckor men redan nu är den ett naturens eget konstverk och jag måste dela detta med er.

DSC_0110Nu håller mina ögon på att falla ihop så jag måste nog avsluta och sätta mig tillrätta och blunda en liten stund. Inte sova, men vila ögonen lite.

6 svar

  1. Jag är så glad att Marcin finns och att ni kan vara vänner ❤

    4 september, 2014 kl. 8:13 e m

    • Han är toppen och Beata också. Det är så lättsamt att umgås med dem och det är både glädje och värme.

      4 september, 2014 kl. 9:52 e m

  2. Ina

    Bra att du höll dig inne och lät skogen vänta lite. Pizza lät gott också 🙂

    4 september, 2014 kl. 11:03 e m

    • Ja, igår var jag lydig och höll mig inne men nu på morgonen hade jag två val: ta tabletter och orka ta mig ut på hundpromenad med snurr i huvudet eller att låta bli tabletterna och inte orka gå. Det blev det första och nu ska jag snart vandra iväg men med så stort fokus som möjligt.

      5 september, 2014 kl. 5:28 f m

  3. .

    Gråter. Igen. Men lite för att jag blir glad över att du träffar dem också tror jag. Undrar om Marcin tänker om dig ungefär så som vi tänker om honom, att det finns en liten bit av pappa kvar där liksom.

    5 september, 2014 kl. 6:58 f m

    • Det kan nog vara så att han känner att han har kvar lite av pappa genom mig. Men det är en stor portion vänlighet och omtanke med i spelet också plus att de faktiskt verkar gilla mig lite 🙂

      5 september, 2014 kl. 10:16 f m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s